Lite snö är inte hela världens problem

För några dagar sedan klippte vi gräsmattan grön och vacker och våren kändes så nära. I dag är gräsmattan vit och tyngd av flera centimeter kall snö. Påskliljorna böjer sig unisont och försöker nå värmande solstrålar efter nattens minusgrader.

Vi påverkas av närmiljön och skickar bilder kors och tvärs via sociala medier. Plötsligt är det snötäckta bilder, vitt, vitt och glömda är alla ögonblick med välfyllda tallrikar av det vi förknippar med påsk, jul och midsommar. Tala om dålig fantasi.

Men världen utanför vår trädgård? Hur ser den ut och hur påverkar den dig och mig?

I dag på Påskdagen röstar förmodligen folket i Turkiet fram ytterligare en diktator. Varför? Obegripligt för oss uppvuxna med demokrati.

En av världens mäktigaste män, Donald Trump i USA, släppte plötsligt och högst oväntat en monsterbomb, kallad alla bombers moder. Varför? Hans dotter bad honom!! Nu utmanar han Nordkorea. Vad blir nästa hugskott?

En obehaglig asteroid är på väg att passera jorden på ett obehagligt nära avstånd rapporterar nyhetsmedia. Om den inte passerar, om den istället skulle krocka med jorden då skulle en krater på 6 till 10 km uppstå. En stad skulle kunna utplånas. Tala om monsterbomb. Hjälper det att hålla tummarna?

Dödssiffran fortsätter att stiga i Syrien efter ännu en attack. Denna gång av en självmordsbombare. Kriget i Syrien är hela världens dåliga samvete, men vem bryr sig? Eländet skulle kunna stoppas men det räcker med att ett land använder sin vetorätt för att dödandet kan fortsätta med oförminskad kraft.

På hemmaplan visade ännu en mätning att Miljöpartiet snart är helt utplånat. Nu är partiet under riksdagsspärren med futtiga 3,2 procent. Behövs Miljöpartiet i svensk politik? De hävdade efter senaste valet att allt var förhandlingsbart. Visst var det förhandlingsbart och de har förlorat varenda förhandling med socialdemokraterna som har växt med deras hjälp. Dessutom har Centerpartiet tagit över miljöfrågorna.

När mätningen genomfördes hade MP ännu inte torgfört sitt senaste påfynd – fotboja till alla som fått avvisningsbeslut och som bedöms vara säkerhetsrisk. Förslaget kom från ett av partiets språkrör, Gustav Fridolin. Utskrattat och hånat där inte ens partiets toppar ute i landet tror på det hittills tokigaste förslag som lämnats av en svensk politiker.

I kväll och i natt ska det snöa igen och i morgon avslutas påsken med det vanligaste vanliga på våra middagstallrikar. Snön har nu nästan smält på gräsmattan, men vem i världen bryr sig? Påskliljan är nu stolt och rak igen.

God fortsättning!

Gott Nytt År stannar nog vid önskan

Nu några veckor har vi önskat varandra God Jul och Gott Nytt År, men vad har sådana vänlighetsfraser egentligen för betydelse? Naturligtvis menar vi varenda stavelse men det är ju endast våra nära och kära vi når och kanske kan påverka.

Ser man globalt på den godhjärtade inställningen och önskan har det inte alls samma påverkan. Det är den storpolitiska agendan som styr och vad jag hittills har upplevt efter ett och ett halvt dygn på det nya året ser det ut att bli minst lika stormigt och krigiskt som det föregående.

I dagens Aftonblad kunde jag naturligtvis inte blunda för rubriken- ”Trump hotar med ”krig” mot FN när Sverige tar över.”

Visserligen vill man tona ner ordet krig genom att omgärda det med citattecken men hur många ser och tänker på betydelsen? Inte många. Krig är krig även inom citattecken och ordet krig har vi verkligen tvingats vänja oss vid.

Kommer 2017 att få färre krig, färre självmordsbombare? Naturligtvis kan vi önska och det gör vi men dessa våra önskningar har ingen chans mot de stora världsaktörerna som har börjat skramla med vapen som på kalla krigets tid.

Jag har länge reagerat för ordet självmordsbombare. Ordet har helt fel innebörd. Det är inte bara en människa som dör vid dessa tillfällen, det handlar om massmord och inget annat.

Naturligtvis ser även jag med bävan fram mot den 20 januari då installationen av Donald Trump ska bli verklighet. Ja, vilken verklighet kommer han att bjuda in till? Ingen vet svaret. Vi kan bara ana och det gör vi. Även personer i USA som öppet talar om att man röstade på Trump ser i dag med oro på vad som ska ske.

I går på årets första dag hade Svenska Dagbladet en tankeväckande artikel som klart visade hur splittrat folket i USA är inför presidentskiftet. En av de intervjuade motiverade på följande sätt varför hon lagt sin röst på Trump:

”Jag lade min röst på Donald Trump och sen gick jag och kräktes. Han är hemsk på många sätt, men jag var tvungen att tänka på vilken kandidat som var bäst för landet. Vi kan inte ha en president som Hillary Clinton – hon vägrar följa de regler som andra i samhället måste rätta sig efter.”

När vi utser världens ledare på ett sådant sätt som nu har skett vart är då världen på väg? Naturligtvis måste vi se positivt på framtiden men vågar vi ens drömma om en bättre värld?

I denna stund på ett nytt år måste jag också tänka positiva tankar om det som sker lokalt här i Ronneby kommun. Ingen jämförelse i övrigt vill jag betona, men givetvis måste vi också sätta en blåslampa i ändan på våra lokala ledare.

När vi i Ronneby gav efter för våldet och stoppade såväl musik som tal på Ronneby torg på nyårsafton gav det dålig smak för lång tid framöver. Enligt lokaltidningarna och några lokala makthavare räckte inte antalet ordningsvakter till för att genomföra ett säkert nyårsfirande på Ronneby torg.

Vems säkerhet menade man? Var det musikernas säkerhet eller var det talarens säkerhet som var allvarligt hotad? Jag ställer frågan därför att kommunens företrädare hade inga betänkligheter att låta publiken åse ett kommunalt fyrverkeri!? Vad hade hänt om bråk hade uppstått ändå? Nej, förklaringen med bristande antal ordningsvakter håller inte. Budgeten på 300 000 kronor gick antagligen upp i rök. Nyårsafton hade varit ett synnerligen bra tillfälle att visa eventuella busar att vi, allmänheten, fortfarande äger vår stad.

God fortsättning på det nya året!