Jag är fullt medveten om den politiska kampanj som riktas mot public service, Sveriges Television, Utbildningsradion och Sveriges radio. Det är Moderaterna, Kristdemokraterna och inte minst Sverigedemokraterna som vill strama upp verksamheten inom public service. Det är ett allt mer utbrett bristande förtroende som ligger till grund för den riktade kritiken.
Jag har för egen del varit anställd i 27 år inom public service, Sveriges Radio, och har aldrig haft anledning att ifrågasätta dess inriktning och ambition att värna oberoendet. Detta får dock inte sätta hinder i vägen för en omprövning.
Det jag nu ska förmedla sätter nämligen en stor del av Sveriges Televisions trovärdighet i blixtbelysning.
Det handlar om filmen ”När skogen tystnar” som sändes i onsdags kväll på bästa sändningstid. Filmen annonserades som dokumentär och man fick till stor del följa äventyraren Marcus Aspsjö som tog sig fram genom Alaskas vildmark. Men det är ett antal miljöaktivisters medverkan och syn på den svenska skogen som har orsakat den mesta kritiken mot SVT.
Programmet kan ses som ett snedsprång som saknar motstycke och reaktionerna fick stor spridning redan dagen efter att filmen hade visats.
För egen del anser jag det mest anmärkningsvärda är när en av producenterna, Axel Adolfsson, ger kritikerna rätt. Han går så långt att han öppet berättar ”att filmen medvetet har anpassats för att maximera chansen till att SVT skulle köpa in den, vilket gav önskat resultat!”
Jag såg filmen och reagerade över det ensidiga budskapet som inte vid ett enda tillfälle blev motsagt. Därför blev jag inte överraskad när jag morgonen efter tog del av politiska chefredaktören, Anders Gustafssons ledare i BLT. Han skrev:
” Att dokumentären har en sådan tydlig slagsida åt ett läger i skogsdebatten gör att den brister i opartiskhet. Att den på ett så ensidigt sätt framhåller vissa fakta om skogen gör att den brister i saklighet. ”När Skogen tystnar” kan snarare betraktas som en propagandafilm än en dokumentärfilm. I ett fritt samhälle som Sverige har man all rätt i världen att producera sådana ”dokumentärer” men frågan är om det är lämpligt för public service att sända dem. Sker ingen kvalitetsgranskning alls?
Vi har ett behov av ett starkt public service i Sverige. Med sådana här snedsteg – och många andra den senaste tiden – blir det allt svårare att tillhöra försvararna av public service. Tyvärr.”
Jag varken kan, vill eller har anledning tro att Anders Gustafssons inlägg har med den nu politiska och kritiska tonen mot public service att skaffa. Han reagerade helt enkelt på filmens innehåll och vinkling.
Lite senare på förmiddagen kom mer kritik på sociala medier. Moderata lokalpolitikern i Järfälla, Alexandra Hedborg skrev på Twitter:
En av producenterna i filmen, Axel Adolfsson tar lite senare till orda och ger ett högst oväntat och avslöjande svar till Hedborg. Adolfsson skriver:
Expressen tar också upp Axel Adolfssons unika uttalande. Tidningen inleder artikeln på följande sätt:
”En filmproducent säger att han ”trollat SVT” genom att medvetet vinkla en naturdokumentär för att bevisa att public service är partiskt.
Axel Adolfsson säger att han ”inte kan stå för det som sägs” i filmen ”När skogen tystnar”, då den är ”anpassad” efter SVT.
– Det var värt att svälja min stolthet för att tjäna pengar, säger Axel Adolfsson.”
I artikeln förnekar Marcus Aspsjö att det skulle röra sig om en medveten och ensidig vinkling av filmen. Axel Adolfsson säger i en slutkommentar att redaktionen för filmen var fullt överens om vinklingen.
