Änglar, finns dom? Givetvis! Många av dem är skyddsänglar. Föräldrar är t ex skyddsänglar och när jag växte upp på 1940 – 1950-talet såg dom oss barn som varande änglar. Men ofta var vi något helt annat. Jag behöver inte gå närmare in på detaljer.
Jag växte upp i ett hus intill järnvägsstationen i Bredåkra. En mäktig och spännande plats var naturligtvis den stora kyrkogården. Folk åkte tåg från Ronneby till Bredåkra för att mellan ett par tåg vandra upp för backen och vårda sina döda anhöriga. Vissa helger kunde det vara rena vallfärdandet.
Den senaste tiden har Bredåkra mångåriga kyrkogård lockat människor i stort antal men inte enbart för gravvård. Det är tillkomsten av en speciell ängel som har lockat till extra besök. Konstnären Susanne Demåne har ”klätt om” en död hängalm till att bli en både vacker och beskyddande ängel. Den är ännu så länge namnlös men ska presenteras vid en högtidlighet på kyrkogården i samband med Allhelgonahelgen.
Som jag berättade i mitt förra blogginlägg kommer den nu färdiga ängeln att få efterföljare. Susanne har berättat att nästa ängel kommer att få namnet ”Alla är vi barn till någon”. Det ska också bli en tredje staty som ska få namnet ”Madonna och barnet”. Den nu färdigställda och kommande två statyer är skapade ur tre döda hängalmar på olika platser på kyrkogården.
Susanne Demåne räknar med att dessa tre ska kunna stå på rot ett 30-tal år framåt i tiden för att därefter placeras på ett podium men på annan plats.
Initiativet att låta Susanne Demåne rädda de döda almarna för framtiden är ett lyckat och tämligen unikt beslut. Men även på andra orter i landet har kyrkogårdar kommit att utnyttjas på olika sätt. I Kalmar har jag sett att det i sommar spelats teater på kyrkogården där. Kulturen finner alltid nya vägar.
