Fritid och kultur skiljs i Ronneby?

När Ronneby kommun nu byter förvaltningschef (se mitt blogginlägg från 10.6) för Fritid- och Kultur vill man passa på och utreda en eventuell uppdelning av dessa två verksamheter.

Tommy Johanssons förordnande löper ut den 31 augusti och medan man söker en ny förvaltningschef kommer man att lösa dessa arbetsuppgifter med en tillfällig ersättare.

– I uppdraget för ersättaren finns bl a uppgiften att utreda fördelar och nackdelar med en separering av fritid och kultur, säger kommunalrådet, Roger Fredriksson.

Vad som ligger bakom dessa tankar är osäkert men mycket talar för att det är erfaranheter av den organisation som fram till nu har gällt. Problemen behöver inte enbart finnas i förvaltningens sätt att hantera frågor med stor spännvidd inom fritid/idrott och kultur. Sammanslagningen av de två nämnderna ställer naturligtvis också höga krav på kunskap och engagemang hos ledamöterna.

Inte minst har det visat sig svårt att hitta en förvaltningschef som har lika stor kunskap och engagemang inom båda områdena. Ofta överväger ett av intresseområdena, vilket också har gällt ledamöterna i den nu gemensamma nämnden.

Vi vet hur det gick i Karlskrona när såväl hockey som handboll var framgångsrika i sina respektive serier. Kulturen fick stryka på foten och ett länge diskuterat kulturhus fick ännu en gång skjutas på framtiden.

Idrotten har det väl förspänt gentemot kulturen. Det finns reglerat vad som krävs för avancemang när det gäller tävlan på elitnivå. Tävlingsarenor ska ha en viss storlek för att godkännas och där har sällan politiker något att sätta emot.

Det finns även regler när det gäller teater, scener ska ha vissa minimimått för att kunna ta emot alla föreställningar. Logeutrymmen, omklädningsrum för skådespelare, ska finnas och dessutom ljud och ljus naturligtvis. Några krav inom detta område har, såvitt jag vet, inte förts fram i Ronneby.

När kommunen därmed inte kan ta emot vilka teateruppsättningar som helst hämmas naturligtvis det kulturella intresset och utbudet. Att invånare kräver teater av rang och därmed lokaler därefter har ledande politiker lätt för att negligera. I dessa fall finns inga tvingande regler, bara enkla önskningar som står sig slätt gentemot idrottens betydligt tuffare regler. Med icke starka eller beslutsamma politiker väger därför kulturfrågor lätt när det gäller valet av idrottsarena respektive kulturhus.

Ronneby Brunnspark – en kärlek

DSC04217

Min kärlek till Ronneby Brunnspark har genom åren blivit allt starkare. Naturligtvis har parken alltid gjort sig påmind som en vacker och livsgivande del av vårt Ronneby, men det är en kärlek som har mognat efter mångåriga träffar.

Jag var en ung grabb när jag första gången hörde berättas om Brunnsparken. Det var min farmor som på tidigt 50-tal berättade lyriskt om sin vistelse där som ung. Farmor Betty föddes 1895, 22 år efter att parken börjat anläggas. Hon kom dit som 15-åring för att bl a dricka brunn. Jag har fortfarande hennes originalglas kvar från den tiden.

Jag har ofta tänkt på vad denna park har betytt för många människor under drygt 300 år. Hur många har dom varit? Varför kom dom hit? Vad hade dom för förväntningar? Vissa av dem var sjuka och hade hört talas om det läkande vattnet. Blev de verkligen hjälpta eller vad hände efter besöket?

DSC04219

Trots att mitt förhållande till Ronneby Brunnspark är mångårigt dyker det alltid upp nya berättelser som naturligtvis är helt sanna och självupplevda eller återberättade av flera generationer. Min upplevelse behöver inte överensstämma med andras. Det är ögonblick och timmar som har blivit rika med olika minnen, men naturrikedomen och blomsterprakten har vi alla upplevt och den har inte förändrats genom åren. I dag är den praktfull och ståtlig, den höga åldern till trots, men så har den också vårdats ömt och dessutom fått full och oinskränkt uppskattning på senare år.

För några år sedan blev den utsedd till Sveriges vackraste park och den har också i en större och bredare jämförelse blivit utsedd till Europas fjärde vackraste park. Inte dåligt efter att ha uppnått den aktningsvärda åldern 315 år!

DSC04223

I veckan deltog jag i en Brunnsparksvandring där medlemmar ur Folkteatern bjuder på dramatiserade inslag under vandringen. Ett lovvärt initiativ som ytterligare kan byggas ut i denna historiska miljö. Vetgirigheten är stor bland besökande turister och det finns verkligen mycket att berätta.

Hur många känner t e x till att det var tre danskar som byggde upp brunnsområdet och parken och att trädgårdsmästaren, Henrik Madelung, som hämtades på Jylland, stannade i hela 49 år. Eller att det planerades en järnvägsstation intill Brunnshallarna där Rosengården i dag finns. Järnvägsspåret anlades istället öster om Ronnebyån och med en mindre station mitt emot Ronneby Brunn.

Vi har alla olika minnen från Brunnsparken. Jag minns fortfarande en solig och berikande eftermiddag med författaren Lars Rosander som i direktsändning i Radio Blekinge berättade om tillkomsten av sin bok ”Sommarskymnings svalka” vars hela handling är förlagd till denna vackra park.

Naturligtvis är det också svårt att glömma dagarna med boxaren Floyd Patterson som hade sina träningsläger förlagda till denna park.

DSC04227

Det finns många rika minnen att berätta från Ronneby Brunnspark men det får anstå till ett annat tillfälle. På bilderna syns bl a kvällens guide Anders Johnsson som avslutningsvis bjöd på ”läkande” brunnsvatten.

Obs. Klicka för större bild

 

Succé för senaste turistbyrån

DSC04209

Det är på landsbygden som den kreativa kraften finns och lever. Människor utanför centrum har fått lära sig att gör vi inget själva händer det heller inget. En för alla, alla för en är budskapet som i många fall fått bygder att blomstra.

I Bräkne-Hoby fick musikern Jonas Renvaktar en idé som han lätt fick konstnärerna Kjell Hobjer och Kim Demåne att tända på. Ett gammalt fryshus förvandlades snabbt till en konstinstallation och blev en alternativ turistbyrå med hjälp av text och en karta målad direkt på husets väggar.

Naturligtvis är det en långdragen och ganska unik debatt om en turistbyrås vara eller inte vara i Ronneby centrum som har fått konstnärerna att agera. En strålande idé och inte minst rolig. Denna alternativa turistbyrå i Svenstorp strax utanför Bräkne-Hoby behöver varken broschyrer eller bemanning. Den står där den står och är således tillgänglig dygnets alla timmar och den är redan en av de mest fotograferade byggnaderna i Ronneby kommun.

DSC04210

Den har egentligen inga likheter med den affär i Ronneby som har till uppgift att dela ut broschyrer till besökande turister. Jo, vid närmare eftertanke finns det några.

Vid torget i Ronneby fanns några träd som ansågs locka fåglar till besök. Träden rycktes upp med rötterna och förpassades till en plats utanför centrum. I Bräkne-Hoby behövde några träd sågas ner för att synliggöra två väggar.

Dessutom uppfyller denna alternativa turistbyrå ett annat krav som politiker och tjänstemän i Fritid- och Kulturnämnd ansett viktigast av allt, nämligen att den finns där turisterna finns och i detta fall betyder det utmed Backarydsvägen. Turistbyrån har även en trafiksäker plats. Det finns en väg som trafikanten lätt kan glida in på för att stanna och begrunda de alternativa besöksobjekt som beskrivs på söderväggen.

DSC04211

Initiativet är helt i linje med det budskap som länets politiker har klubbat för den turism som anses vara så viktig men som ändå inte tas på fullt allvar. Det är samarbetet som haltar trots att ämnet tas upp och betonas varje vår.

Jag vill att turismen ska tas på allvar och därför vill jag jämföra en turistbyrås viktighet med ett näringslivskontor. Jag vill inte tro att företagare intresserade av att etablera sig i Ronneby kommun skulle behandlas på samma dåliga sätt som turister i dag behandlas. Turister tillför kommunen pengar, viktiga slantar men då måste turisten också känna sig välkomnad och väl omhändertagen. Det finns ett ord för detta – service!

Obs! Klicka för större bild.

 

Tragisk situation för Ronnebys turism

Jag hoppas innerligt att politiker och tjänstemän i Ronneby kommun, inte minst i Fritid- och Kulturnämnden, nu förstår hur viktig arrangörer och allmänhet anser att turismen är. Jag tänker på den debatt som i dag utbröt när det stod klart att inga biljettbokningar skulle kunna ske genom den nystartade turistbyrån i Ronneby.

Anledningen var att nuvarande näringsidkare i Clarbergska huset där turistbyrån är inrymd skulle ta semester under vecka 30. Därmed, hade hon förklarat i mail till bl a Folkteatern, att inga biljettbokningar då skulle kunna ske.

Genast rusade en frustrerad ordförande i Fritid- och Kulturnämnden, Lena Mahrle och påstod att uppgiften inte stämde.

Senare i dag har vi av turistsamordnaren i kommunen, Jeanette Rosander fått veta att man nu arbetar för att försöka lösa problematiken med biljettbeställningar.

Det saknas en handkassa!!! Och det saknas en ”Babsmaskin” en betalkortsmaskin. En sådan lär finnas på biblioteket och den ska man försöka låna under vecka 30!!!

Så var det alltså med den sanningen. Först när Håkan Robertsson i Folkteatern reagerar och jag i denna blogg återger hans frustration, ja, då kommer politiker och ansvariga tjänstemän till skott. Det är först DÅ man inser att man kanske kan lösa problemet med biljettbokningar. Sanslöst!

Vad hade hänt om problemet inte hade ventilerats? Det kan vi bara gissa.

Återigen har det besannats att politiker och tjänstemän inte tar turistfrågorna i Ronneby på allvar. Det ska alltid behövas en debatt innan man vidtar åtgärder.

Jag förstår mycket väl arrangörers frustration med den debatt om turistfrågorna som har förekommit i vår. Inte minst förstår jag att Håkan Robertsson i Folkteatern reagerar. Han skrev i gårdagens mail till politiker och mig på följande sätt:

”Vi litar inte på någon efter alla turer med turistbyrån som Fritid och Kulturnämnden och näringslivschefen hållit på med. Det är katastrofalt!”

Kommunens ansvariga politiker och tjänstemän förstår tydligen inte allvaret och dynamiken i turismens dragningskraft och vad den bl a betyder för arrangörer av skiftande slag. Det är naturligtvis allvarligt när arrangörer inte längre litar eller tror på de besked som lämnas från kommunens ansvariga när det gäller turismverksamheten. Ännu en gång ber jag om skärpning.

Först efter en förmiddags debatt i sociala medier försöker man plocka fram såväl en handkassa! Som betalmaskin. Grattis till uppvaknandet. Trevlig fortsatt semester.

Ronneby turistbyrå semesterstänger!

”Du menar inte att Ronneby Turistbyrå har semesterstängt mitt i juli??? Det var det mest galna jag har hört sedan träden vid torget revs upp med rötterna för att fåglarna som sitter i dem understundom bajsar!”

Så skriver Folkteaterns verksamhetsledare, Håkan Robertsson i ett mail till Ninnie Sjösten som i dag ansvarar för turistbyrån i Clarbergska fastigheten vid torget. Hon har i ett mail till Håkan berättat att hon tänker stänga för semesterledighet i vecka 30 (20-26 juli)! Hon vill veta om turister kan köpa biljetter direkt av Folkteatern när hon håller turistbyrån stängd.

Det händer i Ronneby

”Jo vi säljer biljetter på plats. Tack för din omtanke!”, svarar Håkan Robertsson och fortsätter:

”Vi litar inte på någon efter alla turer med turistbyrån som Fritid och Kulturnämnden och näringslivschefen hållit på med. Det är katastrofalt! Ytterst ansvarig är Kommunalrådet Roger Fredriksson. Vad säger han om detta?   Detta är inget personligt mot dig Ninni, det är mot de som skrev kontrakt med dig!”

Här åsyftar Håkan Robertsson den eller de inom Fritid- och Kultur som har skrivit kontrakt med affärsinnehavaren Ninnie Sjösten. Har man när kontraktet upprättades verkligen gått med på att stänga Ronnebys turistbyrå en vecka mitt i semestertid.

Håkan Robertsson fortsätter:   ”Att semesterstänga en turistbyrå är nog unikt i Europa, ja säkert i hela världen. Det är ju sabotage, mot alla små turist- och evenemangsentreprenörer i kommunen! Besöksnäringen är den snabbast växande i landet – men inte i Ronneby. I vår kommun drar man istället åt strypkopplet på oss entreprenörer i denna sektor. Om kommunens Näringslivschef har vetskap om detta och inte agerat, kräver jag hans omedelbara avgång!   Svårt att veta om man skall skratta eller gråta. Fnittrande alternativt förbannade hälsningar/ Håkan.”

Mailet från Håkan Robertsson till turistbyråns föreståndare har tillställts ett antal politiker som kopia för kommentar och helst åtgärd.

Släkten är värst i Karöfars

Medan vi i publiken upplever sommarens första riktiga sommarkväll 2015 är det på scenen också varmt och svettigt men året är 1958.

Karön, skärgårdens pärla strax utanför Ronneby, är skådeplatsen för en social uppgörelse som saknar motstycke. Stadens socitet har dragit sig undan och flytt till sommarhuset när Tosia Bonnadan lockar den aningen enklare befolkningen för fest och glam.

DSC04115

Sommarkvällen på Karön 1958 var tydligen också varm och inte minst svettig för familjen Silverknopp och deras svärson, doktor Kurt Henriksson. Det är en synnerligen invecklad släkthistoria som rullas upp inför öppen ridå och resultatet av kvällens palaver är rolig, överraskande och ytterst pinsam för en viss överhet inom familjen.

Hos den här familjen är det inga döda stunder och när sommarkvällens överraskning rusar in i familjens liv, ja, då är svettpärlorna högst framträdande. Det är mycket spring, höga röster, gräl, skratt och gråt men också glädje, inte minst när vissa av de inblandade utbrister i sång och det gör de tämligen ofta.

DSC04120

”Karöns lilla Kitty” som är namnet på årets sommarteater är förlagd till Kvitterplatsen och det tycker jag om och jag är imponerad av att man på denna lilla scen med enkla medel lyckas förflytta oss till Karöns speciella miljö. Jag tänker på badgästerna som plötsligt dyker upp på tomten och blir bryskt bortkörda av översten, Hector Silverknopp, som besöker dotter och svärson.

 

DSC04121Det är helheten hos ensemblen som medför att jag blir glad och nöjd med det jag får återuppleva från sent 50-tal men naturligtvis måste också bredden innehålla toppar.

Det går snabbt och lätt att ta huvudpersonen, Kitty Klang, revysångerskan från Eslöv (Hanna Beckman) till sitt hjärta. Hon sätter verkligen fart på såväl släkt som föreställning när hon rusar in med sin äkta skånska dialekt. En liten koll på äktheten visade att hon är från Malmööö.

DSC04127

Roligt är det också att Håkan Robertsson, trots flyttbestyr för Folkteatern, åter har tagit plats på scen – och vilken plats han tar. Rollen som överste Hector Silverknopp är ju en roll som han utan besvär kan ikläda sig. Jag tänker på humör och gester och trots en envis förkylning med en del hostattacker bär han upp rollen med värdighet och rutin.

Naturligtvis är även Christoffer Stenström, som den numera fullfjädrade advokaten, en av mina favoriter. Han har vuxit in snabbt i dessa återkommande roller och nu har han fått ett betydligt större utrymme än vid tidigare års sommarföreställningar. I år uppträder han t o m som sångare. Plötsligt i andra akten förnimmer jag att han även måste vara en hejare på att imitera förre utrikesministern, Carl Bildt, hans partikollega i det civila. Det är i hans lite längre repliker som likheten blir roande, i varje fall för mig.

DSC04136

Urban Jönsson är textförfattare som fritt efter ”Hurra, ein Junge” av Franz Arnold och Ernst Bach har lyckats väl med såväl förvecklingar, skratt och inte minst en oväntad upplösning på hela skäktuppgörelsen.

Roligt också att Magnus Rosén är tillbaka hos Folkteatern och nu i den viktiga rollen som regissör. Magnus är duktig på att lyfta fram varje rollgestaltning vilket blir till en helgjuten ensemble.

Bilder i ordning: (klicka för större format)

Överstinnan Lilly Silverknopp (Mia Österhof), doktor Kurt Henriksson (Pontus Larsson), Marianne Henriksson, född Silverknopp (Mathilda Becker), överste Hector Silverknopp (Håkan Robertsson).

Familjen samlad med Ville, allt-i-allo (Linus Lindström) i bakgrunden när det dyker upp objudna gäster på gräsmattan.

Naturligtvis är det översten som bryskt kör bort okända badgäster som försöker gena över gräsmattan till badet.

Ville (Linus Lindström) och Kitty Klang, revysångerska från Eslöv (Hanna Beckman) som bryter ut i sång av ren glädje när de besöker Tosia Bonnadan.

Advokat Julius Sträckberg (Christoffer Stenström) och Birgit Lund, Mariannes vän (Elaine Stråth) visar ett visst intresse för var andra. Mest intresserad tycks advokaten vara.

 

 

Genevekonvention avgör helikoptrars hangarplacering

Sol 1Anders Jönsson från  Sölvesborg  med ett förflutet som operativ chef för Sjöräddningssällskapet rätar nu ut en del frågetecken som gäller Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar.

Han menar att Sjöfartsverket har rätt när de säger att deras helikoptrar inte kan förvaras i militärens kommande hangar vid F 17 i Kallinge. Förklaringen finns i Genevekonventionens text som Anders berättar om i sitt inlägg här.

-Om basen för Sjöfartsverkets helikoptrar ska flyttas så bör det, enligt min mening, inte bli så långt, säger Anders Jönsson.

Jag tolkar honom på så sätt att F 17, mitt i Blekinge, är en bra placering men att det behöver byggas en ny hangar på den civila sidan av fältet. Så löser man bäst den uppkomna problematiken. Ta del av Anders Jönssons förklarande text:

Genevekonventionen måste efterlevas

”Härligt att du Bengt och kommunalrådet Roger i Ronneby m.fl. engagerar er i de blekingska räddningshelikoptrarnas framtida placering. 

Jag är som gammal sjöräddare och tidigare operativ chef på Sjöräddningssällskapet väldigt nöjd med dagens nya svenska räddningshelikoptrar och deras höga tillgänglighet. Sällskapet har som intresseförening kämpat för att få SjöV att öka antalet helikopterbaser från 3 till 5 och att minska anspänningstiden till 15 minuter.

När det gäller baseringen i Blekinge är det ur operativ synpunkt en mycket bra placering rent geografiskt. Om basen skall flyttas så bör det, enligt min mening, inte bli så långt. 

Men just en placering på militära delen av Ronnebyfältet är kanske inte en hållbar lösning på sikt. Det bryter nämligen på ett flagrant sätt mot vad som står i Genevekonventionen om placering och skydd av civila räddningsresurser och installationer. Jag tänker då närmast på de tidigare tankarna att samlokalisera med de nya planerade militära och lite dyra helikopterhangarerna på F 17. Över 200 länder har undertecknat Genevekonventionen och världen över så skiljer man nu allt mera ut det som skall skyddas vid ofred från tidigare militära samlokaliseringar.

Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar som nu finns i Ronneby är inte bara en kommunal, regional eller nationell resurs utan en internationell räddningsresurs som betalas med hjälp av avgifter från sjö- och luftfarten bl.a. de svenska skeppsredarna. 

Just i dagarna har SjöV och Näringsdepartementet bestämt att kommunal räddningstjänst kostnadsfritt kan dra nytta av räddningshelikoptrarna för livräddande uppdrag om de inte är upptagna med sina huvuduppgifter. Det går lite framåt varje dag. Hoppas nu bara att ”gratis inte smakar för gott” så att det bli ett överutnyttjande av helikoptrarna. Risk finns enligt min åsikt.

Efter närmare 3 års väntan med inskolning av besättningar, leverans av de nya röd/vita helikoptrarna har SjöV äntligen fått just de 7 specialutrustade räddningshelikoptrar som de så väl behöver. Låt oss slå vakt om de 2 för södra Östersjön och för hela södra Sverige som redan finns i Blekinge. Det skulle förvåna mig mycket om SjöV inte har ungefär samma syn på saken?

Anders Jönsson, pensionerad sjöräddare.

0708 100 570

 

Bara Ronneby som vill ha helikoptrar

Jag sitter i solen och känner äntligen den s k värmeböljan rulla in över kustlandskapet Blekinge. Jag funderar på den blekingska gemenskapen och ju mer jag funderar desto mer frustrerad blir jag.

Jag kan nämligen inte hitta någon logisk förklaring till varför Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar enbart är en fråga för Ronneby kommun. För mig är det en självklarhet att hela det politiska Blekinge borde stå upp för att värna säkerheten inte minst till sjöss.

I dag är det endast kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, som för en envis kamp med Sjöfartsverkets ledning för att behålla helikoptrarna här. På onsdag i nästa vecka träffar han ställföreträdande generaldirektören, Noomi Eriksson. Ett möte som har föregåtts av ett otal telefonsamtal dem emellan.

Roger Fredriksson gör säkert en bra insats för att säkra räddningshelikoptrarnas placering vid F 17 i Kallinge, men var finns övriga politiska Blekinge?

Var finns länets fem riksdagsledamöter? Varför agerar inte Region Blekinge? Vad säger landstingets politiska företrädare och hur djupt sover Länsstyrelsens ledning? Vi har fem kommuner i länet varav fyra av dem är kustkommuner. Varför denna utbredda tystnad och likgiltighet när det gäller att skapa trygghet i skärgården, till sjöss och på land.

Vi kan dagligen bara lita till turen att ingen allvarlig olycka ska inträffa med den rekordstora sjöfartstrafik som sker utanför vår kust. I många fall är det olja som fraktas i den livligt trafikerade farleden strax söder om Utklippan.

Naturligtvis ska räddningshelikoptrar i ett krisläge efter en sjöfartsolycka eller hämtning av sjukdomsfall ombord ha så kort insatssträcka och tid som det bara är möjligt.

Sjöfartsverket har tittat på hangarer vid Kalmar flygplats men funnit dem undermåliga och när F 17 snart får en ny hangarbyggnad för militära helikoptrar frigörs andra hangarer vid flottiljen. Denna möjlighet har ledningen för Sjöfartsverket inte ens velat tänka på. Ett politiskt spel på hög nivå med utredare som gisslan har fått gå före regional säkerhet.

Det har vid flera tillfällen varit nära ett beslut att flytta Sjöfartsverkets helikoptrar men med envist motstånd från Roger Fredrikssons sida har ett definitivt beslut skjutits upp och nu har han efter många samtal blivit garanterad att få lämna synpunkter som kan tillfogas det utredningsarbete som hittills har dolts för utomstående.

– Jag vill lyssna till krav och behov men naturligtvis också ge besked på vad vi i Ronneby kan åstadkomma för att hysa deras helikoptrar säger Roger Fredriksson.

– Det gäller givetvis också att slå vakt om viktiga arbetstillfällen men ytterst handlar det om att behålla och säkra ett viktigt räddningsarbete i vår del av regionen.

Det har tidigare genom åren gjorts stora insatser rent politiskt för att säkra räddningsinsatserna utanför blekingekusten. Då var det hög volym och riksdagsledamöter som verkligen slogs för länets säkerhet. Ett oljeutsläpp eller brand ombord på fartyg kräver snabba insatser och det är möjligt om helikoptrar snabbt kan hämta upp räddningspersonal.

Så företrädare för Region Blekinge, Landstinget och Länsstyrelsen. Var håller ni hus? Jag skulle bli djupt besviken om en så viktig fråga skulle hemfalla till lokalpolitik när det självklart handlar om regional politik.

 

Roger Fredrikssons svar om Kilenladan

Det handlar om ”Röda ladan” i det framtida bostadsområdet ”Kilen” vid järnvägsstationen i Ronneby. Den röd/gröna oppositionen vill att ladan ska q-märkas och vann också en votering om detta i kommunstyrelsen.

Allianspartierna vill inte q-märka ladan och kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, varnar nu för att denna märkning kommer att kosta skattebetalarna många miljoner kronor.

Det började med en artikel i Sydöstran där oppositionsrådet sa följande:

”Att riva innan vi har kommit fram till hur den kan användas, det är bara dumt”.

På detta reagerade socialdemokraten  Mats Karlsson som i denna blogg (se nedan)  skrev så här:

”Läser i Sydöstran 25/6-15 att kommunalrådet Fredriksson inte tycks ha något intresse av att behålla ”ladan” på Kilentomten i Ronneby.

Magasinsbyggnaden kan bli navet kring det nya bostadsområdet som ska byggas på Kilentomten. Att riva den skulle verkligen förstöra.”

Nu svarar Roger Fredriksson på Mats Karlssons inlägg och han passar också på att förtydliga sin inställning i frågan om ladan:

”Vill bara förtydliga att jag inte har föreslagit någon rivning av nämnda byggnad. Däremot har jag redovisat konsekvenserna av en q-märkning av byggnaden. Det finns ingen anledning att skydda byggnaden i nuläget eftersom kommunen äger hela området.

Jag tycker inte att det finns några hållbara argument från Socialdemokraterna i den här frågan heller. De har inte levererat några förslag som är förankrade i verkligheten om vad byggnaden ska användas till.

Jag tror att en byggnad, kanske rent av den som står där idag, kan fylla en funktion. Men innan vi låser oss i en detaljplan måste vi veta. Risken är annars stor att vi står med stora kostnader som aldrig kan täckas via hyresintäkter(vilket kan resultera i en ny diskussion om hyressubventioner).

Statusen på nuvarande byggnad är följande, fasaderna behöver bytas, taket behöver bytas och delar av stommen. Därutöver tillkommer, om man vill öppna den för allmänheten, tillgänglighetsanpassning, indragning av VA. Efter de tidigare nämnda åtgärderna har vi en lokal som kan användas den varma årstiden för evenemang mm.

Var och en får göra sin egen bedömning vad som är rätt och fel men min ståndpunkt står fast.

Roger Fredriksson