Ideellt stöd räddar äldres livskvalitet

Jag har sagt det många gånger tidigare men det kan inte nog upprepas betydelsen av det stöd som ideella sammanslutningar ägnar äldres vardag.

Det handlar om äldre som vistas på inrättningar av olika slag och då såväl privata som kommunala boenden.

Denna gång vill jag bl a uppmärksamma de äldre som bor på Vidablick i Ronneby och jag ställer frågan – hur skulle de äldres vardag se ut om de ideella krafterna försvann? Inte minst på den kommunala sidan vittnas om ideliga besparingar som naturligtvis går ut över de äldres livskvalitet.

Det kan, som i detta fall, handla om de äldres jultrevnad. Inför den senaste julhelgen stod det klart att de äldres matbord inte skulle kunna prydas med julblommor som annars har varit brukligt. Den här gången saknades pengar för sådan självklar julstämning. Det handlade om 12 bord som skulle vara kala om ingen skulle skrida till en räddningsaktion.

Odd Fellow i Ronneby nåddes av beskedet och räddade situationen. Borden var i god tid innan julmaten skulle serveras prydda med vackra blomster och med en hälsning från Logen nr 119 Haqvin Spegel.

Det handlade inte om stora summor och det är det som gör mig och andra upprörda när kommunen helt sonika och känslokallt påstår att det saknas pengar. Det handlar om fördelning och det handlar om äldres livskvalitet. Alla vet vi vad en blomma kan åstadkomma för att skänka julstämning. Ideella krafter räddade situationen ännu en gång.

OddDessa insatser måste mer uppmärksammas i samhället och därför blev jag överraskad och extra glad när jag i boken om skådespelaren Kjell Bergqvist, ”Kjelle Berka från Högdalen” får läsa följande:

Det handlar om en svensk kvinna som startade ett barnhem i Thailand, närmare bestämt i Muang Mai. I samband med tsunamin 2004 förlorade hon sina två barn och barnens far och nu driver hon ett barnhem som tar hand om bortglömda barn. Hon har god hjälp av sin nye man, nära vänner till Kjell Bergqvist som skriver:

”Paret har gott stöd av Odd Fellow. Jag trodde att Odd Fellow var ett gäng gubbar som satt och rökte pipa och drack cognac. Helt fel. De gör en massa nytta och hjälper nödställda, både män och kvinnor. Deras budord: Att besöka de sjuka, att hjälpa de nödställda, att begrava de döda och att uppfostra de föräldralösa. Normalt stöder de ett projekt under ett år, men i det här fallet är det tills vidare.”

Visst blir man glad och varm i hjärtat när en hårdför och mycket rak person som Kjell Bergqvist tar till orda och visar en sida av sig själv som säkert många inte trodde fanns hos honom.

Två korta timmar med mannen Ove

Jag har i likhet med mångtusenden svenskar sett vinterns kassasuccé – ”En man som heter Ove”. Filmen är nominerad i hela sex kategorier för en guldbagge, bl a bästa manliga huvudroll och bästa kvinnliga biroll.

Jag såg den på Sveriges modernaste biosalong – anrika Centrumbiografen i Ronneby. Salongen är densamma men ljudet har den bästa tekniken som finns i dag. För att inte tala om fåtöljerna. Och som grädde på moset den historiska runda armaturen i taket. Jag såg den första gången på tidigt 1950-tal.

Naturligtvis hade jag före biobesöket funderat kring rollfiguren Ove, gestaltad av den suveräne Rolf Lassgård. Hur roligt blir det och blir det enbart komik? Lite sådana tankar far genom skallen medan ögonen studerar reklamen på filmduken, stillbilder med lokal reklam. Jag ledsnar en aning när jag upptäcker ett stavfel i reklamen om nya krogen vid Ekenäs – Villa Vassen.

Jag försöker glömma fadäsen och öppnar den genuina godispåsen – Marabous odödliga M-kulor. Fasen vad den prasslar, bäst att tömma den redan under reklamen. Inga problem. Torr i munnen. Än mer torr när jag sneglar på grannen som sätter en vattenflaska till munnen. Det kluckar i hans strupe.

Plötsligt tänds belysningen i salongen. Reklamen är slut och upp på scenen hoppar en av ägarna till biografen. Jag känner igen honom från senaste fullmäktige när han och kompisen hämtade fjolårets kulturpris. Något liknande hopp upp framför en filmscen har jag inte sett sedan Elof Fenberg, dåtida ägare till SAGA-biografen i Kallinge framträdde med doftspray när busarna från norr envisades med att släppa brakisar.

Ove – hur var han, som har begåvats med en svensk film på två timmar? Ytyligt sett en knepig man, vresig och ännu ett dåligt exempel på hur fleråriga personer har framställts i Sverige genom åren. Vresigheten är som bortblåst när jag sakta och varligt får en mer djup bild av Ove.

Företaget vill omskola honom vid fyllda 59 men då får Ove nog och går hem, för alltid. Hans uppväxt kantas av tidig död för pappan men Ove finner sitt livs kärlek på ett tåg och äktenskapet blir livslångt och kärleksfullt. Men hustrun dör och det är då vresigheten infinner sig.

Ju mer jag lär känna Ove desto lättare har jag att förstå hans frustration och maniska kontrollbehov. Det måste vara livets mörkaste och svåraste upplevelse att tvingas begrava sin livskamrat. Naturligtvis förändras den kvarvarande.

Det är detta jag tycker att Hannes Holm som svarar för manus och regi så storstilat har greppat med denna film. Manus bygger på Fredrik Backmans debutroman från 2012 med samma titel.

Det brukar heta att skrattet fastnar i halsen när humor plötsligt blir till tragik och det stämmer väl in för att beskriva den sinnesstämning som sakta smyger sig på oss intet anande.

Filmen ”En man som heter Ove” har nominerats i sex kategorier inför Guldbaggeutdelningen den 18 januari.

Bästa film, producenter Annica Bellander och Nicklas Wikström.

Bästa manliga huvudroll, Rolf Lassgård.

Bästa kvinnliga biroll, Bahar Pars.

Bästa Foto, Göran Hallberg.

Bästa mask/smink, Eva von Bahr och Love Larson.

Bästa visuella effekter, Torbjörn Olsson.

 

 

Politiker kommenterar postjobben

Karlskronapolitikern och liberalen, Jan-Olof Petersson kommenterar nu mitt blogginlägg om ”Postjobb som kan gå Blekinge förbi”. Se bloggen nedanför.

Han fäller kommentaren i ett inlägg på Facebook:

Jan-Olof Petersson Ständigt denna träta. Alltid dessa snabba slutsatser. ”har man agerat kraftfullt” ”Uppgifter gör gällande” ”facket vill” Klassisk spekulationsskriverier Bengt Mauritzson. Vilka är ”man” osv. Lösning : EN kommun i Blekinge!

Mitt svar:

Tråkigt Jan-Olof att du hemfaller åt ett gammalt klassiskt politikersvar när du angriper formuleringar i mitt inlägg i stället för att diskutera budskapet. Det svepande svar som du nu har presterat visar att du är offer för en blekingsk förlegad syn på hur länet borde kunna arbeta.

Det är kommunernas sammantagna styrka som skulle kunna ge länet välbehövlig framgång. Du föreslår ”en kommun för Blekinge” men är tydligen inte beredd att agera för att nå ett sådant mål. Ständig träta, ja, men föga framgångsrik som drivkraft för en modern och framgångsrik politik.

Postjobb kan gå Blekinge förbi

Den 29 oktober 2015 tillstyrkte fullmäktige i Ronneby en investering på 60 miljoner kronor för nybyggnation av en omlastningscentral till PostNord. Pengarna är riktade till kommunala industribolaget ABRI under förutsättning att ett hyresavtal upprättas. Föreslagen plats är Viggenområdet i Sörby strax väster om Ronneby centrum.

Efter detta beslut har man i Karlskrona agerat kraftfullt. Uppgifter gör gällande att politiker föser fackliga representanter framför sig som kräver att en ny terminalbyggnad ska uppföras i Torskors. Andemeningen är att byggs inte terminalen i Karlskrona kommun ska den inte heller byggas i någon annan av Blekinges kommuner.

Kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, bekräftar att det har kommit grus i maskineriet och att man noga följer den fortsatta utvecklingen.

Naturligtvis är det länets bästa läge ur kommunikationssynpunkt som har lockat PostNord att vilja ha en ny terminal i Sörby/Ronneby. Läget är det bästa tänkbara, centralt i Blekinge, med ungefär samma transportsträcka till Karlskrona som Karlshamn. Det mest rationella och minst kostsamma valet.

Alternativet, om nu PostNord skulle ändra inställning, blir betydligt kostsammare och inte alls modernt och rationellt och det av följande skäl:

PostNord har i dag en omlastningsterminal som ligger intill järnvägsstationen i Karlskrona på Pottholmen där det planeras bostäder. Terminalen måste rivas och då vill facket att en ny terminal ska byggas i Torskors. Denna skulle, enligt förslaget, även serva Ronnebyområdet.

Tåg 5

Blir det så, ja, då måste det dessutom byggas en ny mindre terminal i Karlshamn som skulle serva västra Blekinge på grund av det långa avståndet till Torskors/Karlskrona. Nu tror jag inte att utredare och ledning inom PostNord skulle välja ett så kostsamt alternativ, men med politiska påtryckningar vet man aldrig hur det kan gå.

Det värsta scenariot kan bli att terminalbygget går Blekinge helt förlorat och därmed många arbetstillfällen. Alternativet kan nämligen bli att PostNord i stället väljer att bygga en stor terminal i Växjö som servar hela Blekinge och södra Kronoberg. En sådan utveckling är tyvärr inte alls otänkbar när kommuner på detta sätt i länet motverkar varandra i stället för att se till hela länets bästa.

Sörby räddar Ronnebys näringsliv?

Sörby

Det är Sörby strax väster om Ronneby centrum som ska bli kommunens tillväxtområde. Ledande politiker har talat väl om området och försökt marknadsföra det på olika sätt. Många har ansetts vara intresserade men det är först nu som det tycks kunna bli verklighet.

Överskottslagret har aviserat att man ska bygga ut vilket utgör en viss garanti för en ytterligare dragningskraft för området. Lägg därtill att Postnord har beslutat att bygga en ny terminal på denna mark. Dessutom har två snabbmatkedjor sagt sig vara intresserade av samma område som onekligen är ett av länets mest attraktiva i dag. Det är närheten till såväl flyg som vägarna E 22 och 27 som lockar.

Företag som har varit etablerade en längre tid i Sörby har varit förutseende ur flera synvinklar och anser att läget är perfekt. Når alla nu aktuella projekt sitt mål kommer området att berikas av många nya arbetstillfällen. Det i sin tur innebär att gatorna i centrum väsentligt kommer att avlastas och det är bra och behövligt.

Centrumtrafiken är Ronnebys akilleshäl med ständiga omläggningar som ändå inte blir till fulländning. Hade onekligen varit intressant att få en sammanställning på vad trafik- och torgomläggningar har kostat Ronneby genom åren. Det kan inte handla om små summor.

Nästa år kommer säkert också att domineras av en uppslitande skoldebatt. Det handlar om storleken på en ny centralt placerad skola för årsklasserna 4 – 9. Det råder politisk oenighet om storleken på skolan men låt oss hoppas att denna fråga inte ska behöva dras i långbänk likt ”Loven” i hemtjänsten.

Tid måste också ägnas åt den turistmagnet som ett museum innehållande Gribshunden och Guldgubbarna från Vång skulle kunna bli. Men den frågan är för stor att hantera enbart ur kommunal synvinkel. Detta måste vara en nationell angelägenhet och jag vet att krafter redan verkar i den riktningen.

Kilenområdet mitt emot järnvägsstationen ska bebyggas men har av olika anledningar hamnat i den icke obekanta långbänken. En viss röd lada har påverkat fördröjningen men också missar i beräknings- och planeringsarbetet har satt käppar i hjulet.

Sista dagen i augusti kallade Ronneby kommun till presskonferens. Man talade om att det nu finns lämplig mark vid östra infarten vid E 22 som kan användas till att där uppföra ett nytt sjukhus i Blekinge. Ett vällovligt utspel men som snabbt föll i glömska av olika skäl. Presskonferensen var välplanerad men fortsättningen desto sämre. Varken m-märkt oppositionsråd i landstinget eller lokala politiker i Ronneby har därefter lyft ett finger för att följa upp ett bra initiativ. Naturligtvis var vi några stycken som levde i tron att även steg två och tre efter presskonferensen var noga planerade. Men inte! Så illa får inte skattemedel användas.

Inte heller var det en höjdare att skicka ut kommunens höjdare på tjänstemannasidan, kommundirektör Magnus Widén och be honom laga kroppkakor till äldreboendet i Bräkne-Hoby. Det hade sedan i somras kommit starka klagomål på att maten i äldreomsorgen snabbt hade försämrats. Värst var det på Vidablick där många äldre med eget boende brukade äta. Det hjälpte inte att man visade upp en maskin som rullade köttbullar. Problemet fanns nämligen i personalorganisationen. Vissa anställda kom inte överens med nya kostchefen, Elena Johansson. Så nu söker man nytt folk till organisationen.

Inte heller blev det bättre av att riksmedia uppmärksammade nymodigheten att servera sallad förpackad i plastpåsar till de äldre! Vem kläckte den dumma idén? Årets sämsta!

Turistbyrån och de uppslitna träden vid torget orkar jag inte ens tänka på. Inte en gång till. Nu vill jag ha ett nytt framgångsrikt år för Ronneby och då vill det till att politiker i alla läger skärper sig så att det verkligen blir ett år med positiva vibrationer. Skrota långbänken!

Gott Nytt År

 

 

Ronnebys önskelista till Tomten

Tomte

Ronneby kommuns ledande politiker har en diger önskelista till årets tomte. Vissa av önskningarna har förekommit tidigare men skam den som ger sig och därför finns de med även på årets lista.

Det var när den borgerliga alliansen i Ronneby tyckte det var dags att ändra på makten i Ronneby som första önskan kom och det var inför valet 2010. Därefter har listan bara blivit allt längre.

Jag har i denna blogg endast plats för några av önskningarna och dom ska jag nu kortfattat beskriva.

Önskelistan till tomten började skrivas redan 2010. Tre politiker från den borgerliga sidan gick då till lokaltidningarna och talade om sin önskan:

”Ge oss ett Turning Torso”, var deras högsta önskan då. Antagligen hade de besökt Malmö och sett Malmös högsta stolthet med just det namnet. Jag tycker att Tomten har gjort rätt och blundat för deras önskan. Är man inte först kan det vá liksom. Varför inte satsa på det s k Sockerbruket som inte alls har varit något sockerbruk. Ett ganska högt hus med många möjligheter om det utnyttjas på rätt sätt. Taket har lagts om, det är allt som har blivit åtgärdat hittills.

Deras önskningar har dock blivit allt djärvare. I år, 2015, finns det ingen hejd på önskningen. Nu vill man ha ett helt nytt Blekingesjukhus och det ska byggas i Ronneby. Den önskan retade upp politiska kolleger i Karlskrona som fortfarande muttrar över Ronnebys fräckhet.

DSC02338

Ronnebys önskan på den här punkten är så stark att man redan har förhandlat till sig lämplig mark som gränsar till såväl järnväg som E 22 och flygplats. Tror tusan att Karlskrona blev chockat och förbaskat. Dom har ingen flygplats, bara en ynka helikopterplatta vid det åldersstigra sjukhuset. E 22:an går långt från sjukhuset.

På önskelistan finns också en förhoppning om fler bostäder. Bristen är överhängande men på denna punkt har Tomten surnat till ordentligt.

”Ni rev ju de bostäder ni hade. Hade ni förvaltat dom på rätt sätt hade ni haft ett guldläge i dag, muttrar Tomten som inte alls tror på politikers förklaring att husen var för skruttiga och nerslitna. De revs för att bullret från JAS Gripen blev för starkt, vilket ni kände väl till, fortsätter Tomten nedstämt. Tomten är nämligen en vän av återvinning och klok hantering av pengar.

På årets önskelista finns nu också att snarast få en centralt placerad skola för ca 1000 elever. Tomten gillar inte skolor av denna storlek. Han vill att det ska finnas skolor även utanför centrum, alltså på landsbygden. Detta har fått ledande politiker att starkt fundera på att nu stryka denna önskan. Att de vill ta bort önskan kan möjligen bero på att Sverigedemokraterna denna gång svek sin vana att rösta med alliansen. Det blir kanske ingen stor skola av just detta skäl. Tomten är neutral.

Det är flera önskningar som vill ha en placering högst upp. Bl a önskas ett museum för ett danskt historiskt skeppsvrak som heter Gribshunden. I samma museum vill man placera de omtalade guldgubbarna från Vång intill Johannishus. Tomten har ställt en viktig fråga:

”Var vill ni placera ett sådant museum?”

Frågan är fortfarande inte besvarad. Platsen måste ha parkeringsplats och det kan omkullkasta hela önskan. Dessutom arbetar Ronneby kommun med att möjliggöra en helt annan önskan nämligen att anlägga en motocrossbana och inte minst en central idrottsplats.

Det är lätt och förstå att man nu också önskar att en pojke med guldbyxor ska dyka upp inom kort.

Hjärtat

Tomten har tagit del av önskelistan och kommenterar den på följande sätt:

”Ni önskar väldigt mycket men vad gör ni själva för att uppfylla medborgarnas många önskemål? Ni kan inte bara önska.” Tomten gillar inte heller att politiker har rivit upp vackra träd med rötterna på torget som verkligen behöver grönska. Önskelistan är i fara på grund av olydnad.

En önskan har tomten redan infriat. Ronneby kommun har i år fått en kvalificerad utredare. En förvaltningschef som inte dög till sitt ursprungliga uppdrag gjordes om till just kvalificerad utredare.  Tomten har förundrats över att tydligen alla andra utredare inom kommunen i så fall är okvalificerade ?

God Jul

 

 

Snällt julsamtal med känt landstingsråd

Sol 3

Vissa hävdar att vi skulle få en bättre och fredligare värld om det vore jul lite oftare. Den som tänker så hänvisar till att alla, ja, nästan alla, blir betydligt snällare när denna högtid vankas. Naturligtvis är det belöningen i form av en eller flera julklappar som hägrar.

Jag sitter på kammaren och funderar över detta fenomen. Utanför fönstret är det vitt av dimma, inte snö, som jultraditionen bjuder. Kan det verkligen stämma att fler blir snällare och kanske lite ångerfulla enbart för att det är jul?

Jag tänker på landstingsrådet Kalle Sandström. Blir han också snällare inför julen? Skulle han rent av kunna tänka sig att ångra ett eller annat beslut om sjukhus och personal? Jag slår honom en signal och han svarar tämligen snabbt.

-Hur är det i dimman?

Kalle: Ganska bra.

Vad gör du?

Kalle: Förbereder julen. Kollar om jag har glömt något?

Ska du vara tomte i år?

Kalle: Nja, någon tomte är jag väl inte direkt även om jag känner mig som en ganska snäll person.

Bara ganska?

Kalle: Vad ville du?!?

Hur går det med sjukhusets stora underskott?

Kalle: Kan jag inte få slippa den frågan nu när det snart är jul?

Okej! Kanske rimligt.

Vem har hand om pengarna hemma, du eller Angela?

Kalle: Svår fråga. Vi försöker vara demokratiska. Fast jag vill ju bestämma…

Hur går det med sjukhusbygget?

Kalle: Jag vet inte. Jag hör att det knackas i väggarna och att det borras.

Hade det inte varit bättre att slippa oljudet från bygget och låtit uppföra ett nytt sjukhus i Ronneby?

Kalle: På ett sätt hade det varit bättre och ska jag vara riktigt ärlig?

Ja, var det!

Kalle: Jag har funderat mycket över detta. Å nu inför julen har jag nästan känt ånger över vårt beslut att bygga i Karlskrona.

Varför?

Kalle: Det jag säger nu behöver du väl inte föra vidare?

Kanske!

Kalle: Jag känner för Ronneby. Jag är ofta där för att uppleva kultur, men samtidigt känner jag att det är jag som bestämmer och inte den borgerliga alliansen i Ronneby. Men jag är splittrad eftersom jag nästan hellre kör till Ronneby än till Karlskrona.

Hallå! Det där var väl nästan snällt.

Kalle: Har du fler frågor?

Hur blir det med de nya ambulanserna? Flera av de nya bilarna har stått stilla ett helt år på grund av brist på personal. Betalar ni för dåligt?

Kalle: Snälla, kan jag inte få slippa den frågan?!

Nej!!!

Kalle: Vi kommer antagligen att sälja ambulanserna. Då har vi löst problemet. Då saknar vi inte längre personal och pengarna för bilarna behöver vi till att lappa och laga på sjukhuset i Karlskrona.

Pang!

Var det en fågel som flög fel och in i fönstret i dimman? Jag har bestämt slumrat till. Drömmen är över.

DSC04467

 

Hög politikernärvaro vid julbord

Vi har läst om politiker i Karlskrona som uteblir från sammanträden men som ändå uppbär ekonomisk ersättning. Systemet som har gynnat ett sådant beteende måste anses hutlöst och högst anmärkningsvärt.

När frågan ställs om de tänker betala tillbaka felaktigt utbetalda arvoden, ja, då kommer inte helt oväntat motfrågan – varför!?

-Vi har läst in oss på ärendena och det måste väl räknas som arbetsinsats, har påkomna politiker svarat.

Däremot tycks närvaron nästan vara total när politiska nämnder och utskott genomför de årligen återkommande julborden som aväts med god aptit.

K-A 1

Det är åtskilliga skattekronor som årligen avsätts till självpåtagen rätt till ett extra tack för årets arbetsinsats. En arbetsinsats som arvoderas antingen man har närvarat eller inte.

Det finns politiker som aväter ett stort antal julbord och detta beroende på att de ofta sitter i flera olika nämnder. Detta har nu uppmärksammats av ett parti i Ronneby som vill ändra på denna ordning och därför har lämnat in en motion. Hur det har gått? Jag har inte en susning men säkert kommer behandlingen av den motionen ta minst lika lång tid som andra för politiker lite obekväma förslag.

Politiker avverkar traditionella julbord på arbetstid vilket i sin tur innebär att de äter på arvoderad tid. Jag vet att det finns politiker som anser det vara en självklarhet att de själva ska betala en jullunch eftersom de betraktar den som vilken annan lunch som helst. Mestadels är det unga politiker som har denna sunda syn på sitt uppdrag. Därmed kan vi kanske trots allt se en aning positivt på framtiden och kanske rent av med en förhoppning om en snar förändring på den traditionsbundna synen att tacka sig själva med hjälp av skattemedel.

När politiker sätter klackarna i marken och bromsar en speciell utveckling heter det ofta att pengar inte finns. Ett märkligt synsätt eftersom alla vet att pengar finns, det gäller bara att rätt fördela dom. Att det alltid tycks finnas skattemedel till julbord och andra tveksamma förlustelser beslutade av politiker till politiker, ja, det måste väl ändå anses som en egennyttig budgetplanering.

När alla inför julen tycks vara besjälade av godhet och givmildhet kan vi väl hoppas att även förtroendevalda politiker ska ”drabbas” av denna syn på verkligheten. Låt oss därför hoppas att skattemedel ska hanteras på ett mer modernt och neutralt sätt i en snar framtid. Inte minst när det numera saknas pengar inom nära nog alla om råden borde det vara en självklarhet att politiker uppträder med just ansvar som ambition och ledstjärna.

Sd i Ronneby röstar med alliansen

Ronnebys tredje största parti, Sverigedemokraterna med åtta mandat, har inte lyckats presentera en budget. De kommer att rösta på alliansens budget.

– Vi har en budget, men kommer att visa den först senare, sa Nicolas Westrup. -Att rösta på alliansens budget gynnar vår politik alla bäst, var hans förklaring.

-Ansvarslöst, var socialdemokraternas snabba kommentar. Inte heller s lyckades komma in med sin budget i tid.

Som väntat vann alliansens budgetförslag. 26 röster för den och 21 för den röd/gröna. Därmed var det sjätte året i följd som alliansens budget vann gehör.

Ronneby växer inom alla områden

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson inledde förmiddagens allmänpolitiska debatt med att skildra en ljus och positiv bild av Ronneby. Han talade om utmaningar och möjligheter inte minst på bostads- och näringslivssidan.

-Ronneby har vuxit snabbt och har i dag drygt 28 600 invånare vilket också ställer krav på nya bostäder, förklarade Fredriksson.

-Vi har snabbt fått brist på bostäder samtidigt som vi måste förbättra det bostadsbestånd som finns. Vi behöver bostadsrätter, hyresrätter och inte minst egnahem. Natturligtvis välkomnar vi också privata aktörer, vilket vi redan har sett att vi lockar i allt större omfattning, fortsatte Fredriksson.

Han jämförde med kommunen i öster, som han inte nämnde vid namn, vilken har brist på tomtmark medan Ronneby redan i dag har 200 lediga tomter. Lägg därtill att de finns på mycket attraktiva platser, betonade han.

-Va-frågan i kustbygden håller på att snabbt förbättras vilket ska hjälpa till att ytterligare förstärka möjligheten att utöka antalet tomter, fastlog Roger Fredriksson.

-ABB är en stark motor i Karlskrona kommun vilket innebär att underleverantörer i vår kommun har fått en trygg situation, fortsatte han.

Han berättade vidare att Ronneby för närvarande för diskussioner med ett 20-tal företag som vill etablera sig i Ronneby.

-Av redan läckta uppgifter har vi tillskapat 150 nya arbetstillfällen som i hög grad kommer att gå till ungdomar.

Den allmänpolitiska debatten fortsätter nu på förmiddagen.