Att kommunicera kan vara svårt. Det räcker med att två människor ska utbyta tankegångar för att missförstånd kan uppstå. Hur svårt ska det då inte vara om frågan är politiskt belastad?
Nya krafter gör nu försök att väcka en gammal fråga – att slå samman Blekinges fem kommuner till en. Störst tyngd har Handelskammarens Regionstyrelse hittills visat med näringslivets toppar som murbräcka.
Blekinge skulle med en gemensam kommun bli en av landets största med ca 150 000 invånare. Det är denna storhet som näringslivet nu pekar på och som man anser skulle få en särställning på riksplanet.
– Vi har väntat länge nog, säger företagare som vill bygga nätverk för att genom detta påverka den politiska agendan.
Frågan är emellertid – kan länets framtid avgöras av politiker? Hittills har frågan varit dödförklarad innan den ens har ställts offentligt. Flera politiska företrädare, bl.a. nuvarande landstingsrådet Kalle Sandström väckte frågan tidigt. För tidigt, tyckte hans socialdemokratiska partikolleger och tystade hans välgrundade idéer för nydaning och ett lyft för Blekinge.
Efter detta har frågan dykt upp ett antal gånger men utan att ta fart. Sune Håkansson och Per Eriksson i Ronnebypartiet gjorde ett försök för en tid sedan, men föga förvånande var det ingen som nappade.
Självklart har näringslivet rätt som anser att Blekinge måste agera med kraft för att ta oss ur det allt mer krampaktiga och oekonomiska sätt som vi i dag arbetar på.
I dag backar Blekinge in i framtiden och för att vända på detta behövs en radikalare och djärvare kommunikation och samtalston mellan politiker, näringsliv och medborgare.
Vi behöver också en förnyad och utbyggd infrastruktur. Hur länge har vi inte väntat på en utbyggnad av E 22 för att möta dagens men också framtidens behov. Sydostlänken har vi i Blekinge diskuterat på olika sätt ända sedan tidigt 90-tal. Redan då skrev utredarna i ett förord till en idéstudie:
”En saknad järnvägsförbindelse mellan Olofström och Blekinge Kustbana”. Inte ens mäktiga IKEA har kunnat tala utredare och framtidsplanerare till rätta i detta fall. Inte minst hamnarna i Karlshamn och Karlskrona skulle genom denna järnväg få ett uppsving.
Det fanns en tid när vi i Blekinge förfogade över flera ministerposter. Jag tänker på profiler som Hans Gustafsson och Claes Elmstedt. Så tillkom Högskolan och Soft Center. Var finns politiska krafter och kontakter av denna kaliber i Blekinge i dag?
Blekinge har tappat kontakten med de krafter som har förmågan och makten att förändra och förbättra. Hur ändrar vi på detta faktum? Jo, med en medveten satsning på att förändra och inte minst lära oss att kommunicera. Vi lever ju ändå i ett starkt utformat informationssamhälle. Eller?