Kategoriarkiv: fria ordet

En dag på jobbet för Sverige och NATO

Publicerat av

Han är unik och han är en hjälte som med livet som insats har åstadkommit betydande insatser för såväl svenska försvaret som NATO. Belöningen – en veckas extra ledighet i fjällen med rödingfiske på hemlig ort.

Det handlar om Birjer Östling. Han blev unik när han som pilot tvingades hoppa från sin S 29 (I folkmun kallad flygande tunnan) i maxfart. Bara en pilot i världen hade tidigare hoppat under sådana förhållanden. Pilotens lungor slets sönder av lufttrycket och han omkom. Birjer Östling slapp undan med en blåslagen kropp och munnen uppsliten. En vecka efter var han åter i tjänst.

Hjälte vill i varje fall jag beteckna honom efter att han som en av piloterna från tredje S 29-divisionen F 11 i Nyköping genomfört ett veckolångt topphemligt uppdrag hösten 1958. Först nu, 60 år senare, har de blivit förlösta från sin tystnadsplikt och kunnat berätta vad som hände.

I boken ”På särskilt uppdrag under kalla kriget” berättas om kalla kriget som då var som intensivast. Man visste att NATO arbetade intensivt med att kartlägga sovjetiska krigsbaser och hamnar. Uppdraget för Birjer Östling och hans kolleger blev därför att med fotospaningsuppdrag uppdatera den underrättelse som västmakterna kommit över i samband med krigsslutet.

Uppdragen genomfördes med start och landning på F 17 i Kallinge. Det var tidig väckning klockan 05 och med snabb ordergivning och start redan klockan 06 i sydlig riktning ut över Östersjön på lägsta höjd för att undgå upptäckt. Radarn var då inte heller så utvecklad vilket innebar att piloterna litade på att kunna överraska och ta sina viktiga bilder därefter snabbt lämna området för att återvända till F 17.

När jag på tisdagskvällen hade förmånen att samtala med Birjer Östling kommenterar han dom tidiga morgnarna.

”Vi visste att östsidan var aningen trögstartade vid den tidpunkten på dagen vilket också besannades. Det var bara vid några enstaka tillfällen vi fick fientligt jaktflyg efter oss. Vid sådana tillfällen hade vi redan full fart och så pass bra försprång att vi aldrig behövde känna oss hotade.”

Uppdragen gällde Peenemünde, Swinemünde och Gdansk men också nordliga målen med öarna Dagö och Ösel var viktiga mål.

Birjer Östling berättar att varje pilot genomförde två uppdrag varje morgon.

”Vi bör under veckan ha genomfört ett 30-tal uppdrag in över främmande territorium.”

Det är speciellt ett av uppdragen han minns bättre än övriga, nämligen uppdraget Gdansk. Det kunde nämligen ha slutat riktigt illa.

”Gdanskbukten var starkt radarövervakad och jag räknade kallt med att sovjetisk radar skulle upptäcka mig”, berättar Birjer och fortsätter:

”Jag fick också tämligen omgående varning att fientligt jaktflyg hade startat. Jag tog ändå beslutet att fullfölja ett låghöjdssvep över hamnområdet för att ta de bilder som var uppdraget. Det tog bara några sekunder varpå jag svängde ut över bukten på väg hem.”

Det var då det hände som absolut inte fick hända:

”Min S 29:a fick varvtalsfall vilket innebar att motorn höll på att stanna. Jag var fortfarande kvar över polsk landsbygd och var fullt beredd på att tvingas hoppa. Jag valde att fortsätta ut över vatten och kunde bara hoppas att motorn skulle fortsätta att fungera. Men farten reducerades till cirka 400 km/h och jag hade sovjetisk jakt efter mig. Han flög på absolut lägsta höjd för att undgå upptäckt. Han tog sig till neutralt vatten och kunde därefter flyga hem på 500 meters höjd. Han landade på F 17 och dagen efter skulle motorn testas. Då skar det bakre lagret och motorn tvärstannade,” berättar Birjer och ler. Motorn kunde lika gärna ha stannat över Östersjön.

Har ni efter boken och avslöjandet fått någon kritik, frågar jag:

”Nej, vi har bara nåtts av positiva omdömen. Både från ÖB och andra befäl.”

”Men det var ytterst nära att våra uppdrag aldrig hade nått offentligen, fortsätter Birjer.

”Vi är fyra kvar i livet och av dessa är bara två av oss fortfarande talbara.”

För mig vore det självklart att riskfyllda uppdrag av detta slag givetvis skulle innebära ett officiellt tack och medaljutdelning.

”Nej, ingen medalj. Vi fick en veckas extra ledighet med fjällfiske, vilket uppskattades. Inte heller finns det någon dokumentation kvar som kan påvisa dom flygningar som vi genomförde under veckan på F 17 1958. Allt är mörkat. Inte heller att en hel spaningsdivision från F 11 var förlagd till F 17 under en vecka, finns dokumenterat. Vi fanns inte.”

Har ni fått veta vem som var beställaren av uppdragen?

”Nej! Men vi har funderat i en viss riktning.”

Numera kallar sig Birjer Östling för fältflygaren och spionen. Det skrev han i försättsbladet till min bok. När uppdragen genomfördes var han 21 år. I dag 84.

Birjer Östling var gårdagens huvudinslag på en efterlängtad träff med medlemmar i Quintus 72 som är en regional avdelning inom Svensk Flyghistorisk Förening. Verksamheten har nu återstartat efter ett långt Coronauppehåll.

Varje månadsmöte bjuder på spännande föredragshållare.

Ingen rea – ändå kö på Kungsgatan

Publicerat av

Inte sedan 1970 när dåvarande Domus invigdes har jag sett människor köa utanför en butik på Kungsgatan i Ronneby. Men i går måndag 4 oktober var det kö, dock inte av samma storlek och omfattning som på bilden ovan. (Foto: Bengt Mauritzson)

Det var adressen Kungsgatan 11 som lockade. Väntetiden för att över huvud taget bli insläppt var ca 45 minuter. Därefter var det väntetid i soffa eller enklare stol. Efter att ha visat legitimation slussades man en trappa ner där man möttes av en bastant järngrind. Denna eftermiddag krävdes dock ingen kod för att öppna grinden.

Vad var det som lockade och såldes på denna adress? Det var inget köp, varan var redan betald och nu skulle varans innehåll lämnas tillbaka.

Förklaringen är den här – på adressen Kungsgatan 11 huserar bankkontoret Swedbank. För kort tid sedan fick vi brevledes veta att bankfacket måste tömmas. Budskapet var att kontoret i Ronneby upphör med att hyra ut bankfack. Inte heller kommer man att kunna erbjuda bankfack på något av Swedbanks kontor.

Att det skulle råda brist på intressenter villiga att hyra ett bankfack var svårt att förstå när kön hela tiden växte i längd. Dessutom är frågan vart personer som innehar guld och diamanter vänder sig för en säker förvaring? Det som erbjuds nu är digital förvaring. Dessutom på lång sikt billigare än på banken, men ändå. Roligt med en kö på Kungsgatan.

Yngsjö i september

Publicerat av

Besökte paradiset Yngsjö förra helgen 25-26 september. Naturen och inte minst den långa horisonten lockar alltid till återkommande besök.

Denna helg var det många som utnyttjade det vackra och varma vädret till långa strandpromenader.

I sandbankarna finns det gamla tallar, vresiga tallar, raka tallar, unika tallar och helt vanliga tallar.

I september finns det inte längre några våta fotavtryck på stigen till badet.

Cykelställen är tomma för tillfället men fyller åter sin funktion nästa badsommar.

Solstrålarna har alltid lätt att finna lättaste och snabbaste vägen till Yngsjö.

Regionrådet skyr offentligheten

Publicerat av

Jag har i ett antal blogginlägg kommenterat Moderaternas långdragna personstrid i Region Blekinge. En strid som bl. a innebar att regionrådet Emma Stjernlöf utestängdes från sin partigrupp och uppdraget som regionråd. Till slut fann Stjernlöf situationen ohållbar och hoppade av sitt uppdrag.

Inte minst har jag av Regionstyrelsens ordförande, Lennarth Förberg m, krävt att han för allmänheten redovisar vad som orsakade och ledde fram till personstriden om Emma Stjernlöf. Hon var ju ändå den i moderatgruppen som samlade överlägset flest personröster i förra valet. En sådan politiker borde väl partiet i stället omhulda.

Jag har riktat kravet till Lennarth Förberg i hans egenskap som ytterst ansvarig som Regionstyrelsens ordförande. Eftersom en förklaring har uteblivit har jag varnat för att personstriden inom Moderaterna men också inom Alliansen kommer att allvarligt påverka regionvalet nästa år. Jag har påstått att det valet redan är förlorat på grund av personstrider och svikna vallöften.

Detta resulterade i att jag den 17 september fick ett mejl från Regionrådet Lernnarth Förberg. Se bild nedan. I detta anklagas jag för att ”okritiskt stämma in i kören att det måste vara dåligt ledarskap hos andra som orsakade att Emma valde att inte vara kvar”.

Av Lennarth Förberg fick jag också ett erbjudande – ”Om du skulle vilja ha lite bättre grund för ditt skrivande, och faktiskt vill ha andra källor än de du verkar ha nu, så är du välkommen att höra av dig.”

Jag svarade honom på följande sätt:

”Ska jag tolka dig så att du skulle vara beredd att berätta om orsaken till det långvariga bråket om Emma Stjernlöf?

Om så är fallet måste du också vara beredd på att jag vid publicering måste ange källan till uppgifterna.

Är du inte det då är en publicering inte heller möjlig och då vill jag inte heller veta något. Min och andras önskan är naturligtvis att du som ansvarig ledare ska berätta och att det ges offentlighet åt uppgifterna.

Jag har i två tidigare blogginlägg berättat att jag inte försvarar Emma Stjernlöf och därmed också angett anledning till detta”.

Svaret från Förberg uteblev och av det drar jag nu slutsatsen, tolv dagar efter mejlväxlingen, att han motsätter sig en publicering. Hans eventuella förklaring kring personstriden skulle således förbli en hemlighet mellan honom och mig. Ett sådant handlande är för mig helt främmande.

Efter att Lennarth Förberg avböjt publicering anklagar han mig nu i stället för att inte hålla mig till sanningen. Han skrev på Facebook att ”Sanningen har ingen plats i din blogg heller”.

När Förberg anser att jag har dåliga källor för mitt tyckande vill jag bara säga följande: Dom källor som legat till grund för mina kommentarer och krav har redan nått offentligheten. Mina källor är nämligen massmedia i Blekinge. Vad jag kräver är att allmänheten får veta sanningen bakom den moderata personstriden och nu också inom alliansen. Ett krav kan väl inte klassas som en osanning?

Jag vill inte heller tro att någon i dag verksam journalist i Blekinge skulle godta att få ta del av regionrådets personliga och hemliga information om vad som egentligen ledde fram till Emma Stjernlöfs fall utan att publicera.

Men visst. Hade jag gått med på Förbergs deal om information off the record, så hade kanske sanningen om moderatkrisen kommit fram. Eftersom han nobbades konstaterar han nu att min blogg inte innehåller någon sanning. Tablå!

Förberg anklagar mig för osanningar

Publicerat av

I går, den 27 september, publicerade jag i denna blogg ett inlägg som behandlade ett allvarligt samhällsproblem. Rubriken var ”Har sanningen någon plats i ett drev?”

Det handlade om det mediadrev som Benny Fredriksson, chef för Kulturhuset Stadsteatern utsattes för i samband med metoo från slutet av 2017 till våren 2018.  Drevet slutade med att Fredriksson tog sitt liv. Gårdagens text kan läsas längre ned i denna blogg.

När jag på Facebook puffade för inlägget fanns det ett svar som på ett flagrant sätt skilde sig från övriga kommentarer.

Det var Regionstyrelsens ordförande, Lennarth Förberg som skrev:

”Sanningen har ingen plats i din blogg heller.”

Jag har i dag svarat så här på den grova anklagelsen:

”Lennarth Förberg, Regionstyrelsens ordförande framför en allvarlig och kränkande beskyllning mot innehållet i min blogg utan att ange exempel. Jag – och alla läsare av min blogg- väntar på att du ska förklara vad du menar och visa vilka osanningar jag har skrivit.”

Fortfarande efter 19 timmar har ingen förklaring kommit.

Medan jag/vi väntar på hans svar kan jag bara spekulera; min text handlade om mediadrev och sanningar. Förbergs obegripliga påhopp får mig att fundera kring hans associationer mellan orden sanning och drev. Men vilken är kopplingen till min blogg? Upplever han mina texter som drev? I så fall säger hans kommentar mer om Lennarth Förberg än om min blogg.

Har sanningen någon plats i ett drev?

Publicerat av

Ett mediadrev är inte att leka med. Det kan sluta med döden.

Lotta Fristorp är journalist och var under många år presschef på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Hennes chef hette Benny Fredriksson. Han utsattes för ett omfattande mediedrev i samband med metoo-anklagelser från slutet av 2017 till våren 2018. Det slutade med att han tog sitt liv på ett hotellrum i Sydney den 17 mars 2018.

Lotta Fristorp skildrar skeendet från insidan i en nyutgiven bok – ”Benny, Drevet, döden”. En välskriven och viktig bok. Hon visar hur mediala anklagelser, merparten anonyma, kan förändra och bryta ner en annars stark och levnadsglad person.

Tidigare i år läste jag Åsa Lindeborgs bok – ”Året med 13 månader”. Hon skildrar hösten 2017 till hösten 2018 i dagboksform. Under detta år intog hon en ytterst kontroversiell position. Hon anklagades för att ha bidragit till att Benny Fredriksson tog sitt liv.

I sin bok skriver Lindeborg om den ångest hon i efterhand upplevde efter sin roll i Aftonbladets publiceringar. Inte minst den krönika hon skrev om Benny Fredrikssons ”skräckvälde” och om aborten han påstods ha tvingat en skådespelerska till.

Lotta Fristorp anser att ”Åsa Lindeborg inte var ensam ansvarig på Aftonbladet. Ett stort antal personer var också inblandade i publiceringarna, nyhetschefer och inte minst Lena Mellin, då tillfällig ansvarig utgivare”.

Nästan ett år efter Benny Fredrikssons död klandrade Pressens Opinionsnämnd Aftonbladet för att grovt ha brutit mot god publicistisk sed genom att publicera sina artiklar om Benny Fredriksson. ”En mycket allvarlig erinran, anser Lotta Fristorp eftersom endast två fällningar bedömdes grova under 2019. Dagens Nyheter friades för sina artiklar.

Två dagar efter Benny Fredrikssons död intervjuades Åsa Lindeborg av SVT för ett inslag i Aktuellt. Hon beskriver intervjun i sin dagbok – ”Jag sa att det här är en journalists värsta mardröm, att en person som man har skrivit om väljer att ta sitt liv. Jag sa att en av Kultursveriges mäktigaste chefer naturligtvis måste kunna granskas, men att vi inte hade behövt göra löpsedel av aborten.”

Tv-reportern påminde Åsa Lindeborg om att hon själv skrivit att Benny Fredriksson tvingat kvinnan till abort. I sin dagbok noterar hon sitt svar:

” Ja, svarade jag, jag är ett utmärkt exempel på det jag i andra artiklar försökte diskutera hela den där hösten. Jag blev min egen empiri, en skribent och publicist som tappade huvudet”.

En enda journalist ställde den relevanta frågan till Åsa Lindeborg: ”Hur vet du om det är sant, det du påstod i din krönika?”

Den som ställde frågan var Martin Wicklin i SR:s Söndagsintervju med Åsa Lindeborg den 8 april 2018. Lotta Fristorp beskriver intervjun i sin bok:

”Det är en smärtsam lyssning. Lindeborg är pressad och andfådd och hon gråter. Intervjun är ett journalistiskt bragdjobb. Varför? På grund av den enkla frågan: ”Hur vet du om det är sant, det du påstod i din krönika?”

Ingen annan ställde den frågan.

Min kommentar: det är många frågor som aldrig ställs i dagens journalistik. Däremot kan man tycka att många journalister gör det lätt för sig genom att i stället nöja sig med att kommentera.

Val av regionråd fördröjs en månad

Publicerat av

Interna alliansstriden om vem som ska utnämnas till regionråd efter Emma Stjernlöf förlängs med en månad. Dagens sammanträde med Regionfullmäktige sker digitalt och det innebär att inget val kan genomföras.

Personval ska ske med sluten omröstning och det klarar man inte digitalt. Det konstaterade oppositionsrådet Christina Mattisson, s, redan i går när hon uttalade sig för BLT. Hon kallade då alliansens bråk om regionrådsposten som ”Ett politiskt spektakel” eftersom alliansens politiker inte kan tala med varandra.

Moderaterna har nominerat Johan Sandberg till valet av regionråd medan Liberalerna har nominerat Jesper Rehn.

Enligt Liberalerna har bråket inom Alliansen pågått sedan förra valet. Man pekar på en överenskommelse att alla partier i alliansen skulle ha minst en 40 procentig tjänst, men så blev det inte.

Nästa sammanträde med Regionfullmäktige genomförs den 10 november och då ska sammanträdet ske med fysisk närvaro. Frågan är om Alliansen kan tala sig samman under månaden eller om striden fortsätter.

Inte bara moderater i regionalliansen

Publicerat av

Moderaterna i Region Blekinge tycks fram till nu ha glömt att Alliansen består av fler partier än just dom själva. Därför bör det ha blivit ett yrvaket uppvaknande efter den egensinniga drömmen.

Det är Liberalerna som i dag påminner om en viktig överenskommelse för att Alliansen över huvud taget skulle kunna bli verklighet.

Överenskommelsen går ut på att – ”alla ingående partier skulle ha minst en 40-procentig tjänst för att på ett bra sätt kunna ta ansvar för Alliansens politik.”

Så blev inte fallet påpekar nu Liberalernas före detta gruppledare Nils Ingmar Thorell. Liberalerna utmanar därför Moderaternas kandidat Johan Sandberrg som efterträdare till Emma Stjernlöf genom att nu nominera Jesper Rehn som sin kandidat till Regionstyrelsens arbetsutskott.

Valet av ersättare avgörs på Regionfullmäktige nu på onsdag, den 22/9. Ett ytterst ovisst val med tanke på hur Moderaterna handskats med fallet Stjernlöf och hur flera partier reagerat över detta.

Nedan Liberalernas pressmeddelande i sin helhet:

PRESSMEDDELANDE

Liberalerna i Region Blekinge kommer vid onsdagens regionfullmäktige att nominera sin gruppledare Jesper Rehn till den lediga platsen efter Emma Stjernlöf i Regionstyrelsens Arbetsutskott (RSAU).

Trots att vi tillsammans med M, C och KD styr i Alliansen utmanar vi Moderaterna om denna plats och låter Regionfullmäktige avgöra frågan.

Efter förra valet fanns det en överenskommelse att alla ingående partier skulle ha minst en 40%-tjänst för att på ett bra sätt kunna ta ansvar för Alliansens politik.

Så blev inte fallet. Förre gruppledaren Nils Ingmar Thorell har haft ett fast arvode på 20% och löfte har givits av ledande moderater att detta ska ändras när möjligheter ges.

Nu när chansen finns så väljer Moderaterna att tillfredsställa de egna intressena före att på ett bra sätt hålla ihop Alliansen.

Nils Ingmar Thorell f.d. gruppledare

Moderata män samarbetar bäst med män

Publicerat av

När sparkade Emma Stjernlöf nu ersätts med en man, Anders Lund, är det föga överraskande för att inte säga helt väntat. Blekingska moderatmän har historiskt sett alltid haft betydligt lättare för att samarbeta med just män. Den allt för långt utdragna konflikten i Regionen är ett tydligt exempel på detta.

Att man lyfter Anders Lund från sitt uppdrag som ordförande i Vård- och omsorgsnämnden i Ronneby är dessutom ett bevis på hur tunt det är med dugliga moderater som kan axla tunga uppdrag. För ledande moderater i Ronneby var det efter förra valet inte alls självklart att Anders Lund skulle godkännas på den plats han nu lämnar.

Men det blir nu ändå ett ganska stort tomrum efter Lund och hans ersättare är inte självklar. Letar man ett tag dyker ett tänkbart namn upp – Johannes Chen. Även tidigare aktiva Susanne Lundgren har nämnts, men hon blev för ett antal år sedan ordentligt stukad av sin moderatgrupp. En högt aktad och kunnig politiker som slarvades bort.

När Anders Lund i samband med dagens presskonferens flera gånger upprepar att han närmar sig uppdraget som efterträdare till Emma Stjernlöf med stor ödmjukhet förstår man att han egentligen inte är mogen för uppdraget. Han ber nästan om ursäkt för att han nu fått förtroendet av moderata gruppen. När han lyfter frågan om den hårt kritiserade ”närakuten” och vad som väntar i den frågan med redan upprörd personalgrupp är det lätt att förstå hans frustration.

Skadan som redan har skett när det gäller ”närakuten” i Karlshamn blev inte bättre av det uttalande som Erik Lindborg, Kd, gjorde sig skyldig till i SVT:s Blekingenytt på torsdagskvällen. Han skyfflade undan kritik från såväl politisk opposition som anställda och allmänhet med orden – ”förändring skapar alltid oro”. Det hade varit bättre att be om ursäkt och lovat snar bättring. Men det kunde han inte för det finns ingen snar lösning.

Jag har varit inne på det i tidigare blogginlägg hur denna långt utdragna personstrid har skadat inte bara Moderaterna utan hela alliansledningen. En synpunkt som äntligen tycks ha fått även regionstyrelsens ordförande, Lennarth Förberg att inse allvaret i. Men han vägrar fortfarande att ikläda sig ansvaret för den uppkomna situationen när han säger:

”Har man bara läst tidningar och sociala medier har man fått en annorlunda uppfattning än den verkliga”.

Jo, det har vi redan räknat ut.

Som tidigare informatör borde Lennarth Förberg veta bättre än vad hans uttalande vittnar om. Den första lektionen för en informatör är att man aldrig vinner något på att mörka. Tvärtom. Så upp med korten på bordet och berätta vad personstriden egentligen har handlat om. Det är endast Förberg som sitter inne med den förklaringen och så länge den uteblir drar han striden långt in i valrörelsen. Om han inte snart nyktrar till och kanske fullt ut ser sitt eget ansvar.

Samtidigt råder oklarhet vad Anders Lunds uppdrag innebär. Han efterträder Emma Stjernlöf men anförtros tydligen inte uppdraget som Regionråd. Den platsen intar Johan Sandberg, moderat.

Inte heller har Moderaterna ännu lyckats få fram ett namn till ordförandeuppdraget i Regionfullmäktige.

Anders Lund ersätter Stjernlöf

Publicerat av

Det blev fart på Moderaterna. Redan tidigt i dag på fredagsmorgonen hade man kallat till presskonferens.

Partiet berättade att Emma Stjernlöf ersätts av en man på posten som ordförande i regionens Hälso- och sjukvårdsnämnd. Han hämtas från Ronneby och uppdraget där som ordförande i Vård- och omsorgsnämnden. Anders Lund blev valet.

Senare i dag kommenterar jag den inte alls oväntade utnämningen.