Vattnet hindrar turismen i Ronneby

Lämna aldrig över ett gott råd till någon politiker. Det lönar sig föga. Av ren slentrian blir det i stället tvärtomleken. Hen vet nämligen alltid bäst och har idén ingen politisk bakgrund är det kört.

Vi var ett antal godtrogna personer som 2012 fortfarande hade en stor portion tro på våra folkvalda politiker. Vi ville väl och trodde att även ledande politiker i Ronneby kunde ha samma ambition. Vi drog igång ett slags upprop som gick ut på att åter få uppleva att båtar skulle kunna ta sig från havet vid Ronnebyhamn upp till centrum av Ronneby.

Det fanns då och finns fortfarande flera hinder i vägen för att en lyckad turistsatsning skulle kunna återupptas, nämligen en bastant betongbro vid hamnen. Den ligger där den ligger och har de senaste somrarna gjort många turister besvikna.

Problemet är nämligen att det allt högre vattenståndet i ån har hindrat även passagerarbåtar från att ta sig under betongklumpen. Bron är ett gammalt problem som tog sin början redan sommaren 1960! Med start då kunde endast båtar lägre än 1,4 meter ta sig under bron, detta under förutsättning att dåtida normalvattenstånd gällde.

En dröm för framtiden att få se båtar av detta slag i Ronnebyån

Numera är det inget normalvattenstånd som gäller och det var just detta faktum vi påtalade redan för elva år sedan. Ledande politiker ställde sig på miljöförnekarna- och klimatskeptikernas planhalva. Vi och andra som varit ännu tidigare med att påtala problem som skulle komma hade fel, menade man och fortsatte att sitta med armarna i kors.

Mycket av motståndet speglade också rädslan att inte oroa ledningen för Tarkett. Företaget transporterar tillverkade mattor från fabriken söder om betongbron upp till sitt lager strax norr om stoppklotsen. I oroliga tider skulle kanske Tarkett välja att flytta fabriken utrikes om man skulle byta ut bron över Ronnebyån? Det framfördes sådana farhågor från politiskt håll. Detta trots att företagets tidigare vd, Willi Senn, lovat stadens dåvarande politiker att aldrig flytta fabriken från Ronneby. Willi Senn är avliden men hans själ och löfte lever fortfarande kvar.

Mycket talar för att så är fallet när Sydöstran i fjol höstas lät berätta att Tarkett vill flytta fabriken och bygga nytt längre norr ut. Nu visade det sig att tidningen var på tok för tidigt ute och att det inte alls var så att fabriken i Ronnebyhamn var för liten. Skälet till en eventuell flytt är nämligen intressant i sig och bakgrunden är densamma som vi påtalade redan 2012. Man vill helt enkelt gardera sig för en framtida vattenhöjning. Nuvarande fabrik ligger nämligen farligt nära strandkanten.

Deras sätt att tänka är intressant och ger oss som fortfarande vill ha en levande Ronnebyå med båttrafik rätt i vårt sätt att väcka framtida tankar.

När nu Ronneby kommuns ledande politiker åter vill utveckla området Östra Piren och Karön, en satsning på fyra miljoner kronor, borde väl byte av betongbron vara en självklarhet. I satsningen ingår nämligen också den länge utskällda skärgårdstrafiken.

Kom igen nu betongsossar, höll jag på att utropa, men det är ju Sd, m, kd och l som har tillkämpat sig makten och därmed också ansvaret för en lyckad turistsatsning även i Ronnebyån med den historiskt vackra bebyggelsen utmed Nedre Brunnsvägen. Kom igen! Ni ser ju hur vattnet stiger på den gamla åbottnen, alltså i Brunnsparken.

Vatten – stan är full av vatten.

https://youtu.be/_Xw9AgNqilQ?t=19

Vad är dumt i en demokrati? Forts.

Den 3 januari ställde jag frågan här i bloggen:

Vad är dumt i en demokrati?

”Den som egensinnigt valt att iklä sig rollen som ordningsman i en församling, i detta fall kommunfullmäktige i Ronneby, måste rimligen besitta oklanderliga kvalifikationer och stå högt över alla andras moral och kunskap. Visserligen av sitt parti utsedd till gruppledare, men att utifrån den positionen döma andras uppträdande, ställningstagande och ordval är för mig ingen självklarhet.”

Inlägget lockade extra många läsare och det kom kommentarer. Jag publicerar nu några av dem.

Inlägget från den 3 januari kan du ta del av om du scrollar ner några steg.

Bertil Bergqvist:

Churchill sa: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.”

Han sa också: ”En demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med en begravning.”

Agneta Åhrberg:

Hur stor är Ronnebys L-grupp i kommunen? Det är ett arvoderat uppdrag och kräver väl att gruppledaren visar respekt för medlemmarna i gruppen.

Marianne Lundkvist har lång erfarenhet från sitt yrkesliv i Ronnebys näringsliv. Som pensionär kan hon knappast anklagas för att vara ’ny’ även om rummet och sällskapet är nytt. Hon har helt rätt i att andra än de som är valda till nämnders platser enligt KL inte ska behöva övervakas av KFs ordförande. Den sistnämnde kan läsa protokollen från nämndernas möten.

Anna Hellman:

Beslut om maktstrukturer behöver mötas med empiriskt underlag och inte grupptryck. Konsekvenser och möjliga framtida missbruk behöver utvärderas (vilket säkerligen gjordes från fler än bara Marianne i denna fråga).

Tack till de lokalpolitiker (många jobbar ideellt) som vågar stå upp även om det innebär starkt motstånd.

Håkan Robertsson:

Du behövs, särskilt när BLT inte vågar skriva om Roger & Co odemokratiska agerande i kommunfullmäktige.

Skönt med en ”egen” Äggabod

Axfood återkallar ägg från Garant, efter att man upptäckt att de kan innehålla salmonella. Det skriver företaget i ett pressmeddelande.

Det gäller ägg från frigående höns inomhus i storlek XL, sexpack, med bäst-före-datum 2023-01-26.

I går återkallades ägg från Coop av ett annat märke efter larm om salmonella.

I en stund som denna uppskattar man än mer att ha en äkta Äggabod nästgårds.

Ur revun ”Ägget är löst” 1975

https://youtu.be/-gmv_QhFF4I

Vad är dumt i en demokrati?

Den som egensinnigt valt att iklä sig rollen som ordningsman i en församling, i detta fall kommunfullmäktige i Ronneby, måste rimligen besitta oklanderliga kvalifikationer och stå högt över alla andras moral och kunskap. Visserligen av sitt parti utsedd till gruppledare, men att utifrån den positionen döma andras uppträdande, ställningstagande och ordval är för mig ingen självklarhet.

Trots att såväl Jul som Nyår har blivit till historik kan jag inte lämna det som utspelades i samband med kommunfullmäktiges budgetsammanträde den 21 december. Orden som starkt fördömde att en ledamot av annan partitillhörighet hade fräckheten att ställa ett antal frågor fick ordningsmannen att uppträda såväl barnsligt som tramsigt.

I rollen som ordningsman återfinns liberalernas gruppledare Roger Gardell och måltavla för hans vrede var åldermannen Sune Håkansson, Ronnebypartiet.

Jag tänker inte köra svadan i repris. I stället vill jag peka på hur den självutnämnde ordningsmannen Gardell uppträder i sin roll som gruppledare när han väljer att offentligt förminska och klandra sin egen partikamrat, Marianne Lundkvist.

Lundkvist hade valt att följa sin övertygelse och vad hon tolkat in i vad kommunallagen reglerar i det specifika ärendet som avgjordes i kommunstyrelsen. Detta i sin tur ledde fram till att Marianne Lundkvist röstade med oppositionen i stället för med det nya politiska styret som består av Sd, M, Kd och L.

Frågan gällde om kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, skulle ha rätt att närvara när nämnder bedriver myndighetsutövning men utan att få delta i beslut.

I och med att Lundkvist röstade med den röda oppositionen skulle Fredrikssons närvarorätt komma att begränsas.

I en artikel i Sydöstran den 19 december uttalade sig Roger Gardell kritiskt mot partikollegans sätt att rösta. Han ansåg att resultatet blev dumt eftersom Fredrikssons närvaro därmed starkt skulle begränsas om inte ärendet fick en annan hantering i fullmäktige, vilket det senare också fick.

Det är tidigt i artikeln som Roger Gardell säger till Sydöstran:

”Marianne är ganska ny i politiken. Då vill man mycket, det vet jag själv. Det tar också ett tag att komma in i hur det fungerar.”

Här använder Gardell maktspråk med avsikten att inför allmänheten förminska Marianne Lundkvist som politiker. Detta trots att just hon fick så många personröster att hon därmed blev inkryssad.

Inte heller förstår jag retoriken när Gardell påstår ”att man som ny vill väldigt mycket.” När avtar då den viljan gentemot väljarnas förtroende? Betyder detta resonemang att Gardell numera efter alla sina politiska år endast sitter av möten och njuter av nyvunnen politisk makt i styret, ”Samling för Ronneby ” – för att inte tala om sin makt som gruppledare?

Gardell fortsätter:

”Det hade varit bra om Marianne hade upplyst oss andra före omröstningen. Då hade vi kunnat komma fram till en kompromiss.”

Återigen ett maktspråk som innebär att man skulle försökt övertala Marianne Lundkvist att ändra sig. Ordet kompromiss i det läget blir bara dumt – för att använda Gardells eget språkbruk.

I en insändare den 23 december ger Marianne Lundkvist sin förklaring till sitt röstförfarande. Hon säger:

”Jag anser att detta är en fråga som inte har med partipolitik att göra och det är inte heller en ideologisk kärnfråga. För mig handlar det mer om hur vi som lokalpolitiker tolkar kommunallagen och demokratins principer.

För mig är det självklart att kommunstyrelsens ordförande inte ska ha närvarorätt i nämnder och i frågor som rör myndighetsutövning. Dessa frågor har stor påverkan på individers liv och ska därför inte riskera att utsättas för påtryckning.

Eftersom jag anser att bara kommunstyrelsens ordförandes närvaro på dessa möten kan påverka besluten så kan opartiskheten ifrågasättas. Då riskerar vi maktmissbruk och ministerstyre och det är inte tillåtet i Sverige.”

Eftersom denna debatt fram till nu enbart har förts i Sydöstran har jag tyckt att ämnet är så pass viktigt att det bör belysas i ett bredare perspektiv. Om sedan röstförfarandets resultat ska anses som dumt eller inte får väl i så fall vara ordningsmannens ensidiga uppfattning.

Man kan fundera – hur länge ska vi behöva vänta på ett bättre år?
En sak är dock klar, vi får aldrig ge upp. Krig eller virus är skit samma. Kämpa på!

Jösses vilken tillställning!

Ja, detta är min spontana upplevelse av gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige i Ronneby. Inget var sig likt varken när det gällde språkbruk eller hur vanlig enkel demokrati bör skötas.

Stundtals, i varje fall i två fall, tycktes jag uppleva att gatans parlament hade tagit sig in i stadshusets Ronnebysal. Liberalen Roger Gardell tappade plötsligt allt omdöme när han, likt en outbildad ordningsvakt läxade upp en av fullmäktiges äldsta ledamöter, Sune Håkansson, Ronnebypartiet.

Han mer eller mindre skrek ut sin ilska, eller var det rädslan för att misslyckas i sin gärning att byta Lena Mahrle, partikamrat, mot Nils Ingmar Thorell, också partikamrat, på posten som ordförande i Ronnebyhus?

Detta var ungefär vad Gardell hojtade:

”Det Sune håller på med är ett jäkla trams. Som vanligt vill han bara ställa till med så mycket oreda han kan. Du beter dig som en barnunge”, skrek han.

Det som föranledde det minst sagt obalanserade påhoppet var att Sune Håkansson ställt ett antal kontrollfrågor kring bytet av en ordförande i ett kommunalt bolag och hur det bör ske. Att frågorna var högst berättigade framgick inte minst av de många viskningar och överläggningar som presidiet tvingades till innan frågan kunde klubbas.

Gardell fick en snäll tillsägelse av tjänstgörande 2e vice ordförande, Malin Norfall, s. Hon borde i stället ha avbrutit honom och bett honom vårda sitt språk.

Uttrycket Gatans parlament och vad det står för kröp in under mitt skinn och gav rysningar när Moderaterna och Sverigedemokraterna jämte övriga partier i det nya styret ville göra allvar av att inte släppa fram oppositionen på andre vice ordförandeposter i de kommunala bolagen. Det är gängse regler och kutym och är bevis på att politisk demokrati tillämpas i den aktuella kommunen.

Men detta ville styret ändra på och inte heller ville man lämna svar på varför denna demokratiska regel plötsligt skulle sluta att gälla. Trots många frågor från främst Tommy Andersson och Ola Robertsson, båda s, var det total tystnad som rådde. Pinsamheten ökade i styrka och var högst påtaglig när ledamöterna plötsligt bröt upp för lunch.

Roger Fredriksson, m, och tillika kommunstyrelsens ordförande hade i ett kort inlägg gjort gällande att man ville undvika att politisera bolagsstyrelserna. En mening som han omöjligen kan ha tänkt igenom särdeles väl, för blir det mindre politiskt om styrelserna enbart består av m, sd, l och kd?

Någon måste ha övertygat Fredriksson om vart han var på väg med sin s k kupp, nämligen att kringgå demokratins grundvalar. Efter lunch sa han sig vilja vara ”snäll”, ja, han uttryckte sig så, och var då beredd att släppa in oppositionen på sedvanligt sätt.

Ja, jösses vilken tillställning. Fullmäktiges tidigare goda ton var som bortblåst. På tal om blåst, att ta död på ett stycke demokrati var på väg att göra Ronneby unikt och den stormen hade säkert inte blivit lätt att freda sig mot.

Gatans parlament är ett uttryck som ibland används för att beskriva politiska grupper eller metoder som praktiserar civil olydnad och andra så kallade utomparlamentariska metoder för att nå sina mål.

Uttrycket lär ha myntats av Per Albin Hansson i det socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning Fram 1904, när han kritiserade metoden då den åsidosatte den representativa demokratin.

Oppositionen ger det styret glömde

Det är mycket som saknas i det spräckliga styrets budget vilket jag tidigare har påpekat. Däremot känns det betydligt bättre att studera oppositionens många budgetar. Där finns såväl satsningar på landsbygden, omsorgen, kulturen, skolan, miljön och inte minst det viktiga föreningslivet som länge tvingats kämpa i motvind.

När kommunstyrelsens moderata ordförande, Roger Fredriksson, har raljerat över en sent inlämnad budget från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har han tänkt högt och sagt att, ”det kan ju faktiskt finnas något från dem som vi tycker är bra och därmed ställa oss bakom.” Därför upp till bevis Fredriksson. Det finns en hel rad förslag som skulle kunna ändra på den bild av Ronneby som annars skulle bli rådande om enbart majoritetens budget skulle få råda.

Enligt min mening har såväl Centerpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet som Miljöpartiet tänkvärda förslag som skulle medföra att hela kommunens befolkning skulle kunna känna sig sedd och respekterad.

Centerns Kenneth Michaelsson är t ex kritisk till att det nya styret inte gör fler satsningar på landsbygden. Han anser att det satsas allt för ensidigt på enbart de centrala delarna samt på Östra Piren och Karön.

Han anser också att det vore viktigt med att införa en tredje nattpatrull som bör utgå från Eringsboda. Detta med tanke på avståndet till centralorten. Likaså vill C att det ska byggas ett nytt vård- och omsorgsboende i Hallabro. Då skulle en öppning uppstå för att göra boendet i Backaryd till trygghetsboende, anser Kenneth Michaelsson.

Vänstersidan markerar storskaligt för satsningar inom kultur och föreningslivet som de anser har varit styvmoderligt behandlat. De vill öronmärka 1,5 miljoner till föreningslivet, 500 000 till kulturföreningarna och 1 miljon till övriga. Inte minst anser S och V att utan föreningsliv på landsbygden skulle det bli helt dött.

Dessa två partier vill också avsätta slantar till heltidsmentorer och socialpedagoger i grundskolan. Införandet av skolfrukost är ett förslag som de två partierna har slagits för redan tidigare. De betonar också vikten av att kunna utveckla mötesplatser för ungdomar i gymnasieåldern.

Miljöpartiet, genom Lova Necksten, presenterar naturligtvis en grön budget som bl a innehåller krav på att Ronneby tar fram en cykelstrategi för hela kommunen.  Dessutom vill man se en klimatpott på två miljoner kronor.

Rubriken ovan hämtad från BLT är rolig. Mp satsar på cykelstrategi men tror uppenbarligen inte på något gehör varför de väljer att gå sin egen väg.

Mp vill också att det inrättas ett sommarlovskort för ungdomar i åldern 13 och 18 år för att få åka kollektivt gratis.

Införandet av en medborgarbudget för barn och unga mellan 6 och 20 år är ett annat förslag. För denna satsning vill partiet vika 150 000 kronor. Med en sådan satsning skulle ungdomar ges möjlighet till inflytande. Det skulle dessutom fungera som demokratifrämjande, anser Lova Necksten.

Ja, Roger Fredriksson, bordet är dukat inför kommunfullmäktige den 21 december. Vilket av oppositionens förslag väljer du att anta? För visst vore det bra med lite till varje kommundel och att verkligen stötta föreningslivet?

Mycket saknas i Ronnebys magra budget

De fyra budgettomtarna i Ronnebys nya politiska konstellation har lagt sina julklappspaket under granen. I paketen finns vad invånarna kan förvänta sig 2023. Paketen är små och hårda.

Meningen är att innehållet ska klubbas när kommunfullmäktige sammanträder den 21 december. Denna gång blir det ingen långdragen budgetmangling. Budgeten är nämligen säkrad och ointaglig för att använda krigiska termer. När stora satsningar uteblir menar nya makteliten att kriget i Ukraina är anledningen.

Dessutom har man skenande elpriser och inflation att ta hänsyn till, betonar Roger Fredriksson, som fortsätter som kommunstyrelsens ordförande.

Att budgeten är fredad hänger samman med att den nya färgmässigt spräckliga kommunledningen har egen majoritet.

Alla fyra bedyrade när budgeten presenterades för lokalpressen att inga hårda ord hade behövt användas, ja, arbetet hade i stället varit nästan för lätt och enkelt. Med andra ord lika enkelt som det sparsamma innehållet.

Vilket av de fyra styrande partierna, M, KD, L och SD har då fått lägga största paketet under granen? Fördelningen är faktiskt ganska jämn bland partierna och man har också lätt kunnat komma överens om att ge socialnämnden en rejäl extra slant. Jämfört med innevarande år får nämnden 21 miljoner extra.

Anna Ekberg, KD och egen företagare i centrum, har fått igenom pengar till centrumfrämjande åtgärder som ska locka folk till stadskärnan. Dessutom ska kommunen svara för evenemang med artister vilket i sin tur ska innebära positiva förutsättningar för butiker och restauranger.

Liberalen Roger Gardell har som vanligt fått pengar till att bygga nya bryggor i skärgården. Dessutom lär det blåsa så till den milda grad att han också har tjatat sig till pengar för att glasa in träterrassen på Villa Vassen i Ekenäs. Detta gör honom dessutom så glad att han har lovat att inte mer pengar ska satsas på turisttåget, som har försökt köra mellan centrum och Brunnsområdet med dåligt resultat. Tåget var nämligen i dåligt begagnat skick redan när det köptes in.

Ska man tro Nicolas Westrup, SD, har hans parti inte fått mycket alls i den nu presenterade budgeten. Han sa till en av tidningarna ”att partiets röda (!) tråd rent ideologiskt inte tar så stor plats. Det vi har drivit är dock redan täckt på riksnivå i Tidöavtalet”, anser han. I så fall tänker han antagligen på svikna vallöften med sänkt bensinskatt och utbetalning av energipengar som skulle ha kommit redan i början av november.

Roger Fredriksson, M, får naturligtvis dela ut det största paketet. Det innehåller en utredning som ska utmynna i att den mat som i dag tillagas med kommunal personal i framtiden ska handhas av privata aktörer. Han lovar dessutom att nutida gatulampor ska bytas till betydligt mer uthålliga LED-lampor. Kostnad för detta 14 miljoner kronor.

Vad säger då oppositionen om nu lagd budget? Har ingen som helst betydelse. Lagd budget ligger, som Roger Fredriksson numera kan säga och därmed inta en bekväm halvsovande ställning i chefsstolen.

Moderaterna i Ronneby skärper kraven

När jag läst den positiva meningen i Sydöstran, såg jag i blixtbelysning hur en förändring var på gång och budskapet var – ”Ulf Fembro öppnar för en fortsättning som konstnärlig ledare på Folkteatern i Ronneby”.

Några sidor längre in i samma tidning fanns förklaringen. Den hårt kritiserade nämnden för teknik, fritid och kultur får en ny ordförande. En känd företagsledare, Per-Gunnar Johansson, tar vid när Anders Bromée tvingas stiga åt sidan.

Det har varit heta känslor och överord när teaterledaren i Folkteatern, Håkan Robertsson, mött bl a Anders Bromée. Två hetsporrars möten kunde bara sluta på ett sätt, att båda plockades bort. Först lät teaterledningen Robertsson gå och Ulf Fembro tog över som konstnärlig ledare.

Problemen fortsatte dock utan Robertsson och eskalerade till den grad att Ulf Fembro tröttnade och ville lämna verksamheten. Nu har han ångrat sig och förklaringen heter Per-Gunnar Johansson, ny m-ordförande i TFK.

Och att Moderaterna nu vill ha en annan tingens ordning i den nämnden kan man utläsa av vad Roger Fredriksson, kommunstyrelsens moderata ordförande sa till Sydöstran:

”Per-Gunnar Johansson har bred erfarenhet av föreningslivet. Han är en lugn och sansad person som dessutom kan de tekniska bitarna efter sina år som vd vid Rödeby Elverk”.

Dessutom är Per-Gunnar Johansson bosatt i Hallabro och det har tydligen utgjort ett ytterligare plus utan att därför misskreditera hans styrelse- och föreningskunskap. Han är moderat.

Förändringen som nu sker är viktig på många sätt. Jag vill tro att samtalsklimatet nu kan bli mer positivt och att detta i förlängningen kan gynna såväl kulturarbetet som synen på politiker som nu visat att kunskap måste finnas även inom deras led.

Ulf Fembro å sin sida har sagt – ” Jag tror att förnuftet kan segra. Det är möjligt att jag fortsätter”.

Han har dessutom avslöjat att han har skrivit en ny musikal tillsammans med sina söner. I helgen spelades sista föreställningen av ”Fiskaren och Gud”. Föreställningen var producerad av Folkteatern och manus bar naturligtvis Ulf Fembros signum.

Detta är nyheter som har gjort mig glad, mycket glad – och positiv.