M + C + S i Ronneby snart verklighet

Jag har även i denna valrörelse haft förtroendet att få leda ett antal politiska utfrågningar i Ronneby kommun. En stundtals tämligen omtumlande upplevelse.

Jag vill inte peka ut enskilda politiker men jag ska ändå nämna några exempel där jag häpnat över hur dåligt pålästa flera av dem varit och då menar jag inte partiernas förstanamn. Även kandidater längre ner på listorna borde väl rimligen känna till sitt eget partis ståndpunkt.

Dessutom har jag vid två tillfällen frapperats över den nästan gemytliga stämning som rått mellan huvudmotståndarna och då syftar jag på socialdemokrater och moderater. En koalition mellan s – m och c skulle ge en betryggande ställning och göra slut på Sverigedemokraternas vågmästarroll. Fyll på med några liberaler och det hela skulle vara löst, men då måste centern ta ett antal mandat mer än de fem man i dag förfogar över och det pekar de senaste mätningarna på att så blir fallet. Moderaterna har dessutom stärkt sin ställning och det kan innebära något ytterligare mandat mot de nio man nu har.

Det är socialdemokraternas byte av kandidat till kommunstyrelseposten som har öppnat för ett fungerande samarbete. Stridslystna karriäristen Malin Norfall har bytts ut mot betydligt samarbetsvillige, Magnus Pettersson och det kan öppna för en koalition som skulle kunna fungera. Men då under förutsättning att s tappar något eller några mandat och att c och m samtidigt ökar.

Personkemin har inte fungerat mellan Malin Norfall och Roger Fredriksson vilket i många fall har inneburit strid enbart för att förhala och bromsa ärendens handläggning.

Mycket tyder på att Kristdemokraterna kan åka ur fullmäktige. Man har ett enda mandat i dag och jag tycker inte att Willy Persson har uppträtt nog hungrigt. Men han har trots allt en liten men trogen väljargrupp inte minst inom företagandet.

Även Miljöpartiet och Ronnebypartiet hänger på en skör tråd och kan mycket väl hamna utanför fullmäktige. Att som mp göra utspel i stil med ett bilfritt centrum och utkräva parkeringsavgifter vid stormarknader kan jag inte se skulle gynna Ronneby. Dessutom kan mp inte kräva parkeringsskatt på mark som kommunen inte äger.

Vid ett tillfälle ställde jag frågan till Miljöpartiets representant varför det har blivit så dyrt att leva på landsbygden? Svaret blev – det höga bensinpriset! Politikern visste inte ens hur hög skatten på bensin är.

I övrigt tycker jag att den lokala valrörelsen varit förvånansvärt lam och tystlåten. Jag har i varje fall inte kunnat hitta några större stridsfrågor. Jo, möjligen då att s vill riva upp Loven och dom skulle bli störst.

För stunden, dagen före valdagen, har det kommit en liten bris till följd av att s och l bråkar om var valaffischer får hängas eller inte. Lyktstolpar anses tydligen vara förbjudet område i detta fall. Att dom bara orkar.

I morgon röstar vi på den vi tror klarar uppdraget bäst att förvalta våra surt förvärvade skattemedel. Ingen lätt uppgift men vi klarar det om vi alla bara hjälps åt.

Sjuk utveckling inom sjukvården

Vårdpersonal minskar – antal chefer ökar!

Nu finns det siffror som visar att antalet sjuksköterskor minskar medan antalet höga chefer och administratörer har ökat med 36 procent.

Det visar en granskning som har utförts av Vårdförbundets tidning, ”Vårdfokus”. Siffrorna har tagits fram med hjälp av statistik från SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Läs artikeln: https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2018/juni/allt-mer-skattepengar-till-administrationen/

”Målet är inte att spara pengar!”

Ska straffet bli höjd landstingsskatt?

För första gången ska vi i Blekinge få möjlighet att välja de politiker som vi tycker bäst ska kunna styra nya Region Blekinge. Från den 1 januari 2019 slår regionen och landstinget ihop sina pengapåsar.

Ett samgående borde i företagsvärlden innebära att man slimmar verksamheten och sparar pengar. Men inte i offentlig verksamhet. Tillträdande regiondirektör, Peter Lilja, i dag landstingsdirektör, har i stället sagt att ”målet är inte att spara pengar, däremot ska vi bli effektivare”.

Låt mig starkt betvivla sanningshalten i detta hans uttalande. Han har sagt det förr, ändå har landstingets miljonunderskott upprepats år efter år. I år ser underskottet ut att bli 50 miljoner kronor!

Fram till söndag bör vi väljare därför ta oss en rejäl funderare på varför sjukvården i Blekinge kostar 120 miljoner mer jämfört med Kalmar och Kronoberg. Den frågan har hittills blivit obesvarad av såväl styrande politiker (s,v,mp) och ledande tjänstemän.

Att lägga en röst i valet till landsting och region blir ingen lätt uppgift. Med ideligen återkommande miljonunderskott och nu hot om skattehöjning från sittande politiska ledning borde det i rimlighetens namn vara en lätt uppgift att göra upp med hela rasket, sopa rent, vädra ut och testa nya politiska krafter. Inte sedan 1923 har det skett någon förändring, vilket i sin tur talar sitt tydliga språk om väljares ointresse för en bättre tingens ordning.

Svårigheten ligger i att hitta alternativen på den borgerliga sidan. Där finns i dag ingen kandidat som kan anses vara den självklara ledaren att ta över. Jag känner fortfarande en bedövande besvikelse över hur just den borgerliga oppositionen velade bort den viktiga framtidsfrågan med ett nytt sjukhus som kunde ha givit Blekinge en trygg och miljömässigt fullödig vård. Borgerliga partier splittrades och såg mer till lokala intressen i Karlskrona än att lösa hela länets sjukvårdsproblematik. Inte ens Miljöpartiet orkade/vågade ha en egen uppfattning.

När politiker i dag säger att man måste undersöka varför vården i Blekinge är 120 miljoner dyrare än i angränsande län måste motfrågan bli, varför har inte den utredningen redan genomförts? Varför just nu några dagar före valdagen?

I nu genomförda valdebatter har bl a Erik Lindborg, kd, pekat på ett ledningsproblem. Alexander Wendt, m, påstod i samma debatt att läkarna klagar på att de administrerar ihjäl sig. De anser att de arbetar mer vid datorn än att ägna sig åt patienterna.

Skyhöga kostnader för hyrläkare har länge varit den största anledningen till uppkomna miljonunderskott. Detta problem har ledningen länge lovat att rätta till men har fram till nu inte lyckats. Återigen en trovärdighetsfråga som inte blir lätt att skaka av sig. Målet nu är att vara oberoende av hyrpersonal från nyåret.

Men det målet kommer inte att nås, har landstingsrådet Kalle Sandström upprepat vid flera tillfällen. På den punkten är jag beredd att tro honom.

När Kristdemokraterna i valrörelsen har talat om ett ledningsproblem är det naturligtvis lätt att peka på en ledningsstab som storleksmässigt går att jämföra med betydligt större landsting. Även kostnaden för densamma är häpnadsväckande stor. När landstingsdirektör Peter Lilja klär om vid årsskiftet och sätter på sig regiondirektörens kostym har han i samma stund utökat sin lön till 145 000 kronor i månaden. Det är i runda slängar 9 000 kronor mer än vad ministrarna i dag tjänar.

Hans lön ökade från 108 000 kronor till 125 000 kronor på två år. Nu får han ytterligare ett påslag med 20 000 kronor i månaden.

Just den kartläggningen av tjänstemäns kraftfulla löner tycker jag att gruppen ”Opinion Västblekinge” har utfört med bravur i insändarform. Men hur många väljare tog del av den iögonfallande redovisningen? Allt för få, skulle jag tro.

Att rösta för en bättre hantering av vår sjukvård i Blekinge blir därför ett spel med ”Svarte Petter”. Bara ett mirakel kan rädda oss redan skattetyngda blekingar från en ytterligare pålaga för att politiker inte kan handskas med våra skattemedel.

Hur är det nu landstingsrådet Kalle Sandström brukar upprepa likt en speldosa? ”Vi är på god väg när det gäller att rätta till ekonomin”. Den vägen tycks allt för krokig och lång. Blekinge behöver förnyelse i sjukvårdsorganisationen.

Ps! Kan möjligen borgerliga alliansens sena utspel om en dygnet runt-öppen närakut bli det som kan väga över i vågskålen för västblekingarnas intresse? Ds!

Nej-sägare ända in i kaklet

Dörrknackning, affischering längs gatorna eller torgmöten i all ära men ett sammanträde med fullmäktige en dryg vecka före valdagen kan vara väl så avslöjande. Sammanträdet i Ronnebysalen i torsdags kväll visade på ett tydligt sätt vad partierna vill. Det visade på skillnaden mellan att vilja utveckla kommunen respektive bromsa.

Jag vill nämligen tro, kanske är jag enfaldig i den tron, att alla, och då menar jag verkligen alla, mår bäst av att en kommun utvecklas. Men i den här kommunen har den röd/gröna sidan under innevarande mandatperiod på ett tydligt sätt satt klackarna i marken och på alla sätt försökt bromsa eller fördröja ett stort antal företagssatsningar. Ett sådant handlande lockar inga väljare.

Här kommer några avskräckande exempel. Dessutom nästan dagsfärska.

Ronneby har i dag Blekinges högsta skatt. Lägg därtill att vi dessutom har den högsta arbetslösheten, 12,5 procent. Detta borde väl rimligen få samtliga partier i Ronneby kommun att arbeta för en lösning av dessa problem. Vi behöver fler jobb, fler företag för att på sätt öka skatteintäkterna.

Vad händer då när två företag vill utveckla respektive etablera sig på östra piren i Ronneby hamn? En företagare vill köpa den mark han i dag arrenderar av kommunen. En annan vill köpa en ännu större markbit för att på plats etablera ett nytt företag. Båda ärendena fanns på dagordningen i fullmäktige i torsdags kväll.

Den mest relevanta reaktionen i det läget borde ju ha varit att ordföranden lätt skulle ha kunnat klubba beslutet i full enighet. Nej, inte i Ronneby. Upp rusar socialdemokraten Ola Robertsson, sjua på deras valsedel till kommunfullmäktige, och yrkar på avslag! Samma markering har skett i tidigare två instanser.

Denna gång heter det i försöket att bromsa utvecklingen att s, mp och v vill ha en helhetslösning av östra piren innan man tänker säga ja, eller snarare nej. Det man bortser ifrån är att en sådan utvecklingsplan redan finns och vad alliansen vill med östra piren. Men ändå blir det nej från de tre oppositionspartierna. Obegripligt men samtidigt klargörande i en valrörelse som är nära final.

I ena fallet handlar det om Marine Design AB med Paul Svensson som ägare. Företaget tillverkar båtdetaljer som har avsättning i Skandinavien men också i Asien och övriga världen. Det bildades 1989 och nu vill företaget köpa den mark på 1700 kvm som man tidigare har hyrt av kommunen. Att driva företag på ofri grund är ingen trygg framtid.

I det andra fallet gäller det Havsklippan Marin med Fredrik Nilsson som ägare. Han vill köpa 7 000 kvadratmeter mark på östra piren och i detta fall handlar det om en nyetablering. Man kan också se det som ett välkommet komplement till tidigare nämnd tillverkare. Havsklippan vill på marken uppföra lokaler för vinterförvaring av båtar samt försäljning.

Tidigare har det dessutom tagits beslut att på östra piren inrätta en uppställningsplats för husbilar. Hittills alltså en klar inriktning mot turism och båtliv. Därmed har denna markbit vid hamnen fått en rejäl ansiktslyftning från förslumning med fallfärdiga magasin (se bilder) till framtidsinriktad företagsamhet.

Alliansens förslag att sälja markbitarna gick igenom, men först efter votering och stöd från Sverigedemokraterna. Att oppositionen samma kväll även försökte stoppa försäljningen av Stallet på Möllebacksgatan 4 är inget att ens höja på ögonbrynen över. Det följer endast en sedan länge vald strategi att bromsa en självklar utveckling.

Jag kan i sammanhanget inte heller glömma att oppositionen naturligtvis ihärdigt försökte stoppa försäljningen av såväl huvudbyggnad som magasinsbyggnad till det numera så framgångsrika företaget Mandeltårtan.

I sådana här fall behövs inga valbroschyrer eller debatter. Svaret är entydigt och handlingen enfaldig.