Jag kan stå ut med två populistiska och helt befängda skattesänkningar. Jag kan dessutom ha överseende med hans inhopp för att påskynda en känd fastighetsägares ärende att få ett planbesked för att riva nuvarande galleria vid torget och ersätta den med ett stort antal lägenheter.
Det handlar om Ronnebys starke man, kommunstyrelsens moderata ordförande, Roger Fredriksson. Nu måste jag efter tidigare utdelad kritik i stället hylla honom för ett klokt och framtidsinriktat förslag.
Han vill se den gamla järnvägstrafiken, som avvecklades för 58 år sedan, uppstå på nytt. Han vill att det ska byggas ny järnväg mellan Ronneby och Växjö, naturligtvis med dagens moderna teknik när det gäller såväl elektrifiering som tåg.
Fredriksson säger till Sydöstran ”att en sådan järnväg skulle främja arbetspendling mellan orterna längs sträckan men också göra godstrafik möjlig.”
”Näringslivet är inne i en omfattande expansion med vilket stora krav på kompetensförsörjning följer. Då är en ny järnväg mellan Ronneby och Växjö viktig,” betonar han.
Inte minst skulle projektet, om det förverkligas, bli en vinst för miljön, vill jag tillägga.
Förslaget är lika oväntat som rätt i tiden. Överraskningar av detta slag behövs mer än någonsin i en annars orolig, ekonomiskt instabil och besparingsbenägen tid.
Det är när Ronneby nu är i färd med att ta fram en ny översiktsplan som sträcker sig fram till 2045 som Roger Fredriksson luftar sina idéer. En slags försöksballong, kan man se det som, för att få reaktioner.
Den förra järnvägslinjen mellan Ronneby och Växjö öppnades för trafik den 15 september 1896. Det sista tåget på sträckan framfördes den 30 maj 1965 och året efter revs rälsen upp. Verksamheten på linjen bedrevs således i 69 år.
Linjen var betydelsefull redan i dåtid. Många är dom blekingar som med ett tåg på sträckan gjort sitt livs viktigaste resa ut till ett vuxenliv i Stockholm eller andra platser.
Jag är överraskad av förslaget och vill tro att idén kommer att få många tillskyndare inom samhället i stort men naturligtvis också inom näringslivet.
Jag kan redan nu tänka mig den glädje som upplevs av alla tidigare järnvägstjänstemän som nu är samlade i en evighet ovan där. Alla tvingades de uppleva betydande nedläggningar av järnvägslinjer som aldrig skulle ersättas med ny räls och sliprar. Det var det som gällde när de lämnade jordelivet. Min far Gunnar var en av dem.
