Kategoriarkiv: fria ordet
Så mycket att det nästan pyser över
Det är mycket nu. Lite väl mycket, om man vill hänga med. Och det vill man ju. Det jäser och bubblar så det nästan pyser över.
Det är rekordvärme över Sverige. Blekinge inget undantag även om vi nära kusten har någon grad lägre. Nytt värmerekord redan under fredagen, visserligen i inre Småland, men ändå.
Vi har fortsatt Coronavirus i vårt samhälle. Vi har en väntande regeringskris runt knuten som tydligen ska infalla på måndag förmiddag om inte Centerpartiet backar från Januariuppgörelsen.
Vi har ett fotbolls-EM att hålla reda på där Svenska landslaget håller oss i ett slags skruvstäd.
Vad är då mest spännande för tillfället? Att bli av med det härskande viruset måste vara nummer ett på en femskalig lista. Stefan Löfven tycker så också men anser samtidigt att regeringskrisen är väl så allvarlig. Inte minst om regeringen faller på måndag.
Det får vara hur som helst med de olika hoten men mitt i allt detta måste det också finnas plats för det lilla, det lokala, det som är nära människan.
Jag tänker på den lokala opinion som utbröt när det i denna blogg kunde berättas att Ronneby kommun hade sagt upp hyresavtalet för ”aktivitetslokalerna” på trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda. Det blåste snabbt upp till storm på Eringsbodas Facebooksida. Stormen var så kraftig att kommunen genast backade.
Lätt att backa var det naturligtvis när det visade sig att uppsägningen hade kommit för sent till Ronnebyhus. I och med detta förlängs hyresavtalet automatiskt ytterligare tre år.
Det var kommundirektören som hade sagt upp hyresavtalet, men ingen, inte ens Vård- och omsorgsnämnden vet i dag vem som gav honom uppdraget. Se kopia på uppsägningen undertecknad av Tommy Ahlquist, kommundirektör.
Det var Sune Håkansson, Ronnebypartiet som med hjälp av denna blogg slog larm om hyresuppsägningen. När han frågade en eringsbodabo vilka aktiviteter man har i aktivitetslokalerna på Björkliden, blev svaret:
”Tja, man lagar ju maten där…”
Nu återstår frågan, vem bestämde att hyresavtalet skulle sägas upp och varför fick just kommundirektören detta uppdrag?
Pandemi, regeringskris, värmebölja och EM-fotboll till trots så var det ändå den lokalt förankrade frågan om Björkliden i Eringsboda som fick människor där att med en synnerligen kraftig opinion stoppa en nedläggning av Björkliden. I varje fall för stunden. Men kontraktet är ju på tre år…
Håll ut, håll i och slå vakt om det lokala.
Klart besked om Björkliden
Att tolka kommunala protokoll är många gånger en utmaning. Det gav politikern Sune Håkansson prov på i gårdagens inlägg i denna blogg. Skrolla ner och du kan ta del av inlägget.
Det gäller trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda och dess framtid.
Det var många bud om hur beslut och protokoll skulle tolkas, men nu finns ett besked.
Nyss kom ett mejl från en vanligen välunderrättad källa. Matsalen på Björkliden stängs den 1 augusti i år.
Sune Håkanssons omedelbara kommentar:
”Det är ju döden för boendet.”
Så här beskriver Ronneby kommun Björkliden:
Den 1 maj 2012 blev Björkliden i Eringsboda ett trygghets-boende.Trygghetsbostäder är ett alternativt boende för äldre, fyllda 70 år, och som känner sig otrygga hemma men som anses för friska för att få plats på kommunens särskilda boenden.
Boendet erbjuder gemensamma lokaler för måltider, samvaro, kultur, hobby och rekreation. Boendet är inte behovsprövat av äldreomsorgen utan man hyr direkt av Ronnebyhus som en vanlig hyresgäst.
På Björkliden i Eringsboda är förutsättningen för gemenskap, samhörighet, trivsel och trygghet inbyggd i den fysiska anläggningen. En rektangulär kedja av 16 marklägenheter som tillsammans med huvudbyggnaden omsluter ett uterum av trädgård med träd buskar och perenner som avspeglar årstidens växling. Växterna avlöser varandra i blomning från tidig vår till sen höst. De boende kan här, precis som före flytten från det egna hemmet till Björkliden, på våren uppleva glädjen över hur den första snödroppen vid husväggen blommar och sädesärlornas ankomst. Huvudbyggnaden innehåller en rymlig och ljus restauranglokal, där de boende på trygghetsboendet och även utomstående kan äta efter beställning.
En värdinna finns regelbundet på plats och erbjuder gemensamma aktiviteter för de boende.
Kommunala protokoll obegripliga
”Kommunala protokoll är alltför vagt formulerade i Ronneby. Eller är det nämnderna som tar allt för otydliga beslut? Nu kräver Sune Håkansson, Ronnebypartiet skärpning.
Jag håller med Håkansson. Om han som rutinerad och mångårig politiker har svårt att tolka kommunala protokoll, hur svårt ska det då inte vara för allmänheten att tillägna sig viktig information?
Dessutom är det inte rimligt att den som tar del av kommunala handlingar och protokoll ska vara hänvisad till att behöva tolka innehållet. Det ska vara kristallklart. Punkt slut.
Håkansson pekar på ett ärende som har handlagts i Vård- och omsorgsnämnden. Trots att han ställde frågor till en rad personer kunde han inte få full klarhet, vilket måste vara ett klart underkännande.
Här kan du ta del av hans tankar kring trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda:
”När man, via protokoll och annan information, försöker tolka beslut, stöter man stundom på problem. Protokollen är alltför vagt formulerade.
Det nu aktuella beslutet gäller trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda. Min tolkning var att Vård- och omsorgsnämnden sagt upp matsalen, för att spara pengar. Vad ett trygghetsboende innebär är inte entydigt. Olika kommuner har olika definitioner. Min tolkning är att en matsal skall finnas, där dagens huvudmåltid serveras. Därtill skall det finnas vissa aktiviteter för de boende.
När det finns oklarheter får man fråga vidare. VD:n på Ronnebyhus svarar: Matsalen är uppsagd. En tjänsteperson på Vård- och omsorgsnämnden meddelar: Nämnden har inte sagt upp matsalen!
Kommundirektören sänder, via sekreteraren, en kopia på uppsägningen. Att tolka ”uppsägningen” är nog ogörligt. Det är snarast en kladdanteckning. Jag håller dock med VD:n på Ronnebyhus. Matsalen är uppsagd.
Tolkningssvårigheterna är delvis beroende av att nämnden, och måhända kommunfullmäktige, beslutat säga upp ”gemensamhetslokaler”. På Björkliden finns dels matsalen, dels en lokal som används för olika aktiviteter.
Möjligen avsåg nämnden att matsalen inte skulle sägas upp.
Jag menar att nämnden måste ta ett tydligare beslut på nästa sammanträde.
Det finns förslag om att ta bort tjänsterna som aktivitetssamordnare. Att göra så skulle innebära en radikal försämring för trygghetsboendena.”
Sune Håkansson
Det ska fan vara landslagsledare
Jag kan inte avstå från att travestera August Blanches klassiska – ”Det ska fan vara teaterchef”.
Tanken smyger sig på när jag läser och lyssnar till händelser och kommentarer som är riktade till svenska landslaget i fotboll. Problem som nu läggs på Janne Anderssons axlar när han i stället borde få ägna dagarna fram till premiären 14 juni till att finslipa strategi och laguppställningar. Premiären är bara fem dagar borta.
Allt kom med en gång på tisdagen. Kulusevski hade testat positivt för coronaviruset och hade isolerats. Snabbt besked – han missar matchen mot Spanien. Några timmar senare kom nytt besked, Mattias Svanberg hade också testat positivt.
Nu har landslagsledningen vidtagit nya förhållningsregler som vi alla kan hoppas ska hindra nya utbrott.
På tal om utbrott. Samma dag, tisdag, utbröt storm på sociala medier och den kan bli än svårare att bemästra och åtgärda än Coronasmittade spelare. För har det väl börjat blåsa, ja, då ska fan vara landslagsledare.
På tisdagen, när landslaget skulle förflyttas till uppladdningslägret i Göteborg, visade dom för första gången upp sig i lagets officiella kläder. En blå kostym som inte föll alla på läppen. Många gjorde sig lustiga över klädernas utformning.
Patrick Ekwall stack som vanligt ut hakan längst och först. ”Har varenda skräddare i landet gått på semester”, var hans gliring.
”Vilket mästerskap ärvde vi dom ifrån”, frågade Gusten Dahlin som ska leda EM-sändningarna för TV 4:s räkning.
Många anser att kostymerna ser skrynkliga ut. I varje fall på vissa av spelarna. Aj, aj. Inga namn.
Nu utgår jag ifrån att de blågula inte kommer att uppträda i kostym under matcherna. Även om jag naturligtvis hört talas om att man har kunnat vinna VM-guld i kavaj – som ishockeyspelaren Håkan Loob 1987.
Däremot kan jag ha förståelse för att det kan bli ordentligt svettigt i de blå, lite säckiga kostymerna. Det ska bli varmt och landslaget ska göra rekordmånga förflyttningar under EM-resans gång. Hade det då inte varit att föredra käcka shorts och en blågul hatt på knoppen.
Hoppas nu att inte fler svenska spelare bli Coronapositiva utan enbart positiva till att besegra Spanien. Därefter är resten rena upploppet.
Heja Sverige!
Roger Fredriksson vill ha röstboskap
Under alla mina år som journalist, och det är många herrans år, har jag alltid bevittnat hur borgerliga politiker raljerat över socialismens företrädare, socialdemokrater och vänstern. Deras tro på kollektivet som lösning på problem har av de borgerliga fått benämningen röstboskap.
Därför är det tämligen överraskande, milt uttryckt, när kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, nu kräver hundraprocentig lojalitet i alla partigrupper representerade i kommunfullmäktige. I annat fall är Ronnebys positiva framtid hotad!
Fredrikssons utspel skedde vid senaste sammanträdet med fullmäktige den 27 maj och resulterade i fördömanden och inte minst häftig kritik från Socialdemokraterna som blivit extremt utpekade. Även fullmäktiges ordförande Nils Ingmar Thorell tvingades ingripa. Han betygsatte Fredrikssons inlägg riktat mot Socialdemokraterna som ett stort övertramp.
Det politiska påhoppet kom långt efter att fullmäktige tidigare under kvällen haft en omröstning gällande fem revisorers krav på att anmärkning skulle riktas mot Krisledningsnämnden för obehörigt beslutsfattande. Nämnden, med Roger Fredriksson som ordförande, friades från anmärkning genom att 21 ledamöter sa nej till anmärkning medan 19 sa ja.
Bland de 19 fanns hela socialdemokratiska gruppen sånär som på gruppledaren Magnus Pettersson som var jävig eftersom han har ingått i Krisledningsnämnden. Detta faktum fick kommunstyrelsens ordförande Roger Fredriksson att raljera:
”Vem företräder nu socialdemokratiska gruppen? Magnus Pettersson har ju fått hela sin grupp emot sig. Vad är nu värdet av hans fortsatta inlägg,” dundrade Fredriksson.
Inlägget fördömdes av fullmäktiges ordförande som ansåg att man måste skilja på de olika sakfrågorna. Han fortsatte:
”Det är väl ett hälsotecken att man kan ha delade åsikter i en fråga. Vi har det i liberalerna eftersom jag tillhör dom som ville klandra Krisledningsnämndens ledamöter. Jag ser det som mycket allvarligt om ledamöter ska tvingas bli till röstboskap.”
Fredrikssons raljerande gentemot socialdemokratiska gruppen fick flera s-ledamöter att vittna om fullt stöd för sin gruppledare Magnus Pettersson.
”Vi har högt i tak inom vårt parti och delar inte alltid varandras åsikter, ansåg några ledamöter som noterade att detta tydligen inte får vara gällande hos Moderaterna.
Fredriksson framhärdade i sin kritik och menade att det måste finnas en sammanhållning inom grupperna för att föra Ronneby in i framtiden.
”Man kan inte skjuta sin gruppledare på det sätt som har skett här i kväll utan att det måste få konsekvenser, upprepade han.
Roger Fredrikssons krav på hundraprocentig lojalitet, inte bara i hans egen grupp, utan också i alla andra, är högst anmärkningsvärt och måste ha sänt en chockvåg till moderatanhängare men också till andra borgerliga väljare som anser att man har riktigt högt till tak. Med andra ord – Fredriksson pekar med hela handen och vill ha full följsamhet. I annat fall riskerar man Ronnebys hela framtid! Vart är man på väg? Vad blir nästa steg?
Jag har redan nämnt att Liberalerna i sin grupp hade delade meningar ifall en anmärkning skulle utdelas till Krisledningsnämnden. Även moderatgruppen var i så fall oenig eftersom Lennarth Förberg, förste vice ordförande i fullmäktige, röstade ja till en anmärkning.
Jag publicerar detta inlägg eftersom jag ser demokrati och enskilda människors rätt till en egen uppfattning som en självklarhet. Denna rätt måste rimligtvis också gälla aktiva politiker. Eftersom det anmärkningsvärda uttalandet av Roger Fredriksson endast till viss del refererats i Sydöstran har många väljare därmed missat informationen. Det är bara ett litet fåtal som följer kommunfullmäktiges digitala sändningar.
Forskarbråk om Gribshunden väcker frågor
Den konflikt mellan två forskargrupper som i dagarna har blivit offentlig väcker frågor hos en intresserad allmänhet. Är det kravet på att snabbt få till ett museum i Ronneby som har fått två forskargrupper att nu gå skilda vägar? Eller är det ledningen för Blekinge Museum som nu tvingas välja vägval av samma skäl?
Av det som hittills framkommit i länets media framstår det klart att det är museichef Marcus Sandekjer som har valt det framtida mer kortsiktiga alternativet av de två forskargruppernas arbetshypotes. Bl a av ekonomiska skäl men också på grund av tidsperspektivet.
Johan Rönnby, en av landets främsta marinarkeologer, vill skynda långsamt men har i media också framfört kritiska synpunkter på sättet att bedriva arkeologi kring Gribshunden. Han kommer att fortsätta ett separat vetenskapligt projekt om Gribshunden tillsammans med Södertörns högskola och universiteten i Southampton och Connecticut.
Johan Rönnby är ledsen över den utveckling som nu har skett. Han har arbetat med Gribshunden sedan 2013 och säger sig ha ett väl utvecklat samarbete med Ronneby kommun. Till media har han framhållit att detta är första gången som han efter många års forskande har blivit avpolletterad på det sätt som nu har skett.
Blekinge Museum har valt att i stället fortsätta samarbetet med utgrävningsledare Brendan Foley och Lunds universitet.
Så långt forskarnas olika uppfattning om hur arkeologi bäst ska bedrivas. Kan detta vägval som nu har skett allvarligt äventyra hela museiidén? Jag kan förstå att tidsaspekten men även brist på pengar spelar en viktig roll, men samtidigt får inte detta avgöra den framtida satsningen.
Jag hoppas att inte museifrågan är hotad av det som nu sker men frågan är hur det påverkar det framtida innehållet som ska utgöra ett dragplåster.
När jag talade med L G Nilsson i februari 2020, gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt betonade han:
”Att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan, och än viktigare, är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.”
Han hade också en klar uppfattning av tidsperspektivet, hur tidtabellen för ett museums tillblivelse, måste se ut:
”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden, var hans uppfattning baserad på mångårigt arbete i branschen.
På kommunal nivå har det fram till nu mest handlat om platsen för ett framtida museum. När nu Blekinge museum väljer en mer kortsiktig forskning och dessutom mindre kostsam måste frågan ställas – borde inte ett framtida museum innehålla både kortsiktiga och långsiktiga forskningsresultat? Nu väljer vi kanske bort en viktig forskning som kan ge ett betydligt bredare utbud för ett framtida museum.
Tanken uppstår att ett betydligt mer innehållsrikt museum där Gribshunden utgör ett viktigt inslag inrättas på annan plats i Europa medan Ronneby får nöja sig med ett skrap på ytan, om uttrycket tillåts. Ska det planerade museet i Ronneby om bl a Gribshunden bara vara ett lokalt museum där det viktigaste blir att visa att det hände i Blekinge? Det kanske är just det som är kärnfrågan i forskarnas olika inriktning. Lokal händelse eller mera internationell skepps- och krigshistoria där Blekinge råkade bli en del av historien eftersom Gribshunden förliste just här.
Fortsätt samarbeta med båda forskargrupperna och fram med stålarna.
Sprint-OL snabba hjärnors mästerskap
Det går bra för svenska eliten i orientering. När EM-sprint avgjordes i Schweiz under senaste helgen blev det tre guld, ett silver och ett brons. Sverige blev dessutom bästa nation.
Tove Alexandersson levde upp till förväntningarna och försvarade sitt guld från 2018. Den här gången blev det två guld på två dagar. Emil Svensk tog guld och Gustav Bergman brons. Stafettlaget tog dessutom silver.
Två guld på två dagar. Tove Alexandersson efter söndagens starka sekundstrid.
Mästerskap av det här slaget kan man numera följa i direktsänd tv. Det är den tekniska utvecklingen som har möjliggjort att vi nu kan sitta i tv-soffan och följa loppen meter för meter. Ingen skillnad om loppen genomförs i skogsterräng eller i stadsmiljö, som nu senast med sprintmästerskapet.
Sedan några år tillbaka kan man inte enbart följa löparnas vägval på kartan utan man har nu också löpstarka personer som med kamera följer löparna hack i häl. En strålande service som vi rotsnubblare bara kunde drömma om på 1960 och 1970-talet. Visst spekulerade vi kring framtida landvinningar men naturligtvis räckte inte vår fantasi så långt som att förutse utvecklingen till den status den i dag har.
Orienteringssporten hade under många år svårt att bli accepterad av massmedia. Den var svår att förstå och kunde väl knappast locka läsare. Första tävlingen genomfördes 1901 men det skulle dröja 37 år innan Svenska Orienteringsförbundet bildades.
Man kan nog utan överdrift påstå att det var den legendariske chefredaktören för Idrottsbladet, Torsten Tegnér, som öppnade dörren och släppte in orienterarna. Han var själv aktiv i flera idrotter bl a orienterade han och visste därmed vad han skrev om. Torsten Tegnér, kallad TT, köpte Idrottsbladet 1915 och var dess chefredaktör fram till 1967.
En traditionell stafett, i dag kallad 10-milakavlen medverkade i hög grad till att sporten fick ytterligare genomslag i media. Tävlingen startade 1945 och hade under många år Aftonbladet som viktig medarrangör.
Emil Svensk intervjuas efter söndagens guld på EM-sprint.
Utveckling kan man också tala om när O-ringens 5-dagars föddes 1965 med start i Sydsverige, och med klubbar i Skåne, Blekinge och Danmark som arrangörer. Min gamla klubb, Skogsvandrarna i Kallinge, var med och arrangerade.
Förutom tekniska landvinningar för att göra orienteringssporten medial har det också genomförts enorma satsningar för att få fram allt bättre kartor. Duktiga orienterare blev de första att utveckla kartorna till vad dom i dag står för. Mycket inom orienteringssporten har till största delen skett på ideell basis även om man i dag och ett antal år tillbaka i tiden anlitar experter på området.
Naturligtvis har de tekniska förbättringarna inom sporten också inneburit att löparna har kunnat utvecklas. Farten har ökat i såväl löpning som kartläsning. Tempohöjningen har inneburit att tolkningen av kartan, att snabbt välja bästa och tidsbesparande vägvalet mellan kontrollerna är av högsta elitklass.
Jag tänkte speciellt på det sistnämnda när jag följde EM-sprinten nu senast i Schweiz. Tävlingen avgjordes mitt i stadsdelen på gator, genom parker och i smala gränder. Högsta tempo från start till mål. Ingen har numera tid att stanna för att tyda kartan.
Med andra ord – snabba elithjärnors mästerskap. Sverige leder i dag den internationella elitkampen.
Samtalsämnet – har du fått sprutan?
Vad tror du den stora snackisen är i dag?
”Har du fått sprutan? Har du fått en eller två?”
Nästan innan du har hunnit svara kommer följdfrågan:
”Blev du sjuk?!
Med den sista frågan menas om du fick biverkningar. Fick du inga sådana är det dags för nästa fråga:
”Vilket vaccin fick du?
”När ska du ta andra sprutan”
Sociala medier är nu dagligen nerlusade med bara armar, ja, ibland kommer det också med ett eller annat ansikte i bildflödet. Nu är det aktiva kändisar, flera journalister, som visar och kommenterar vad de ägnat en kort stund av sitt liv i dag. De har naturligtvis tagit vaccinsprutan.
En av de mer kända just nu från tv behövde inte visa ansiktet, bara armen och så texten:
V-day!
Det här med att kändisar visar att de tar vaccin är bra. Mycket bra. De tar sitt ansvar mot såväl sig själva men inte minst mot sina medmänniskor. Ska vi komma ur det här eländet i rimlig tid måste ALLA följa restriktionerna. I annat fall kan vi bereda oss på ytterligare en förlängning. Och vem vill det? Egentligen tror jag att inte ens de som vägrar att ta vaccinet vill riskera att bli sjuka.
Jag har hört många sanslösa förklaringar till varför man vägrar att ta vaccinet. Den senaste var den här:
”Jag fick en massa sprutor när jag var liten. Det får räcka.” Dam i 75-årsåldern.
Vissa vägrar ta vaccin på grund av politiska skäl! Jo, det är sant. Andra vägrar på grund av religiösa skäl. De tror hellre på gud än experter.
Inget ont utan att det har något gott med sig. Pandemin har fått en av mina vänner att sluta röka. Han har tagit första sprutan eftersom han inte vill dö kvävningsdöden till följd av pandemin. Han valde därför också att sluta röka. Onekligen den mannens klyftigaste beslut medan han ännu har chansen.
Däremot gör myndigheterna det onödigt svårt för oss svenskar att hänga med i informationsflödet. I samma andetag som man i dag på riksplanet talade om lättnader så betonades att smittan fortfarande är hög och nu företrädesvis bland 15 – 25-åringar. De som hela tiden levt i villfarelsen att de inte kunde drabbas. Däremot bra klarspråk på regional nivå här i Blekinge.
Mina vänner – ta sprutan/sprutorna och ta ditt samhällsansvar. Det handlar inte bara om dig och mig. Det handlar inte minst om all hårt prövad vårdpersonal.
Trevlig fortsättning på våren!
Ja, jag har tagit första sprutan. Den andra kommer i mitten av juni. Ja, det var Astra Zeneca. Inga biverkningar.
Och Region Blekinge, jag behöver inte ha betalt för den uppmaningen.
Att blogga rena hälsokuren
GRATTIS Dagny som redan har 109-årsdagen flera dagar bakom sig.
Hur var det nu? Sluta jogga, börja blogga…