Den osannolika verkligheten

Torsdagen den 23 februari hade för min del just startat. Det var dagen före årsdagen av ett storkrig i Europa. Hur länge ska människorna i Ukraina orka kämpa mot det besinningslösa våldet? Dom ska inte bara försvara sig, dom bär dessutom hela Europas framtid på sina axlar, inte utan stöd, men ska stödet räcka till?

Varje morgon under det gångna året hade startat på samma sätt – att kolla senaste nytt om läget i Ukraina. Allt annat vore otänkbart. Kriget är så nära och berör. Självklart är det så för många av oss svenskar.

Denna morgon överskuggades kriget i Ukraina av en inhemsk nyhet. Ja, den kablades egentligen ut redan kvällen innan, men en god bok gav angenäm avkoppling från allt elände. Polischefen Mats Löfving hade på kvällen den 22 februari hittats död i hemmet. Detta efter att under dagen varit huvudnyheten i alla medier. Även utrikes. Utredningen om den så kallade polisskandalen hade redovisats av utredaren.

Ett mediadrev av sällan skådat slag slutade med en personlig tragedi. En tragedi som hade kunnat undvikas om arbetsgivaren/polisen skött detta personalärende på ett mänskligare sätt. Nu slutade ärendet med ett dödsfall. En person uppslukad av sin gärning hade under utredningens gång förlorat vänner på olika plan. Svårt att inte känna medkänsla.

På sociala medier visste många precis hur dödsfallet skulle ha kunnat undvikas. Mats Löfving skulle ha bett om förlåtelse och gott vidare! Lätt att tycka, lätt att veta hur andra ska reagera, lätt att veta när man saknar bakgrunden. Lätt att tycka när man inte tar hänsyn till alla våras olikheter.

Dagen rullade vidare och jag bläddrade lite planlöst på ”paddan” och hittade en lokal nyhet i BLT från tisdagen den 21 februari. Den handlade om kommunfullmäktige i Karlshamn som hade haft sammanträde på måndagskvällen. Ännu en gång hade ett ärende upprört heta känslor.

Man hade röstat om att möjligen ge fullmäktiges nyvalda ordförande Björn T Nurhadi, Sd, en ny titel, nämligen Borgmästare. Per-Ola Mattsson avsatt kommunalråd och Socialdemokrat fnös åt förslaget och hade kraftfullt utstött ett enda ord – ”LÖJLIGT”. Efterträdaren till Mattsson, moderaten Magnus Gärdebring, hade kontrat med – ”Fin symbol”. Det påstås dessutom att Mattsson i den heta debatten kontrat med – ”Titelsjuka”. Sedan i måndags kväll har därmed Karlshamn en borgmästare. En osannolik verklighet!

På eftermiddagen kunde vi svenskar glömma all förtret och dåliga nyheter. Våra svenska skiddamer körde ifrån den norska motsvarigheten i sprintfinalen på ett sätt som gjorde norskorna till statister. Sverige tog storslam med guld, silver och brons men knep också fjärdeplatsen. Storstilat och osannolikt med tanke på tidigare år. Glädje, glädje och stor myskänsla.

Glädjen fanns kvar när jag senare på kvällen via nätet tog mig till Ronnebys upplaga av kommunfullmäktige. Den första som dök upp var en polis, något senare två poliser. Hade det varit nytt politiskt bråk? Nej, nej, polisen redovisade trygghetsmätningen 2022. Tryggheten har blivit mycket bättre och det tyckte några politiker säkert var resultatet av att just de själva genom åren i talarstolen talat om stor otrygghet. Självförtroendet är det inget fel på. Men jag vill tro att polisens ökade närvaro har haft en viss betydelse.

Något senare vid samma sammanträde utbröt något som bäst kan beskrivas som kaos. Det handlade om att det blivit ett fel i Sverigedemokraternas redovisning av sitt ekonomiska partistöd som årligen fördelas till partierna. Felet hade rättats till men nu var frågan hur ärendet skulle handläggas. Frågan ställdes av oppositionsrådet Ola Robertsson, s. Det var efter den frågan som kaoset blev ett faktum. Hur ska ärendet beredas och behandlas framöver, var också en fråga. Ingen visste. Kanske kunde det bli en fråga för kommunstyrelsens arbetsutskott, försökte någon.

Inte heller kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson hade något vettigt svar. Han utbrast uppgivet:

”Ärendet har havererat”! Sedan gick han ner och satte sig.

Det var då vi fick veta att det inte fanns något ärende att klubba. Ärendet hade klubbats vid ett sammanträde med fullmäktige redan i fjol. Den felaktiga redovisningen hade godkänts redan då. Rättelsen som nu skett behövde alltså inte bli något nytt ärende. Mötet kunde fortsätta, om än något stukat. En osannolik nyhet utan värde.

Kvällen avslutades med Aktuellts utmärkta direktsändning från Kiev. Krigets alla sidor och bedrövelser fick bli en sammanfattning av det europeiska storkrigets årslånga helvete. Nu är det Leopard 2 som ska förändra kriget. Men vem vill och kan stoppa kriget? Den frågan vill jag ha svar på.

Militär stoppade fritagning i Ronneby

En rubrik som andas betydande dramatik. Dramatiskt var det naturligtvis eftersom militär kallades in för att stoppa ett fritagningsförsök. Men lugn, händelsen har 127 år på nacken.

Går man tillbaka i tiden med hjälp av tidningslägg, i detta fall rikstidningen Svenska Dagbladet, kan man hitta ett och annat som har med dramatik att göra när det gäller Ronneby.

Jag gör denna publicering för att påvisa att det även förr kunde vara bråkigt i Ronneby. I Tom Alandhs film talas det om ”idyllen som försvann” och det med anledning av rubriker i stil med ”ungdomsgäng löpte amok” och ”storbråk i Ronneby”. Händelser som speglar nutid.

Det tidningsklipp jag i dag publicerar visar en händelse som inträffade i Ronneby på söndagskvällen den 29 juli 1894. Artikeln, med den ovanligt balanserade rubriken ”Ett störande uppträde”, beskriver hur 1 000 (!) personer försökte frita en av polisen gripen stenhuggare. Anledningen till gripandet var att han hade uppträtt berusad.

Beskrivningen av den tusenhövdade folkmassan är också något udda jämfört med dagens sätt att uttrycka sig. Den beskrivs bestå av stenhuggare och slödder från landet.

Polisen räckte inte till varför borgmästare Flensburg kontaktade militären som då fanns på Bredåkra hed. Vid tiotiden anlände 40 man och det räckte för att lugna folkmassan. Men militären stannade kvar och patrullerade i stadens centrum hela natten.

Vid fritagningsförsöket skadades borgmästare Flensburg som blev slagen i huvudet. Även då krossades fönster men inte i samma utsträckning som nu. Så var det med idyllen i Ronneby på sent 1800-tal.

Tidningens sätt att uttrycka sig då – ”Ett störande uppträde” – var betydligt mer balanserat än vad rubriker i dag skildrar.

Dåtid

Nutid