Det händer att jag häpnar

I dag fredag (27.1.17) mitt i dimman måste jag nypa mig i armen. Jag vill förvissa mig om att jag är vaken. Har jag verkligen läst det jag läst och läst rätt?!

Ja, banne mig. Ännu är inte undrens tid slut. Hittills är det nyheter från USA som har fått mig att tänka sådana tankar. Men nu gäller det Blekinge, Karlskrona och inte minst Landstinget. Jag ser bilden i tidningen och mitt i denna på en liten ledig yta uppe på sjukhusområdet står en livs levande Per Johansson, chef för landstingsservice.

Det är Sydöstran som har följt upp sin artikel om parkeringseländet vid Blekingesjukhuset i Karlskrona. Jag i min tur uppmärksammade artikeln och föreslog att landstinget skulle bygga cykelställ till de sjukhusanställda eftersom de vill ha just cykelavstånd till arbetsplatsen. Men det är bilen som gäller och då blir det extra trångt uppe på berget.

I inlägget här på bloggen citerade jag Ronny Söderberg i Backaryd som ansåg att p-problemet lätt kunde fixas. ”Öppna personalparkeringen för besökare så är problemet löst”, var hans geniala lösning.

Nu berättar förvaltningschefen Per Johansson att det blir kanske en sådan lösning, att man tar i anspråk p-platser från personalen och öppnar en ny p-yta för dessa nedanför berget. Några cykelställ kommer dock inte att byggas, eller så glömdes den frågan bort. Kanske kan det också vara bristande ekonomi som är orsaken till att cykelställen uteblir.

Det jag häpnar inför är den snabba reaktion som har fått landstingsledningen till att beordra räkning av antalet parkerade bilar under en hel vecka. Lysande!

En varning måste dock utfärdas. Även om utredningen visar på ett behov av fler p-platser till allmänheten är det inte säkert att åtgärder vidtas. Det finns exempel på att utredningar inom landstinget som pekat på solklara förbättringar med lätthet har kastats i papperskorgen.

Jag håller tummarna!

Bygg cykelställ åt sjukhusanställda

Det har snabbt blivit trångt på sjukhusberget i Karlskrona. Besökare till Blekingesjukhuset har svårt att hitta parkeringsplatser. En besökare berättar i dagens Sydöstran (21.1.17) att han tvingades leta i 40 minuter, ändå tvingades han ge upp!

Uppgiften är säkert inget påhitt. Han visas på bild och han har ett namn och står för sin berättelse.

Naturligtvis kommenteras artikeln på sociala medier och det med all rätt. Inte minst vi i mitten av Blekinge som slogs för ett nytt modernt sjukhus i trakten av Ronneby vet hur argumenten lät när man ansträngde sig för att slå vakt om sjukhusets bevarande i Karlskrona.

Jag minns tydligt hur lokala poilitiker, inte minst Börje Dovstad, liberal, som på fullt allvar ansåg det vara ett oavvisligt personalkrav att ha sin arbetsplats, sjukhuset, på cykelavstånd!!

Dåvarande smittskyddsläkaren, Rickard Eitrem, var än mer extrem i sin argumentation. Han ansåg att läkare enbart kunde rekryteras till Karlskrona om de visste att det var gångavstånd till arbetet!!

Ronny Söderberg i Backaryd, engagerad i samhällsfrågor, minns också debatten med argumenten om cykel- och gångavstånd för personalen till sjukhuset i Karlskrona. Han skriver i dag på tal om parkeringsbekymren:

” Herrejösses!! Det står i tidningen att det är parkeringsbrist på sjukstugan i Karlskrona…. Det är väl inget problem!! Det är ju bara till att ta bort personalparkeringen, pappskallarna hävdar ju att sjukhuset måste ligga i Karlskrona, så att personalen kan cykla dit……BYGG NYTT SJUKHUS NU!!!!”

Med andra ord – inget nytt under solen. Vi nyktra medborgare med ett öppet sinne såg dessa problem långt innan lokalpolitikerna i Karlskrona hemföll åt tragisk och löjeväckande argumentation som naturligtvis inte hade med verkligheten att göra. Dagens p-problem är bevis nog. Berget ligger där det alltid har legat och blir aldrig större och rymligare än vad det har varit. Ska det ändå rymma mer får det bli ordentligt kostsamma sprängningar på djupet.

Dessutom – varför utnyttjar inte personalen kollektivtrafiken?!