Är Ronnebys politiker obildbara?

Det är den uppfattning jag får när jag har tagit del av förklaringar till varför Ronneby inte klarat att genomföra sina sammanträden med fullmäktige digitalt.

I Karlskrona har man genomfört sitt budgetmöte digitalt. Ett långt möte och på måndag är det Olofström som ska genomföra sitt budgetsammanträde med fullmäktige. I sistnämnda fall har man genomfört ett test och det fungerade bra, har ordförande Jan Björkman, s, glatt redovisat.

Miljöpartiets Lova Necksten framför i dagens Sydöstran (2020.11.28) kritik mot att fullmäktiges sammanträde genomfördes i torsdags med drygt 30 närvarande i Ronnebysalen. Hon säger:

”Det var oansvarigt och respektlöst att över 30 personer samlades i samma lokal, med tanke på hur det ser ut i samhället just nu. Det finns en väldigt stor risk för smittspridning när så många människor träffas under ganska lång tid.” (Räknar man bort 20 minuter för kaffepaus genomfördes sammanträdet på 120 minuter. Min anmärkning.)

Det blir onekligen problematiskt när Necksten berättar ”att hon återkommande, med start i mars-april när coronapandemin var ett faktum, har efterlyst digitala mötes- och omröstningslösningar i Ronneby kommun.”

När fullmäktiges ordförande Nils Ingmar Thorell svarar på kritiken från Necksten säger han:

”Först och främst ska tekniken testas så att våra möten kan genomföras på ett bra sätt och att de uppfyller lagmässiga och demokratiska krav.

Man ska också ha klart för sig att alla politiker inte är särskilt digitala i vanliga fall. De måste få utbildning så att de klarar av tekniken, det ska man också ha respekt för.”

Det är i detta läge jag måste ifrågasätta politikernas möjlighet till inlärning om krav på digitala sammanträden påtalades redan i månadsskiftet mars/april. Eller finns anledningen till uteblivna digitala sammanträden att finna i andra orsaker?

Har fullmäktiges presidium kanske rent av dragit frågan i långbänk? Är det brist på kunskap inom kommunens IT-organisation?

Jag menar att det har funnits gott om tid till att hinna få teknik och utbildning genomförd. Tidsaspekten kan således uteslutas.

Jag måste återkomma till frågan i rubriken– Är verkligen Ronnebys politiker speciellt obildbara när det gäller digitala sammanträden?

Jag vet inte. Jag blir osäker av det jag läser. Jag vill inte tro att det är så.

Naturligtvis finns det en orsak som starkt har bidragit till att det har dragit ut på tiden. Men den anledningen skäms man för att berätta.

Kommunala bolaget Miljöteknik har nämligen inte klarat att hålla utbyggnadstakten för fibernätet och det är landsbygden som har drabbats. Bara för kort tid sedan fick bolaget förlängd tid för att råda bot på bristen. Nytt datum är nu satt till den 30 september 2021 då alla, även landsbygden, ska ha tillgång till fiber.

På just landsbygden bor många politiker och därav problemet att vara uppkopplade och ha tillgång till all teknik som erfordras för att kunna fullfölja t. ex. ett sammanträde med fullmäktige. På landsbygden bor bl.a. kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, som är rotad i Abborremåla, mellan Backaryd och Hallabro.

Intressant och upplysande kommentar från Håkan Robertsson:

Sanningen är att man ännu inte har uppdaterat till Office 365, och därför inte har tillgång till Microsoft Teams, som standardprogramvaran för digitala möten heter.
Man använder gammal Office programvara.
En uppdatering kostar totalt 1,5 mkr, har jag hört, och är inplanerad, nån gång i framtiden. Professionell programvara för digitala möten verkar inte vara något som är prioriterat från kommunledningen.

Senaste nytt om ”himmen” i Ronneby

Sune Håkansson, tidigare ordförande i dåtida äldrenämnden, fortsätter att för denna bloggs räkning granska äldrefrågorna i Ronneby kommun.

Ordet ”himmet” är lokal dialekt som Håkansson ogärna vill avstå ifrån. I dag är det den kommunala vården kontra privatägda Attendo han har studerat.

Attendos framgångar

” Attendos etablering har gett debatt om kommunens äldreomsorg. På sitt sätt kan Attendos framgångar, än så länge, ses som ett formidabelt underkännande av den kommunala verksamheten. Attendo öppnade i medio av juli. Idag har man 31 uthyrda lägenheter. Mer än hälften av inflyttningarna har gått till Attendo!

Det har varit känt att långt ifrån alla brukare är nöjda med den kommunala vården. Det är beklämmande att ynka 65 procent svarade ja på frågan: Är måltiderna som serveras på himmen alltid eller oftast en trevlig stund?

Min tolkning är att våra äldre helst inte vill flytta till himmet. Den egna villan kommer först, sedan en vanlig lägenhet, därefter trygghetsboende, medan himmet är det sista alternativet.

Kommunalt boende ratas

Likväl finns faktum. Aldrig har kommunen haft så många äldre, 85+. Aldrig har så få bott på de kommunala boendena som man gjorde före Attendos etablering.

År 2009 fanns det 348 platser, utöver korttidsboendena. Antalet 85+ var 835.

Vid midsommar i år fanns det 275 platser, antalet 85+ kringsvid 1010.

Innebörden är att trenden säger att kommunen tål 3,5 procent fler äldre per år, vid ett oförändrat antal platser.

Idag har kommunen 6 demensplatser lediga på Vidablick, plus 5 på Ågårdsbo. På Olsgården finns 4 lediga platser för somatisk vård. Aldrig har kommunen haft så många lediga platser!

Attendo har fortfarande lediga platser, mest demensboende. Antingen kommunen eller Attendo torde få ändra på mixen, det finns på tok för många demensplatser.

Ge effekter på sikt

Äldreomsorgen kostar avsevärt mer än budget, några tiotal miljoner kronor. ”Lär av de privata aktörerna” säger kommunalrådet. Troligen är det därifrån uttalandet från nämnden kommer. ”att personalstyrkan minskas ger effekter på sikt”, skriver man. Attendo, med moderna lokaler kan göra så. Kan kommunen?

Ordförande Lund har antytt att det skall bli svårare att få flytta in på himmet. Det kan spara en del, och är möjligt om våra äldre får mer hjälp i den ordinarie bostaden, alternativt plats på trygghetsboende.

För kommunen gäller att man får betala kringsvid 3000 kronor per dygn till Attendo, ty så mycket kostar den kommunala vården. Om Attendeo, exempelvis genom lägre bemanning, kan hålla nere kostnaderna, blir det vinst.

För kommunen är det svåra problemet att få ner kostnaderna när man har tomma platser. Vad gör man med personalen? Det kommer att kosta kommunen miljoner kronor att ha tomma platser.

Av visst intresse är att minst fyra av Attendos brukare kommer från andra kommuner. Kostnad för kommunen minst 2 miljoner per år. Detta är omsorgens dilemma. Bra vård drar till sig brukare från andra kommuner. Här fungerar inte statsbidragssystemet.

Jag saknar pensionärsorganisationernas röster i debatten.”

Sune Håkansson

Sluten palliativ vård försvinner inte

Att tala med människor är alltid bättre än att enbart läsa protokoll. I sistnämnda fallet finns risk att viktiga meningar missas. Så skedde när jag i gårdagens blogg skrev om Höstsols nedläggning på Vidablick i Ronneby.

Efter att jag i dag kunnat ställa frågor till Anders Lund, m, ordförande i Vård- och omsorgsnämnden kan jag nu räta ut några av frågetecknen som har med Höstsol att göra.

Först av allt och det viktigaste är att det kommer att finnas valmöjligheter för patienter med palliativ diagnos även framledes i Ronneby kommun. Av media har det framgått att ”Sluten palliativ vård försvinner”, och så hade jag också uppfattat beslutet. Men så är inte fallet.

I beslutet finns en viktig attsats:

”att ett palliativt team utformas av de undersköterskor som i dag arbetat på Höstsol tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal med möjlighet till korttids- eller trygghetsplats.”

I klartext betyder detta att Höstsol har lagts ner som avdelning men att det palliativa teamet förs över till hemsjukvården och att denna personal också ska kunna ge palliativ vård vid två andra avdelningar på Vidablick om så önskas.

Hur kommer då patienter i framtiden att informeras om sina valmöjligheter?

”Det kommer som vanligt att ske i samband med att biståndshandläggaren kommer in i bilden, svarar Anders Lund.

Höstsols budget som varit baserad på 0,90 procent i täthet efter fyra vårdplatser, vilket genererar 3,6 årsarbetare, är på cirka 2,1 miljoner kronor. Dessa resurser förs nu över till hemsjukvården, vilket i sin tur betyder att ingen besparing behöver ske.

Under förra året var 86 patienter i Ronneby kommun i behov av palliativ vård. Nu kommer merparten av framtida patienter att vårdas i hemmet av samma personal som funnits på Höstsol. Att kunna välja vård i hemmet eller slutenvård finns således kvar.

Min poäng med gårdagens text var att med ökad vård i hemmet ökar också belastningen högst väsentligt på anhöriga. Därför viktigt att valmöjligheten nu finns kvar.

Mindre valfrihet i Ronnebys äldrevård

Är du bosatt i Ronneby får du nu inte ens välja vårdform i livets slutskede. Det har fem ledamöter ur Alliansen förstärkt med tre Sverigedemokrater beslutat. Endast fem socialdemokrater reserverade sig mot beslutet. Längre ner i denna text kommer jag att namnge ledamöterna.

Att åtta ledamöter i Vård- och omsorgsnämnden väljer att ta ifrån människor, som fått en palliativ diagnos, rätten att välja vårdform tycker jag är närmast hjärtlöst. Dessa patienter ska numera behandlas i hemmet. Visserligen med ett palliativt team som hämtas från Höstsol, men individens valfrihet är borta. Tidigare har man, kanske vid avsaknad av anhörig eller annan trygghetskänsla, kunnat välja att få sin livsavslutande behandling på Höstsol, Vidablick.

Naturligtvis är det ekonomin som spelar stor roll, vilket också den snabba beslutsprocessen vittnar om. Vård- och omsorgsnämndens årsresultat pekade vid senaste tertialredovisningen på ett minus med 27,5 miljoner kronor. Nämnvärt är då att budgeten för de fyra vårdplatserna på Höstsol endast utgjort blygsamma 2,1 miljoner kronor gällande personal och övriga kostnader.

Den 26 augusti beslutade omsorgsnämnden att remittera frågan till Kommunala pensionärsrådet (KPR). Eftersom pandemin satt hinder i vägen har KPR inte kunnat sammanträda men den 17 september lämnades ett yttrande där SPF:s representant redovisade sina tankar efter samtal med samrådsgruppen. I rapporten heter det bl a:

”Höstsol måste finnas kvar i någon form med så hemlik miljö som möjligt. Minst en till två platser till den enskilde som av olika skäl inte kan vårdas i hemmet, ska finnas kvar på Höstsol, om den enskilde flyttas från hemmet till Höstsol bör personalen som vårdat patienten i hemmet följa med in till Höstsol.”

Så lyder texten i protokollet men då har någon inom förvaltningen ”tvättat bort” en viktig detalj i yttrandet från KPR. Meningen lyder i sin helhet:

”Höstsol måste finnas kvar i någon form med så hemlik miljö som möjligt. Minst 1 till 2 platser till dem som av olika skäl inte kan eller vill vårdas i hemmet när vård i hemmet blir alltför påfrestande för såväl patient som ev. anhörig.”

Onsdagen den 16/9 2020 samlades Höstsols personal för att berätta om sina tankar och idéer av en omorganisation av Höstsol.

”Personalens perspektiv var att ge den enskilde trygghet och omsorg under dygnets alla timmar, samt att ge stöd till närstående. Deras syn på Höstsol var också att det var ett ”andningshål för den närstående”. Den personal som idag arbetar på Höstsol har en god kompetens genom olika utbildningar och olika lång erfarenhet inom palliativ vård.

Personalen relaterade att deras styrka var att hjälpa varandra och den enskilde, ”våga finnas där när man har det svårt”. Personalens slutredovisning var – ”att vi inte kan bota den enskilde men vi kan ge ett gott slut.” De påtalade också att de var ett väl inarbetat team som mer än gärna har kvar verksamheten som den är idag, men om det inte skulle komma att vara så var de överens om att ett palliativt team i Hälso-och sjukvårdsverksamheten var ett bra alternativ.”

Ledamöterna hade vid sammanträdet den 30/9 två förslag att ta ställning till:

  1. Att palliativa patienter/vårdtagare vårdas i det ordinära hemmet. Att ett palliativt team utformas av de undersköterskor som idag arbetar på Höstsol tillsammans med Hälso- och sjukvårdspersonal.
  2. Att Höstsol finns kvar i oförändrad form, enligt budget.
  3. Ordförande Anders Lund, m, yrkade på att palliativa patienter/vårdtagare vårdas i det ordinära hemmet.

    Förutom Anders Lund, m, röstade följande för en nedläggning av Höstsol:

    Susanne Petersson, c, Ingrid Carlsson, m, Rickard Evaldsson, m, Marianne Thorell, l, Carina Aulin, sd, Yvonne Olsson, sd, Sandra Bergkvist, sd.

    Nämndens fem socialdemokrater röstade nej till nedläggning och reserverade sig mot beslutet. Dessa var:

    Annette Rydell, Börje Johansson, Agnetha Wildros, Christer Åkesson och Christer Hallberg.

Fortsatt renovering av Folkteatern

PRESSRELEASE

Renoveringen av teatern återupptas.

Renoveringen av Ronneby Teater som abrupt pausades i höstas återupptas och slutförs under november-december.

Det är främst ventilationen av teatersalongen som skall slutföras.
Ett fåtal evenemang måste ställas in,

3 nov föreställningen Taha. Ett palestinskt gästspel av och med Amer Hlehel.

7 nov Operautsändningen från MET Opera av Trubaduren.


Repetitionsarbetet med musikalen Fiskaren och Gud störs inte av renoveringen.

Ronneby Folkteater
Håkan Robertsson Verksamhetsledare 

Skall Höstsol i Ronneby läggas ner?

Höstsol är en hospiceinriktad vistelse som ger vård vid svåra sjukdomstillstånd. Denna vård finns inrymd på Vidablick och har länge varit en väl ansedd verksamhet. Nu vill dock ledamöterna i Vård- och omsorgsnämnden att medborgare med palliativ diagnos istället ska vårdas i sitt hem.

Det finns på Höstsol fyra platser för vård i livets slutskede. En undersökning har visat att platserna utnyttjas till 80 procent. Nedläggningsförslaget ska nu remitteras till Kommunala Pensionärsrådet för yttrande.

Det är Sune Håkansson, Ronnebypartiet som för denna bloggs räkning har analyserat ett antal ärenden som inryms under Vård- och omsorgsnämndens ansvarsområde. Nämnden vill t ex att fullmäktige ska uttala sig om Ålyckes framtid i Johannishus. Anmärkningsvärt är bl a att nämnden inte har något eget förslag.

Sune Håkansson skriver:

”Så har den politiska verksamheten börjat igen, i de olika nämnderna. Äldrenämnden, som numera heter Vård- och omsorgsnämnden, har nu, och tidigare, fattat beslut, som kan vara värda att analysera.

Intressantast är förslaget att lägga ner Höstsol. Där finns idag fyra platser för vård i livets slutskede. Platserna utnyttjas till ca 80 procent. Min tolkning är att inget parti har haft med något nedläggningsförslag i sitt valprogram. Höstsol har snarare framförts som något av det bästa vi har inom äldreomsorgen.

”Medborgare i vår kommun, med palliativ diagnos, skall i största möjliga mån vårdas i sitt hem” är tankegången. Förslaget remitteras till Kommunala Pensionärsrådet för yttrande. KPR sammanträder den 1 oktober. Det blir intressant att få läsa pensionärsorganisationernas utlåtande. De själva har, såvitt jag vet, inte haft dessa tankegångar tidigare.

Tjänstemännen skall under tiden också göra en ekonomisk utvärdering.

Nya kriterier

Tjänstemännen skall också ta fram nya kriterier för hur plats på Himmet skall erhållas. Den moderate ordföranden Anders Lund har flaggat för hårdare regler. Tanken torde vara att spara pengar. Just nu är prognosen att nämnden gör av med 17 miljoner kronor mer än de budgeterade 376 miljonerna.

Hittills har de flesta, som sökt plats, också fått komma till Himmet. Andelen avslag är kringsvid fem procent, medan man i Växjö har 25 procent.

Som sparförslag har Socialdemokraterna att omvandla Backen i Backaryd till ett renodlat trygghetsboende. Det skulle spara några miljoner kronor. Den styrande Alliansen har avstyrkt tjänstemännens sparförslag, utan att ha några egna förslag.

Ålycke i Johannishus har diskuterats länge. Nu vill Vård- och omsorgsnämnden att kommunfullmäktige ger sitt utlåtande. Konstigt nog har nämnden inget eget förslag.

Att Attendo öppnat sitt boende på Kilen påverkar den kommunala verksamheten. Idag är 16 personer skrivna där, ytterligare några torde bo där men har inte hunnit med formalia. Kommunen har börjat minska antalet platser på Vidablick. Hur de lediga lokalerna skall användas är oklart.

Befolkningen

Ett problem för kommunen är att befolkningstalet sjunker. Minus 200 under det senaste året är illavarslande. Den inofficiella statistiken antyder att minskningen fortsätter, något snabbare än tidigare.

I Karlskrona börjar man dock se ljuset i tunneln. Befolkningstalet synes ha ökat med kringsvid 200 under de senaste månaderna.”

Sune Håkansson

Hittaut och hittastege

När man väljer att hittaut kan man för egen del göra upplevelsen än mer lustfylld. När jag under gårdagen traskade runt i ett underbart område norr och väster om Skärsjön i Ronneby la jag in ytterligare ett tävlingsmoment – hitta stegen, ja, snarare hela stegen. Inte att förväxla med stegräkning som är något helt annat.

Jag kände på mig att det kunde bli lurigt. Numera sitter jägarna i vackert snickrade jakttorn. Förr kunde det räcka med en hemmasnickrad stege rest mot en större sten. Det var den senare modellen jag tog som min uppgift att hitta.

Efter ca en timmes letande, jag skulle samtidigt leta upp ett antal checkpoints, ja, kontroller, kommer jag upp på en större bergknalle. Där mot just en större stenbumling finns antydan till en stege. Konstaterade snabbt att det måste saknas några steg. Annars skulle det bli svårt för i alla fall mig att svinga mig upp.

Resten av stegen fanns men med åren hade naturen gjort sitt till att återta den. Gräset, efter sommartorkan, hade bleknat betydligt och liksom lagt sig som ett täcke över den bortglömda jaktstegen.

På väg ut ur terrängområdet leker tanken med hur många klövdjur som har lagts ner från denna höga sten. Eller var den halvruttna och nerfallna stegen ett bevis på nutidens brist på älg?

Att imponera på en primadonna

Under min tid som lokalkorre på BLT I Ronneby under tidigt 1970-tal fick jag upprepade tillfällen att träffa rikskändisar. Det kom ofta storheter till Ronneby brunn på den tiden.

På en av de årligen återkommande Brunnsbalerna skulle operettprimadonnan Berith Bohm uppträda. Det var då jag kläckte den alldeles lysande men hopplösa idén att stämma träff med henne.

Jag träffade henne kort före hennes framträdande och frågade om jag kunde få tala närmare med henne efter föreställningen. Till min förvåning svarade hon ja.

Jag vågade knappt tro det jag hörde henne säga:

-Då hämtar du mig här i foajén i morgon klockan tio.

Det var då tanken kom – vad i hela friden ska jag göra med Berit Bohm?

Det blev en träff, och vilken träff.

En bekant till mig var bilhandlare i Ronneby. Han föreslog att jag skulle låna en fräsig sportbil av honom.

-Du måste ha en riktig bil om du ska träffa Berith Bohm, sa bilhandlaren. Jag vill minnas att han log också.

Jag var aningen tveksam men bilhandlaren var envis och strax satt jag i en blå Ford Capri, dåtidens sportbil.

Jo, den var fin men hur skulle den köras? Hur låg växlarna? Och hur skulle jag få in operettprimadonnan i denna mycket låga och trånga blå Ford Capri?

Det tog lite tid hos bilhandlaren så när jag sakta gled upp för backen till ingången på Ronneby brunn hade klockan blivit halv elva! Jag var en halvtimme försenad.

Jag kom in i foajén, tittade mig omkring. Ingen Berith Bohm. Jag blev än mer nervös. Hade jag verkligen missat min första och förmodligen enda träff med Berit Bohm?

Just då kommer chefskocken ut.

”Var har du hållit hus? Damen väntar ju på dig”, sa han.

Ja, ja, harklade jag fram med torr strupe. Var är hon?

”Hon är hos mig i köket”, sa kocken och visade vägen.

Hon stod lutad över en disk. Hon tuggade på något och sa samtidigt:

”Trodde att jag hade blivit blåst på en träff. Du ska veta att detta är första gången JAG har behövt vänta på en man.”

Jag log aningen nervöst för i samma stund hade jag börjat fundera på hur jag skulle klara att köra Forden, en svårväxlad sådan och dessutom med Berith Bohm på sätet vid sidan om. Det är bra med en ratt för nervösa händer.

”Fin bil du har”, kvittrade Berith Bohm medan jag sakta lät Forden rulla sakta ner för backen.

Jag körde kortast möjliga sträcka, två hundra meter bort till golfbanan! Jag hade under den korta färden kläckt idén att ta några svart/vita bilder på storheten i golfmiljö.

Hon följde villigt med å jag tog några darriga bilder. Hon satt. Hon stod och hon log på varenda bild. Det gick åt några rullar.

Lite senare fick jag lön för mödan. Ni skulle ha sett minen på dåvarande flottiljchefen när han och några andra höjdare kom gående med sina golfvagnar för att mötas av Berith Bohm och mig. Jag svävade på moln och kan fortfarande se gubbarnas miner när dom mötte oss.

Och bilen, ja, den hade jag kunnat klara mig utan. Jag skrev så småningom en hyllningsartikel om Berith Bohm och bilderna, ja, dom framkallade jag själv i en garderob på järnvägsstationen i Kallinge där jag då bodde.

Varför det blev en bild på Berit Bohm och en fotboll vet jag fortfarande inte. Antagligen var golfbollarna för små.

Berith Bohm dog för kort tid sedan och blev 87 år. Därav detta varma minne.

Fiske i Ronneby ingen lustupplevelse

Vill man sälja en vara ska förutsättningen att fullt kunna njuta av den uppfyllas på olika sätt. Säljer man, som Ronneby kommun, fiskekort i en sjö bör några självklara krav vara uppnådda. Tycker jag.

Många invånare i Ronneby har allt för länge, klagat på tillgängligheten när det gäller fisket i Skärsjön strax utanför stadskärnan. När man för åtskilliga år sedan började plantera in ädelfisk i sjön var det en rik upplevelse att ta sig till denna sjö.

Det fanns en bra gångstig runt sjön. Utefter stigen fanns det bryggor varifrån ett bra fiske möjliggjordes. I sjön kunde man hyra en båt och det fanns också en väl tilltagen p-plats.

En dagsrapport nu i juli månad 2020 visar ett påtagligt förfall som på intet sätt inbjuder till att betala för fiske. Stigen är väl upptrampad och används flitigt av intillboende. Problemet är att naturen lever och växer som den vill i full frihet, vilket bl a innebär att sjön blir allt svårare att se och nå.

Bryggorna är i ett miserabelt skick vilket en av bilderna ovan också visar. Halva bryggor ligger på kant i vattnet och utgör ingen lockande plattform för fiske.

Båten i sjön är borttagen. Ronneby kommun uppger på en av sina hemsidor att skälet till detta är förstörelse. Kanske inte så konstigt eftersom misskötseln ger intryck av att kommunen inte bryr sig.

Nu måste eventuella köpare av fiskekort i Skärsjön slåss med sly vilket innebär att ett kast med spö innebär mer trassel än att lyckas få en firre på kroken.

Upplevelsen när man glad i hågen anländer med fiskekortet i handen ska inte vara en besvikelse i stil med att hamna på en förfallen bakgård i en storstad.

Skärpning Ronneby kommun. Rusta snarast upp och gör Skärsjön till en välkomnande fiskesjö värd namnet – och pengen. Arbetskraft lär inte saknas.

Sommarbrev från stadshusläktaren

Det har kommit ett sommarbrev från Sune Håkansson, Ronnebypartiet. Han betraktar Ronnebys politiska skeende från stadshusläktaren. Han delar med sig av intressanta tankar som ni naturligtvis ska få ta del av.

Det mest intressanta, även om han har placerat den meningen långt ner, är hans grundtips att Sverigedemokrater och moderater bildar en styrande koalition efter nästa val!

På regional nivå, anser han, tillåts sd numera vara med och sätta dagordningen. Han syftar naturligtvis på sparförslaget på 400 miljoner som kom just från sd och som alliansen snabbt svalde. Däremot är det tyst från sd när det gäller Ronneby.

Han funderar också på varför lokaltidningarna har tappat intresset för de kommunala frågorna i Ronneby.

Nu till stadshusläktaren:

”Snart har halva mandatperioden gått. Man bör se både bakåt och framåt. Det konstateras att dagstidningarna nära nog har tappat intresset för de kommunala frågorna. Dessa behandlas sparsamt i de allt tunnare tidningarna. Några av sammanträdena i kommunfullmäktige har inte refererats med en enda rad.

Hur har ”Svensson” skött sig, frågade jag en gång en ärrad partiveteran, angående en nyvald. ”Han har inte misskött sig…å andra sidan har han inte sagt någonting”.

Så är det. Sitter man tyst, gör man inte bort sig. Det synes vara den strategin Sverigedemokraterna har valt. Knappast något sägs i kommunfullmäktige, förslagen i nämnderna är lätträknade.

Ty Sd har fördelen att rikssiffrorna ser hyfsade ut. I Sölvesborg har man ett Sd-kommunalråd. Utvecklingen där är ingalunda dålig. Man kan i andra kommuner inte ta Sölvesborg som ett avskräckande exempel. För den Alliansledda regionen går det illa, men Sd tillåts numera vara med och sätta dagordningen. Att utreda hur 400 miljoner kronor skall sparas är ett förslag från Sd.

För Ronneby går det inte bra. Befolkningstalet sjunker och SCB förutspår fortsatt kräftgång. Olika utvärderingar placerar Ronneby långt ner på listan. Nämnderna gör av med tiotals miljoner mer än vad som budgeterats. Det kommunala bostadsbolaget vägrar att följa kommunfullmäktiges direktiv. Centrum upplevs som alltmer öde.

I närtid öppnar Attendo sitt äldreboende på Kilen. Det är fler än Wildros (S), som störs av att kommunen drar ner antalet platser på Vidablick och hänvisar de äldre till Attendo. Generellt gäller att Wildros tillhör de mest kritiska i kommunfullmäktige. Han är avsevärt mer kritisk än sin gruppledare, som hittills valt att ligga relativt lågt. Men det kan ju vara en Coronaeffekt.

Förvisso kan mycket hända inför nästa val. Mitt grundtips är likväl att Sd och M bildar en styrande koalition. Det behövs inga större ommöbleringar för att man skall nå majoritet.

Mycket beror på hur de mindre partierna: Kd, L, Mp, Rp och V klarar sig. Det behövs inga större snedsteg för att några partier får lämna kommunfullmäktige. I en del fall är föryngringar att vänta. För Mp synes gälla regeln att politiker inte skall sitta för länge.

Sune Håkansson