Varumärket Ronneby illa tilltygat

För några dagar sedan presenterade en av länets lokaltidningar Ronneby kommuns nya platsutvecklare. Hennes administrativa uppdrag är att stärka varumärket Ronneby som därmed ska öka sin attraktivitet för såväl turister som invånare.

En dryg vecka tidigare hade båda länstidningarna också berättat hur ett av Ronnebys absolut bästa och riksbekanta varumärke, nämligen Kulturskolan har raserats på rekordkort tid. Detta för att politiker beslutat att ta bort 2 miljoner av Kulturskolans budget.

Med detta som perspektiv blir min fråga – varför lägga allt mer skattemedel på administration? Varför inte istället, som i fallet med en riksbekant och hyllad verksamhet som Kulturskolan, låta verksamheter utvecklas och på så sätt av egen kraft bli det varumärke man nu med konstgjord andning och kostsam administration försöker tillskapa.

Det är rent ut sagt dumdristigt av ledande politiker och tro att man, som i detta fall, ska kunna skapa en slags kuliss som inte har något som helst med verkligheten att göra. Kulturskolan har byggts upp med kunskap och gediget arbete. Många är de musiker och andra framstående kulturarbetare som fått sin skolning i Ronneby.

När hyllade världsartister, som i Jan Lundgrens fall, turnerar land och rike runt är han naturligtvis också den som bäst förgyller varumärket Ronneby. Han har genom åren hyllat sina läromästare och framhållit betydelsen av en Kulturskola i en kommun av Ronnebys storlek.

Denna betydelse kan inte räknas i kronor och ören. När nu denna omtalat duktiga personal sprids för vinden av besparingsskäl, ja, då kan ingen platsutvecklare i världen, hur duktig han eller hon må vara reparera den skada som nu redan har skett.

Resultatet av besparingen har blivit att fyra lärare har sagt upp sig och några andra har begärt tjänstledigt för att arbeta med något annat.

Personalens reaktion på besparingen är allvarlig i sig men på lång sikt med bl a dubbelt så höga elevavgifter måste skadan ses som djup och för framtiden har oersättlig skada skett när det gäller framtida ungdomars möjlighet att utvecklas inom kulturens breda område.

Ronneby har genom sin kortsiktiga besparing bundit ris åt egen rygg. Kulturskolans goda rykte är för alltid dömt till att förminskas till en historisk betraktelse – det var en gång.

Sådana sår kan varken lön eller person som platsutvecklare läka.

Medialoppet i Ronneby har avgjorts

Under stort hemlighetsmakeri tycks politiker, som i höst deltagit i Ronnebys budgetlopp, ha instiftat ett ovanligt tävlingsmoment. Tävlingen går under namnet ”Först till media med positivt besked.”

Ska man tro kommunpopulistiska Sydöstran så har en segrare utropats. Det blev liberalernas gruppledare Roger Gardell som helt ohotad tog hem den prestigefyllda segern. Konkurrenterna är långt efter och har inte ens kommit upp ur startblocken.

När segraren nått sitt mål och återfått andningen till ett mer normalt flås kunde han rapportera att såväl Kulturskola som julgranar och plantering vid gamla tingshuset är räddade. För hur lång tid framöver framgick dock inte.

Att Kulturskolan nämns i samma andetag som julgranarna är intressant. Granar brukar i decembermörkret vara liktydigt med tingel/tangel varför jag blir aningen betänksam om ekonomityngda politiker ger dessa två grenar samma tyngd. Jag hoppas innerligt att Kulturskolans betydelse INTE har jämförts med julgranar. Att de två starkt hotade kommunala inslagen nu nämnts i samma andetag kan jag förmoda hänger samman med att det blev lite hetsigt vid målgången.

Förhoppning är en sak. Hot undanröjt en helt annan.

Av den segrande budbäraren har vi också fått veta anledningen till att just planteringen framför gamla tingshuset var hotad.

Gruppledaren berättar ”att man lade fram tvåprocentskravet för att kunna grotta ner oss på djupet”.

Men så djupt brukar väl inte plantorna i den rabatten placeras. Med andra ord en aning överdrivet för att få mer dramatik i budgetarbetet gentemot skattebetalarna som naturligtvis ”gick i taket”.

Ska man dessutom lita till den tävlingsinriktade liberalen så verkar hela larmet om nämnders miljonunderskott vara starkt överdrivet.

Det finns undanstoppade slantar som fram till nu hemlighållits oss skattebetalare som nåtts av det ena besparingskravet värre än de andra.

”Vi har 30 till 40 miljoner kronor i reserver och närmare 90 miljoner på balanskontona”, är det oväntade beskedet”.

Med andra ord hade man inte behövt ”skinna” vissa politiker på extra avdrag på deras arvoden som ersättning för fika under långa sammanträden. 500 kronor i avdrag per år kan snabbt sätta sina spår och försätta folkvalda i svåra avvägningar. Det kan påverka såväl läkarbesök som andra viktiga och personliga åtaganden.

Men…vid närmare eftertanke, är inte dessa miljoner till just för att balansera det ekonomiska läget, i stället för att förbrukas? Eller har segraren en alldeles egen bild av tillgångar och utgifter?

Av segrarens uttalande drar jag därför slutsatsen att allt är som vanligt. Ekonomin är åter i balans och inget viktigt är längre hotat. Underskotten skjuts på framtiden. Därför anbefalls ett fyrfaldigt hurra! Kanske finns det rent av utrymme för ännu en uppräkning av politikerarvodena nästa år.

Förlorarna i tävlingen ”Först till media” kommer till tals först på tisdag i nästa vecka. Vad kan dessa då uppbringa för att överglänsa Gardells segeruttalande?