Följande text var den 25 augusti 2021 publicerad i Blekinge Läns Tidning. Tidningen var hans arbetsplats under 39 år. Han var under merparten av anställningstiden platschef i Ronneby.
I Ronneby har det bara funnits en lokalredaktör av rang. Han var det dygnet runt. Fanns han inte på redaktionen visste alla hans privata telefonnummer. Var det riktigt allvarligt åkte man hem till honom i Risatorp.
Stig Martinsson var helt enkelt Blekinge Läns Tidning. Han kände naturligtvis allt och alla och långt efter sin pensionering skrev han runor till tidningen om personer som slutat sitt jordeliv. Nu har han definitivt också satt punkt för egen del. Känns onekligen mäktigt att nu vara den som minns honom som vän och skicklig journalist.
Jag hade nöjet att få lära känna Stig under sent 1960-tal. Det var då jag som oprövat journalistämne placerades på BLT:s lokalredaktion i Ronneby. Jag kommer väl ihåg hur jag våndades när jag mäkta imponerad studerade hans snabba hantering av skrivmaskinstangenterna.
Han hade ett förflutet från TT:s redaktion i Malmö och var helt outstanding när han med hjälp av axeln höll telefonluren på plats intill örat och samtidigt knattrade ner sina långa referat. Blixtsnabbt och felfritt är bara förnamnet.
För Stig var journalistyrket ett kall där ingenting var omöjligt. Detta kan bäst beskrivas med snöstormen som den 11 januari 1968 isolerade hela länet med 65 centimeter snö och vindar på 30 meter per sekund. Varken tåg eller bilar kom fram. Men lokalredaktören tog skidorna till hjälp och såg till att åtminstone prenumeranterna i centrala Ronneby fick sin tidning. För Stig var det det mest naturliga och självklara sättet att lösa tidningsdistributionen i ett akut läge.
Stig hade svårt att göra människor besvikna och därför ställdes han inför svåra samvetskval när Ronneby-Postens mångårige redaktör Oskar Bengtsson 1969 bad att få skriva för BLT, ja, frilansa som det heter. Oskar var produktiv till tusen och det gav Stig problem. Han tog snällt emot manusen men gömde dem snabbt i en skrivbordslåda, som snabbt blev överfull. När Oskar påtalade en onödigt lång väntan på publicering drog Stig ut lådan och valde fritt, men först efter att den gamle redaktören lämnat redaktionslokalen och vänt ryggen åt en personal som naturligtvis var helt införstådd med problematiken i att inte såra en äldre och aktad redaktör.
BLT arrangerade under många år Luciafirandet i Ronneby. Stig var en hängiven föreningsmänniska och i detta fall var det Ronneby Simsällskap man samarbetade med. Arrangemanget gav BLT gott renommé och möjlighet till inkomster i form av annonser vilket var den naturliga drivkraften i samarbete mellan redaktion och annonskonsulent. Ett år blev en av BLT:s yngre reportrar försenad till arrangemanget och kom dit först sedan alla hade lämnat idrottshallen. Stig menade att han åldrades flera år under denna tillställning eftersom hans egen tidning inte var på plats. Noggrann och plikttrogen som han var.
Osviklig lojalitet kan utövas på olika sätt. Man kan som Stig Martinsson vara lojal mot sin tidning som arbetsgivare. I det fallet fanns det inga genvägar men han kunde också vara lojal gentemot en olycklig och ångerfull medmänniska.
När gamla Ronneby brunn brann ner en natt i november 1959 var alla på det klara med att en mordbrännare måste ha varit i farten. Stig har berättat att han kort efter branden fick besök av en man som ville lätta sitt hjärta. Mannen berättade att han tänt eld på hotellbyggnaden.
Stig har offentligt berättat om besöket och att han lovat mannen att hålla tyst. Ett tungt löfte för en journalist men samtidigt ett rörande bevis på hur Stig Martinsson var som medmänniska.
Vi är många före detta kollegor men även nu aktiva journalister som har rika minnen att se tillbaka på med värme och uppskattning av att ha fått dela en äkta lokalredaktörs innersta tankar och syn på sitt uppdrag.
Stig Martinsson blev 92 år och efterlämnar makan Maiken och sonen Anders.
Bengt Mauritzson, f d BLT- medarbetare, lärling och mångårig vän till Stig.