Etikettarkiv: Ronneby

Konstrunda på Torkö med Dahlbom

Publicerat av

På april månads näst sista dag med kortvariga regnskurar i söder blev det en motionsrunda med konst på Torkö. På Torkö finns Majas konstbutik med utbyggt café och där huserade i dag konstnären Ingvar Dahlbom.

Ingvar har länge varit en driven och uppskattad akvarellmålare och därför var det naturligtvis ont om utrymme, tillbyggnaden till trots. Det gällde att inte komma allt för nära laxtallriken eller kaffet med hembakat. Vernissage på detta sätt måste vara varje konstnärs dröm. Det gällde att lirka sig smidigt likt en snok mellan belamrade bord för att få en mer närgången studie av den förföriska konsten.

Ingvar var glad och väl unnad att få klistra röda lappar bredvid sina alster, bästa beviset för en framgångsrik och uppskattad konstnär. Han älskar kustlandskap och på den punkten är vi många som gör honom sällskap.

I år vänder Ingvar ryggen åt ”Blekinge konstrunda”. Han gör det efter många års medverkan men jag tror inte att han behöver ångra sitt beslut att istället husera på Majas Café fram till den 26 maj.

Att nästan ta steget direkt ut från ett av hans konstverk till den verkliga naturen på Torkö var naturligtvis en extra dimension. Att sakta vandra utmed vattnet inramat av vitsippor i överflöd på marksidan och samtidigt spana efter naturliga uppdykande installationer är en lisa för själen. Den skänker precis den avkoppling och omväxling som en utflykt i typiskt aprilväder kan bjuda. Torkö är onekligen en av många pärlor i Blekinges generösa naturutbud.

 

Lindö udde möter framtidens krav

Publicerat av

Lindö udde har alltid varit en omtyckt plats för ornitologer. Många av dem hävdar att det är Blekinges absolut bästa utpost och den kan lätt nås med bil som inte minst uppskattas av långväga fågelskådare.

Platsen har tidigare inte varit så besöksvänlig om man ser till intresset för platsen. Men detta har man nu åtgärdat och nu är det anläggning på topp.

Den invigdes i dag med besök av miljöminister, Karolina Skog som höll tal och klippte band. Markus Forslund berättade om det påkostade projektet att modernisera och skapa en attraktiv plattform för naturintresserade.

Thomas Rodesson beskrev fågellivet på Lindö udde som sägs vara en av de säkraste platserna i landet när det gäller att möta vårens och höstens flyttare.

Solen lyste över tillställningen i dag och naturligtvis bjöds det på fika under en kort rast för skådarna som naturligtvis var på plats denna hostoriska dag.

Jag var själv inte på plats men vännen och fotografen, Helge Stenberg, boende i området såg naturligtvis till att vi därför kan njuta av hans bildreportage. Håll till godo och tack Helge för din vänlighet och omtanke.

 

Mer fel än rätt med Miljöteknik

Publicerat av

Ju fler frågor som ställs desto mer sväller skandalen med kommunala bolaget Miljöteknik i Ronneby. När ägardirektiven för de kommunala bolagen skulle klubbas i fullmäktige i går kväll blev inte ens Miljöterkniks årsredovisning godkänd.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, påpekade att fel vd hade undertecknat årsredovisningen. Dessutom redovisas inte varför vd:n Hans Nilsson har sparkats. Även kostnader i samband med att vd:n entledigats efterlystes. Sune Håkansson krävde dessutom att styrelsen ska redovisa vad som var skälet till att Hans Nilsson sparkades.

Med andra ord blir frågorna allt fler och trots att man krävt att någon ur Miljötekniks presidium skulle närvara vid sammanträdet hade ingen infunnit sig.

Allvarligaste felet, ansåg flera som efter en stunds betänketid valde att sluta upp på Håkanssons krav, var att fel vd undertecknat årsredovisningen. Det är den sparkade Hans Nilsson som har undertecknat men ny registrerad vd var från den 8 mars Hans Olausson. Undertecknandet skedde den 13 mars och därmed kan Bolagsverket inte godkänna en sådan redovisning.

Personligen anser jag att frågan om vem som har företrätt koncernledningen (AB Ronneby Helsobrunn) när Hans Nilsson sparkades är minst lika allvarlig. Den frågan lyckades man inte reda ut under gårdagens sammanträde. Kommunstyrelsens arbetsutskott utgör koncernledning och först upp att förneka all inblandning i avskedandet av Hans Nilsson var Malin Norfall, socialdemokrat. Lite senare i debatten förnekade även Kenneth Michaelsson, centerpartiet, att han medverkat vid ett sådant beslut.

I avtalet mellan vd Hans Nilsson och bolagen Ronneby Miljö och Teknik AB samt Ronneby Miljöteknik Energi AB (som finns publicerad under detta blogginlägg) uttrycker man sig på följande sätt:

”Då bolagens styrelser, koncernledning och vd har olika syn på företagets framtida utveckling och ledning har styrelserna och koncernledningen gemensamt med vd formulerat detta avtal innebärande att parterna går skilda vägar och att Hans Nilssons anställning avslutas med sista anställningsdag 2017-02-28.” (mina understrykningar)

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, moderat, medverkade inte vid gårdagens sammanträde. Det redovisades att Fredriksson haft synpunkter på bl a hanteringen med bredbandsutbyggnaden men frågan om vem som representerat koncernledningen förblev därmed obesvarad.

Eftersom ingen annan i au blivit informerad om avskedet har det nu blivit av stor betydelse att få veta vem som åsyftas och som kan ha representerat koncernledningen. Just nu riktas allt strålkastarljus på Roger Fredriksson, den ende som ännu inte kunnat svara.

Årsredovisningen återremitterades   och ska behandlas vid nästa fullmäktigesammanträde i maj.

Så gjorde man upp med Miljötekniks vd

Publicerat av

Vid kvällens sammanträde med fullmäktige i Ronneby ska kommunens årsredovisning för 2016 klubbas. I samband med den punkten på dagordningen är det naturligtvis upplagt för frågor som måste rätas ut.

Även ägardirektiv till bolagsstämmor 2017 för kommunens helägda bolag finns på dagordningen.

Under året har bl a kommunala bolaget Miljöteknik under uppmärksammade former sparkat sin vd, Hans Nilsson. Personalen uppvaktade styrelsen och krävde svar på anledningen till att han med kort varsel sparkades, men utan framgång.

Redan vid årets första styrelsesammanträde med Miljöteknik togs beslut att sparka Hans Nilsson men fortfarande har varken anställda eller Ronnebys skattebetalare fått veta den direkta anledningen till att han avskedades. Rimligen borde den frågan upprepas vid kvällens sammanträde.

Hans Nilssons sista arbetsdag var den 28 februari men redan den 23 februari i samband med styrelsesammanträde var han utbytt mot Hans Olausson som då var på plats och som nu är tf vd tills ny chef har rekryterats.

Jag kan inte låta bli att kommentera hur styrelsens ordförande, Bengt Holm, centerpartiet avslutar sammanträdet den 23 februari då man redan bytt vd och dessutom presenterat en ekonomisk överenskommelse med sparkade Hans Nilsson.

Bengt Holm tackar för ett ”livat” sammanträde. Livat kan tolkas på olika sätt men i detta fall verkar det ha varit nästan feststämning.

Anledningen till att Hans Nilsson sparkades är fortfarande höljt i dunkel men i dag kan jag i alla fall för skattebetalarna redovisa detaljerna i den ekonomiska uppgörelsen. Av denna framgår t ex att Hans Nilsson fick betala 3000 kronor för sin tidigare tjänstetelefon, en iPhone som han ville behålla, men att han fick lämna tillbaka simkortet.

Klicka i bilden för större text.

Kärleksstolar på biograf inget nytt

Publicerat av

När Centrumbiografen i Ronneby nu satsar på en mindre intim biosalong med namnet ”VIP-salong” lockar man också med en stolsrad för kärleksfulla. Ägarna, väldigt driftiga och påhittiga, säger sig vara ensamma i Sverige om dessa specialstolar.

Jag vill på intet sätt förringa satsningen men vill bara i all enkelhet påpeka att ”kärleksstolar” fanns redan i slutet på 1950-talet. Sagabiografen i Kallinge, i saligt minne bevarad, hade en sådan stolsrad redan då. Det var på raden längst bak mot väggen som vi grabbar placerade oss med våra kärlekar.

Det var där i mörkret som vi osedda, trodde vi, kunde hålla tjejen i hand och vid riktigt avancerade tillfällen också pussa föremålet i fråga. Problemet var de otympligt stora och breda armstöden som mot slutet av filmen hade en benägenhet att skära in i sidan. Bekvämt var det inte. Det tänker jag på först nu när jag läser nutidens lösning på detta problem – armstöden kan naturligtvis fällas upp. Varför har ingen tänkt på denna geniala lösning förrän nu 2017?

Naturligtvis vill biografägarna i dag att vi ska känna oss som hemma men vad händer om det blir för kärleksfullt där längst bak i stolsraden? Hur långt är det tillåtet att gå? Fullt ut? Precis som hemma när andan faller på och filmer kanske ger impulser som ingen kan motstå.

Även på ett annat sätt var gamla Sagabiografen i Kallinge ett föredöme. Ägaren till biografen, Elof Fenberg, var förutseende och väl rustad när det beryktade ungdomsgänget från norra Kallinge drog in på biografen. De presenterade sig alltid genom att släppa brakare, såväl ljudliga som doftande/osande. Detta var Elof beredd på vilket innebar att han ett par gånger per film dök upp i halvmörkret med en sprayflaska i högsta hugg.

Han gjorde svepande rörelser med flaskan samtidigt som han tryckte på ”avtryckaren” och lät doften av tallbarr inta biosalongen. Astmatiker tänkte man inte på då.

Däremot är det astmatiker i dag som har uppenbara problem med den doft som intar salongen när burk efter burk med popcorn bärs in, den ena burken större och djupare än den andra. På vår tid var det mest tuggade violtabletter som spred en tung doft. Men Elofs talldoft var trots allt dominerande. Friskt och naturligt kändes det inte.

Tankeväckande syn på gammalmedia

Publicerat av

Sylvia Asklöf Fortell, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning, sätter i dag fingret på en intressant fråga. Det handlar om allmänheten men främst politikers syn på gammalmedia.

Det handlar om en ledare som Sylvia publicerade lördagen den 25 mars. I inlägget riktade hon frågor till socialdemokratiska kommunalrådet, Per-Ola Mattsson i Karlshamn med anledning av att det inte finns några skrivelser eller anteckningar att få ut på kommunkansliet som handlar om handläggningen av Nord Stream.

Det naturliga hade varit att Per-Ola Mattsson svarat på frågorna, men Sylvia fick aldrig något svar att publicera. Istället hittade hon en text på Facebook där Per-Ola Mattsson hade svarat på ett inlägg från någon som lagt upp ledartexten.

-Vad konstigt det blev, skriver i dag Sylvia i en krönika på ledarsidan. Naturligtvis är jag benägen att hålla med och jag ser flera tänkbara förklaringar till att det blev på detta sätt.

Vi närmar oss ett val och i sådana tider står ledande politiker på tå och visar hög känslighet för kritik. I det här fallet nonchalerade kommunalrådet i Karlshamn helt den text med frågor till honom som publicerats på BLT:s ledarsida. Istället reagerade han blixtsnabbt när samma text publicerades på Facebook.

Reaktionen är mycket intressant. Han ser i det ögonblicket betydligt fler väljare och partikamrater framför sig än vad det innebar att samma text med frågor publicerats på BLT:s ledarsida. Det var viktigare att lämna svar på sociala medier än att svara en politisk chefredaktör.

Detta är dock ingen isolerad händelse i Blekinge. Jag följer många politiker på bl a Facebook och har konstaterat bristen på svar från ledande politiker när det gäller insändare i länets två tidningar. De är snabba att lägga upp artiklar på sociala medier som har en positiv vinkling gentemot deras egen kommun. Men de presterar inga egna inlägg för att t ex förklara sina tankar i en speciell fråga.

Senaste beviset på detta var när Ronny Pettersson, andre vice ordförande i Ronnebyhus och vänstern, skrev ett längre inlägg riktat till moderata kommunalrådet, Roger Fredriksson, Ronneby. Svaret uteblev även där i tidningen. Fredriksson lät däremot en kort kommentar publiceras på Facebook som svar på ett ”löp” för min ”Bengtbloggen”.

Sammanfattning: gammalmedias läsare räknas inte, det är sociala mediers inlägg som är viktigast att besvara. En intressant tanke när valet väntar bakom årsskiftet. Onekligen nonchalant och oseriöst av ledande politiker.

Är Ronnebys kommunalråd seriöst?

Publicerat av

I denna blogg publicerade jag den 8 mars ett inlägg av Sune Håkansson, Ronnebypartiet som behandlade det informationsmöte som Ronnebyalliansens partier krävt på grund av bristfällig information inför kommande beslut om framtidens skolor.

Håkansson kritiserade bl a Ronneby kommuns egna kapital som är ”bedrövligt litet”, mindre än 100 miljoner och han riktade kritik mot kommunalrådet, Roger Fredriksson, m och vice kommunalrådet, Kenneth Michaelsson, c för vilseledande information till media.

”Kommunalrådet och vice kommunalrådet får kritiken: Varför får vi läsa i tidningen om beslut, såsom om de vore fattade? Varför inte förankra hos övriga?”, skrev Sune Håkansson.

På det inlägget svarade Roger Fredriksson:

”Märkligt påstående att vi skulle vilseleda media. Jag har över 6 års tid talat om skuldsättningen i kommunen. När vi tog över 2010, hade vi ett negativt eget kapital. Alliansen har metodiskt arbetat med att minska skuldsättningen vilket innebär att kommunen har kunnat amortera ned skulden med ca 400 miljoner. Nu är kommunen för första gången på länge på rätt sida strecket. Siffrorna redovisas öppet årligen i kommunens årsredovisning.”

På detta har nu Ronny Pettersson, v och andre vice ordförande i Ronnebyhus i sin tur svarat och han ställer frågan till kommunalrådet Roger Fredriksson:

”Kan kommunalrådet Fredriksson vara seriös när han påstår att kommunen hade ett negativt eget kapital vid ingången av 2010? Enligt kommunens redovisning uppgick det egna kapitalet vid ingången av år 2010 till 515,1 mkr.”

Kommunstrateg efterlyser museidebatt

Publicerat av

Ronneby Musei- och Hembygdsförening blev först med att få information om planeringen av ett framtida museum i Ronneby. Ett museum som inte enbart ska skildra bilden av ett historiskt Ronneby utan också kryddat med ”Guldgubbar” från Vång och skatter från det danska kungafartyget ”Gribshunden”, ett vrak som tilldrar sig en hel världs intresse.

Kommunstrategen Anders Engblom var inbjuden till Hembygdsföreningens årsmöte för att berätta om hittills utfört arbete. Men det var en försiktig tjänsteman som inte ville föregå politikerna. En taktik som fick några mötesdeltagare att tvivla på ambitionen, vilket fick Engblom att snabbt förklara att frågan har hög prioritet.

Ävern om några lämpliga platser har nämnts i diskussionen har man fortfarande inte sett ut den ultimata platsen för ett museum.

Ledande politiker och tjänstemän har genomfört ett fåtal studiebesök bl a i Fisksätra i Nacka kommun.

Kostnaden för en nybyggnation har man uppskattat till ca 100 miljoner kronor, en kostnad som inte enbart Ronneby kommun kan svara för. Därför undersöker man också möjliga sponsormöjligheter med såväl inhemska som utländska fondpengar.

Anders Engblom efterlyste också en bredare debatt. Att en sådan hittills har uteblivit måste tillskrivas den brist på information som kommunen visat i frågan, ansåg några mötesdeltagare. Kommunens hemsida borde vara en naturlig plats för information.

Det är Engblom som ansvarar för att leda arbetet framåt och det var också han som från början fick uppdraget av kommunstyrelsens ordförande. Frågan har nu bollats över till Fritid- och Kulturnämnden som ska ta fram förslag. Ett arbetssätt som jag kan förstå ur ett demokratiperspektiv men som på intet sätt får mig att hoppa högt av lycka. Jag anser att frågan ytterst borde stå på kommunstyrelsens agenda.

Leo Gustavsson har lagt ner kartan

Publicerat av

Leo Gustavsson, en av Ronneby kommuns absolut främsta idrottsprofiler, har avlidit. Han skulle ha fyllt 90 år i augusti.

Vi i gruppen som arbetade fram boken ”Skogsvandrarminnen. Orientering – ett sätt att leva” är i dag tacksamma att vi hann utnyttja Leos kunskap och minnesbank. Boken kom ut 2014 och bara något år senare fick han sviktande hälsa. Ett svårt slag för en man som var bortskämd med att nästan dagligen ta en träningsrunda i skogen.

I boken som är fylld med Skogsvandrarminnen tecknar jag följande bild av Kallingegrabben, uppvuxen i Flisan intill skolan, som blev såväl svensk mästare som landslagsman inom Svensk Orientering. På riksplanet kallades han ofta för ”Kallinge-Leo”.

Leo var född tävlingsmänniska och hade naturligtvis svårt att mäta sina krafter med de betydligt äldre grabbarna. Som åttaåring deltog han i klubbens hinderlopp. Han var då så liten att han lättare kunde passera hindren under istället för att kliva över dem.

Han avverkade sin första kompassgång som tioåring men hans tävlingsdebut kom långt senare. Förklaringen är enkel – på den tiden fanns inga tävlingsklasser för de yngsta


I dag med facit i hand står det klart att han är Skogsvandrarnas genom tiderna mest framgångsrika orienterare med ett SM-guld 1956 som kronan på verket. En bragd som på den tiden orsakade utbredd avundsjuka bland skolans elever i Kallinge där Leo då var lärare.

– Naturligtvis var vi jätteavis på de som fick ha en svensk mästare som lärare. Själv gick jag i klassen brevid, vittnar en man som har uppnått mogen ålder men ändå väl minns händelsen.

Plötsligt var kallineglöparen en rubrikernas man. Lokaltidningarna hade redan haft anledning att ofta skriva om honom men nu var det rikstidningarna som drog på. T.o.m. dåtidens kvällstidningar uppmärksammade stort det nattliga guldet på Gotland.

Expressen skrev:

”Leo Gustavsson svensk mästare i nattorientering”.

Reser till Gotland igen. Vill se hur här ser ut”.

Redan där på kvällen, i mörkret strax före midnatt den 3 november visade Leo även ledartakter. Expressen skriver:

”När alltihop var över kallades Leo Gustavsson fram till mikrofonen. Han skulle intervjuas i den kolsvarta natten men vände p´åt och höll ett glänsande tacktal till de duktiga arrangörerna”.

Expressen må vara ursäktad nu efter alla år men man stavade hans efternamn med f och inte v. Men så var han inte heller riktigt känd. Inte för rikspressen.

I Blekinge var dock Leo en fruktad men aktad orienterare som redan 1952 hade korats till Blekinges främste idrottsman och tilldelats Sydöstrans guldmedalj.

Därför var det väl inte mer än rätt och förväntat att Ronnebys starke politiker, fullmäktiges ordförande Nils Malmström ställde stegen upp till Sänksjön för att hålla tal efter SM-bragden.

Medlemmar har berättat att det i novembermörkret arrangerades en vacker och skogligt inramad högtidsstund där Leos äldre bror Ove framförde sina egna och föreningens gratulationer. Förutom då kommunens vid den tiden ovanliga uppvaktning.

Hela 1950-talet har beskrivits som Leos ”århundrade”. Det var då han fick sitt egentliga genomslag som elitidrottsman och stod på topp av sin karriär med bl.a. landslagspremiär 1951 mot Finland. Året innan hade klubbkamraten Yngve Franzon blivit föreningens första landslagsman.

Innan det framgångsrika 50-talet var till ända hade Leo dubbla landslagsuppdrag 1958. Han blev 3:a mot Danmark och 11:a i landskampen mot Norge.

Utmärkt och uppmärksammad förstärkning fick Skogsvandrarna 1959 i form av Sivar Nordström. Det året kunde Skogsvandrarna glänsa med två landslagsmän –Leo och Sivar. Dessutom blev det naturligtvis seger i 7-manna.

Leo och Sivars landslagsframgångar fortsatte året efter och de dominerade som Sveriges representanter vid tävlingar i Östtyskland.

Året efter hade Leo betydande framgångar som lagledare för Sveriges trupp till Östtyskland. Han var under många år engagerad som landslagsledare med teknikträning som specialitet. Kartritning var en annan stark sida hos Leo.

Ekonomisk paniksituation i Ronneby

Publicerat av

Sune Håkansson, Ronnebypartiet deltog i gårdagens informationsmöte för de partier som ingår i alliansen. Mötet var ett krav på grund av utebliven information och förankring kring den just nu heta skolfrågan. Se mitt inlägg längre ner i denna blogg.

Håkansson kritiserar bl a Ronneby kommuns egna kapital som är ”bedrövligt litet”, mindre än 100 miljoner och han riktar kritik mot kommunalrådet, Roger Fredriksson, m och vice kommunalrådet, Kenneth Michaelsson, c för vilseledande information till media. Här följer hans tankar om Ronnebys svåra situation.

SKOLDEBATTEN FRÅN LÄKTAREN

”Stundom är jag beskylld för att gå upp på läktaren och analysera den politiska debatt, som jag själv deltar i. Så torde det också vara.

Därför kommer nu tankarna, efter det att jag åhört, och delvis deltagit i, Alliansens möte.

Ronneby kommun är hårt skuldsatt. Per individ räknat ligger kommunkoncernen på plats 33 bland landets 290 kommuner, när det gäller att ha stor skuld.

Kommunkoncernens tillgångar är 3320 miljoner kronor. Skulderna är 2575 miljoner, det egna kapitalet är 750 miljoner. Då det finns en ”icke bokförd” pensionsskuld på 650 miljoner kronor, är det redovisade egna kapitalet egentligen mindre än 100 miljoner. Det är bedrövligt lite.

Nåväl: Det finns en del tillgångar, som är säljbara, och som kan ge bortåt 500 miljoner utöver bokfört värde. Skogar, Ronnebyhus och ABRI, inklusive Brunnen, är möjligheter, som kan bli aktuella.

Ty det finns investeringsönskningar, i form av skolor, äldreboenden, lägenheter, idrottshallar, museum m.m. på någon miljard. Det är, menar man, långt över ”officiellt” lånetak. Frågan är: Kan kommunen hamna där, att kreditgivarna säger: Det går inte att låna hos oss? Något klart svar ges inte.

Det finns en del oklara faktorer därtill. Lärarlönerna skenar, exempelvis. Här är det också svårt att rationalisera. Tvärtom: Lärarna vill arbeta mindre!

Lite grand är det likadant inom äldreomsorgen. Lagstiftarna, i slutändan riksdag och regering, kräver mer personal, innebärande en högre standard för våra äldre. Vällovligt, men vill de unga betala.

Fler unga, och fler gamla, ger mer statsbidrag, säger en utredning. Jag tvivlar. Skatteutjämningsbidrag får vi om vi har många unga, relativt vad andra kommuner har. Om det flyttar in många barn till oss, men samtidigt många barn till andra kommuner, blir det inga bidrag.

Skolan

På fem år har det flyttat in kringsvid 50 barn per årsklass. För förskola, grundskola och gymnasium är det 750 platser. Då skolorna var ”lagom” stora initialt, behövs nybyggnation, alternativt baracker, etc. Barackerna kostar ungefär dubbelt, per kvadratmeter och år.

Man kan kritisera kommunstyrelsen. Det är länge sedan Utbildningsnämnden påpekade behovet. Kommunstyrelsen har velat tänka lite till. Nu är det en paniksituation. Därtill: Fortfarande är beslutsunderlaget bedrövligt.

Värre blir det: Varje vecka kommer det flera barn. Anhöriginvandring heter det.

Även beslut nu medför att det tar två år innan lokalerna finns där.

Kommunalrådet och vice kommunalrådet får kritiken: Varför får vi läsa i tidningen om beslut, såsom om de vore fattade? Varför inte förankra hos övriga?

Min gissning, från läktaren, blir: Det blir ett beslut före sommaren. Skolinvesteringar görs för 400 miljoner, kringsvid. 200 miljoner för byggnader i egen regi. Byggnader för lika mycket byggs av kapitalister, Röstar emot gör bl.a. L och V samt MP. Därtill kan det bli rejält splittrad röstning i partier, om partipiskan inte viner.

Spekulationerna om ”livet efter valet” gör inte situationen lättare. Det torde behövas samarbete över nuvarande blockgränser. Alternativet är att inbjuda Sd till något av blocken.

Kris

Det är stora investeringsbehov i kommunerna. Min bedömning är att staten måste gå in med stöd, i form av borgen. I annat fall tvingas kommunerna, än mer, att låta kapitalisterna stå för byggnationer.

I förbigående: Blekinges landsting säger sig vilja bygga nytt sjukhus. De torde redan ha passerat lånetaket. Man är konkursmässig, om hänsyn tas till pensionsskulden.

Kommunens investeringsbehov, tänkt verksamhet, etc., kräver en effektivisering på en procent per år. Problemet är mest att detta skall ske utöver löneökningarna. Lärare, personalen inom äldreomsorgen, etc. torde inte nöja sig med att även fortsättningsvis ligga under andra, likställda grupper.

Då heter lösningen skattehöjning.

På kort sikt torde det också behövas lägre krav på exempelvis lärare. Man får, på kort sikt, inte fler lärare genom att höja lönen med 10000 kr i månaden.”

På läktaren

Sune Håkansson