Expressen-tv bra val i (k)valtider

Konkurrens är bra. Tvingar fram kreativitet. Förnyar och väcker vårt intresse som i sin tur ger upphov till nydanat intresse.

Det var tankar hos mig när jag i efterhand tittade på tidningarna Expressen och Dagens Industris partiledardebatt. ”Debatten 2018” var namnet på tillställningen som redan där gav prov på uppkäftighet och djärvhet.

Jag måste säga att jag upplevde partiledarna på ett nytt sätt, från en ny vinkel och mer avspänt än i SVT:s uppblåsta och tämligen tungsinta upplägg helt befriat från nytt tänkande. Okej, det återstår ännu några sändningar så jag får väl ge public serviceorganet ännu en chans.

Naturligtvis hade enminutersregeln för varje talare en avgörande betydelse. Debatten fick ett bra tempo och gav goda möjligheter till uppföljande frågor från programledarna, Anna Ekelund och Niklas Svensson, som också utnyttjade detta till fullo.

När partiledare som i SVT:s fall tilldelas en talartid för hela programmet blir det för många ofta helt omöjligt att få uttömmande svar på frågor som diskuteras. Vi tittar och lyssnar för att få svar, långrandigt käbbel kan producenterna bespara oss.

Naturligtvis gillar jag när programledarna biter sig fast och vill komma sanningen så nära som det bara är möjligt.

Expressen-sändningen uppges ha lockat 1,5 miljoner tv-tittare och lägger man då till alla oss som tittat på tvåtimmarsdebatten i efterhand blir det en mycket bra siffra.

Även tekniskt sett var sändningen för mig en positiv överraskning.

Alla tjänar på konkurrens och naturligtvis har Expressen hittat en bra framtidslösning på att snabbt förmedla nyheter, nyheter som serveras när det händer och dygnet runt. Bra där. Nu inväntar jag med stort intresse hur uppläggen blir med TV 4 och SVT:s partiledardebatter. Namnet är redan upptaget. ”Debatten 2018” är redan avdiskad.

Ytterligare en detalj. När programmet håller på att avvecklas puffar programledarna för andra debatter i andra medier. Man hänvisade t o m till lokalmedia. Det hade aldrig kunnat inträffa i public service. Bara en sådan sak, men inte helt oviktig.

Jag blir glad när media tänker nytt och möter framtiden på detta sätt.

Humor kräver ”sinne för humor”

Någon har påstått att det mesta är roligt men det värsta med humor är att man ofta inte vet när man får skratta. Jag vill dock göra tillägget – eller gråta. Man kan nämligen skratta så till den grad att man gråter. I varje fall rinner det floder från mina ögon när jag skrattar hjärtligt. Jag kanske är ensam om detta unika.

I veckan som gick, lika snabbt som veckorna dess förinnan, behagade jag skämta på sociala medier. Jag skrev bl a på Twitter:

”Jag tycker att bredband med fiber är tämligen överskattat. Tv-bilden blev knappast märkbart bättre efter att ha bytt från koppartråd.”

Texten i sig ansåg jag inte innehöll ett uns av humor, snarare tvärt om. Däremot måste jag påstå att jag tyckte att humorprocenten steg något när jag i anslutning till texten publicerade en bild på en urgammal liten tv utrustad med en rad av rattar från dåtidens teknikstatus inom detta område. Se bilden i repris här nedanför.

Med text och bild på denna överåriga tv trodde jag verkligen att jag hade lyckats åstadkomma ett litet skratt eller möjligen en viss rörlighet av käkmusklerna. Men där hade jag tydligen djupt underskattat människors ”sinne för humor”.

Några hakade visserligen på när jag försökte med samma humorförsök på Facebook. Där slöt en tidigare radiokollega upp med förslag på tv-lampa tillverkad av plastremsor som annars användes mest till att väva då väldigt populära plastmattor. Alltså på 1960-talet. Han hade tillverkat en sådan i slöjden. Det tyckte jag var roligt. På den tiden var det annars mest träslöjd som gällde.

Men så i torsdags spanade jag in lokaltidningen Sydöstran. För att genast upptäcka att tidningens nöjesredaktör (om sådan fortfarande finns kvar i besparingstider) helt saknar den viktiga beståndsdelen –”sinne för humor”.

Redaktören publicerade den snustorra och ganska bisarra texten men utan bild på tv-apparaten. Däremot fanns det en svartmusikig bild som skulle föreställa mig i nutid. Att jämföra mig med en gammal tv är inte alls lika roligt. Tyckte jag, men redaktören kanske ville visa min ålder och då skulle alla kanske förstå att jag inte kunde se skillnad på tv-bilden om den kom via koppartråd eller fiber och då blir det genast roligare. Eller?! Se klippet nedan.

Hur som helst, humor är svårt, mycket svårt, helst en tidig morgon och Sydöstran brukar komma tidigt, antingen i lådan eller som i mitt fall digitalt. Men håll med om att redaktören borde ha förstått att jag inte på fullt allvar ansåg att koppartråd är lika bra som fiber när det gäller tv-signaler.

Nu gör jag ett nytt försök att testa humorhumöret. Jag påstår att sommarens pratprogram mellan klockan 13 och 14.30 i P1 har varit ojämnt bra. Ja, många har varit riktigt dåliga jämfört med dåtidens sommarpratare som alla höll hög klass och många av dem med hög humorklass. Därför har jag nu slängt ut min radio. Obs. Titta nu riktigt noga på radioapparaten. Är den åldrig eller hypermodern? Jag kunde inte låta bli.

God fortsättning med minst ett skratt per dag.

Rolig tv från fullmäktige i Ronneby

TV-sändningarna från fullmäktiges sammanträden i Ronneby är kraftigt underskattade. Det är nämligen endast ett fåtal som utnyttjar möjligheten. Många anser att graden av tråkighet är för påtaglig och skulle aldrig kunna ens tänka tanken på ett försök att knappa in kanalen.

Jag däremot måste erkänna att jag är en nästan hängiven tittare på fullmäktiges många gånger förutsägbara sändningar med bild och ljud via nätet. Jag har nämligen upptäckt, i brist på humor i riktiga tv-program, att dessa sändningar från Ronneby stadshus många gånger har ett stort underhållningsvärde.

I början var det svårt med ljud, men det har blivit betydligt bättre med åren. Numera är det spännande att gissa vem som styr kameran för kvällen. Man har nämligen bara en, men det finns två talarstolar som nyttjas. Du kan själv tänka dig vad som inträffar.

Naturligtvis glömmer man att flytta kameran till den talarstol som används med resultat att bilden visar en tom talarstol. Men man hör vad politikern säger i den andra talarstolen. Men texten under bilden hjälper till att förklara vem som hörs men som inte syns.

Förklarande texter under bilden har visat sig oumbärliga. Annars skulle du som ny tittare inte ha en chans att veta vem som är vem. Du förstår säkert hur viktig texten är när du tittar på bilden här under.

johan sandberg

Visst behövs texten under bilden. Däremot blir det nästan omöjligt att hänga med när många vill trängas framför kameran vilket inträffar då och då när de inte fått visa upp sig för allmänheten på en tid. Då blir det helt obegripligt som nedan.

 johan sandberg 2

Naturligtvis händer det också att det blir fel text till bilden eller tvärt om. Titta på bilden nedan och du förstår vad jag menar.

NilsIngma T

För några år sedan tog politikerna ett djärvt grepp. Man fick idén att utnyttja sändningarna från fullmäktiges debatter till reklam. Dessutom tycktes det ha gått ut order från den politiska ledningen att ikläda sig färgsprakande klädsel. Men vad hjälpte det när bilden var suddig. Nu har man övergivit den tanken – färgglad klädsel!

DSC00381