Gott Nytt År stannar nog vid önskan

Nu några veckor har vi önskat varandra God Jul och Gott Nytt År, men vad har sådana vänlighetsfraser egentligen för betydelse? Naturligtvis menar vi varenda stavelse men det är ju endast våra nära och kära vi når och kanske kan påverka.

Ser man globalt på den godhjärtade inställningen och önskan har det inte alls samma påverkan. Det är den storpolitiska agendan som styr och vad jag hittills har upplevt efter ett och ett halvt dygn på det nya året ser det ut att bli minst lika stormigt och krigiskt som det föregående.

I dagens Aftonblad kunde jag naturligtvis inte blunda för rubriken- ”Trump hotar med ”krig” mot FN när Sverige tar över.”

Visserligen vill man tona ner ordet krig genom att omgärda det med citattecken men hur många ser och tänker på betydelsen? Inte många. Krig är krig även inom citattecken och ordet krig har vi verkligen tvingats vänja oss vid.

Kommer 2017 att få färre krig, färre självmordsbombare? Naturligtvis kan vi önska och det gör vi men dessa våra önskningar har ingen chans mot de stora världsaktörerna som har börjat skramla med vapen som på kalla krigets tid.

Jag har länge reagerat för ordet självmordsbombare. Ordet har helt fel innebörd. Det är inte bara en människa som dör vid dessa tillfällen, det handlar om massmord och inget annat.

Naturligtvis ser även jag med bävan fram mot den 20 januari då installationen av Donald Trump ska bli verklighet. Ja, vilken verklighet kommer han att bjuda in till? Ingen vet svaret. Vi kan bara ana och det gör vi. Även personer i USA som öppet talar om att man röstade på Trump ser i dag med oro på vad som ska ske.

I går på årets första dag hade Svenska Dagbladet en tankeväckande artikel som klart visade hur splittrat folket i USA är inför presidentskiftet. En av de intervjuade motiverade på följande sätt varför hon lagt sin röst på Trump:

”Jag lade min röst på Donald Trump och sen gick jag och kräktes. Han är hemsk på många sätt, men jag var tvungen att tänka på vilken kandidat som var bäst för landet. Vi kan inte ha en president som Hillary Clinton – hon vägrar följa de regler som andra i samhället måste rätta sig efter.”

När vi utser världens ledare på ett sådant sätt som nu har skett vart är då världen på väg? Naturligtvis måste vi se positivt på framtiden men vågar vi ens drömma om en bättre värld?

I denna stund på ett nytt år måste jag också tänka positiva tankar om det som sker lokalt här i Ronneby kommun. Ingen jämförelse i övrigt vill jag betona, men givetvis måste vi också sätta en blåslampa i ändan på våra lokala ledare.

När vi i Ronneby gav efter för våldet och stoppade såväl musik som tal på Ronneby torg på nyårsafton gav det dålig smak för lång tid framöver. Enligt lokaltidningarna och några lokala makthavare räckte inte antalet ordningsvakter till för att genomföra ett säkert nyårsfirande på Ronneby torg.

Vems säkerhet menade man? Var det musikernas säkerhet eller var det talarens säkerhet som var allvarligt hotad? Jag ställer frågan därför att kommunens företrädare hade inga betänkligheter att låta publiken åse ett kommunalt fyrverkeri!? Vad hade hänt om bråk hade uppstått ändå? Nej, förklaringen med bristande antal ordningsvakter håller inte. Budgeten på 300 000 kronor gick antagligen upp i rök. Nyårsafton hade varit ett synnerligen bra tillfälle att visa eventuella busar att vi, allmänheten, fortfarande äger vår stad.

God fortsättning på det nya året!