Vatten och kanoner i Ronnebys vårtal

Våren 2015Så är vi då åter på klassisk mark – högst upp på Snäckebacken har vi tagit oss för att välkomna våren.

Vad tycker ni om våren? Har den varit bra?

April var väl en ganska härlig vårmånad.

Våren kommer ju allt tidigare numera å vi riskerar ibland t o m eldningsförbud i Valborg.

Men traditioner måste få leva vidare – allt behöver vi inte ändra på.

För oss nordbor är våra liv indelade i ett antal årstider som vi på olika sätt har ett förhållande till.

Är vi barn längtar vi till sommaren å sommarlovet med bad och njutning.

Är vi mångåriga är det våren vi längtar intensivast efter. Vi har klarat en vinter till och vi föds på nytt. Vi människor blommar i kapp med bladen på björk och bok som bäddar in vårt landskap i ett mjukt och vackert täcke.

Det är ingen tillfällighet att det är just våren som har beskrivits i ett otal dikter. Ewa Rawling, t ex har tecknat den här bilden:

 Spännande äventyr i solens sken, het på vissa ställen – kjol och bara ben. Ljum blir kvällen – kort blir natten, varma dagar och krokus i rabatten.

En sorglös tid – mycket som händer, njut varje minut, ta en dag i sänder – innan ljuset vänder. Gå på upptäcktsfärd i vår värld – våren är kort, sedan bleknar minnen – men dör aldrig bort.

Vårt viktiga dricksvatten måste jag nämna utan att bli för dramatisk.

Utan vatten kan vi inte leva. Nu införs vattenförbud i våra trädgårdar, men det kan vi väl leva med, men när landets bästa vatten – ja, vattnet i Brantafors var under många år det bästa i landet – när detta vatten då plötsligt har visat sig vara giftigt, ja, då måste vi alla reagera å ställa krav.

Men till vem ska vi rikta våra krav? Kommunen kan inte av egen kraft bära den ekonomiska bördan när nu nya brunnar måste borras och kilometerlånga ledningar krävs för transport av vattnet till Brantafors pumpstation.

Å vem tar hand om alla oroliga människor som druckit av det förgiftade vattnet? Här krävs insatser av hela samhället långt utöver det vanliga.

Till sist måste jag också ta upp den kapprustning och försvarsdebatt som har blossat upp. Och då tänker jag på den lokala försvarsförstärkningen här i Ronneby. Jag tror nämligen att ni har missat att kvällens arrangörer – Ronneby Musei- och Hembygdsförening – vill få tillbaka åtta försvunna kanoner.

Vem tog dom? Naturligtvis var det Lede Fi.

Jo, så är det och det gäller försvaret av just den plats vi nu står på – Snäckebacken. Eller som man också skulle kunna säga – SNACKEBACKEN. En historisk plats av rang.

Men låt oss vara optimistiska. När nu Snäckebacken ska intas av lekfulla barn istället tror jag att allt kommer att ordna sig till det bästa. Vi måste tro på framtiden. Vi behöver inte bebygga varje grön yta. Vi behöver små oaser.

Därmed har det blivit dags att utbringa ett fyrfaldrigt leve för våren å i denna hyllning ska naturligtvis även kvällens värmande underhållare, Ronneby Blåsorkester, Sångkören Decibellerna och inte minst kvällens arrangör ingå.

De leve

 

Blekingenytt följer upp krogorättvisor

SVT:s Blekingenytt följer i kväll upp de krogorättvisor som jag i denna blogg kunde rapportera om på Påskdagen. Har du missat den rapporteringen hittar du uppgifterna längre ner i denna blogg.

Du kan se inslaget redan nu på denna adress.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekingenytt/krogagare-rasar-mot-orattvisa-hyror

 

Möte med krögare slutade i kaos

DSC03337

Två av Ronneby kommuns toppchefer, Torbjörn Lind, näringslivschef (Se bild) och Tommy Johansson, förvaltningschef Fritid- och Kultur, kallade i veckan krögare etablerade i centrum till sammanträde i stadshuset. Inbjudan hade inte avslöjat meningen med sammanträdet men det visade sig att tjänstemännen var stolta över hur kommunen nu satsar på kroglivet vid kusten – Ekenäs och Karön.

Inbjudna krogägare var inte imponerade, snarare djupt besvikna och upprörda av att kommunen bedriver osund konkurrens.

Villa Vassen ägs av Ronneby kommun och där ska investeras fem miljoner kronor för att bygga om och till för att möjliggöra en åretrunt restaurang. Beslutet är taget i fullmäktige. Även Karörestaurangen har i år fått nya arrendatorer.

Det var när krogägarna i Ronneby centrum började ställa frågor om arrendeavtal för Villa Vassen och Karön som temperaturen steg högst betänkligt i stadshusets Kallingesal där sammanträdet ägde rum.

Svaret från näringslivschefen var följande:

– Månadshyran för Karön är 4000 och Villa Vassen 4000. Det är samma krögare som driver båda anläggningarna och för detta betalas 8000 kronor per månad.

Vad betalar då den krögare som hyr kommunens lokaler i Brunnsparken, var nästa fråga från krögarna?

Svaret blev 6000 kronor per månad.

Vad betalar då krögarna som driver Bergslagskrogen, även den lokalen äger Ronneby kommun som är inrymd i samma lokaler som Kulturcentrum.

Den frågan kunde/ville inte näringslivschefen svara på. Han ville återkomma med svar.

När en av krögarna i centrum berättade att han betalar en månadshyra på 36 000 kronor, ja då blev ilskan än mer påtaglig bland deltagarna.

– Hur tror ni vi krogägare i centrum med våra betydligt högre hyror ska kunna konkurrera med krogar som kraftigt subventioneras av Ronneby kommun, frågade flera och tilla:

– Prissättningen blir en helt annan i Ekenäs och Karön, centrum kommer att helt avfolkas sommartid, betonade flera krogägare som vid det laget var ordentligt uppretade. Någon reaktion från näringslivschefen (som ju har till uppgift att utveckla näringslivet i kommunen?)  kom inte och det utlöste nästa vredesmod. Man sa:

– Vi kräver ett sammanträde med SHR, Sveriges Hotell- och Restaurangföretagares organisation och Ronneby kommuns företrädare.

– Det ni i kommunen sysslar med är otillbörligt gynnande och det är olagligt, sa representanten från SHR.

Det var när SHR och krögarna hotade med att ta upp frågan med SVT:s Uppdrag Granskning som det blev fart på näringslivschefen.

– Vi kommer att kalla till ett sammanträde om en månad, men tala absolut inte med pressen om detta, förkunnade en svettig näringslivschef.

I Göteborg förlorade kommunen ett liknande ärende om otillbörligt gynnande för något år sedan.

Liknande fall med med kommuner inblandade som starkt snedvrider konkurrensen är för närvarande under behandling hos Konkurrensverket och det gäller orterna Strömstad och Hyllie.

Saknar Ronneby kommun regelverk?

Jag tar mig för pannan och blir chockad över en kommentar från Peter Lindström, Ronnebypartiet efter att han läst min blogg om revisorernas granskning av bl a föreningsavtal som gäller anläggningar.

Så här kommenterar han blogginlägget på Facebook:

Peter L

Peter LindströmEtt övergripande regelverk vore inte fel. 

Peter Lindström är ledamot i Fritid- och Kulturnämnden och avslöjar därmed indirekt att kommunen saknar ett övergripande regelverk för avtal med föreningslivet. Jag vill inte tro att det är så illa. Däremot måste nu frågan ställas – har verkligen en förvaltningschef oinskränkta rättigheter att handskas hur som helst med kommunala medel när det gäller att skriva avtal med föreningar? Var går en rimlig gräns, om det nu finns regelverk?

Att som i KRIF-fallet ge ett dolt ekonomiskt stöd i form av att köpa inventarier i föreningens VIP-rum för drygt 100 000 kronor. Måste inte nämnden stå bakom ett sådant beslut eller i varje fall presidiet? Eller har denna ekonomiska hjälp dolts med presidiets goda minne? I så fall är tilltaget än mer betänkligt. Ett avtal som löper över flera år ska t ex underställas kommunstyrelsen för beslut.

De signaler jag har fått pekar i annan riktning, nämligen att presidiet inte har känt till de ”turer” med KRIF som jag har relaterat i bloggen. Politikerna i presidiet har framställt önskemål att få en egen redovisning men fått beskedet av revisorerna att man vill ta ett helhetsgrepp och det kan ta sin tid.

Till Peter Lindström vill jag säga att frågan inte gäller föreningsbidrag utan avtal som reglerar t ex drift, underhåll och publikintäkter i anläggningar.

Uppsnappat i Ronneby stadshus

Förra blogginlägget var ett aprilskämt men ändå ytterst nära sanningen. Men nu är det åter vardag och jag håller mig till sanningen så långt det bara är möjligt.

 Det rör på sig i organisationen. Personal byter tjänster.

En av de mest omtalade – inom huset – är  Boel Forslund, rektor vid Kallingeskolan, som ska byta arbetsort och även inriktning. Hon förblir rektor men ska framöver basa för Blekinge Naturbruksgymnasium i Bräkne-Hoby.

Därmed byter hon flygbuller mot betydligt hovsammare (!) hästgnägg.

Tittade och lyssnade på senaste fullmäktige. Sune Håkansson, Ronnebypartiet, hade studerat de kommunala bolagen och hade en del påpekanden.

Bl a fick vi skattebetalare veta att det fortfarande finns fallskärmar kvar som i utfällt läge kan ge brukaren av densamma en del kulor. I senaste fallet (hoppas att det var det sista) var det avgående vd:n i Ronnebyhus, Sven-Olof Klasson som hade blivit belönad med en milöjon kronor enbart för att han slutade.

Jag kommer ihåg Klasson speciellet för hans envisa kamp för att tillskansa sig en bättre lön. Hans kamp varade i fyra år innan han våren 2014 fann för gott att ge upp. Så här sa han till massmedia när han bestämt sig för att sluta:

– I mitt kontrakt finns en klausul att vd:n ska ha löneutveckling enligt samma grunder som övriga tjänstemän på företaget. Men det har styrelsen inte lyssnat på, hävdar Sven-Olof Klasson.
– Jag tröttnade efter fyra år och har nått vägens ände.

Nu blev det då ändå till slut lite plåster på såren.

 Sune Håkansson kommenterade också Miljöteknik och dess hantering av IT-bredband som innebär en förlust på nära fyra miljoner kronor.

– Något förslag till en långsiktig lösning har inte visats. När kommer den, frågade han utan att få svar.

– Att höja avgiften med 45 procent är väl knappast möjligt, svarade han delvis själv.

Han hade nåtts av intressanta siffror från Tving som visar att man kan få ROT-avdrag vid nyinstalleringar. Därför kan man där erbjuda fiberanslutning för mindre än 9000 kronor. Hur är det här? Kanske har Miljöteknik något att lära.

Erik Ohlsson, v,  var påläst och visste att ROT-avdrag godkänns för sådant arbete.

Så vem vet, det kanske blir fart nu även på Ronnebys bredband?!

Kallinge ishall vållar namnstrid

Turning Division 1-laget KRIF Hockey i Kallinge har bytt huvudsponsor och därmed har man bestämt att Kockumhallen framöver ska byta namn till SOFT Center Arena.

När Ronneby kommuns revisorer nu inlett en granskning av avtal skrivna med föreningslivet har ett problem genast uppstått.

Man vet inte vem som äger Kockumhallen. I nuvarande stund pekar allt på att kommunen äger en del och KRIF den andra.

När detta upptäcktes för några dagar sedan var namnfrågan inte alls lika enkel som KRIF och nya sponsorn tänkt sig. Nu måste t ex beställning av ny namnskylt skjutas på framtiden.

Nu har även ledande politiker lagt sig i namnfrågan. Roger Fredriksson, moderat och kommunens starke man vill se över ägarfrågan och säger:

– Jag måste säga, om jag ska vara riktigt ärlig, att vi i alliansen har letat med ljus och lykta efter ett slags ”Turning Torso”, något som sticker ut, och därför har mina blickar nu fallit på gamla Kockumhallen i Kallinge. Den kanske går att utnyttja på ett nytt sätt.

– Går det bra för KRIF framöver skulle jag vilja arbeta för att namnet på hockeyhallen skulle bli i stil med ”Allianshallen” eller ”Alliansen Arena”. Vi behöver något som kan påminna om alliansens tid vid makten i Ronneby. Vårt försök till detta blev bara halvlyckad när vi inte fick uppkalla rastplats Sörby till något med ”Allas rastplats”.

SOFT

Ronneby kommuns strategiska mark

Endast en liten politisk grupp i Ronneby har haft full insyn i de markköp som kommunen gjort på senare tid och nu senast den felande markbiten som klubbades vid fullmäktiges sammanträde den 26 mars. I den lilla gruppen har även Socialdemokraterna ingått.

Det förvånar mig dock att Sune Håkansson, Ronnebypartiet, som ingår i alliansen, har saknat den insynen. Nu när han har skaffat sig information vill han först av alla sätta ny fart på debatten om ett nytt sjukhus mitt i Blekinge. Marken som har köpts in ligger vid östra infarten till Ronneby. I den politiska behandlingen har ärendet haft rubriken ”strategisk mark”. Jag håller med Sune Håkansson som är förvånad över att ingen, varken politiker eller journalister har ställt frågor om detta. Ta del av hans inlägg:

”Det är inte alltid så lätt att läsa kommunala protokoll. I slutet av förra året köpte Ronneby kommun en del ”strategisk mark” i Gärestad. På vilket sätt marken var strategisk, nämndes det inget om. Fullmäktigeledamöterna satt tysta. Massmedia kommenterade alls ingenting.

På motsvarande sätt var det vid det senaste sammanträdet. Då kompletterades köpet, delvis genom markbyten. Fortfarande ingen debatt. Inga förklaringar gavs.

En vanligen välunderrättad källa omtalar att det här är den ”sjukhustomt”, som Ronny P hade hittat. Den uppfyller de ställda kraven. Nära till E22, nära till järnvägen, så nära att man lätt kan anlägga en station inom gångavstånd, samt nära till flyget. Därtill uppfylls kravet på en placering ”mitt i Blekinge”. Förvisso kommer man lite grand öster om den befolkningsmässiga tyngdpunkten, men denna ligger nära nog på torget i Ronneby.

En vanlig bedömning är att om Ronneby kommun hade gjort köpet i god tid före valet, hade en placering av ett nytt sjukhus i Ronneby varit ett riktigt relevant alternativ. Problemet var att det alltid tar så lång tid att genomföra den här typen av köp.

Sjukhusfrågan kan ha fått ny aktualitet. Regeringen har talat om att en ny regionindelning skall utredas. Då skall landstingen slås samman. Blir det så, får vi räkna med att den tekniska utvecklingen medför att sjukvården koncentreras till större enheter (läs bland annat Växjö och Kristianstad). Karlskrona blir mer eller mindre en ”sjukstuga”, där endast enklare operationer utförs. För den del av Blekinge, som finns i Karlshamn och västerut, hamnar per automatik i Kristianstad.

Behovet av sjukvård kan förväntas öka, mest beroende av att antalet äldre ökar. Att ”lappa och laga” i Karlskrona blir dyrt. För att kunna rationalisera behövs ett nybygge. Blekinges tyngande pensionsåtaganden ger extra problem Det finns inga ekonomiska resurser för en onödigt dyr vård.

Mot en placering i Ronneby talar förvisso fortfarande den politiska geografin. Sölvesborg och Olofström räknar med att ”valfriheten i vården” medför att de likväl får välja Kristianstad. I Karlshamn har man kvar drömmarna om att Blekinges landsting skall satsa även där.

Mest gäller likväl att det i de olika partierna är Karlskrona som styr. Företrädare från Ronneby vågar inte utmana Karlskrona.

I sin utredning varnade Ronny P för att en satsning i Karlskrona kommer att innebära att Blekinge blir utan kvalificerad sjukvård, såvida inte våra landstingspolitiker inser fakta. Endast ett nybygge ”mitt i Blekinge” kan hindra detta.

I det dolda har kommunfullmäktige i Ronneby skapat möjligheterna för en lösning, som kan vara bra för hela Blekinge.  Nu har landstingspolitikerna chansen.

Jag tror inte att de tar den. Även om det nu inte blir något sjukhus, kan kommunen behöva området som industrimark…”

Sune Håkansson

Släktforskning betydande folkrörelse

DSC03890

”Man måste se bakåt för att förstå framtiden” har många påstått genom åren. Ett talesätt som passar väl in på ämnet släktforskning. I dag lördag när ”Släktforskning sydost” genomfördes i Ronneby var RON-salen en väl utnyttjad samlingsplats för hungriga släktspanare.

Detta är en folkrörelse som växer i snabb takt, inte minst nu när nästan varje hem också har tillgång till dator. Numera sker mycket av forskningen hemma i vardagsrummet och man har god hjälp av föreningar som hjälper till med såväl forskning som utbildning. Likaså växer arkiven och blir allt mer tillgängliga. (Klicka för större bilder)

Släkt

Inget lyckat debattförsök i Ronneby

Fullmäktiges ordförande i Ronneby, NilsIngmar Thorell, fp, har vid flera tillfällen i media berättat hur han har velat förändra och göra debatterna mer spänstiga och intressanta. En ny debattform – temadebatt – skulle, har han berättat, medföra att väljarna skulle lockas att bli mer intresserade av det politiska skeendet i fullmäktige.

I torsdags kväll gjordes första försöket. Debatten var tidsbegränsad till en timme men drogs över med 30 minuter. Rubriken – ”Politiska utmaningar” förblev en rubrik utan några som helst förslag på förändringar eller förbättringar. Visioner brukar inte vara politikers starkaste gren och blev det inte heller denna gång.

Presidiets tre ledamöter inledde med 40 minuters betraktelse av dagens skola där inget av inläggen naturligtvis ens lockade till replik. Efter detta återstod för ytterligare fyra partier att snabbt rabbla upp sina mantran. Bäst lyckades Erik Ohlsson, vänstern, som blev först ut att i varje fall locka Tim Svanberg, c, till lite debatt.

Det var när Erik Ohlsson sa att det finns mycket viktigare saker att diskutera än betyg när det gäller skolan i Ronneby. Han tog skolans organisation som exempel och lyfte fram problematiken med små skolenheter. 40 elever i Backaryd, 60 i Hallabro, 100 i Johannishus och 120 i sammanslagna Listerby/Kuggeboda. Han ställde dessa små skolenheter mot överfyllda skolor i centrala Ronneby.

I det läget vaknade centerpartisten och förste vice ordförande i utbildningsnämnden, Tim Svanberg som utan att reflektera över Erik Ohlssons framtidsperspektiv om kostnader och ojämlika utbildningsförutsättningar eller över hur lärarnas kapacitet bäst utnyttjas, i stället läste högt ur sitt partiprogram och sa kortfattat:

– Landsbygden får inte avfolkas och därför måste även små skolenheter finnas kvar. Därmed stängdes dörren även i det fallet för vidare framtidsperspektiv.

Malin Norfall, oppositionsråd och socialdemokrat, sa vad jag själv mumlat ett antal gånger, nämligen:

– Vi talar om utmaningar men jag hör mindre om framtida lösningar. Hon nämnde liksom i förbigående att det i Ronneby i dag saknas 24 lärare!!!

Jan-Erik Wildros, socialdemokrat och andre vice ordförande i utbildningsnämnden, hade nämnt något liknande i sitt anförande, nämligen att få eller inga söker lärar- eller rektorstjänster i Ronneby.

Enbart denna allvarliga fråga om svalt lärarintresse för Ronneby borde ha räckt för hela timmens debatt.

Likaså stannade Lennarth Förbergs försök till debatt om ett nytt skolbygge i centrala Ronneby vid just bara ett försök. Lennarth Förberg är ändå ordförande i utbilningsnämnden och därför tycker jag att någon mer än Erik Ohlsson, v, borde ha tagit chansen att debattera den frågan. Nu stannade det vid att landsbygdens överlevnad ställdes mot en nybyggd skola för 40 – 50 miljoner kronor, vilket Nicolas Westrup, sd, ansåg vara en orealistisk lösning för Ronneby.

Detta första försök avslöjade att den s k debatten inte var genomtänkt av fullmäktiges presidium, som tydligen inte gett direktiv för upplägget. Med ett fåtal undantag var det fullmäktiges vanliga figurer som letade sig fram till talarstolen för att säga samma saker som dom brukar göra.

Facit: Inga överraskningar. Ingen glöd. Ingen debatt. Smågnaffs. Inga visioner. Vi tar en dag i sänder. Detta lockar inte fler väljare att lyssna till fullmäktige i Ronneby. Utvärdering ska ske den 20 april. Den ser jag fram emot. Kom igen!

Djupafors pappersbruk i bokform

 

Djupafors

Nu är historien om anrika Djupafors pappersbruk räddat för eftervärlden. När bruket nu efter 146 års verksamhet rivs är det bilder och text som kommer att minna om denna blekingska industriepok.

Det är John-Erik ”Jonte” Andersson som står bakom en minnesskrift som spänner över tre sekler. Många bilder på maskiner, byggnader och inte minst anställda berättar om brukets start 1868 fram till nedläggningen 2014.

Initiativet till boken togs av Pappers avdelning 151 tillsammans med Cascades Djupafors som också står som utgivare av denna viktiga bok.

Det är en uppskattad och minnesvärd industriepok som har gått i graven när det gäller pappersbruket i Djupafors, Kallinge, i Ronneby kommun. Maskinen stannade för sista gången 11 juni 2014. För många kändes stoppet som en sista suck från en nära anhörig. Många har haft svårt att ta till sig nedläggningsbeskedet.

För min egen del var pappersbruket den första industri jag fick uppleva som liten, antingen på tåget mellan Bredåkra och Ronneby eller på den gamla och slingrande landsvägen. Ofta gick vi från stationshuset i Bredåkra till Nicklastugan strax söder om pappersbruket där min moster var bosatt. Vägen genom Moabacken var en upplevelse i sig innan man kom fram till fabriken med den vita röken.

När jag nyligen i denna blogg beskrev bekymret med förgiftade vattenbrunnar i Brantafors och det nu snabbt ökade grundvattnet vid Sänksjön var jag inte klar över när Djupafors började hämta sitt vatten från just detta område. I boken om Djupafors anges att pumpstationen vid Sänsksjön byggs 1938. Vattnet hämtades ur tre djupborrade brunnar. När Djupafors nu inte längre hämtar vatten från detta område har effekten blivit att grundvattnet redan stigit med över en meter.

Djupafors pappersbruk var föremål för nedläggningsdiskussioner i 20 år innan det blev till verklighet. Vid slutet fanns det 130 anställda varav 100 var kollektivanställda.

Intressanta och viktiga årtal inleder skriften och naturligtvis är det 1868 som tilldrar sig största intresset för hur starten skedde. Det var världsutställningen i Paris 1867 som fick baron Caspar Wrede att uttrycka följande:

”Under min vistelse vid werldsutställningen i Paris förliden sommar fäste jag särdelses intresse vid de exponerade papperssorterna af olika procent trälump”.

20 april 1868 skickades inbjudan ut till släktingar för att teckna aktier i bolaget och redan den 8 juli hade man sålt 126 aktier till ett värde av 126 000 riksdaler och detta datum är också det verkliga datumet för grundandet av Djupafors Fabriksaktiebolag.

År 1870 påbörjas förädling av trämassa till papp och 1873 börjar fabriken tillverka takpapp i skifferfason. Vattenfallet i Verperyd inköps 1882 och 1886 köper man in Brantafors.

Tillverkning av konstläder för väskor, stolsitsar och golvbeläggningar inleds 1918 och 1936 påbörjas bygget av en ny modern fabrik och kartongmaskin.

Munkedalsgruppen tar över Djupafors 1963 och slås samman med Lilla Edet till Inland- Djupafors och 1989 är det Cascadekoncernenen med huvudkontor i Kanada som tar över efter Munkedal.

I ett pressmeddelande från Cascades VD och koncernchef, Mario Plourde hette det bl a:

”Brukets årskapacitet är 60 000 ton falskartong. Djupafors är i en svår ekonomisk situation och arbetar i en mycket konkurrensutsatt marknad. Beslutet om stängning är en del i vår översyn och omstrukturering av vår tillverkningsplattform i Europa”.

Detta besked fick de anställda vid en träff i Kallinge folkets hus den 8 april 2014. Två månader senare stannade maskinen i Djupafors.

Djupafors 5