Operaafton med tå i kläm

Opera

Genom åren har jag lyssnat till Hasse Alfredsson som sjunger om foten i en potta. Däremot har jag mindre sällan hört att operabesök har slutat med ömmande stortå. Men det var vad som hände mig i lördags kväll på Folkteaterns operaföreställning i Ronneby.

Vi hade upplevt två bländande akter av operaföreställningen Turandot av Giacomo Puccini och med Sveriges stjärnsopran Nina Stemme i huvudrollen som den kyliga prinsessan av Kina. En direktsändning från Metropolitan Opera i New York. Bra bild och strålande ljud men med ganska obekväm stol och litet utrymme för benen.

Och det var en väl insutten stol av historiskt slag som skulle bli min fälla för kvällen. Ja, nästan en råttfälla om jag försöker beskriva hur min stortå fortfarande i dag ger sig till känna med bultande smärta.

Efter pausen tog vi plats i bänkraden och jag sträckte obetänksamt ut mina ben varvid min vänstra fot hamnade under framförvarande stol. Det var dock först när damen i stolen framför mig skulle sätta sig som jag upptäckte farligheten.

Plötsligt satt mina tår, mest stortån, fast i stolen framför. Inte heller fick jag loss foten när damen med ökad styrka försökte få ner stolsitsen. Hon gjorde flera försök och med resultatet att stortån fick några riktiga smällar.

Jag satt fast och fick med all kraft och med hjälpande händer till slut dra bort foten. Antagligen på grund av att damen reste sig för att undersöka vad som gjorde det omöjligt att vika ner stolsitsen i behaglig vinkel. Hon hade förstått min utsatthet och vände sig om med frågan:

-Hur gick det?

– Åt h-e-l-v-e-t-e, kved jag så tyst jag kunde. Operan hade hunnit börja.

Jag klappade damen, som jag känner ytligt, på axeln och viskade:

-Det gick bra.

Damen till vänster om mig hade roligt åt händelsen och fnissade än mer när jag viskade:

-Vad gör man inte för kulturen.

100_0224

Hela sista akten var en bultande upplevelse med en protesterande stortå som inte alls höll takten med vad som utspelades i operan.

Men det blev som det brukar bli på slutet i operor, de två fick varandra. Det var kärlek och storartad konst.

Fritid- och Kulturnämnden har budgeterat 2 miljoner för upprustning av gamla teatern nästa år. Hoppas att merparten av stålarna går till nya stolar som inte är av klaffmodell.

Att vara eller inte vara i Ronneby

”Det ska fan vara teaterdirektör”.

Nu är Håkan Robertsson bara nästan direktör i Ronneby Folkteater, men väl verksamhetsledare. Hans bekymmer är dock fullt jämförbara med en teaterdirektörs mödor som August Blanche en gång ville påvisa med sitt yttrande.

I somras strax före premiär för teaterns sommarsatsning blev sällskapet snuvade på ett viktigt utrymme i hemvisten Gamla Teatern. In flyttade i stället tjänstemän från skolkontoret vilket fick Robertsson att högljutt reagera. Bl a ansågs Folkteaterns satsning på direktsänd opera vara i fara på grund av lokalproblem.

Men nu blir det opera, men det till priset av ytterligare ekonomi- och arbetsinsatser från föreningens sida. Håkan Robertsson förklarar den nya situationen i ett pressmeddelande:

”I går tog jag beslut, i samråd med föreningens ordförande, Nils Ingmar Thorell, att vi genomför operasäsongen 2015-2016. Vi tar upp ännu en bunt tusenlappar ur vår skrala börs och gör den temporära renoveringen som krävs. Detta för att vi skall kunna fortsätta husa vår publik, även i pausen! Vi garanterar att ingen skall behöva tillbringa pausen ute på trottoaren!

Vi kände att vi måste lösa detta för vår publiks skull, även om vi inte fått ett öre i stöd av kommunen. Trots att det är de som åsamkat oss lokalproblemen. Vi riskerar som vanligt ekonomisk ruin.

Deras agerande, att tränga in kontor åt skolan i vår gamla fina teater är kulturellt dödgräveri! Kulturens dödgrävare skall alltid, med alla medel, bekämpas! Med det tar vi tag i som ett andra steg…

AleksandrsAntonenko_Otello_2_Foto_KristianSchuller [607544]Nu startar vi operautsändningarna igen den 17 oktober!   Första operan blir Otello, Från Metropolitan Opera I New York. Nu går vi på övervarv, dygnet runt för att få allt färdigt, men det känns bättre än att vara kväst av kommunal rigiditet.”

Naturligtvis är det snudd på skandal att Ronnebys politiker inte kunnat ta ställning till om Gamla Teatern ska förbli ett kulturhus eller delas med utbildningsförvaltningens administration. Äntligen, men så sent som den 20 augusti tog Fritid- och Kulturnämnden och bestämde sig för en önskelista. I protokollet heter det:

”En komplett teater, i befintliga lokaler ska uppföras senast 2017 till en kostnad av 2 miljoner kronor och med nya stolar under budgetåret 2016.” Man får anta att Fritid- och Kulturnämnden med detta menar att Gamla teatern till fullo ska rymma teaterverksamhet och ingen annan verksamhet. Eller?

Men som sagt, detta är nämndens önskelista till beslutande politiker i kommunstyrelsen som snarast måste bestämma sig. Ska teatern få vara teater och inget annat? Sätt ner foten snabbt!

Bilden ovan visar Aleksandrs Antonenko i föreställningen från Metropolitan Opera i New York. Foto: Kristian Schuller

Tragisk situation för Ronnebys turism

Jag hoppas innerligt att politiker och tjänstemän i Ronneby kommun, inte minst i Fritid- och Kulturnämnden, nu förstår hur viktig arrangörer och allmänhet anser att turismen är. Jag tänker på den debatt som i dag utbröt när det stod klart att inga biljettbokningar skulle kunna ske genom den nystartade turistbyrån i Ronneby.

Anledningen var att nuvarande näringsidkare i Clarbergska huset där turistbyrån är inrymd skulle ta semester under vecka 30. Därmed, hade hon förklarat i mail till bl a Folkteatern, att inga biljettbokningar då skulle kunna ske.

Genast rusade en frustrerad ordförande i Fritid- och Kulturnämnden, Lena Mahrle och påstod att uppgiften inte stämde.

Senare i dag har vi av turistsamordnaren i kommunen, Jeanette Rosander fått veta att man nu arbetar för att försöka lösa problematiken med biljettbeställningar.

Det saknas en handkassa!!! Och det saknas en ”Babsmaskin” en betalkortsmaskin. En sådan lär finnas på biblioteket och den ska man försöka låna under vecka 30!!!

Så var det alltså med den sanningen. Först när Håkan Robertsson i Folkteatern reagerar och jag i denna blogg återger hans frustration, ja, då kommer politiker och ansvariga tjänstemän till skott. Det är först DÅ man inser att man kanske kan lösa problemet med biljettbokningar. Sanslöst!

Vad hade hänt om problemet inte hade ventilerats? Det kan vi bara gissa.

Återigen har det besannats att politiker och tjänstemän inte tar turistfrågorna i Ronneby på allvar. Det ska alltid behövas en debatt innan man vidtar åtgärder.

Jag förstår mycket väl arrangörers frustration med den debatt om turistfrågorna som har förekommit i vår. Inte minst förstår jag att Håkan Robertsson i Folkteatern reagerar. Han skrev i gårdagens mail till politiker och mig på följande sätt:

”Vi litar inte på någon efter alla turer med turistbyrån som Fritid och Kulturnämnden och näringslivschefen hållit på med. Det är katastrofalt!”

Kommunens ansvariga politiker och tjänstemän förstår tydligen inte allvaret och dynamiken i turismens dragningskraft och vad den bl a betyder för arrangörer av skiftande slag. Det är naturligtvis allvarligt när arrangörer inte längre litar eller tror på de besked som lämnas från kommunens ansvariga när det gäller turismverksamheten. Ännu en gång ber jag om skärpning.

Först efter en förmiddags debatt i sociala medier försöker man plocka fram såväl en handkassa! Som betalmaskin. Grattis till uppvaknandet. Trevlig fortsatt semester.

Släkten är värst i Karöfars

Medan vi i publiken upplever sommarens första riktiga sommarkväll 2015 är det på scenen också varmt och svettigt men året är 1958.

Karön, skärgårdens pärla strax utanför Ronneby, är skådeplatsen för en social uppgörelse som saknar motstycke. Stadens socitet har dragit sig undan och flytt till sommarhuset när Tosia Bonnadan lockar den aningen enklare befolkningen för fest och glam.

DSC04115

Sommarkvällen på Karön 1958 var tydligen också varm och inte minst svettig för familjen Silverknopp och deras svärson, doktor Kurt Henriksson. Det är en synnerligen invecklad släkthistoria som rullas upp inför öppen ridå och resultatet av kvällens palaver är rolig, överraskande och ytterst pinsam för en viss överhet inom familjen.

Hos den här familjen är det inga döda stunder och när sommarkvällens överraskning rusar in i familjens liv, ja, då är svettpärlorna högst framträdande. Det är mycket spring, höga röster, gräl, skratt och gråt men också glädje, inte minst när vissa av de inblandade utbrister i sång och det gör de tämligen ofta.

DSC04120

”Karöns lilla Kitty” som är namnet på årets sommarteater är förlagd till Kvitterplatsen och det tycker jag om och jag är imponerad av att man på denna lilla scen med enkla medel lyckas förflytta oss till Karöns speciella miljö. Jag tänker på badgästerna som plötsligt dyker upp på tomten och blir bryskt bortkörda av översten, Hector Silverknopp, som besöker dotter och svärson.

 

DSC04121Det är helheten hos ensemblen som medför att jag blir glad och nöjd med det jag får återuppleva från sent 50-tal men naturligtvis måste också bredden innehålla toppar.

Det går snabbt och lätt att ta huvudpersonen, Kitty Klang, revysångerskan från Eslöv (Hanna Beckman) till sitt hjärta. Hon sätter verkligen fart på såväl släkt som föreställning när hon rusar in med sin äkta skånska dialekt. En liten koll på äktheten visade att hon är från Malmööö.

DSC04127

Roligt är det också att Håkan Robertsson, trots flyttbestyr för Folkteatern, åter har tagit plats på scen – och vilken plats han tar. Rollen som överste Hector Silverknopp är ju en roll som han utan besvär kan ikläda sig. Jag tänker på humör och gester och trots en envis förkylning med en del hostattacker bär han upp rollen med värdighet och rutin.

Naturligtvis är även Christoffer Stenström, som den numera fullfjädrade advokaten, en av mina favoriter. Han har vuxit in snabbt i dessa återkommande roller och nu har han fått ett betydligt större utrymme än vid tidigare års sommarföreställningar. I år uppträder han t o m som sångare. Plötsligt i andra akten förnimmer jag att han även måste vara en hejare på att imitera förre utrikesministern, Carl Bildt, hans partikollega i det civila. Det är i hans lite längre repliker som likheten blir roande, i varje fall för mig.

DSC04136

Urban Jönsson är textförfattare som fritt efter ”Hurra, ein Junge” av Franz Arnold och Ernst Bach har lyckats väl med såväl förvecklingar, skratt och inte minst en oväntad upplösning på hela skäktuppgörelsen.

Roligt också att Magnus Rosén är tillbaka hos Folkteatern och nu i den viktiga rollen som regissör. Magnus är duktig på att lyfta fram varje rollgestaltning vilket blir till en helgjuten ensemble.

Bilder i ordning: (klicka för större format)

Överstinnan Lilly Silverknopp (Mia Österhof), doktor Kurt Henriksson (Pontus Larsson), Marianne Henriksson, född Silverknopp (Mathilda Becker), överste Hector Silverknopp (Håkan Robertsson).

Familjen samlad med Ville, allt-i-allo (Linus Lindström) i bakgrunden när det dyker upp objudna gäster på gräsmattan.

Naturligtvis är det översten som bryskt kör bort okända badgäster som försöker gena över gräsmattan till badet.

Ville (Linus Lindström) och Kitty Klang, revysångerska från Eslöv (Hanna Beckman) som bryter ut i sång av ren glädje när de besöker Tosia Bonnadan.

Advokat Julius Sträckberg (Christoffer Stenström) och Birgit Lund, Mariannes vän (Elaine Stråth) visar ett visst intresse för var andra. Mest intresserad tycks advokaten vara.

 

 

Ronnebys kulturnämnd hade en vision

Att ha visioner är bra, om de komuniceras och genomförs. Uteblir agerandet uppstår besvikelse och utställda löften blir till politikerförakt och misstro gentemot ledande tjänstemän i kommunen.

Ledamöterna i Ronneby Fritid- och kulturnämnd har enats om en vision om vad man vill åstadkomma med gamla teatern. Låt det historiska huset bli en kulturens boning, har man uttalat som sin viljeinriktning.

Denna viljeinriktning har man tydligen inte lyckats kommunicera utanför sina egna väggar. Det i sin tur har fått till följd att ledningen för Folkteatern, som hyr lokaler i gamla teatern har levt i helt fel tro. Återigen brist på kommunikation.

Bakgrunden är att tekniska förvaltningen redan för drygt ett år sedan ville hyra ut 30 kvm i teaterhuset till utbildningsförvaltningen, allt enligt beslut i kommunstyrelsen. Dessa kvadratmeter skulle renoveras och göras i ordning till administrationslokaler.

För teaterledningen har kravet från kommunstyrelsen och tekniska nämnden varit väl känt. Men efter den uttalade kulturvisionen har Folkteatern invaggats i tron att dessa 30 kvadrat skulle vikas åt deras verksamhet.

Fritid- och kulturnämnden och dess tjänstemän har haft det senaste halvåret på sig att försöka leva upp till sin uttalade vision. När nu ett uteblivit agerande får till följd att Folkteatern störs och upprörs strax före en premiär med sommarteater är detta naturligtvis djupt olyckligt.

När media, inte utan hjälp av Fritid- och kulturnämndens ordförande, ger bilden av en plötslig vräkning av Folkteatern är detta alltså felaktigt. Folkteatern blir kvar i huset men förlorar ett utrymme på 30 kvadratmeter. Teaterfolket och ledande tjänstemän för Fritid- och Kulturnämnden fick detta besked redan för ett år sedan.

Naturligtvis är det djupt olyckligt att Fritid- och kulturnämnden inte har förmått leva upp till sin vision. Gamla teatern ska vara ett kulturhus och inget kontorshus för trångbodda kommunala tjänstemän. Detta har en alltför svag Fritid- och kulturnämnd inte förmått genomföra gentemot kommunstyrelsen. Svagt!

 

Bättre teater än sommar i Ronneby

DSC03439

Det är söndag kväll. Premiär på årets sommarteater i Ronneby Rådhuspark. På vägen dit har jag passerat ett par regnskurar. Naturligtvis.

Medan jag väntar på scenöppningen bläddrar jag förstrött i programbladet. Inombords nynnar jag på Tomas Ledins gamla slagdänga ”Sommaren är kort”. Jag tittar ut över scenen. Hyreslängor, kanske miljonbygget i Kallinge, i form av trälådor. Utanför stugan hänger tvätten på tork.

Men det är något som inte stämmer. Årets premiär av sommarteatern spelas inomhus! Gamla anrika teatern får rädda premiären undan regn och fallande temperatur.

Det är Gideon Wahlbergs gamla Söderkåkar som har moderniserats och anpassats till Ronnebys nutid. Nu är namnet TRETTIFYRAN och det är Urban Jönsson som med varlig hand har anpassat texten.

Urban kan boendefrågorna som styrelsemedlem i Hyresgästföreningen men här handlar det mer om två bröders släktfejd än boendets status.

DSC03446

Urban är snäll och har gjort årets sommarteater garanterat barntillåten. Han har t ex bytt ut snapsarna till de två rivalerna mot varm korv med bröd. Ingen spritreklam här inte, den får vänta till pausen.

Korven fascinerar mig. Korven är liten där den ligger i brödet. Lite oäkta färg. Korven äts upp och den följs av många fler som går samma öde till mötes. Då förstår jag att regisören Håkan Robertsson naturligtvis har inhandlat en burk, modell stor, av Bullens pilsnerkorv. Lysande!

 

Jag är strax tillbaka i handlingen och ensemblens spelglädje som snabbt lämnar det nervösa premiärstadiet. Spelet är så somrigt och så glädjefyllt att jag fullständigt glömmer att vi inte sitter i den vackra Rådhusparken.

DSC03456

Det är många på scenen, en ny generation som är brett skolade. Några har nått lite längre än övriga. Jag tänker på Hanna Beckman i rollen som Sofie, i RUT-tjänst hos familjen Hanebratt. Hanna tillsammans med Adam Svensson (dubbelroll som son och bovärd) lyfter föreställningen. Allt mer gillade jag Fredric Iversen i rollen som Kaj Bengtsson, arbetskamrat.

DSC03468

Naturligtvis måste jag nämna min favorit, Christoffer Stenström, politikern som nu är etablerad som underbar seriefigur i rollen som advokat. Han hade samma uppdrag i fjol men har nu vuxit in i den lite för stora kostymen. Synd bara att advokaten gör processen så kort.

Omdömet blir stor och berömvård spelglädje hos hela truppen och naturligtvis vill jag önska dem en skönare sommar än vad vi nu har fått uppleva. Folkteatern har gjort det igen.

En miss dock – en Bullens korvaluring med bröd skulle naturligtvis ha serverats i pausen. Men sommaren har ju inte börjat ännu. OBS. Klicka för större bilder.

DSC03478