Min kärlek till Ronneby Brunnspark har genom åren blivit allt starkare. Naturligtvis har parken alltid gjort sig påmind som en vacker och livsgivande del av vårt Ronneby, men det är en kärlek som har mognat efter mångåriga träffar.

Jag var en ung grabb när jag första gången hörde berättas om Brunnsparken. Det var min farmor som på tidigt 50-tal berättade lyriskt om sin vistelse där som ung. Farmor Betty föddes 1895, 22 år efter att parken börjat anläggas. Hon kom dit som 15-åring för att bl a dricka brunn. Jag har fortfarande hennes originalglas kvar från den tiden.

Jag har ofta tänkt på vad denna park har betytt för många människor under drygt 300 år. Hur många har dom varit? Varför kom dom hit? Vad hade dom för förväntningar? Vissa av dem var sjuka och hade hört talas om det läkande vattnet. Blev de verkligen hjälpta eller vad hände efter besöket?

Trots att mitt förhållande till Ronneby Brunnspark är mångårigt dyker det alltid upp nya berättelser som naturligtvis är helt sanna och självupplevda eller återberättade av flera generationer. Min upplevelse behöver inte överensstämma med andras. Det är ögonblick och timmar som har blivit rika med olika minnen, men naturrikedomen och blomsterprakten har vi alla upplevt och den har inte förändrats genom åren. I dag är den praktfull och ståtlig, den höga åldern till trots, men så har den också vårdats ömt och dessutom fått full och oinskränkt uppskattning på senare år.

För några år sedan blev den utsedd till Sveriges vackraste park och den har också i en större och bredare jämförelse blivit utsedd till Europas fjärde vackraste park. Inte dåligt efter att ha uppnått den aktningsvärda åldern 315 år!

I veckan deltog jag i en Brunnsparksvandring där medlemmar ur Folkteatern bjuder på dramatiserade inslag under vandringen. Ett lovvärt initiativ som ytterligare kan byggas ut i denna historiska miljö. Vetgirigheten är stor bland besökande turister och det finns verkligen mycket att berätta.

Hur många känner t e x till att det var tre danskar som byggde upp brunnsområdet och parken och att trädgårdsmästaren, Henrik Madelung, som hämtades på Jylland, stannade i hela 49 år. Eller att det planerades en järnvägsstation intill Brunnshallarna där Rosengården i dag finns. Järnvägsspåret anlades istället öster om Ronnebyån och med en mindre station mitt emot Ronneby Brunn.

Vi har alla olika minnen från Brunnsparken. Jag minns fortfarande en solig och berikande eftermiddag med författaren Lars Rosander som i direktsändning i Radio Blekinge berättade om tillkomsten av sin bok ”Sommarskymnings svalka” vars hela handling är förlagd till denna vackra park.

Naturligtvis är det också svårt att glömma dagarna med boxaren Floyd Patterson som hade sina träningsläger förlagda till denna park.

Det finns många rika minnen att berätta från Ronneby Brunnspark men det får anstå till ett annat tillfälle. På bilderna syns bl a kvällens guide Anders Johnsson som avslutningsvis bjöd på ”läkande” brunnsvatten.

Obs. Klicka för större bild