Socialdemokraterna i Ronneby har lite drygt tre månader före valet hamnat i en akut situation. Magnus Pettersson hade inte längre medlemmarnas förtroende att vara partiets ledargestalt. Därmed måste partiet snabbt hitta en ersättare som kan vara beredd att axla uppdraget som oppositionens kandidat till kommunalrådsposten.

Valberedningen fick snabbt ett nej från Malin Norfall, som är tvåa på den tidigare tilltänkta valsedeln för fullmäktige. Tydligen har man även fått nej från Tommy Andersson (3) och Malin Månsson (4). I det akuta läget har i stället valberedningen nominerat nummer fem på listan, Ola Robertsson.

Han är 30 år och måste som ledamot av bl a fullmäktige anses som ung, mycket ung. Vad har han då för kunskap och förtjänster som innebär att Tommy Andersson med mångårig rutin och kunskap blir akterseglad? Därav måste rimligtvis Andersson ha tackat nej till att leda Socialdemokraterna inför den nya mandatperioden.

Jag tillåter mig i detta fall att skämta när jag påstår att Ola Robertsson har god erfarenhet av akuta situationer. Han arbetar som akutsjuksköterska och blev så sent som för ca tre månader sedan pappa. Går det bra i valet blir det således en ung familjefar som får axla jobbet som heltidspolitiker. Och skulle det gå överraskande bra för partiet kan det rent av bli aktuellt att ikläda sig kommunalrådskostymen. Men som sagt, där är vi inte ännu och den posten är det flera som vill lägga beslag på, vilket jag tycker är inspirerande i en kommun som under pandemiåren varit tämligen befriad från debatter.

Jag har vid flera tillfällen under de senaste åren tänkt – var finns viljan? Var finns partiet som vågar ta täten och peka ut färdvägen? Vid senaste budgetdebatten i november var det beklämmande att höra hur lika budgetförslagen var. Endast lite olika summor.

Om nu Ola Robertsson blir vald på medlemsmötet i kommande vecka (anses av många som en ren formalitet) vill jag vara optimist och tro att Ola Robertsson just är den person som kan skapa en bättre dialog och få till en skarpare debatt.

Jag följde budgetdebatten i november och blev både glad och varm inombords när jag fick lyssna till just Ola Robertsson. När han äntrade talarstolen efter gruppledarnas lama och monotona meningsutbyte handlade det plötsligt inte enbart om siffror och besparingar. Engagemanget kändes äkta och berörde.

Det handlade om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst hur ungdomar har det i dag och hur framtiden ska te sig.  Och med fokus på skolan och att alla elever ska ha samma möjlighet att uppnå gymnasiekompetens när man är klar med nian.

Nej, Ronneby mår inte bra av en politisk verklighet som vilar på var 13 röster (sd), som utgör vågmästarrollen, ska hamna.

Jag vill tro att Ola Robertsson kan axla uppgiften att få den politiska temperaturen i Ronneby att höjas ett antal grader. Visst är han en nödlösning så här nära valet, men man kan också se det som ett akut ingripande för att avhjälpa bristen på konstruktiv debatt.