Det handlar om ökad brottslighet i Ronneby kommun. Mesta ökningen har skett i centrala Ronneby. Människor blir bestulna, nedslagna och i flera fall sätts bilar i brand. Otryggheten har därvid ökat och såväl äldre som yngre drar sig för att gå ut på natt- och kvällstid.

Även direkta hot mot politiker har förekommit, vilket fick omedelbara effekter. Politikerna låste in sig i betong- och glasbunkern som utgör kommunens stadshus. Att polisstationen, som är inrymd i den norra delen av bunkern, sedan en längre tid tillbaka är avfolkad, har dock politikerna blundat för.

Jag vet att polisens organisation är en nationell angelägenhet men att lokala politiker så totalt har blundat för vad organisationen har inneburit i kraftigt reducerad polisnärvaro i kommunen innebär att ingen politiker i Ronneby kan få fribrev. Alla partier bär lika stort ansvar och har grovt felbedömt situationen som snabbt har eskalerat.

Det som upprör är att politikerna sett mer till sin och tjänstemäns säkerhet än vad som har ägnats medborgarnas trygghet och egendom. Jag förstår mycket väl att stadshuset måste säkras på olika sätt men dessa planer har funnits under lång tid men först nu satts i verket. Även i detta fall har sålunda politikerna starkt missbedömt de problem som snabbt har ökat i omfattning.

Naturligtvis ökar kriminaliteten på en ort om busarna är medvetna om att det kan ta timmar innan en polis kan vara på plats. Lagen är så beskaffad att ett brott är styrkt först om gärningsmannen kan tas på bar gärning. Att så kan ske i dag är närmast en utopi.

När ledande politiker har satt in ordningsvakter måste det betecknas som en droppe i havet. Det löser inte problemet på lång sikt. Politikerna vill visa handlingskraft för att om möjligt lugna befolkningen men här har man ännu en gång grovt underskattat problematiken.

Vissa politiker har genom motioner velat visa handlingskraft genom att kräva övervakningskameror. Hur många skulle i så fall behövas och hur skulle ytterområden kunna säkras med hjälp av kameraövervakning? Naturligtvis måste även politiker förstå att detta inte löser ett grundproblem.

När en kommun eller stad drabbas likt det som nu har skett i Ronneby börjar genast en politisk pajkastning. I sociala medier har nuvarande kommunalrådet Roger Fredriksson häcklats bl a på följande sätt:

”Fredriksson har med sin Reinfeldtinspirerade politik försatt Ronneby i denna situation.”

Vad som åsyftas med den kommentaren är aningen svepande och därmed svår att tolka.

Det är alliansen som nu styr i Ronneby, ibland med stöd av Sverigedemokraterna, men alliansens föregångare kan naturligtvis inte heller gå fria från ansvar. Polisens närvaro har under en längre tid minskat utan att politiska åtgärder vidtagits. En skribent påtalar just detta faktum, att bilar även brinner i socialdemokratiskt ledda kommuner och städer.

Naturligtvis måste Ronnebys politiker nu agera kraftfullt och förtroendeingivande. Jag blir lätt matt när jag läser att vissa politiker i kommunen anser att en debatt om ökad brottslighet och polisfrånvaro är onödig. Fel igen! Politiker i Ronneby, och då menar jag verkligen alla, måste i handling nu visa vad man vill för att lugna situationen.

Jag säger det ännu en gång, polisens organisation är en nationell angelägenhet men när resurserna så tydligt brister måste man lokalt agera kraftfullt och naturligtvis begära åtgärder som leder till förändring till det bättre.

Det handlar om trygghet för ALLA och inte enbart politiker och tjänstemän. Hur tänker ni agera för att få en långsiktig lösning på problemen?