Igelkottsfritt firande på Snäckebacken

Valborgsmässoafton med de sista kalla och blåsiga timmarna av april 2017 kommer traditionsenligt att avnjutas på Snäckebacken i Ronneby.

Traditionen kräver också värmande toner av Ronneby blåsorkester och Decibellernas sång. Den efterlängtade vårvärmen ska frammanas av bålet som naturligtvis är garanterat igelkottsfritt. Den garantin har utfärdats av eldledaren Lars Martinsson.

Jag själv har fått det stora förtroendet att hålla vårtalet.

Arrangörer är Ronneby Musei- och Hembygdsförening och start sker klockan 20.

Om ett landmärke för Ronneby kommun

För en tid sedan föreslog jag i denna blogg var ett nytt landmärke för Ronneby borde uppföras. Jag hade valt östra infarten till Ronneby intill E 22. Nu svarar Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening på mitt förslag.

Vännen Bengt Mauritzson, i Ronneby ärkenestor inom journalistiken och främste opinionsbildare med tribunerna Snäckebacken och bengtbloggen (i yngre dagar BLT och Radio Blekinge), har hedrat vår fb-grupp med ett viktigt och intressant inlägg.

-Om ni tycker att jag nu ”smörjer” lite i en obehövlig presentation så är det alldeles riktigt och beror på att jag liksom tar höjd för att våga framföra en avvikande mening i en detaljfråga utan att Bengt tar sin hand ifrån oss.

Landmärket på den inköpta marken vid E22 och Ronnebys östra infart borde naturligtvis vara ett nybyggt, tidsenligt länssjukhus på en optimal plats för hela Blekinge. Detta är klockrent och motsägs inte av ett enda sakligt argument men omintetgörs ändå av den östblekingska föreställningen att Karlskrona är världens centrum, fast det inte ens är centrum i Blekinge. Det är ju där problemet i grund och botten ligger – men å andra sidan får man väl försöka förstå att framtiden inte skulle vara särskilt ljus för de karlskronapolitiker som hade släppt ifrån sig länslasarettet till Ronneby med aldrig så goda skäl. Det gör de generande svaga argumenten och den smutsiga hanteringen av hela ärendet förklarliga men allt annat än försvarliga! Nu lyckades man bygga fast sig ytterligare bland bergknallarna på Vämö, men jag är ganska övertygad om att avräkningens dag kommer och då blir det i stället sakskäl som fäller avgörandet!

Ett annat landmärke på platsen? Ja, för all del, men varför inte hellre reservera denna areal för ett framtida sjukhus. Varken politiker eller opinioner är eviga. Snarare än vi tror kan läget vara annorlunda, sakskäl och förnuft åter gångbara, och då är det här välbelägna markområdet ett trumfkort att ha i beredskap. Detta hindrar inte att vi, precis som Bengt skriver, behöver ett ordentligt landmärke i Ronneby, och jag tycker det är givet att det landmärket bör vara det blivande Ronneby Museum som sedan ett år är under utredning på en imponerande ekonomisk ambitionsnivå, om nu någon trodde något annat.

Men museet bör inte ligga i periferin, utan helst mitt i eller så nära det medeltida stadsområdet som möjligt. Det är centrum som fordrar upprättelse och behöver stärkas med en besöksmagnet av liknande nationell klass som Brunnsparken. Med guldgubbarna från Vång, Gribshunden och de stadshistoriska samlingarna finns det lysande förutsättningar för det. Jag skall utveckla museifrågan och utredningen lite närmare, för Bengt har rätt i att det verkligen inte hörts särskilt mycket.

I kommunen pågår beredning av museifrågan som skall leda fram till ett förslag för politiken att besluta om. Kommunstrategen Anders Engblom som håller i det arbetet har en referensgrupp till sitt förfogande och genom denna, där jag ingår, och god kontakt med Anders har jag insyn i vad som händer och möjlighet att framföra mina synpunkter. Däremot har jag varken tillräcklig överblick eller utredarens mandat att rapportera från själva utredningen. Det kommer han själv att göra vid musei- och hembygdsföreningens årsmöte den 23 mars. Men jag kan försöka sammanfatta vad jag själv tycker och försöker driva.

Den ekonomiska nivå som både kommunstyrelsens ordf. och kommundirektören vid olika tillfällen nämnt (100-120 mkr) för den här investeringen antyder att det är fråga om ett prestigeprojekt med räckvidd utanför landets gränser. Ett landmärke. Det är en utmärkt förutsättning.

Vad har vi då att visa? Omlandets förhistoria med Vång-projektet och de spektakulära guldgubbarna förstås som en självklar öppning med framtida potential. ”Det danska Blekinge” berättas det bäst om i Ronneby, en stad som varit dansk längre än den varit svensk och som var en av Östdanmarks mest betydande handelsstäder. Ett par meter under den nuvarande staden ligger det medeltida Ronneby med gator, husgrunder och olika restposter av mänsklig verksamhet, nästan hela innerstaden är klassad som fast fornlämning. Självklar som ojämförligt dragplåster i en medeltidsdansk kontext är förstås utställningen av Gribshundens kvarlevor och historia, som ju är den direkta orsaken till att hela museifrågan nu är i skarpt läge. Ronneby hälsobrunn, industrin och kommunikationerna, det moderna Ronnebys viktigaste inslag bör föra utställningarna fram till nutid.

Museets placering? Inom stadsområdet, gärna inom det medeltida stadsområdet – det är innerstaden som behöver stärkas, dit vi vill få besökare och turister. Ordet upprättelse ligger nära till hands. Likaså skulle jag gärna se att någon äldre representativ byggnad kom till användning, ungefär som när Kockums gamla färdiglager fick leva vidare som Kulturcentrums magnifika konsthall. Gamla el- och vattenverket, Rådhuset och Fredriksbergsskolans äldsta del, alla byggnader av arkitektonisk och teknisk kvalitet, har besetts och diskuterats och skulle tillföra en extra dimension som också har med upprättelse och ett slags botgöring för tidigare synder att göra.

Endast Fredriksbergsskolan är tillräckligt stor för att rymma museet, men båda de andra kan å andra sidan kompletteras med nybyggnader som en spännande arkitektutmaning. Ett helt nybyggt museum på lämplig plats kan naturligtvis också tänkas. För mig är det självklart att Ronneby Museum organiseras som en självständig institution med säte i Ronneby och med sin egen ledning och personal. Det samarbetsavtal med Blekinge Museum som redan finns bör anpassas till den nya situationen.

Men att från Ronnebys sida genomföra en satsning i den här storleksordningen med uttalat syfte att ge kommunen och dess invånare något att vara stolta över och sedan lämna över museet som något slags filial till Blekinge Museum, det skulle vara ett oförlåtligt självmål som jag tror ingen vid närmare eftertanke kan tycka är rimligt.

Organisationsfrågan har ännu inte riktigt varit uppe på bordet, vilket kanske kan tolkas som att den är känslig. Blekinge Museum har en viktig roll i projektet och i utredningen, så det gäller att inte äventyra consensus beträffande Vång-fyndens och Gribshundens exponering och samarbetet med BlM överhuvud taget.

Men samtidigt menar jag att projektet är Ronnebys och gäller Ronneby, och det måste vi vara tydliga med. Så långt mina personliga reflektioner. Anders Engblom rapporterar och besvarar frågor i samband med årsmötet i Möllebackagården den 23/3 kl 1900. Är man inte medlem i Ronneby Musei- och Hembygdsförening kan man bli: ring 0457/13464 på vanlig kontorstid!

Mitt svar till vännen Björn O. Svensson:

Tack för utförligt svar Björn. Jag förstår hur du tänker när du föredrar att satsa på historiska lokaler i centrala Ronneby. Jag kan i vissa stycken ge dig rätt i det tänket men jag vill ändå ytterligare förklara hur jag tänker med mitt val av att placera ett nytt museum utanför centrum och vid östra infarten till Ronneby intill E 22.

Att utnyttja äldre lokaler, även om de är lämpliga utrymmesmässigt, blir det oftast mer kostnadskrävande att bygga om och förbättra än att bygga helt nytt. Se exempelvis vilka kostnader och problem som landstingets utdömda lokaler i Karlskrona är på väg att gräva djupa hål i en redan ansträngd landstingsekonomi.

Dessutom är det alltid svårt att göra äldre byggnader anpassningsbara för rörelsehindrade. Att bygga nytt och framtidsinriktat på ett eller högst två plan blir betydligt mer ekonomiskt. Jag föredrar därför att en ny byggnad uppförs som kan inrymma såväl ”Guldgubbar” som unika vrakfynd från ”Gribshunden”. Dessutom ska Ronnebys rika historia här vara väl representerad.

Jag vill också att en ny byggnad ska inrymma såväl restaurang som café och försäljningsutrymme. Här bör det givetvis finnas utrymme för en rejält tilltagen turistinformation som bjuder in besökare till övriga sevärdheter och upplevelser i Ronneby kommun.

Jag föredrar att placera den aktuella byggnaden i nära anslutning till E 22 och det av flera skäl. Det ska vara lätt att fånga upp ofta stressade och bekväma bilister som har andra mål än Ronneby, t ex Öland eller Österlen. Bilisterna ska inte behöva leta efter ett lockande landmärke som är placerat i ett redan trångt centrum som Ronneby utgör med tämligen små ytor för parkering.

Redan när Ronneby köpte mark för ett tilltänkt sjukhusbygge vid östra infarten tänkte man klokt för anläggande av parkeringsytor, ja, t o m med en ny mötesplats för tågresenärer. Det är denna markyta jag nu anser bör inrymma Ronnebys nya landmärke, en plats som är lätt och smidig att nå och att den kan bli en riktig pärla rent byggnadstekniskt. Det behöver inte bli en betongklump som många tänker sig så fort man för ett nybygge på tal.

I detta fall har jag haft Vandalorum i Värnamo som ett praktexempel när det gäller att välja lämplig plats. Vandalorum är ett centrum för konst och design och är placerat mitt i vägkrysset för E 4:an och väg 27. Bättre kan det knappast vara.

Smält mina tankar och återkom gärna Björn och vad tycker övriga intresserade Ronnebybor? Tyck till!!

Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet

Saxemara

Nu tar Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, till storsläggan. Det är ägaren till Saxemara Båtvarv, Blekinge Museum som läxas upp.

”Hur tänker museets styrelse över huvud taget om sitt varv och dess framtid? En mindre engagerad huvudman och ägare är svårt att tänka sig.”

”Tyvärr ser det ut som om Blekinge Museum inte var den lämpligaste huvudmannen för Saxemara Båtvarv.”

Det är i Hembygdsföreningens senaste nummer av medlemsbladet ”Åkröken” som Svensson pekar på en rad anmärkningsvärda åtgärder/möjligheter som antingen har uteblivit eller slarvats bort.

Han tar upp behovet av målning av verkstadsbyggnadens plåttak som redan 2006 ansågs ha ett akut behov. Nu tio år senare är det arbetet ännu inte utfört, konstaterar Björn O. Svensson som också pekar på annat underhåll som släpar efter.

”Visst har museet en begränsad budget, men finns det en vilja finns det i regel en väg,” säger han och pekar på de pengar som Ronneby kommun årligen betalar till Blekinge Museum.

”Ronneby kommun har betalat museet ett årligt bidrag på 100 000 kronor sedan starten (det blir väl ungefär en miljon) riktat till Saxemaravarvet och avsett för underhåll och reparation. Tror någon att det beloppet har lagts ned i eller för Saxemara”, frågar Svensson.

Han tar ett annat exempel för att belysa museets ointresse för det anrika varvet i Saxemara:

”Museet har i snart tio år förhandlat om ett donationsavtal med en familj angående en välskött större motorbåt, byggd i Saxemara 1933 och i all sin tid använd i Ronneby. Den skulle skötas och exponeras på varvet som de andra museala båtarna vid ”klassikerbryggan”.

”Nu i dagarna har museet dragit sig ur det generösa erbjudandet. Till ägarna skriver Marcus Sandekjer att RAN (som båten heter) sannolikt snart skulle behöva förvaras på land och eftersom man nu beslutat att inte bygga någon båthall i Saxemara utan i stället prioritera investeringar i Karlskrona måste man tacka nej. Ägarna uppmanas ta kontakt med Sjöhistoriska museet.”

”Var hamnar RAN då”, frågar Svensson. ”Ja, inte i Stockholm utan på Stumholmen i Karlskrona, dit Sjöhistoriska skickat ned en skock gamla fritidsbåtar! Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge Museum motgarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”.

I övrigt öser Björn O. Svensson beröm över den nuvarande entreprenören:

”Niklas Nyström från Mönsterås med medarbetare har befäst sin ställning som den stora plusposten. De är inte bara duktiga träbåtbyggare, praktiskt och teoretiskt kunniga utan också starkt medvetna om att varvet är ett kulturellt besöksmål som måste hålla en god standard beträffande städning, ordning och reda och ge ett så tilltalande intryck att besökaren kommer tillbaka”, konstaterar Björn O. Svensson

Vårtalet Snäckebacken 2016

DSC04652

Arrangör Ronneby Musei- och Hembygdsförening. Medverkan av sångkören Decibellerna och Ronneby Blåsorkester.

Välkomna till Snäckebacken

Naturligtvis är vi glada att ni har klättrat upp till Snäckebackens högsta punkt ännu en gång.  Trevligt att så många nyanlända vill dela kvällen här med oss.

Först några ord om denna vackra plats som i kommunens Grönstrukturplan från 2010 beskrivs på följande sätt:

Dagens Snäckebacken hyser stadens förstamajbrasa och har en pulkabacke som används vintertid, men annars är det en bortglömd och undanskuffad oas mitt i centrum.

Inga positiva ord där inte men nu ska denna plats kanske få en lekpark- i varje fall om parkchefen får sin vilja igenom. Andra förslag har varit kaffestuga och museum. Vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Men det är mycket annat just nu när våren knackar på dörren och får oss att vakna till och få spring i benen.

Nåja, springa är väl att ta i men vi ska kratta mossa i gräsmattan, så sallad och andra små goda grönsaker.

Å så ska vi hänga med i det intensiva nyhetsflödet. I dag fyller t ex kungen 70, men han tänker fortsätta sitt kneg.

En musikalisk prince har avlidit men nästan samtidigt har en svensk prins fötts och genast blivit hertig av Södermanland och Blekinge blev glömt även denna gång.

Ministrar sparkas ut och nya sparkas in.

I Ronneby är det också tämligen stressigt. Trafiken leds nu i alla tänkbara å osannolika riktningar. Torget ska byggas om  – ännu en gång. Det sägs att den s k Berlinmuren ska tas bort å att träd åter ska få en chans – men nu utan bajsande fåglar. Allt för turisternas och matgästernas trevnad.

I Ronneby lever vi högt på våra skatter. Nu menar jag inte att skatten ska höjas – nej, jag tänker på våra redan rikt omtalade kulturskatter där vissa av dem redan har europeisk hög status.

Naturligtvis tänker jag på Danska kungaskeppet Gribshunden från 1400-talet som har börjat bärgas. En skatt som har fått rutinerade forskare att häpna över fyndet.

Jag tänker på alla de s k Guldgubbar som har grävts fram i Vång, strax norr om Johannishus. I detta fall anser forskare att fyndet kan vara större än vad Birka har stått för. Fortsatta utgrävningar får visa om forskarna har rätt.

Chockartat var det också när det nyligen hittades ett gammalt mynt i Kalleberga norr om Kallinge. Fyndet som gjordes på en äng visade sig vara ett Persiskt mynt från 400-talet.

Jag menar – finns det en rikare kommun än just Ronneby? Antagligen inte. För vart vi än vänder oss ligger det rika kulturskatter och väntar på att bli omhändertagna och uppskattade.

Jag tänker också på Heliga Kors kyrka. Antagligen är det endast några av er som vet hur unik denna kyrka egentligen är. Denna mer än åttahundraåriga helgedom har klassats som en av de åtta mest sevärda kyrkorna i Sverige.

Kyrkan utgör dessutom temat för hela årsboken för Blekinge Museum och Blekinge Hembygdsförbund. Boken finns sedan några dagar att köpa.

Men – å nu måste jag till sist vädra problemet med våra rika kulturskatter.

Vi har ännu ingen byggnad i vilken våra skatter skulle behöva inrymmas. Målet måste rimligen vara ett museum. Intresset är stort och naturligtvis skulle dessa samlingar kunna utgöra precis den turistmagnet vi så länge har behövt.

Ett museum har diskuterats i Ronneby sedan 1935, drygt 80 år, så låt innevarande år 2016 bli ett kulturskatternas år. Naturligtvis är detta också att betrakta som ett nationellt intresse.

Ronneby Musei- och Hembygdsförening har kämpat med frågan sedan starten 1965 och kan med sin kunskap och sitt ideella arbete och inte minst med envishet nu väcka politikerna till ett gemensamt ställningstagande. Annars är det fara värt att våra skatter hamnar på annan plats i landet.

Låt oss nu hoppas att ett under kan ske i denna fråga och när vi nu fyrfaldigt hurrar för vårens ankomst inbegriper vi också ett rungande lycka till för kvällens arrangörer och deras framtida arbete.

De leve…

Ronneby förfogar över rika samlingar

DSC04378

Blekinges äldsta stad Ronneby har en rik historia och tack vare en flitigt arbetande ideell förening har man nu en ansenlig skatt i form av föremål och fotografier.

Det är medlemmarna i Ronneby Musei- och Hembygdsförening som med kunskap och arbete har räddat Ronnebys historia för eftervärlden.

Drygt 25 000 föremål finns registrerade och merparten av dessa är nu också registrerade digitalt. Lägg därtill 7 500 bilder som är digitaliserade och registrerade. Samlingen innehåller bl a Blekinges äldsta bild.

Detta och mycket annat avslöjades när Ronneby Musei- och Hembygdsförening hade årsmöte för några dagar sedan. Det som saknas är ett stadshistoriskt museum. Frågan väcktes första gången 1933 och har nu 83 år på nacken vilket måste vara rekord för att tala om politisk långbänk.

DSC04381

Hembygdsföreningen bildades 1965 i akt och mening att sätta fart på museifrågan. Närmast ett förverkligande var man i början på 1970-talet då föreningen anvisades Kvarnen och Möllebackagården som lämpliga att inrymma Ronnebys museum. Så blev det dock inte och nu är det ett museum för Gribshunden och Guldgubbarna i Vång man diskuterar med förtur.

Björn O Svensson som omvaldes till ordförande berättar om de senast registrerade föremålen:

”Den nyregistrering som genomfördes i Gjuteri- och Emaljmuseet och Modelladan omfattar 17 300 föremål. I Risanäs skolmuseum är 2 200 föremål registrerade. Dessa samlingar är nu i sin helhet registrerade digitalt.

DSC04397

 

”När det gäller äldre samlingar har vi inte lika klara siffror. De har katalogiserats vid olika tillfällen av olika personer och enligt olika system sedan insamlingsarbetet påbörjades under 1950-talet och är ganska svåröverskådliga. Jag uppskattar att 6 000 objekt är en allt för låg siffra. Sammantaget är vi således en god bit över 25 000 föremål.

Björn O Svensson berättar att bildsamlingen uppgår till 7 500 foton som är digitaliserade och registrerade. Ytterligare ett hundratal står på tur. Föremålsfoton ingår naturligtvis inte i denna siffra.

Styrelsen omvaldes i sin helhet vilket betyder att Magnus Fast, Ingalill Nilsson, Jan Jönsson, Berit Karlsson, Agneta Enarsson, Liselotte Lundgren och Göran Tellhed fick förnyat fötroende fram till 2017. Kvarstår gör Inga-Britt Olsson, Eva Clarberg och Lars Martinsson som är valda fram till årsmötet 2016.