Vem vill delta i ”Fredriksson show”?

Redan innan valarbetet i Ronneby har startat finns det nu tre partier som vill lägga beslag på ordförandeposten i kommunstyrelsen. I dag innehas den av Roger Fredriksson, m, som tillsammans med en allians, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna styr med mestadels stöd också av Sverigedemokraterna.

Tidigare har Magnus Pettersson, Socialdemokraterna, berättat att han gärna vill ha posten som kommunstyrelsens ordförande. Som oppositionsledare hade det nästan varit ”tjänstefel” om han inte hade haft den ambitionen.

Ska man tro ett nyhetsinslag som Radio Blekinge publicerade på måndagen är det nu Sverigedemokraterna som anser sig bli största partiet i Ronnebys kommunalval. Partiet har enligt uppgift genomfört en egen opinionsmätning. I den hade sd fått 31 procent. En ökning med 6 procentenheter jämfört med föregående val.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet har tittat på siffrorna. Han frågar sig t o m om sd-undersökningen existerar. Dessutom anser han att partierna i alliansen har förlorat på att släppa fram Roger Fredriksson i något som Håkansson kallar för ”Fredriksson show”.

Sune Håkansson skriver:

”Westrup kommunalråd?

Radio Blekinge hade under måndagen som nyhet att SD i en opinionsmätning som partiet beställt om kommunalvalet i Ronneby hade fått 31 procent. Det skulle innebära en ökning med 6 procentenheter. M skulle få 17 procent. Tillsammans skulle partierna nå egen majoritet. En förklaring är att det inte behövs 50 procent för att nå majoritet. Några procent av rösterna hamnar hos småpartier, som inte kommer in i fullmäktige.

Annan massmedia följde, såvitt jag förstår, inte upp nyheten. Förklaringen kan vara att man inte fick se hela undersökningen, hur gick det för andra partier? Finns undersökningen?

Möjligt? Först visas resultaten för valet 2018 i Ronneby kommun.

                   Kommunfullmäktigeval    Riksdagsval

M                          17,2 %                             16,2 %

C                             8,7 %                               7,0 %

L                             4,5 %                               3,2 %     

Kd                         2,6 %                                5,2 %

S                         29,3 %                              29,9 %

V                           5,0 %                               5,5 %

Mp                       2,3 %                                2,1 %

SD                      25,4 %                               29,4 %

Rp                        3,2 %                                    –

Sverigedemokraterna gjorde, i jämförelse med riksdagsvalet, ett riktigt uselt kommunval. Att nå riksdagssiffrorna är ju inte helt orimligt.

Dåligt kommunalval gjorde därtill Kd, som bara nådde hälften av rösterna från riksdagsvalet.

Mätningen. Sd har, hittills, bara offentliggjort resultaten för Sd och M. En källa anger L och, i synnerhet, C som de stora förlorarna. Helt orimligt är det inte. Det har inom Alliansen mest varit ”Fredriksson show”, som tagit hem poänger. Stödpartierna får lida för misstagen.

Efter valet. Skulle valet bli som opinionsmätningen spår är förvisso Westrup nära nog självskriven som kommunstyrelsens ordförande. M kan förvisso försöka undvika Sd och söka samarbete med S. Men S är avsevärt större än M, och torde då få kommunalrådsposten.

Spänning. Hur som helst. Det torde bli ett spännande val. Ett dilemma är att kommunpolitiken kan hamna i skymundan för rikspolitiken.”

Sune Håkansson

Sd faller på eget grepp i Ronneby

Det är inte ofta jag får skratta åt ett nyhetsinslag. Dessbättre. Men i går kväll (19 januari) infann sig skrattet och jag ler fortfarande inombords. Inslaget sändes i SVT Blekingenytt.

Sverigedemokraterna i Ronneby var stolta som tuppar. Dom hade kläckt årets bästa idé, tyckte partiet och lanserade den stort och brett i media. Dom har ansökt om att få lägga beslag på alla fredagar i Brunnshallarna mellan klockan 08 – 18. Från nu och fram till valet i höst.

På detta sätt skulle man metodiskt blockera de fredagsböner som Islamiska kulturföreningen tidigare hållit i Brunnshallarna.

Det var ett påstående och en retorisk fråga från reportern Henrik Friberg som fick hela den uppblåsta politiska ballongen att spricka och snabbt bli till en ickefråga.

I inslaget återgavs en intervju med Islamiska föreningen som berättade att man inte längre behöver använda Brunnshallarna för sina fredagsböner. Sedan i höstas har man tillgång till en lokal inomhus.

Mitt skratt infinner sig när reportern frågar Bengt Johansson, sd:

”Hade det inte varit bättre att förlägga er valrörelse till söndagarnas folkfest i Brunnshallarna då loppisen genomförs?”

Svaret blev att just fredagar passar Sd bäst.

Det politiska tilltaget att försöka blockera Islamiska föreningens bönestunder möts nu av kraftiga protester från andra partier i Ronneby.

Magnus Pettersson, s, och oppositionsråd gör onekligen den skarpaste markeringen av alla. Han säger i dagens Sydöstran:

”Att som politiskt parti gå in och hyra, enbart för att blockera någon annans verksamhet, det är bara populism.

Det är samma sak som att borgarna och Sd skulle abonnera Ronneby torg på 1 maj enbart för att blockera arbetarrörelsens firande,” säger Magnus Pettersson och blir ytterligare pedagogiskt tydlig när han säger:

”Det Sverigedemokraterna håller på med, det är Donald Trump-fasoner.”

Jag gillar hans skarpa fördömande och skulle gärna vilja lyssna till fler sådana knivskarpa markeringar av Magnus Pettersson även i kommande sammanträden med fullmäktige där debatten har varit förlamande bristfällig på grund av pandemin. Man skyller i alla fall på den farsoten.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, är själv motståndare till fredagsböner i Brunnshallarna men konkretiserar nu sin uppfattning när även han i Sydöstran fördömer Sverigedemokraternas tilltag:

”Detta är inte en anläggning som ska upplåtas för permanent verksamhet, varken politisk eller religiös sådan.

Det är beklagligt att denna situation återigen uppstår, särskilt som Tom Alandhs film ”När världen kom till Ronneby” just har visats. Ronneby lyfts återigen fram som en konfliktyta, även i nationell media.

”Är det så invånarna vill att Ronneby ska synas och uppfattas – då ska man rösta på Sverigedemokraterna”, avslutar Roger Fredriksson.

Ska Sd försöka reparera den politiska skada som nu skett genom det ogenomtänkta utspelet behöver man säkert fler platser än Brunnshallarna för att kampanja för sina ideal.

Nu har kanske SD fått ännu en idé? Det där med torget och första maj…

Militär stoppade fritagning i Ronneby

En rubrik som andas betydande dramatik. Dramatiskt var det naturligtvis eftersom militär kallades in för att stoppa ett fritagningsförsök. Men lugn, händelsen har 127 år på nacken.

Går man tillbaka i tiden med hjälp av tidningslägg, i detta fall rikstidningen Svenska Dagbladet, kan man hitta ett och annat som har med dramatik att göra när det gäller Ronneby.

Jag gör denna publicering för att påvisa att det även förr kunde vara bråkigt i Ronneby. I Tom Alandhs film talas det om ”idyllen som försvann” och det med anledning av rubriker i stil med ”ungdomsgäng löpte amok” och ”storbråk i Ronneby”. Händelser som speglar nutid.

Det tidningsklipp jag i dag publicerar visar en händelse som inträffade i Ronneby på söndagskvällen den 29 juli 1894. Artikeln, med den ovanligt balanserade rubriken ”Ett störande uppträde”, beskriver hur 1 000 (!) personer försökte frita en av polisen gripen stenhuggare. Anledningen till gripandet var att han hade uppträtt berusad.

Beskrivningen av den tusenhövdade folkmassan är också något udda jämfört med dagens sätt att uttrycka sig. Den beskrivs bestå av stenhuggare och slödder från landet.

Polisen räckte inte till varför borgmästare Flensburg kontaktade militären som då fanns på Bredåkra hed. Vid tiotiden anlände 40 man och det räckte för att lugna folkmassan. Men militären stannade kvar och patrullerade i stadens centrum hela natten.

Vid fritagningsförsöket skadades borgmästare Flensburg som blev slagen i huvudet. Även då krossades fönster men inte i samma utsträckning som nu. Så var det med idyllen i Ronneby på sent 1800-tal.

Tidningens sätt att uttrycka sig då – ”Ett störande uppträde” – var betydligt mer balanserat än vad rubriker i dag skildrar.

Dåtid

Nutid

Nytt utbildningslyft för Ronneby

Foto: Ronneby kommun

Pressmeddelande

Från höstterminen 2022 kan man läsa till flygplans- och helikoptertekniker på yrkeshögskolan i Ronneby. Detta står klart idag ( 11.1 2022) när myndigheten för yrkeshögskola meddelade vilka ansökningar som beviljats och därmed ingår i yrkeshögskolans utbud.

– Jag är jätteglad! Vi har jobbat stenhårt med att få starta en egen YH-utbildning för flygteknik i Ronneby. Nu finns alla förutsättningar på plats, även i nämndens budget för 2022, så vi kan gasa direkt, säger Åsa Evaldsson, nämndsordförande i utbildningsförvaltningen Ronneby kommun.

Ronneby kommun startar en yrkeshögskoleutbildning (YH-utbildning) till flygplans- och helikoptertekniker i egen regi. Till höstterminen 2022 räknar man med att kunna ta emot 20 studenter. Ansökningsperioden öppnar under februari 2022. Mer information kommer att publiceras inom kort.

– Det betyder mycket för oss att vi nu även startar en yrkeshögskola för flygteknik inom Ronneby kommun. Det är stort både för den civila och militära flygverksamheten i Kallinge men även för Blekinge, säger Magnus Magnusson, rektor för flygteknikutbildning, en del av Gymnasieskolan Knut Hahn.

Den treåriga gymnasieutbildningen flygteknik vid Gymnasieskolan Knut Hahn startades framgångsrikt under ledning av Magnus Magnusson redan 2014. Men eleverna har hittills fått söka sig vidare till andra platser i landet för att vidareutbilda sig, trots att arbetsmarknaden är god i regionen med bland annat F17, Helikopterflottiljen, Swedavia och Saab som potentiella arbetsgivare.

Den nya YH-utbildningen är tvåårig och är unik i Sverige, då man kan välja att läsa till flygplans- eller helikoptertekniker på samma yrkeshögskola. Övriga yrkeshögskoleutbildningar för flygtekniker erbjuder antingen en utbildning för flygplan eller helikopter. Andra orter där man kan läsa till flygtekniker är Ljungbyhed, Linköping, Västerås, Nyköping och Luleå.

”När världen kom till Ronneby”

Den erkänt skicklige och rutinerade dokumentärfilmaren Tom Alandh har gjort några nedslag i Ronneby. Men ibland räcker inte rutinen till. En veckas filmande i september i fjol räckte långt men inte fullt ut. En dokumentär av det här slaget kräver tid och tålamod och med bättre uthållighet hade han kanske också lyckats få med de ungdomar som hade lovat att ställa upp framför kameran men som fick ånger och uteblev.

I filmen dök en äldre man med rullator upp ett antal gånger. Mannen är välbekant, gammal apotekare, nu 90 år, Nils Erik Olsson. Han är bosatt i Johannishus men besöker ofta Ronneby centrum utan att vara rädd.

I slutminuterna av filmen får han frågan från Tom Alandh:

”Ronneby har förändrats…”

Ja, svarar Nils Erik Olsson, det har jag också!

Precis där kunde filmen ha slutat för där i det ögonblicket med det svaret hade dokumentären gått i mål med den självklara förklaringen – om staden förändras men inte du, ja, då uppstår problem.

I filmen talas om idyllen som försvann. Vilken idyll? En idyll är något som aldrig förändras utan som stannar vid det gamla. Sådana idyller finns bara i våra drömmar och i Astrid Lindgrens värld. Ronneby har genom åren verkligen förändrats i takt med teknikutveckling och människors ändrade krav. Men Ronneby är fortfarande en liten stad när den plötsligt ökar invånarantalet med 3 000 och man redan innan dess har brist på bostäder.

Det berättas i filmen när Ronneby 2015 snabbt får ca 3 000 nya invånare och att ca 1 000 av dessa är i behov av utbildning. Givetvis ställs kommunen inför stora problem. Detta förändrade Ronneby på ett högst påtagligt sätt. Rätt och riktigt, men ännu en gång, om inte de nya invånarna släpps in till hundra procent, och du själv vägrar att förändras, ja, då har Ronneby ett problem.

En man på cykel dyker frekvent upp i filmen och uttalar sig. Tom Alandh frågar om han brukar hälsa på de nyanlända.

”Nähä!!, blir det snabba svaret och med eftertryck.

Tom Alandh- ”Men om en nyanländ hejar först, hejar du då tillbaka?”

Ja, svarar mannen.

Där fick rädslan för det oväntade och obekanta sin förklaring – att själv aldrig ta första steget.

Rädslan för det obekanta men inte alls självupplevda visade också ett antal äldre kvinnor och män upp som var hur säkra som helst på att det var farligt att gå ut i stan på kvällstid.

Man hade väl hört talas om både det ena och andra. Hela förklaringen till varför det numera bara talas arabiska på torget kvällstid. Övriga sitter hemma framför tv:n.

Jag vill påstå att Ronneby centrum var tämligen avfolkat på kvällarna även åren före 2015. Redan då diskuterades varför ingen vistades utomhus på kvällstid. Enda förändringen mot nu är att de som vistas ute talar ett annat språk än svenska. Men de är likväl ronnebybor.

Äldres sociala samvaro räddad av valet

Jag läser i lokala bladet att politikerna i Vård- och omsorgsnämnden i Ronneby har gjort en kovändning. En politisk kovändning betyder att ledamöter har tagit ett rakt motsatt beslut mot tidigare. En ofta förekommande handling när ett val stundar. Dom får kalla det vad som helst, det viktiga är att dom äldre nu får behålla en viktig aktivitet.

I budgeten som klubbades i november skulle den nu räddade verksamheten försvinna. Räknenissar hade kommit fram till att man kunde spara 2 miljoner kronor på att avskeda fyra aktivitetssamordnare. Alliansförslaget vann med hjälp av SD-rösterna.

När verksamheten därefter skulle verkställa nedskärningen upptäckte man ett fel och inte vilket fel som helst. Felet kunde bli till en kovändning utan att politikerna behövde förlora i prestige.

När man räknat med att spara 2 miljoner kronor var förutsättningarna att man skulle ta bort fyra tjänster. Felet var dock att endast två av fyra tjänster var besatta! Dessutom var de två återstående deltidsbesatta! Tablå! Det som återstod var en försvinnande liten besparing om man vet att samma nämnd har ett besparingskrav hängande över sig på 40 miljoner kronor!

Aktivitetssamordnarna som nu blir kvar är naturligtvis glada men tillägger:

”Det luktar valfläsk om allting, även om jag tror att de förstått att det skulle blivit mycket dyrare om de hade sagt upp oss,” säger Marona Alm till BLT, en av aktivitetssamordnarna.

Visst är det valfläsk, men, vad då, huvudsaken är att verksamheten är räddad kvar tack vare valet nästa år. En granskning av de tunna ekonomiska uppgifterna i budgeten har naturligtvis också medverkat till kovändningen.

Frågan som inställer sig blir naturligtvis hur många fler sådana luftsiffror för att avyttra verksamheter som finns inbyggda i den budget som klubbades i november?

Verksamheten som räddas kvar är viktig för de äldre, det kan inte nog betonas. Den sociala verksamheten har delvis varit kantskuren till följd av pågående pandemi men nu är snart tre av fyra anställningar som aktivitetssamordnare besatta.

Målet med verksamheten är att erbjuda aktiviteter och sociala sammanhang för seniorer som bor i eget privat boende.

Vård- och omsorgsförvaltningen beskriver den räddade verksamheten på följande sätt:

”Aktivitetssamordnarna har till uppgift att bedriva hälsofrämjande och förebyggande insatser med målet att kommunens seniorer bibehåller hälsa och självständighet så länge som möjligt”.

Ronnebys ovissa politiska framtid

Jag måste erkänna att jag är starkt bekymrad för Ronnebys framtid och då menar jag vilken politik som ska föra kommunen in i framtiden. För merparten av det jag fick uppleva under torsdagens budgetdebatt i fullmäktige gav mig kalla kårar.

Var finns viljan? Var finns partiet som vågar ta täten och peka ut färdvägen? Lägg årets fyra budgetförslag, nästan fem med Ronnebypartiets tilläggsyrkande som blev till budget, och du ser mest likheter. Bara lite olika summor. Mest stack Miljöpartiets förslag ut eftersom dom bannlyste medel till nya flyglinjen till Frankfurt.

Dessutom den årliga gissningsleken som är lika tråkig som att varje jul leka ”ett skepp kommer lastat, med vad då???” Jag är så trött på SD som numera har gjort det till en tradition att låta alla inblandade lyssna till ett allt för långt och utdraget anförande med avslutande fråga – vilka ska få deras 13 röster detta år? Alla tittar ner i sina bänkar och väntar till synes andlöst (eller?) på avslöjandet som alltid är detsamma.

I år dock med en ny variant. SD ville veta om Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville leka på deras planhalva. Svaret kom direkt och omedelbart, inget samarbete!

Då kom det skrattretande svaret från SD -då lägger vi våra röster på alliansens budget! Ja, eftersom detta besked lätt kunde tolkas på ett sätt som att det partipolitiska innehållet hade minsta möjliga inverkan, så la man till att man i förväg fått alliansens löfte att badstranden på Karön skulle fräschas upp inför kommande badsäsong.

Det är sådana darriga och svajande politiska avväganden som gör mig allvarligt oroad inför framtiden.

Jag vill starkt betona att det var först när debattrundan med gruppledarna hade avslutats och övriga partimedlemmar släpptes upp i talarstolen som det blev fart på debatten. Helt plötsligt kom det på allvar att handla om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst hur ungdomarna har det i dag och hur framtiden ska te sig. Inte minst med fokus på skolan och att alla elever ska ha samma möjlighet att uppnå gymnasiekompetens när man är klar med nian.

Jag blev glad och varm inombords när jag fick lyssna till Ola Robertsson och Malin Månsson, båda socialdemokrater. Plötsligt handlade det inte enbart om siffror och besparingar. Engagemanget kändes äkta och berörande.

Samma var min upplevelse när Tommy Andersson, s, kom upp som sista talare och slog ett slag för idrottens unika betydelse för ungdomars utveckling. Blekinge tillhör de län i landet som har drabbats allra värst av de restriktioner som har hängt samman med den tvååriga pandemin.

Jag menar, kom inte dragande med futtiga skattesänkningar på tio öre per hundralapp när besparingar sedan väntar runt hörnet. Jag vill att något parti, helst alla, ska våga sticka ut och ta ansvar för helheten, alla kommuninvånares framtid. Att nya företag flyttar till kommunen är jättebra men kan inte vara allenarådande. Hissa storseglet och ta ut kursen.

 Nästa år är det val vilket jag inte ens kunde ana av torsdagens debatt som visserligen var vänlig och klädsam, som många intygade, men det räcker inte. Ronneby mår inte bra av en politisk verklighet som vilar på var 13 röster som utgör vågmästarrollen ska hamna. Att en badstrand, som nu, ska få avgöra Ronnebys framtid är bedrövligt.

Alliansens bondfångeri i Ronneby

När jag hör att alliansen i Ronneby, med som vanligt stöd av sverigedemokraterna, vill sänka skatten med tio öre (10) tänker jag på företag som med enkla knep vill sälja en svårsåld vara.

”Svara inom en vecka och du kan få ett armbandsur i present.”

Det är lätt att omsätta alliansens lockrop med tioöringen till ett försök att kanske rädda ett antal röster med ett sådant beprövat bondfångeri. Jag vill tro att Ronnebys befolkning och väljare är klokare än så och därför anser jag att alliansen missbedömer väljarkåren å det grövsta.

Väljarna vet att nämnderna går back med drygt 40 miljoner kronor och att personalkostnaden ska minska med lika mycket. Samma väljare vet att betydande summor krävs för att säkra vård, skola och trygghet. Det är verksamheter som dessutom är lagstadgade och inte kan viftas bort hur som   helst. Ändå påstår alliansens förespråkare att man har ordning på finanserna.

”Skattesänkningen har ett signalvärde”, har kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, sagt och han har också erkänt att sänkningen naturligtvis hänger samman med valet nästa år. Något annat hade gjort lockropet än mer bedrägligt.

Fredriksson har också sagt att man vill ge invånarna något tillbaka. Ja, hur mycket blir det då? Enligt alliansens beräkningar skulle det kunna handla om 200 till 300 kronor mer i börsen om du har en inkomst kring 25 000 kronor i månaden.

Men dessa pengar är redan, när lockropet uttalas på en presskonferens, uppätna av prisökningar. Största slukhålet är el- och bensinpriset som slår rekord. Swedbank har i dagarna visat att prisuppgången på el och drivmedel har ökat månadskostnaden för hushållen med flera hundra kronor i månaden. För de som bor i småhus i södra Sverige har därför boendekostnaden ökat med 1 600 kronor i månaden sedan januari i år.

Alliansen och sverigedemokraterna i Ronneby visar med sin ”skatteåterbäring” närmast ett förakt för väljarna med tanke på rådande prisökningar. Invånarna avstår nog gärna den s k skattesänkningen för att politikerna i stället ska satsa på skola, omsorg och trygghet.

Oppositionsledaren, Magnus Pettersson har inte föreslagit skattehöjning men han anser att 10-öringen är ett slag i ansiktet på välfärdshjältarna som slitit extra hårt under den långa pandemin.

”Ronneby har ett oansvarigt kommunalråd”, säger han vidare.

Jag tycker att det är väldigt milt uttryckt och jag tror definitivt att han har helt rätt när han tror att en skattesänkning är något som kommuninvånarna inte efterfrågar. Jag är tämligen övertygad om att alliansens tokiga utspel om skattesänkning kommer att i stället gynna oppositionen.

Till sist kan jag inte låta bli att kommentera vad centerpartisten Kenneth Michaelsson slapp ur sig när 10-öringens lovsång hade nått takhöjd under presskonferensen. Han sa:

”Skattesatsen ska användas som ett dragspel i den kommande ekonomin.” Jo, enligt Sydöstran sa han så!

När reportern frågade om skatten kan höjas igen om behov uppstår blir det ett jakande svar. Men jag tror inte att centerpartisten behöver tänka på vad som sker efter valet. Då är inte Michaelsson med och styr. Han sitter någonstans och spelar dragspel och tänker på hur en 10-öring kunde förändra hans vardag.

Ingen rea – ändå kö på Kungsgatan

Inte sedan 1970 när dåvarande Domus invigdes har jag sett människor köa utanför en butik på Kungsgatan i Ronneby. Men i går måndag 4 oktober var det kö, dock inte av samma storlek och omfattning som på bilden ovan. (Foto: Bengt Mauritzson)

Det var adressen Kungsgatan 11 som lockade. Väntetiden för att över huvud taget bli insläppt var ca 45 minuter. Därefter var det väntetid i soffa eller enklare stol. Efter att ha visat legitimation slussades man en trappa ner där man möttes av en bastant järngrind. Denna eftermiddag krävdes dock ingen kod för att öppna grinden.

Vad var det som lockade och såldes på denna adress? Det var inget köp, varan var redan betald och nu skulle varans innehåll lämnas tillbaka.

Förklaringen är den här – på adressen Kungsgatan 11 huserar bankkontoret Swedbank. För kort tid sedan fick vi brevledes veta att bankfacket måste tömmas. Budskapet var att kontoret i Ronneby upphör med att hyra ut bankfack. Inte heller kommer man att kunna erbjuda bankfack på något av Swedbanks kontor.

Att det skulle råda brist på intressenter villiga att hyra ett bankfack var svårt att förstå när kön hela tiden växte i längd. Dessutom är frågan vart personer som innehar guld och diamanter vänder sig för en säker förvaring? Det som erbjuds nu är digital förvaring. Dessutom på lång sikt billigare än på banken, men ändå. Roligt med en kö på Kungsgatan.