Vårtal Snäckebacken 2018

Det blev ett dramatiskt förspel inför årets vårhälsning uppe på Snäckebacken. Himlen mörknade och molnen tömde sitt innehåll i form av ett skyfall ackompanjerat av blixt och dunder. Regnet medförde att Ronneby Blåsorkester, som skulle inleda firandet, tvingades avblåsa sin medverkan.

Efter regnet kom nästan solsken och sångkören Decibellerna skakade av sig regnet och gav den tillströmmande och aldrig svikande publiken den vårstämning den förtjänade. Mitt vårtal kom därför att till stor del präglas av traditionens starka kraft.

Välkomna alla ni djärva våraktivister. Ingen SMHI-varning i världen, inte heller blixt och dunder med skyfall, lyckas skrämma er till hemmasittning. Men så handlar det också om att leva upp till en av våra kära traditioner.

Traditioner är inte att leka med. Dom rubbar man inte på hur som helst. Det har inte minst Sveriges Television tvingats lära sig. Plötsligt ansågs inte Lunds studentsångare nog poppiga till att få sjunga in våren. Eller så skulle pengarna sparas till sändningar från fotbolls-VM.

Hur som helst, det blev naturligtvis vilda protester och SVT backade, men bara delvis. Man skulle visa en repris!! Då tilltog proteststormen i styrka och den närmade sig orkan. I det läget gjorde SVT en pudel och plötsligt fanns det slantar till en direktsändning. Och så blir det. Lunds studentsångare i morgon 1 maj klockan 18.15 i TV 1. Allt blir som vanligt. Frid och fröjd.

På tal om att försöka ändra på traditioner, har jag svårt att glömma det man i Ronneby försökte ändra på för arton år sedan.

Det skulle inte som vanligt bli majbål uppe på Snäckebacken.  Det skulle i stället bli ett majbål i BRUNNSPARKEN. Men inte nog med detta tilltag, det skulle också bli mösspåtagning, på samma sätt som vid universiteten. Det var på den tiden vi hade en högskola i Ronneby.

Det blev inget majbål i Brunnsparken. Det ställdes in och frågan har därefter varit död. Det är Snäckebackens högsta punkt som gäller och här står vi nu i dag. Traditionen lever vidare.

Traditionen tycks också vara tung när det gäller att INTE öppna bron vid Ronnebyåns mynning. Att tre politiska partier har haft det i sina valprogram har föga hjälpt. Sedan 1960 har inga båtar högre än 1,4 meter kunnat trafikera bron vid hamnen. I fjol tvingades man ställa in flera turistbåtturer för att vattenståndet var för högt. I år när man ska genomföra nya båtturer måste man, tror jag utrusta båtresenärerna med hjälmar. Betong är hårt!

Inte heller hör vi mycket om det diskuterade museet. Det sägs att man arbetar med frågan, men det hörs inget. Däremot dyker det upp allt fler s k kopior av gribshunden. Det blir mer tingel/tangel och en bild av tivoli än seriösa och framtidsinriktade satsningar som vi Ronnebybor, ja, givetvis också alla övriga Blekingebor, kan vara stolta över och som kan utgöra mål för långväga turister.

Däremot är jag i dag jublande glad över att TURISTBYRÅN, som har varit ute på en mindre rullande och irrande turné nu har återbördats till utgångsläget, nämligen Clarbergshuset. Jag tror inte jag är ensam om denna glädje.

Jag ser också att vi, ett antal medlemmar i Kallinge museum, kan nå framgång i vår önskan att återställa Bredåkra hed i ett skick som på ett seriöst sätt kan få minna om ett beväringsförbunds historia, nämligen Blekinge bataljon som hade sin storhetstid åren 1886 till 1902. Vi vill att platsen också ska återfå sin minnessten som i dag finns inne på F 17:s område. Löftet är att platsen ska vara återställd vid årsskiftet.

Däremot omfattas vårt torg inte av någon tradition. I skogen heter det föryngringsyta när man tar ner virket och planterar nytt. På torget, där man t o m rycker upp träd med rötterna, är väl klåfingrighet det mest passande namnet på det som sker på denna plats.

Jag måste bara kommentera den senaste uppfinningen som nu intar lite plats på torget. En stolpe med vägvisare som talar om åt vilket väderstreck man kan nå landsbygden!!

Det sägs att man i Bräkne-Hoby, Hallabro, Kallinge och Eringsboda ska sätta upp liknande skyltar som visar åt vilket håll Ronneby centralort ligger. Jag vet inte om det stämmer. Men ingen rök utan eld.

Per Ericsson från arrangerande Ronneby Musei- och Hembygdsförening höll i trådarna och var glad över att arrangemanget kunde genomföras och att så många trotsade ovädret. Eldmästare var som vanligt Lars Martinsson.

Foto: Gustaf Leufstedt

 

 

 

 

 

 

 

 

Igelkottsfritt firande på Snäckebacken

Valborgsmässoafton med de sista kalla och blåsiga timmarna av april 2017 kommer traditionsenligt att avnjutas på Snäckebacken i Ronneby.

Traditionen kräver också värmande toner av Ronneby blåsorkester och Decibellernas sång. Den efterlängtade vårvärmen ska frammanas av bålet som naturligtvis är garanterat igelkottsfritt. Den garantin har utfärdats av eldledaren Lars Martinsson.

Jag själv har fått det stora förtroendet att hålla vårtalet.

Arrangörer är Ronneby Musei- och Hembygdsförening och start sker klockan 20.

Vårtalet Snäckebacken 2016

DSC04652

Arrangör Ronneby Musei- och Hembygdsförening. Medverkan av sångkören Decibellerna och Ronneby Blåsorkester.

Välkomna till Snäckebacken

Naturligtvis är vi glada att ni har klättrat upp till Snäckebackens högsta punkt ännu en gång.  Trevligt att så många nyanlända vill dela kvällen här med oss.

Först några ord om denna vackra plats som i kommunens Grönstrukturplan från 2010 beskrivs på följande sätt:

Dagens Snäckebacken hyser stadens förstamajbrasa och har en pulkabacke som används vintertid, men annars är det en bortglömd och undanskuffad oas mitt i centrum.

Inga positiva ord där inte men nu ska denna plats kanske få en lekpark- i varje fall om parkchefen får sin vilja igenom. Andra förslag har varit kaffestuga och museum. Vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Men det är mycket annat just nu när våren knackar på dörren och får oss att vakna till och få spring i benen.

Nåja, springa är väl att ta i men vi ska kratta mossa i gräsmattan, så sallad och andra små goda grönsaker.

Å så ska vi hänga med i det intensiva nyhetsflödet. I dag fyller t ex kungen 70, men han tänker fortsätta sitt kneg.

En musikalisk prince har avlidit men nästan samtidigt har en svensk prins fötts och genast blivit hertig av Södermanland och Blekinge blev glömt även denna gång.

Ministrar sparkas ut och nya sparkas in.

I Ronneby är det också tämligen stressigt. Trafiken leds nu i alla tänkbara å osannolika riktningar. Torget ska byggas om  – ännu en gång. Det sägs att den s k Berlinmuren ska tas bort å att träd åter ska få en chans – men nu utan bajsande fåglar. Allt för turisternas och matgästernas trevnad.

I Ronneby lever vi högt på våra skatter. Nu menar jag inte att skatten ska höjas – nej, jag tänker på våra redan rikt omtalade kulturskatter där vissa av dem redan har europeisk hög status.

Naturligtvis tänker jag på Danska kungaskeppet Gribshunden från 1400-talet som har börjat bärgas. En skatt som har fått rutinerade forskare att häpna över fyndet.

Jag tänker på alla de s k Guldgubbar som har grävts fram i Vång, strax norr om Johannishus. I detta fall anser forskare att fyndet kan vara större än vad Birka har stått för. Fortsatta utgrävningar får visa om forskarna har rätt.

Chockartat var det också när det nyligen hittades ett gammalt mynt i Kalleberga norr om Kallinge. Fyndet som gjordes på en äng visade sig vara ett Persiskt mynt från 400-talet.

Jag menar – finns det en rikare kommun än just Ronneby? Antagligen inte. För vart vi än vänder oss ligger det rika kulturskatter och väntar på att bli omhändertagna och uppskattade.

Jag tänker också på Heliga Kors kyrka. Antagligen är det endast några av er som vet hur unik denna kyrka egentligen är. Denna mer än åttahundraåriga helgedom har klassats som en av de åtta mest sevärda kyrkorna i Sverige.

Kyrkan utgör dessutom temat för hela årsboken för Blekinge Museum och Blekinge Hembygdsförbund. Boken finns sedan några dagar att köpa.

Men – å nu måste jag till sist vädra problemet med våra rika kulturskatter.

Vi har ännu ingen byggnad i vilken våra skatter skulle behöva inrymmas. Målet måste rimligen vara ett museum. Intresset är stort och naturligtvis skulle dessa samlingar kunna utgöra precis den turistmagnet vi så länge har behövt.

Ett museum har diskuterats i Ronneby sedan 1935, drygt 80 år, så låt innevarande år 2016 bli ett kulturskatternas år. Naturligtvis är detta också att betrakta som ett nationellt intresse.

Ronneby Musei- och Hembygdsförening har kämpat med frågan sedan starten 1965 och kan med sin kunskap och sitt ideella arbete och inte minst med envishet nu väcka politikerna till ett gemensamt ställningstagande. Annars är det fara värt att våra skatter hamnar på annan plats i landet.

Låt oss nu hoppas att ett under kan ske i denna fråga och när vi nu fyrfaldigt hurrar för vårens ankomst inbegriper vi också ett rungande lycka till för kvällens arrangörer och deras framtida arbete.

De leve…