Kvinnliga piloter ska flyga JAS på F 17

Handen på hjärtat och svara nu ärligt inför dig själv. Hur ofta tänker du på att vi i Sverige har kvinnliga stridspiloter? Hittills har vi endast haft en, men nu är fler på väg och i januari nästa år får F 17 i Kallinge ta emot två av dem.

Det var flottiljchef Lars Bergström som gav denna information när han i fredags gästade Rotary i Ronneby. F 17 är en flottilj som växer och som har fått en större betydelse när det gäller att övervaka en allt oroligare Östersjö.

All svensk incidentberedskap utgår numera från F 17 där flygplan från såväl F 21 i Luleå som F 7 i Såtenäs agerar tillsammans med piloter från F 17.

-Ni märker säkert att vi flyger betydligt mer numera, även på nätter och helger, men jag kan intyga att vi inte flyger i onödan, betonade, Lars Bergström.

Fram till nu har Anna Dellham, f d Maltingen, varit Sveriges enda stridspilot. Hon inledde sin unika uppgift 1991 och 2011 flög hon för första gången JAS 39 Gripen. Tidigare hade hon spakat Viggen.

Hennes besök i samband med flygövningen ”Lion Effort” på F 17 i Kallinge 2012 gavs extra uppmärksamhet eftersom hon i övningen hade sällskap av sin kollega från Sydafrika, Cathrine Labuschagne även hon JAS Gripenpilot.

Tio år räckte för ung Ronnebypolitiker

Christoffer Stenström slutar som politiker och gör därmed kommunfullmäktiges presidium i Ronneby betydligt blekare. Jag syftar på färgglada slipsar och inget annat.

Han inledde sin politiska bana redan som 19 åring och sågs som ett politiskt underbarn. Nu efter tio aktiva år lämnar han politiken. Lämnar han av egen vilja? Eller har moderaterna slagit näven i bordet och sagt att – nu räcker det!

När man ska analysera ett oväntat avhopp av en ung politiker är det bäst att ha minst två versioner. Jag väljer två med snudd på en tredje och kanske den mest självklara.

Jag inleder med den mest drastiska versionen.

Christoffer Stenström har ställts inför ett val – valet 2018 – hoppa av frivilligt eller sluta med fjantigheterna, har moderaterna hotat. Med fjantigheter menar man hans ständiga uppdykande på Ronnebys lokala sommarscener. Det har gällt bygdespel med stort inslag av humor, ja, rent av snudd på fars. Många av kommunens skattebetalare har otroligt nog gillat hans sceninsatser med tillägget – spelar han sig själv?


Naturligtvis har hans framgångar på scenen fått partiet att se honom som en allvarlig konkurrent för betydligt större uppgifter, inte minst inför valet 2018. En populär politiker måste stoppas!

Version nummer två gäller en hittills intern tävlan om färgglada kläder i deras utövande av uppdrag som ordförande respektive förste vice ordförande i Ronneby fullmäktige – Nils Ingmar Thorell och nämnda Christoffer Stenström. Båda är klädsnobbar och egentligen började tävlingen först enbart med val av slipsar. I ett kritiskt läge tog Thorell till ett knep som fick tävlingen att urarta. Thorell valde plötsligt att ikläda sig flugor i all sköns färger.

Stora nederlaget för Christoffer kom dock när Thorell snodde åt sig uppdraget att lotsa kungaparet i Brunnsparken iklädd svenska flaggans färger. I det läget sägs Christoffer ha gett upp alla framtidsplaner för en fortsatt politisk karriär. I varje fall i Ronneby. Dessutom har Thorell i likhet med Christoffer valt att engagera sig i den lokala teatern. Men även där lade Thorell naturligtvis beslag på ordförandeposten.

Min tredje version är den mest sannolika när det gäller att finna orsaken till att Christoffer Stenström nu väljer att inte ställa upp i nästa års val. Han började som 19 åring och nu tio år senare anser han att det räcker. Naturligtvis har han insett att Ronneby är kört för hans del när det gäller politisk vidare karriär.

Uppdraget som ordförande i fullmäktige är utsiktslöst att ens tänka sig, Thorell kommer att trona på den posten i all framtid även om han måste ta sig till stadshuset med hjälp av rullator. Även om alliansen skulle tappa mandat i nästa års val är Thorell en van förhandlare över partigränserna och skulle säkert med lite list kunna sitta kvar som ordförande i fullmäktige.

Med denna bild för ögonen är det lätt att förstå att Christoffer Stenström nu tar sin mats ur den politiska skolan/karusellen i Ronneby och hoppar av. Gubbarna sitter kvar medan ungdomen kliver av med hedern i behåll. Det är lätt att förstå Christoffers val. I Skåne finns möjligheterna. Grattis till valet!

OBS! Klicka för större bilder om så önskas

Se naturen med helt nya ögon

Det finns böcker som får dig att lyfta och plötsligt se verkligheten på ett helt nytt sätt. ”Trädens hemliga liv” är en bok som får dig att uppleva och se naturen på ett helt annat sätt än tidigare.

Det är tyske skogvaktaren Peter Wohlleben som i boken beskriver hur det i skogen finns ett liv som är helt okänt för oss – träden kommunicerar med varandra och de skyddar varandra mot yttre hot och de tar också svampar till hjälp för ett långt och resligt liv.

Jag var först skeptisk till vad Peter Wohlleben påstod att träd har känslor och minnen och inte minst att de hjälper sina drabbade grannar. Träd är t o m intelligenta och författaren beskriver det bl a på följande sätt:

”Skogsträd skulle helst vilja blomma alla på samma gång, för då kan många individers gener blandas om ordentligt. Det gäller åtminstone barrträd, men lövträd tar också hänsyn till en annan faktor: vildsvin och rådjur. Detta är djur med glupande aptit på bok- och ekollon, som hjälper dem att lägga på sig ett tjockt späcklager inför vintern. Ofta söks hela skogsområden igenom ner till sista smulan under hösten, så att nästan inga nya plantor kan gro på våren.

Därför kommer träden överens sinsemellan. Om de inte blommar varje år kan svin och rådjur inte ställa in sig på det. Deras avkomma håller sig inom vissa gränser eftersom de dräktiga djuren måste uthärda en lång, näringsfattig period under vintern, något som vissa individer inte överlever.

När alla bokträd och ekar till sist blommar och bildar frukter kan de fåtaliga växtätarna inte sätta i sig allt, och därmed blir det tillräckligt många oupptäckta frön som kan börja gro”.

Vi som ofta vistas i naturen vet att vi mår bättre efter sådana promenader något som också är vetenskapligt bevisat. I fackpressen har det redovisats ett försök utfört av forskare i Korea. Man lät studera äldre kvinnor som antingen fick promenera i skogen eller staden. Resultatet blev att kvinnor som promenerade i skogen fick förbättrat blodtryck och förstärkning av lungkapacitet och artärernas elasticitet medan utflykterna i staden inte ledde till några förändringar.

Läs boken sakta, gör gärna anteckningar eller varför inte ta några kapitel i taget och därefter på egen hand göra utflykter och studera naturen och trädens sätt att kommunicera med varandra. Speciellt ek- och bokträd är värda att studeras på nära håll, in på barken.

Omslag: Wickholm formavd.

Författarfoto: Miriam Wohlleben.

Obs! Klicka för större bilder

Mot vem är våldet i Ronneby riktat?

Natten till i dag (3 jan) brann det åter igen i Ronneby. Även denna brand anses anlagd och brottsmisstanken är mordbrand.

Det är idrotten och främst Ronneby BK som denna gång har drabbats. Omklädningsrummen är förstörda medan räddningskåren lyckades rädda läktaren. Nu står RBK utan kläder inför sitt efterlängtade div.III-spel. Naturligtvis drabbas även andra föreningar av branden.

Är våldet denna gång riktat mot idrotten? Är det riktat mot Ronneby kommun som äger idrottsplatsen? Är det riktat mot ledande politiker? Eller är det frustration och uppgivenhet som tar sig dessa uttryck?

Ronneby är en liten kommun och därför borde polis eller kommunala organ vid det här laget ha kartlagt det som sker. Den politiska tilltron till ett antal ordningsvakter har visat sig meningslös och utan märkbar förbättring.

Det som nu sker i Ronneby och som har skett den senaste tiden är inget vanligt busstreck. Det här är något helt annat och betydligt allvarligare och måste vara riktat mot ett speciellt håll. Men vilket?

Jag ser med bävan och oro på vad som kan bli följden av flera inbrott i Möllebackagården, mitt i Bergslagen. Vid två tillfällen på kort tid har någon eller några sparkat upp dörren (!) till Möllebackagården och där huserat en tid. Bl a har polisen hittat rökfimpar och vid ett tillfälle hade man rökt hasch i lokalerna. Jag vill inte ens tänka tanken vad som skulle kunna bli följden om rökningen i ett av dessa många trähus skulle resultera i brand.

När man lätt lyckas sparka upp en dörr till en av kommunens lokaler av historiskt värde som dessutom rymmer värdefulla, lokalhistoriska samlingar, ja, då måste det ha klickat ordentligt i angelägenheten att skydda såväl anrik huskropp som intilliggande träbebyggelse.

Nu måste alla krafter samlas för att ringa in ett problem som nu drabbar och gäckar Ronneby. Priset kan annars bli högt, mycket högt.

Gott Nytt År stannar nog vid önskan

Nu några veckor har vi önskat varandra God Jul och Gott Nytt År, men vad har sådana vänlighetsfraser egentligen för betydelse? Naturligtvis menar vi varenda stavelse men det är ju endast våra nära och kära vi når och kanske kan påverka.

Ser man globalt på den godhjärtade inställningen och önskan har det inte alls samma påverkan. Det är den storpolitiska agendan som styr och vad jag hittills har upplevt efter ett och ett halvt dygn på det nya året ser det ut att bli minst lika stormigt och krigiskt som det föregående.

I dagens Aftonblad kunde jag naturligtvis inte blunda för rubriken- ”Trump hotar med ”krig” mot FN när Sverige tar över.”

Visserligen vill man tona ner ordet krig genom att omgärda det med citattecken men hur många ser och tänker på betydelsen? Inte många. Krig är krig även inom citattecken och ordet krig har vi verkligen tvingats vänja oss vid.

Kommer 2017 att få färre krig, färre självmordsbombare? Naturligtvis kan vi önska och det gör vi men dessa våra önskningar har ingen chans mot de stora världsaktörerna som har börjat skramla med vapen som på kalla krigets tid.

Jag har länge reagerat för ordet självmordsbombare. Ordet har helt fel innebörd. Det är inte bara en människa som dör vid dessa tillfällen, det handlar om massmord och inget annat.

Naturligtvis ser även jag med bävan fram mot den 20 januari då installationen av Donald Trump ska bli verklighet. Ja, vilken verklighet kommer han att bjuda in till? Ingen vet svaret. Vi kan bara ana och det gör vi. Även personer i USA som öppet talar om att man röstade på Trump ser i dag med oro på vad som ska ske.

I går på årets första dag hade Svenska Dagbladet en tankeväckande artikel som klart visade hur splittrat folket i USA är inför presidentskiftet. En av de intervjuade motiverade på följande sätt varför hon lagt sin röst på Trump:

”Jag lade min röst på Donald Trump och sen gick jag och kräktes. Han är hemsk på många sätt, men jag var tvungen att tänka på vilken kandidat som var bäst för landet. Vi kan inte ha en president som Hillary Clinton – hon vägrar följa de regler som andra i samhället måste rätta sig efter.”

När vi utser världens ledare på ett sådant sätt som nu har skett vart är då världen på väg? Naturligtvis måste vi se positivt på framtiden men vågar vi ens drömma om en bättre värld?

I denna stund på ett nytt år måste jag också tänka positiva tankar om det som sker lokalt här i Ronneby kommun. Ingen jämförelse i övrigt vill jag betona, men givetvis måste vi också sätta en blåslampa i ändan på våra lokala ledare.

När vi i Ronneby gav efter för våldet och stoppade såväl musik som tal på Ronneby torg på nyårsafton gav det dålig smak för lång tid framöver. Enligt lokaltidningarna och några lokala makthavare räckte inte antalet ordningsvakter till för att genomföra ett säkert nyårsfirande på Ronneby torg.

Vems säkerhet menade man? Var det musikernas säkerhet eller var det talarens säkerhet som var allvarligt hotad? Jag ställer frågan därför att kommunens företrädare hade inga betänkligheter att låta publiken åse ett kommunalt fyrverkeri!? Vad hade hänt om bråk hade uppstått ändå? Nej, förklaringen med bristande antal ordningsvakter håller inte. Budgeten på 300 000 kronor gick antagligen upp i rök. Nyårsafton hade varit ett synnerligen bra tillfälle att visa eventuella busar att vi, allmänheten, fortfarande äger vår stad.

God fortsättning på det nya året!