Lokaltidning står upp för det lokala

Rubrikens innehåll kan tyckas självklar, naturligtvis ska en lokaltidning bevaka det lokala skeendet i samhället. I dag är detta av olika anledningar inte längre så självklart. Tidningsledningar väljer ofta att slimma personalstyrkan för att i stället köpa riksmaterial som är en billigare väg, men föga framgångsrik.

I Blekinge har jag märkt en klar förskjutning mellan länets två lokaltidningar på vilket sätt de bevakar länets fem kommuner. Största ”länsdraken” BLT har valt det billigare alternativet medan Sydöstran har vuxit in i den lokala kostymen på ett framgångsrikt sätt.

Att satsa på en bra lokal bevakning behöver inte vara liktydigt med Grönköpings Veckoblad. Jag tänker i dag ge några exempel på skillnader i bevakningen och då företrädesvis med Ronneby som riktmärke.

Vi behöver inte gå många år tillbaka i tiden för att visa hur det HAR varit. En längre intervju med nuvarande kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, moderat, var då inte en självklar publicering i Sydöstran. Fredriksson har själv berättat att artikeln stoppades.

I dag behöver man inte studera Sydöstrans Ronnebysida många dagar för att uppleva att en 180-graderssväng har ägt rum. Nu blir jag istället nästan överraskad om Roger Fredriksson en dag inte uttalar sig om vad som sker och SKA ske i Ronneby kommun.

Jag måste nämna reportern Jens Svensson vid namn. Han är grabben från byn som självklart håller på KRIF och som inte missar möjligheten att framhålla att Kockumrinken numera bär namnet Soft Center Arena. Självklart blir hans farsa glad varje gång, men vad gör det. Tidningsledningen bjuder på den familjära reklamen. Det gynnar bygden och det är det lokala som gäller.

budget-2

I dag är det t ex en självklarhet för Sydöstran att citera moderata kommunalrådet, Roger Fredriksson på följande sätt:

”Vi har gått från att vara den sextonde sovjetstaten till att bli en väldigt liberal kommun…”

Ett uttalande som fälldes och publicerades i samband med att Ronnebyalliansen redovisade sin budget. Naturligtvis var det stor skillnad i såväl bevakning som rubrikstorlekar om jag jämför mellan Sydöstran och BLT.

Ett exempel till. Nu handlar det om isterband från Bräkne-Hoby som utklassade hela den svenska charkindustrin och kammade hem guldet. Dessutom blev det silver för Wiktor Olssons pastej. Naturligtvis är detta en viktig tilldragelse för såväl vår lokala företagsamhet som att dagens ägare, Bengt Olsson, får ytterligare dragkraft.

budget-4Denna händelse ansåg Sydöstran så viktig att ingen lokal reporter skulle kunna ge den rättvisa. Nej, här tog tidningens högsta chef, Gunnar Svensson, chefredaktör och ansvarig utgivare, och satte sig i bilen och rattade E 22-an till Bräkne-Hoby. Besöket resulterade i en stort uppslagen artikel med bild på sidans bästa plats. Att Gunnar säkert också var i behov att fylla på i frysen är en helt annan sak. Guldhändelsen fick den uppmärksamhet den förtjänade.

Medaljerna delades ut i Göteborg i torsdags kväll, på fredagseftermiddagen steg chefredaktören in i köttbutiken och på lördagen fanns artikeln på plats. För att finna något liknande i BLT fick jag vänta tills i dag måndag, men de raderna var svåra att finna. Längst ner på sidan dessutom. Se bildexempel.budget-5

Nej, fram med det lokala skeendet som naturligtvis måste bli till en självklar bevakning om en lokal tidning verkligen ska förbli en lokal utgivare.

Politiker och media skrämde Ronnebybor

Information är viktigt. Välgrundad och tydlig information är avgörande annars kan det gå snett och det gjorde det i Ronneby för några dagar sedan.

Därför, följ med på en kittlande och svindlande tur i informationens irrgångar. Det börjar som ett politiskt ärende i Fritid- och kulturnämnden och slutar med en besk beskyllning riktad mot sociala medier. Upplösningen är överraskande enkel men kanske inte för politiker?

En julmarknad på Ronneby torg med inköpta kommunala bodar till en kostnad av 350 000 kronor började som en motion 2014 och behandlades positivt av Fritid- och kulturnämnden. Detta under förutsättning att torghandelsstadgan medger detta, vilket Tekniska förvaltningen nogsamt påpekat i sitt remissvar.

Ärendet har därefter, som det uppges i protokollet från den 25.8.2016, av olika orsaker stannat av och inte hanterats vidare. Dessutom hade Fritid- och kulturnämnden inget utrymme i sin budget för att bekosta inköp av bodar. Pengar söktes hos kommunstyrelsen som i sin tur sa nej med motiveringen att en marknadsundersökning först bör genomföras för att efterhöra intresset. Beslutet innebär att en planerad julmarknad med inköpta bodar kan bli verklighet först 2017.

julmarknad-3Beslutet får till resultat att lokaltidningarna skriver följande:

Sydöstran – ”Planerad julmarknad på Ronneby torg stoppas”.

BLT – ”Julmarknad skjuts upp till nästa år”.

Detta i sin tur får till följd att människor i Ronneby blir förb***** och hör av sig till kommunalrådet, Roger Fredriksson och framför bannor för att julmarknaden ska ställas in, vilket kommunstyrelsen beslutat.

I det läget kommer ett ordentligt trängt kommunalråd på idén att kontakta lokalredaktören på Sydöstran som i dag onsdag skrider till verket och publicerar en artikel med rubriken – ”Julskyltningen ej inställd”. Lägg märke till ändringen från julmarknad till julskyltning. Ett inte alls oviktigt påpekande.

Men redan i går kväll gjorde centerpolitikern i Ronneby, Tim Svanberg, följande inlägg på Facebook:

”Ett typexempel på hur källkritik behövs. Kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår att julmarknaden som ska hållas under större delen av december startas först nästa år. Några få timmar senare läser man på diverse sidor om hur kommunen har lagt ned den traditionella julskyltningen och att detta skulle bero på att invandrargrupper har påverkat beslutsfattandet. Upprördheten vet inte gränser. Kan vi inte enas om att vi först reder ut om någonting stämmer innan vi upprörs över det. Lite onödigt att vara upprörd över någonting man missuppfattat.”

Sociala medier kan beskyllas för mycket men i detta fall är det faktiskt politikerna i Fritid- och kulturnämnden som har lurat såväl media som allmänhet. Det som har arrangerats på Ronneby torg sedan många år tillbaka i samband med julskyltningen har nämligen gått under benämningen julmarknad.

julmarknad

Så visst är det viktigt med information och då tydlig information. Nu har lugnet åter lagt sig som en varm påsvante över Ronnebytorget. Nu väntar vi i Ronneby på en kommunikationschef som blir tydlig och klar. Hen ska vara på plats vid årsskiftet.

Kalla krigets oskyldiga offer

dsc05400

-Flygarna var förbrukningsvaror i flygplan som skickades upp utan att de fungerade, sa flygingenjören och kontrollflygaren Lennart Richholtz i en rapport 1962. Men då var skadan redan skedd. Mellan 1960 – 1961 inträffade ett 70-tal haverier med 46 döda.

Betänk att svenska flygvapnet under åren 1915 till 2007 hade 957 omkomna och då har Sverige inte ens varit krig.

dsc05411

Författaren och journalisten, Ulf Eneroth har kartlagt vad som inträffade och han redovisar sina erfarenheter i boken ”Haveriet – Flygvapnet och kalla krigets offer”. Han utgår från ett haveri som inträffade i Vikbo utanför Köping den 26 oktober 1960 och som resulterade i att en hel familj på sju personer dödades när ett övergivet Lansenplan raderade ut en hel gård.

Ulf Eneroth besökte i tisdags kväll (4 okt) den regionala avdelningen ur Svensk Flyghistorisk förening, Quintus 72 i Ronneby. Hörsalen var knökafull och det kan delvis förklaras med att föreläsningen var öppen, alltså inte enbart riktad till medlemmar.

Det betraktades som en slump när ett helt familjejordbruk som gått i arv sedan 1800-talet raderades ut och sju familjemedlemmar dog när ett förarlöst Lansen slog ner och sopade bort såväl ladugård som boningshus. Men haveriet och Lansens motorstopp var ingen tillfällighet – det var helt enkelt ett konstruktionsfel som ingen brytt sig om att åtgärda trots flera andra haverier dessförinnan.

Det var först när Ulf Eneroth tog sig an de många haverierna under kalla kriget som det hela uppdagades.

Under en 15-månadersperiod 1960-1961 orsakade en rad konstruktionsfel ett 70-tal haverier med 46 döda.

32-lansen

 

Unga piloter skulle öva under realistiska och krigsliknande förhållanden för att bl a över havet möta det fruktade hotet i öster. Det var främst unga piloter i Tunnan och Lansen som fick sätta livet till och med facit i hand, helt i onödan. Ett stort problem var också att många civila dödades när flygplan slog ner som bomber både här och där i landet.

I dagsläget lever svenska flygvapnet med ett helt annorlunda säkerhetstänk. Man har uppnått nolltolerans när det gäller haverier, men betänk att flygvapnet under 1950- och 1960-talet hade drygt 1000 stridsflygplan som ständigt skulle vara i luften.

Boken är ett viktigt tidsdokument för att bl a få vetskap och förståelse för de omänskliga uppgifter unga piloter beordrades att utföra.

Vägskäl har alltid lockat

Förr träffades man i vägskäl för att dansa. Grusvägen fick duga som dansbana. Vägskälet var en naturlig samlingsplats. Alla vägar bar till krysset.

I dag lockar kommuner med vägskäl, eller kryss som man numera kallar attraktiva platser för etableringar. I Ronneby har vi ett sådant kryss. Ännu så länge kallas det växelvis för Viggenområdet eller Sörby. Jag har föreslagit det tidigare, varför inte ta steget fullt ut och döpa området till Ronnebykrysset?!

Hur som helst, området är attraktivt. Rena ketchupeffekten. Lyssnar man på politiker vill tydligen alla företag dit. Det är bra. Äntligen har islossningen startat för Ronneby. Riktigt roligt men givetvis överraskande. Redan 2020 kan Viggenområdet vara färdigbyggt.

Vem kunde för bara ett år sedan tro att ut- och inflygningsbanan för miltärt och civilt flyg skulle locka i den storleksordning som nu visas upp. Det sägs i folkmun att t o m Sydöstran har planer på att överge gågatan i Ronneby för Viggenområdet. Detta för att reportern Jens Svensson inte ska missa en endaste etablering.

Jag vill inte tro att det är så. Förmodligen kan ryktet härledas från någon eller några som inte vill se den politiska alliansen lyckas på detta snabba sätt. Valet står ju snart för dörren.

Även om Sydöstran sedan en tid tillbaka närmarkerar jordbiten i Sörby så vill näringslivschefen, Torbjörn Lind, inte lägga alla korten på bordet. Inte ännu. Lind går så långt att han varslar om att en varuhuskedja också är på ingång. Vilken vill han absolut inte avslöja.

Det finns emellertid två varuhuskedjor som har fört samtal med kommunen under ett respektive två år. Det första är City Gross som var högaktuellt för ett år sedan, men som har tvekat. City Gross finns i såväl Karlshamn som Karlskrona.

Den andra varuhuskedjan är Clas Ohlson som var aktuellt för några år sedan. Det hela rann ut i sanden men det var då Ronneby kommun var berett att flytta biblioteket för att där ge plats för Clas Ohlson. Biblioteket skulle i ett sådant läge ha flyttats till Swedbanks tidigare lokaler vid Strandgatan.

Det får vara hur det vill, men visst skulle det vara bra med konkurrens för Maxi Stormarknad. Inte minst skulle ett matvaruhus i Sörby avlasta den intensiva trafik som råder i dag. Men vågar ledande politiker spänna bågen så mycket? Jag är inte helt övertygad, men ska man leva upp till den fria marknaden så finns det ingen annan väg.

Karlskrona växer så det knakar, skriver lokaltidningarna var och varannan dag. Vad vi ska kalla det som sker i Viggen/Sörby/Ronnebykrysset kan jag väl få återkomma till.

Så ska en turistbyrå se ut…

dsc05386

På vår hemresa genom Danmark hamnade vi i Faaborg, en vacker köpstad på Fyns sydkust. Staden har drygt 7000 invånare med en betydande färjetrafik. På det lilla torget blir jag stående och tappar nästan andan när jag ser ett stort, ståtligt hus. Är detta rådhuset ? Nej. Med stora bokstäver på husets fasad talar man om att här finns turistbyrån.

Med tanke på den debatt som har rört Ronnebys turistbyråverksamhet tvingas man tro att Danmark saknar all form av datanät. I Ronneby anser nämligen vissa politiker att det räcker med turistinformation via nätet. Därför har man inhyst turistupplysningen i en hörna på biblioteket och i en mörk skrubb på Ronneby brunnshotell.

Tänk hur olika vi ser på information och teknik.

Tommys sista (??) bok om Ronneby

kjell-a-jag

Bilder från svunna tider väcker alltid känslor, mestadels trevliga, men blir också till mer ledsamma minnen. För min egen del har Tommy Nilssons senaste bok, och som han hotar med, den sista om Ronneby, berört mig extra mycket.

Men jag måste också fräckt nog påstå att detta är hans bästa bok. Varför? Kolla in sidorna 98 – 116 så förstår du vad jag menar. Det är bilder och texter som berör mig på flera olika sätt. Saknaden av en av mina absolut bästa arbetskamrater på dåtida Radio Blekinge – Kjell Andersson. Kjell dog på tok för tidigt redan 2012, innan han ens hunnit uppnå magiska seniorgränsen.

Vi gjorde direktsända program sju år i sträck och på slutet av samarbetet räckte det med en nick eller en sned rörelse med mungipan för att vi skulle förstå varandra utan att först uttala det. Kjell var musiker och en begåvad tekniker av rang. När vi inte sände program gjorde Kjell musikinspelningar som oftast var av den lokala karaktären även om han stundtals även bandade rikskända storheter.

Jag sa det på Kjells begravning när jag till slut tvingades inse att det var definitivt slut på vårt samarbete och jag vill gärna upprepa det igen – jag hade velat uppleva att Kjell hade fått motta en slags belöning för sitt mångåriga arbete med att dokumentera Blekingsk musik. Det han åstadkom var en kulturgärning av rang som sannolikt aldrig mer kan upprepas.

Naturligtvis hade vi roligt. På en av bilderna i årets bok håller vi upp en LP-skiva med Rose Maries. Vi spelade ett spår från skivan mest varje dag. Vi tyckte det var smärtsamt dålig musik tills det en dag ringde i direktsändning. Det var kapellmästaren för Rose Maries som gillade stort att vi spelade just deras skiva. Vi fick veta att dansbandet kom från Öland. Vi blandade hej vilt mellan seriösa nyhets- och debattinslag och mer satirartade snackisar. Det var då Kjell bl a uppfann uttrycket hällörad radio…

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om minnen från radion och vad som där hände, men det ska jag bespara er. Jag tänker på kollegerna Gunn Svedberg och Acke Dahlman som firade så det stod härliga till. Ungdomar då var Paula van Riessen, Mia Trahn och Magnus Bejmar som var härliga profiler var och en på sitt sätt. Nu är de med i Tommys sista bok om Ronneby.

Även artikeln om Alf Gustafsson som tågklarerare vid stationen i Ronneby berörde mig. Jag växte upp på Bredåkra station där min far hade en liknande tjänst som den Alf hade.

tommy-a-jag

Naturligtvis väcker boken känslor även för andra som finns med i den eller som anhörig till någon av dem. Tiden ilar snabbt, det är det som Tommy genom åren har visat med sina vardagsbilder. Naturligtvis finns det en poäng i att blicka tillbaka för att rätt förstå framtiden.

När Tommy nu vandrar vidare (kunde inte låt bli vitsigheten) till att i bokform skildra hela Blekinge i samarbete med Blekinge Museum vill jag önska honom lycka till. Hans vilja att försöka ena öst och väst i Blekinge är en bra föresats. Måtte han lyckas.

boken

 

Bilder: Ni må förlåta mig men jag kunde inte motstå frestelsen att publicera en bild med vännen Kjell i det rosa huset vid torget som var vår redaktion en hel sommar i samband med Ronnebys jubileum 1987. Bilden tagen av Thorbjörn Frennesson. Den finns inte med i boken. En bild på Tommy kan väl också vara på plats. Foto: Åke Tärntoft. Liksom årets bokomslag.

Bra jobbat igen, Tommy.

Länsmuseichefen svarar på kritik

Den 25.8 publicerades här på bloggen ett inlägg med rubriken –”Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet”. Du kan läsa inlägget längre ner här i bloggen.

Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, riktade kritik mot museets sätt att som ägare sköta det anrika varvet i Saxemara. På den kritiken svarar nu Marcus Sandekjer, chef för Blekinge Museum.

”Bemötande av kritik från Björn O Svensson angående Saxemara båtvarv

Björn O Svensson har i senaste numret av Ronneby Musei- och hembygdsförenings tidning Åkröken kritiserat Blekinge museums hantering av Saxemara båtvarv. Det är självklart att det kan finnas synpunkter på hur museet har skött båtvarvet de senaste tio åren och Björn O Svensson har ofta idéer och tankar kring förbättringar. Men denna gång har uppenbarligen Björn inte klart för sig det omfattande arbete som görs – och har därför direkta felaktigheter med i sin text. Jag vill passa på att kommentera dessa.

Blekinge museum måste som alla organisationer hålla budget och det är omöjligt att genomföra alla investeringar vi vill göra på kort tid. Det är ett tråkigt faktum, men även om fler satsningar varit önskvärda, har ändå mycket gjorts. Ett omtag gjordes 2014 – och på bara två år vill jag hävda att varvet utvecklats till ett besöksmål som blir alltmer känt, vilket inte hade hänt utan museets arbete. Självklart ska båtbyggaren Niklas Nyström har mycket beröm för den positiva utvecklingen (och här är vi ense med Björn O Svensson), han har gjort en storartad insats. Men han agerar förstås inte i ett vacuum – utan i dialog med Blekinge museum. De satsningar som görs, stäms av mellan oss och genomförs sedan.

Ronneby kommun, bidrar med 100 000 kr per år till Saxemara båtvarv. Björn O Svensson skriver om detta ”Är det någon som tror att det beloppet lagts ned i eller för Saxemara?” Jag inte bara tror, utan vet att detta är fallet. För det första så inköptes varvet för ca 2,5 miljoner kronor, vilket i sig de facto är en kostnad. Nedan följer också en sammanställning av de viktigaste åtgärderna som medlen använts till åren 2014-2015, tillsammans med resurser (tid och pengar) från Blekinge museum och andra aktörer, bl.a. Blekinge Hembygdsförbund.

– 2014 byttes entreprenör på varvet och Niklas Nyström tillträdde efter en noggrann och tidskrävande process.

– omfattande renovering av den stora skorstenen till bastrumman, inklusive ny skorstensstege.

– ombyggnad och renovering av kök

– ombyggnad av arbetsrum, inklusive ommålning av innertak

– reparation av yttertaket till varvshallen

– renovering av fönster till varvshallen

– reparation av den stora slipvagnen, med vilken båtar dras upp och sjösätts

– byte av uppdragningsvajer till stora slipen

– dykningsarbeten för att åtgärda problem vid stora slipen

– reparation av räls till lilla slipen (både under vatten och på land), där båtar dras upp och sjösätts vid båtskjulet

– dränering runt varvshallen där vatten rann in vid mycket regnande

– omdosering av vägen för att hindra vatten att rinna in i hallen

– Nya armaturer (energieffektiva) i varvshallen, de gamla var delvis trasiga och från 70-talet

– Elöversyn av byggnaderna inklusive jordfelsbrytare till mastkranen

– Skapande av vintervatten i varvshallen

– utbyggnad av bryggplatser på stora bryggan

– Stora bryggan som tidigare var U-formad har dessutom däckats över för att skapa bättre utrymme till evenemang – omfattande uppstädning och röjning av hela området

– en lång rad småreparationer, förbättringar och uppdateringar

– Blekinge museum och Ronneby kommun har i samverkan med ägaren till grannfastigheten skapat en parkering till varvet söder om Församlingshemmet i Saxemara

– uppdatering av teknik och information i utställningen i gamla boningshuset

– marknadsföring av varvet och de evenemang som genomförs (samt deltagande i flera av evenemangen)

– till detta kommer en lång rad avstämningsmöten med entreprenören, träffar med närboende, kommunen, kunder till varvet, affärspartners och andra intressenter. Vi räknar med att Blekinge museums personal under 2014-2015 har lagt ned minst 1 000 timmar på Saxemara båtvarv (motsvarande minst 250 000 kr), under samma tid har utöver detta runt 300 000 kr lagts på varvet i pengar. Jag har därför mycket svårt att förstå Björn O Svenssons kritik på denna punkt.

Vad gäller ytterligare investeringar så ligger följande i plan för 2016-2017: – ny slip vid stora gångspelet (ca 30 000-40 000 kr) – ny slipvagn (ca 30 000 kr) – renovering av Mastkransbryggan (ca 200 000 kr) – ommålning av tak (ca 160 000 kr) – anläggning för tömning av båttoalett (ca 80 000 kr) – grusning av Tullstigen (ca 40 000 kr) – certifiering gästhamnsbrygga – Uppfräschning av Gångspelsbyggnaden – Tre flaggstänger Nämnas kan ett antal saker genomförts på varvet under året, bl.a. lösning på toalettfrågan för gästhamnen, bojar och bojstenar för bryggorna, ny flytbrygga, delvis målning av Varvshallen – något som utförts av Niklas Nyström efter avstämning med museet. Föreningen Allmogebåtar i Blekinge (FABB) har också fått upplåtelse av en lokal på varvet (i museets del) och antalet besökare till varvet beräknas ha stigit från de 500 personer som rapporterades 2013 till minst 7 000. Ronneby kommun ”växlar upp” sina pengar genom att vara med i verksamheten på Saxemara båtvarv; tack vare detta engagemang kan vi fortsätta den positiva utvecklingen.

Vad gäller båten Ran är det en komplex fråga som faller på att Blekinge museum under årtionden haft en insamlingspolicy som täcker så kallade ”bruksbåtar” (som Blekingsekor och Jaktkanoter) och inte fritidsbåtar. Det finns helt enkelt inte plats för båda dessa kategorier utan att få tillgång till en ny båthall. Och då styrelsen i våras tog beslutet att för närvarande inte försöka köpa in mark och bygga en båthall i närheten av Saxemara båtvarv, så föll tanken på att ta in Ran i samlingarna. Jag är den första att beklaga detta – men jag ser ingen annan lösning. Vi har helt enkelt inte plats för fler båtar i befintliga lokaler och någon gång måste ett beslut tas. Båten är dessutom ritad av en konstruktör i Stockholm (byggd i Blekinge) och vårt förslag är därför att vi gemensamt tar kontakt med Sjöhistoriska museet för en möjlig placering där.

Björn O Svensson har synpunkter på möjligheten att Ran då kommer att hamna i Karlskrona, där Sjöhistoriska museet har lokaler. Han skriver ”Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge museum motarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”. Vi som Länsmuseum kan inte dela denna uppfattning, utan ser till lösningar där kulturarvet är det centrala. Vi måste kunna se längre än det strikt lokala och ha ett öppet lösningsfokuserat sinne för hela Blekinge.”

Marcus Sandekjer Länsmuseichef, Blekinge museum

 

Ny öppning för bro I Ronnebyhamn

DSC02339Kommunstyrelsens arbetsutskott har givit tekniska förvaltningen i uppdrag att fortsätta utredningsarbetet med en öppningsbar bro i Ronnebyhamn. Nu kräver politikerna alternativa lösningar till den utredning som tidigare utmynnade i ett förslag kostnadsberäknat till ca 50 miljoner kronor.

Ett bra och framsynt förslag som i förlängningen kan möjliggöra ökad båttrafik i Ronnebyån. Vi hoppas dock att nu begärda utredningsalternativ också ska innehålla förslag på klaffbro och inte enbart vridbar bro.

Tekniska förvaltningen har nu förklarat varför tidigare utredning saknade alternativ:

”Då inga utredningsmedel tilldelats har Tekniska förvaltningen genomfört utredningen på ett mycket övergripande plan.” Se vidare text från sammanträdesprotokollet den 15.8.2016.

 Sammanfattning

Tekniska förvaltningen har i budget 2016 erhållit uppdrag angående att utreda förutsättningarna för att bygga om vägbron över ån vid Ronnebyhamn för att på så sätt möjliggöra mer båttrafik i Ronnebyån. Då inga utredningsmedel tilldelats har Tekniska förvaltningen genomfört utredningen på ett mycket övergripande plan och berör i sin utredning endast frågorna kring möjlighet till genomförande samt investerings-, drift- och underhållskostnader. Huruvida projektet bör genomföras eller ej lägger inte Tekniska förvaltningen någon aspekt på varför detta inte berörs i utredningen.

Bedömning

Tekniska förvaltningen gör bedömningen att det är fullt möjligt att anlägga en öppningsbar bro över Ronnebyån vid Ronnebyhamn. Vid handläggningen har vi tittat närmare på en motsvarande bro, Universitetsbron i Malmö (2004), och de siffror vi beskriver är omarbetade jämfört med det projektet.

Skall öppningsbar bro anläggas vid Ronnebyhamn är vår bedömning att detta bör ske som en vridbar bro. Detta medför följande uppskattade kostnader:

Investeringskostnad (exkl. byggherrekostnader), ca 40 Mkr

Byggherrekostnader, ca 5 Mkr

Kostnader för flytt av elanläggning mm, ca 1 Mkr

Driftkostnad (maj-sept), minst 500 tkr/år

Underhållskostnad, minst 500 tkr/år

Visst går polissituationen att utreda

Sedan polisens omorganisation har allt fler poliser sagt upp sig i hela landet, dubbelt så många jämfört med för fem år sedan. I region Stockholm har man tillsatt en utredning för att ta reda på orsaken. På lokalpolisområdet Södermalm märks effekten:

– Vi räcker inte till, säger polischefen Peter Ågren.

Så skildras polissituationen i dagens Svenska Dagbladet. När lokala politiker i Ronneby, se blogginlägget nedanför detta, anser att man inte kan påverka polisens nya organisation är skeendet i region Stockholm ett klart bevis på att – visst går det!

I Blekinge borde det redan ha varit klart att starta en utredning om bristen på poliser även här. Att så inte har skett är obegripligt. Varför utnyttjar inte lokala politiker region Blekinge?

Jag tror det handlar om ömma tår därför att såväl alliansen som socialdemokrater varit med om att kräva den omorganisation som nu har havererat. När nu t ex moderaterna kräver att beredskapspoliser ska införas, ska man ha klart för sig att partiet har varit med om att för kort tid sedan ta bort dom. Det kan aldrig vara fel och erkänna fel, än mindre se till att förbättra okloka beslut.

Av artikeln framgår t ex att nästan 550 poliser var tjänstlediga i juli i år, i hela landet.

Redan före polisens omorganisation som började genomföras 2015 har kritiken strömmat in från olika håll. Målet är att polisen ska komma närmare medborgarna och bli mer effektiv. Men Polisförbundet och enskilda poliser menar att polisen kommer allt längre bort från människors vardag.”

Du kan ta del av hela artikeln på följande adress:

http://www.svd.se/polischef-polisen-racker-inte-till

 

Willy Persson läxades upp

Det har aldrig tidigare hänt men i torsdags kväll (25.8) när jag lyssnade på debatten i fullmäktige skämdes jag över att vara bosatt i Ronneby kommun. Det jag fick ta del av var respektlöst och nedgörande gentemot såväl interpellant/frågeställare som oroliga kommuninnevånare.

Willy Persson, Kristdemokraterna, hade ställt fråga till kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, moderat.Vad tänker han vidta för åtgärder för att få fler poliser till Ronneby. Persson krävde bemanning av nu avfolkad polisstation men också att ett lokalt larmnummer upprättas. Receptionen på Ronnebys polisstation är stängd och någon akut utryckande polis finns inte. Bara kontorspersonal bemannar lokalerna.

Fullmäktiges ordförande, Nils Ingmar Thorell, liberal, inledde med det häpnadsväckande uttalandet; ”En sak ska ni ha klart för er, jag accepterar inte en debatt på två timmar här och nu”.

Denna ”uppsträckning” var naturligtvis hämmande för en debatt som inte ens hade hunnit börja.

AnkorAtt Willy Persson också representerar företagarna glömde tydligen merparten av politikerna som genast inledde en kanonad med misskrediteringar riktade mot frågeställaren.

Hur kunde han bara komma på tanken att kräva fler poliser till Ronneby, detta eftersom frågan är av nationell art och leds av rikspolischefen som genomfört en omorganisation efter politikers krav. Persson hade dessutom den dåliga smaken att föreslå upprättande av en skrivelse som skulle tillställas riksdag och regering.

-Jag har ingen rätt att väcka förslag på den nivån, förklarade Roger Fredriksson som mer eller mindre i förbigående berättade att hans parti kräver ytterligare 2000 poliser. Därefter uppmanades Willy Persson att agera genom sitt parti på riksplanet.

Kenneth Michaelsson, centern, och förste vice ordförande i kommunstyrelsen gick ett steg längre än allianskollegan när han krävde och förväntade sig att Willy Persson OCH företagarna skulle komma in med förslag på brottsförebyggande åtgärder.

Vän av ordning vet redan, och sannolikt också Willy Persson, att ett av polisens viktiga uppdrag är att arbeta brottsförebyggande. Men vad göra när antalet poliser inte räcker till?

Vi fick också veta att Ronneby redan är en av polisen prioriterad ort tillsammans med Torsås och Karlskrona.

Kontentan av den egendomliga debatten blev att någon skrivelse var otänkbar att formulera och än mindre att skicka en sådan till riksdag och regering.

När jag lämnat debatten i Ronnebys fullmäktige valde jag SVT:s aktuelltsändning. Vad kunde jag där ta del av om inte en debatt om att 18 inlandskommuner i Norrland kräver samma sak som Willy Persson och företagarna i Ronneby – synliga poliser.

Jag förstår mycket väl att Ronneby står sig slätt i jämförelse med dessa län i storlek och avstånd men det är ändå den sammanlagda kritiken som är viktig att visa. Deras protester har redan resulterat i att inrikesminister Anders Ygeman har bjudit in till samtal på Rosenbad. Finns bara viljan så… men denna kväll fanns det fler ömma tår än rakryggade politiker.