Erland Johanssons hjärtefrågor

Erland Johansson, landstingsråd i Blekinge under 21 år och med en uppsjö av ideella uppdrag, har lämnat jordelivet efter uppnådda 85 år.

Naturligtvis går en person som Erland inte spårlöst förbi när jag tänker tillbaka på alla de tillfällen han och jag hade anledning att träffas. Han som färgstark politiker och jag som journalist.

Många gånger utkämpade vi hårda duster. Vi respekterade varandras yrkesroller och det innebar att vi tämligen snart hade glömt den senaste dusten och kunde med liv och lust välja nya heta möten.

Erland hade en tuff framtoning. Flera ansåg att han var rent ut sagt bufflig. En politisk pamp som valde den snabbaste vägen till ett beslut. Jag å min sida hittade andra sidor hos honom. Han var resonabel, en lyssnare och en medmänniska som hade lätt att komma ihåg sin egen enkla härkomst. Därför var hans engagemang alltid på högsta speed när det gällde att hjälpa de mest utsatta.

Jag ska ge några bilder från våra möten som jag hoppas ska ge den bild av Erland Johansson som jag själv upplevde.

Radio Blekinge sände inför varje julhelg en rimstuga. Vi bjöd in namnkunniga och duktiga Blekingar som hade till uppgift att skapa roliga julklappsrim till alla lyssnare som ringde in och önskade få hjälp.

Plötsligt, 1988, fick dåvarande kanalchefen för sig att lägga ner programmet. Det blev såklart en nyhet för lokala medier och den som snabbast och intensivast reagerade mot nedläggningsbeslutet var Erland Johansson.

Media gav honom rejält med utrymme och av hans dundrande inlägg blev det naturligtvis iögonfallande löpsedlar. Ja, Erland var så engagerad att han själv skrev en insändare på rim.

Erland ringde varje år till rimstugan för att be om hjälp med rimmen och naturligtvis vann han en jordskredsseger över kanalchefen som valde att backa med sitt nedläggningsbeslut. När rimstugan därefter genomfördes uppvaktade han personligen med att överlämna en chokladkartong, modell större, i studion.

Vid ett annat tillfälle hade jag haft anledning att under en längre tid göra kritiska inslag om sjukvården. Jag visste att Erland Johansson var ordentligt upprörd och han ville naturligtvis komma till studion för att kommentera.

Han var till hundra procent laddad när han släpptes in i studion. I handen bar han en brun portfölj. I släptåg hade han landstingsdirektören. Vi hälsade och direktsändningen rullade igång.

Jag ställde första frågan till Erland men hans svar uteblev. Han stirrade mörk i ögonen på mig och sa:

”Nu har du varit kritisk mot landstinget en hel vecka, nu är det därför min tur att ställa frågor till DIG!”

Nej, så går det inte till, förklarade jag varpå Erland svarade:

”Får jag inte ställa mina frågor så lämnar jag studion”!

Det är upp till dig, svarade jag, fortfarande i direktsändning. Därefter ställde jag frågan ännu en gång.

Erland höll hårt i portföljen som han hade placerad i knät. Han blängde på mig och sekunderna tickade iväg utan att något blev sagt.

Till sist satte han ned portföljen på golvet och samtalet blev riktigt informativt men framför allt lugnt och städat.

Jag vill också nämna Erland Johanssons engagemang efter landstingstiden. Han blev ordförande i Hjärt- och Lungsjukas riksförbund, i dag Riksförbundet HjärtLung. Han var också engagerad i denna rörelse på det lokala planet där han för övrigt också var hedersmedlem.

Hans största insats var när han 2002 tog initiativet till att få en satsning på hjärtrehabilitering. Planen gick ut på att bygga upp en klinik för hjärtrehabilitering på blekingsk mark. Det genomfördes en förstudie men blev tyvärr aldrig verklighet på grund av bl a sviktande ekonomi inom Landstinget Blekinge.

Jag kan fortfarande höra Erlands bullrande skratt inom mig när jag nu nås av dödsbudet att ytterligare en politisk kämpe av stor och betydande kaliber gått ur tiden.

Vila i frid Erland.