Vi drabbas på olika sätt av den nu pågående farsoten, inflationen. Mot den finns inget vaccin. I stället handlar det om köpkraft, höjda räntor, sparkapital och inte minst oviljan vi måste visa mot att handla för att inte driva upp inflationen än mer. Grupper ställs mot varandra. Köpstarka mot skuldsatta eller i klartext – utslagna.
Men hur kan det komma sig att inflationen slår så olika hårt? Varför drabbas Karlskrona extra märkbart av snabba prisstegringar? Ju mer jag har läst och hört om den gamla Vattenborgen på det anrika torget i Karlskrona och dess värdestegring har mina frågor blivit allt fler.
Foto från Blekinge Museums bilddatabas.
Samtidigt funderar jag på vad relationer har för betydelse vid en affärsuppgörelse likt den i Karlskrona? Det finns vanliga relationer som reglerar hur en affär ska tillgå mellan köpare och säljare. Men i detta fall existerar inte den relationen. I Karlskrona är det, inflationen till trots, säljaren som dikterar priset, inte köparen! Dessutom är köparen inte ens intresserad av att försöka pruta. Köparen har hamnat i beroendeställning på grund av att man tidigt talat om vad Vattenborgen ska användas till, hur oändligt viktig den är för att förverkliga ett slags kulturhörn på torget. En turistbyrå och ett café ska inrymmas i den gamla borgen som tydligen ska påminna om Robin Hood eller något liknande. Robin Hood som tar från dom rika och ger till dom fattiga – allmänheten.
Fast i detta fall är det tvärtom. Företagaren vill att allmänheten/skattebetalarna ska stå för fiolerna, 26 miljoner!
Man behöver inte ens vara manipulativt lagd för att ana ugglor i mossen, som vi säger på landet när något är misstänkt galet. I det här fallet är nämligen säljare och köpare en och samma person, nämligen kommunstyrelsens ordförande Emma Swahn Nilsson, moderat. Även om man försökt förklara att så inte är fallet. Frågan om delaktighet har en längre tid mörkats, vilket måste ses som ett kraftfullt svek gentemot väljare och skattebetalare.
Det var först i går måndag som BLT kunde avslöja att kommunstyrelsens ordförande, Emma Swahn Nilsson inte bara är suppleant i familjeföretaget utan äger 40 procent av aktierna! Hennes man förfogar över merparten, nämligen 60 procent.
Karlskrona kommun ska inte bara köpa en på flera sätt kantstött och rasriskbenägen borg utan måste köpa hela familjeföretaget Stenhusen Vattenborgen AB. Kostnad 26 miljoner kronor. Ett oavvisligt krav från säljaren Emma Swahn Nilsson. Samma person som är en del av majoriteten i kommunstyrelsen som i dag tisdag beslutade att gå vidare med köpet.
Bakom dagens beslut återfinns M, Sd, L och Kd vilka vann med åtta röster mot oppositionens 7. Nu rullar den på flera sätt skamfilade affären vidare för beslut i kommunfullmäktige den 26 oktober. Där väntas oppositionen rösta för en minoritetsåterremiss, som kan genomföras om minst en tredjedel av ledamöterna bestämmer sig för det. I så fall kommer ärendet tillbaka för ett avgörande i nästa fullmäktige den 30 november.
Om köpet genomförs då har revisorerna sagt att man tänker titta på detta udda inslag i en demokrati där man vanligtvis brukar vara noga med jäv och därmed avstå från att rösta, vilket statsvetare också har påtalat. Men varför ska revisorerna vänta? Dra i gång på stört!
I detta solklara jävsförhållande står majoritetens köpare/kommunstyrelsen nu dessutom upp och påstår att köpet är en bra affär för skattebetalarna. Dom rodnar inte ens, men den breda allmänhetens dom kommer att bli hård och skoningslös.
Jag måste tillstå att jag i denna stund är oerhört glad och lycklig över att inte vara skattebetalare i Vattenborgarnas stad som Stig-Björn Ljunggren så träffsäkert utnämnde köparna till i sin ledare för kort tid sedan. Enligt Stig-Björn lär dessa också förfoga över en egen tidning, Grönköpings veckoblad. Applåd på det!
