Ålycke – en ombyggnad i långbänk

Vissa politiska frågor i Ronneby kommun har en tendens att allt för ofta hamna i långbänk. Det kan röra sig om parkbänkar, matfrågor och som i det här fallet, en ombyggnad av Ålycke, vård- och omsorgsboende i Johannishus.

Ärendet har valsat en längre tid, ja, egentligen har det legat helt stilla. Beslut finns genom hela den demokratiska processen och så sent som i våras försökte politiker reda ut varför inget händer. En del ansåg att dåvarande ordföranden i Äldrenämnden, Sune Håkansson, Ronnebypartiet, bar skulden till förseningen. Håkansson i sin tur pekade på kommunala bolaget Ronnebyhus, som äger Ålycke.

Det hela diskuterades utifrån en interpellation från Malin Norfall riktad till Sune Håkansson. Enligt protokollet från sammanträdet den 26.4.2018 svarade Håkansson på följande sätt:

Vad, som har stoppat arbetet, är utanför min kontroll. Det är Ronnebyhus, som äger fastigheten. Min bedömning är att det ännu inte finns mer än helt skissartade ritningar.

 Äldrenämnden har haft ”informationsärendet Ålycke” vid något tillfälle. Något beslut om att försöka senarelägga investeringen har inte fattats i Äldrenämnden. Ej heller har det funnits något förslag om att påskynda arbetet.

 Jag har förvisso skrivit insändare, etc., där jag förespråkat att inte bygga om Ålycke. Därvidlag har jag inte, på något sätt, företrätt Alliansen. Förklaringarna till mitt ställningstagande är:

  1. Det går inte att, inom befintliga väggar, skapa ett effektivt och trivsamt äldreboende.
  2. Det behövs, i synnerhet inte när KSAU beslutat om förfrågningsunderlaget för LOV, att ha kvar alla de befintliga lägenheterna inom våra Vård- och Omsorgsboenden.
  3. I avvägningen mellan olika investeringar sätter jag byggnation för barnomsorgen först.”

Vid samma sammanträde med fullmäktige den 26 april togs beslut att inrätta en arbetsgrupp och denna har nu sammanträtt den 24.10.2018 och då har man i alla fall tittat på ritningar för ombyggnad av Ålycke.

Av protokollet framgår vidare att äldreförvaltningen och äldrenämnden tidigare har påtalat att det behövs bättre dokumentation om vad som är den förväntade kvalitetsförbättringen av lokalerna – ”vad får vi för pengarna?”.

Vid sammanträdet konstaterades att kompletteringar behöver göras och med det följer behov av reviderad tidplan. Detta i sin tur innebär att ärendet med ombyggnad av Ålycke ska dras ytterligare ett varv i den politiska kvarnen med kommunstyrelse och fullmäktige. Med andra ord ytterligare en försening.

Här nedan kan du ta del av den nya tidplanen:

2018

”14 november Äldrenämnden sammanträder. Mats Du-Bar, Ronnebyhus, medverkar för att för nämnden kunna redovisa aktuellt förslag och svara på frågor. Mats Du-Bar tar med kollega för att kunna svara på ekonomiska frågor.

19 november  Ålyckegruppen sammanträder. Genomgång av nytt arbetsmaterial från Ronnebyhus och frågor/synpunkter från nämnden och revideringar för beslutsunderlag till den 5 december.

 21 november Äldreförvaltningen behöver ha handlingar från Ronnebyhus för beredning inför nämnd – alltså deadline. Handlingar som behövs är reviderad tidplan, objektbeskrivning – ”vad får vi för pengarna” och hyresavtal. Eventuellt behov av tillkommande handlingar m a a nämndbeslut den 14 november.

26 november  Äldreförvaltningens deadline för utskick till extra sammanträde den 5 december.

5 december    Extra sammanträde i äldrenämnden. Förslag till äldrenämnden att föreslå kommunstyrelsen att föreslå kommunfullmäktige att besluta om hyresavtal avseende Ålycke vård- och omsorgsboende.

11 december  Deadline för handlingar av utskick till KS AU.

17 december KS AU sammanträder. Behandling av Ålyckeärendet.

2019

8 januari  KS sammanträder. Behandling av Ålyckeärendet.

31 januari  KF sammanträder. Behandling av Ålyckeärendet och förhoppningsvis beslut.

15-xx februari Beslutet vinner laga kraft beroende på justeringsdatum av KF-protokoll.”

Ronnebyprofil har gått ur tiden

Affärsmannen och hembygdsvännen, Karl-Erik Nilsson har avlidit 98 år gammal. För allmänheten var han mest känd som köpman genom att under många år har drivit Oscar Nilssons kläder i korsningen Karlskronagatan – Prinsgatan. Affärsrörelsen övertog han efter fadern, Oscar Nilsson 1946. Efter 34 år sålde han rörelsen vidare till en av sina anställda.

Karl-Erik föddes i fastigheten 1920, en fastighet som under ett antal år också inrymde Blekinge Läns Tidnings lokalredaktion där jag själv inledde min anställning vid BLT.

En betydande och uppmärksammad arbetsinsats gjorde Karl-Erik Nilsson också inom Ronneby Musei- och Hembygdsförening som han var med om att starta i mars 1965 och då tillsammans med bl a doktor Torsten Rietz. Karl-Erik var under flera år ordförande i föreningen och var vid 50-årsfirandet den ende deltagaren från starten som var i livet.

Redan 1949 invigdes han i Logen nr 119 Haqvin Spegel i Odd Fellow i Ronneby. Han var en synnerligen aktiv medlem och utnämndes 2011 till Jubelpatriark. Redan 2002 hade han uppnått graden Jubelveteran. Han var vid sin död fortfarande medlem i logen.

Karl-Erik Nilsson var också en av de mest aktiva veteranerna inom Ottefoglarna i Kallinge som en gång startades av Gunnar W Karlsson. Ottefoglarna blev han trogen i ca 50 år så spänsten var det inget fel på.

Karl-Erik Nilsson var också en flitig amatörfilmare och blev riksbekant när han lyckades fånga den uppmärksammade branden som ödelade anrika Ronneby brunn 1959.

Begravningen äger rum i Bredåkra kyrka 7 november kl. 13.00.

Naturreservat Moabacken invigt

Markområdet Moabacken strax väster om Kallinge har varit skyddat sedan 2012 men först nu har länsstyrelsen haft tid att märka ut ett antal stigar i området. Det är blå märkning som gäller och den finns på såväl stolpar som träd.

Du som nu blir nyfiken och vill testa den nya stigdragningen ska veta att den längsta varianten är ca 3 km. Du kan korta av och då blir sträckan avsevärt kortare. På vissa ställen är det lite ojämnt underlag varför du som är lite ovan vandrare ska ta det lugnt. Meningen är att stigarna nu ska formas av besökarnas steg.

Eftersom landshövding Sten Nordin är en upptagen man med många invigningar så har vi ett antal äldre Skogsvandrare (orienteringsklubben hette så) nu behagat inviga naturreservatet. Detta i all välmening men också för att stilla vår egen nyfikenhet. I området har vi alla i gruppen haft Moabacken som lekplats under vår uppväxttid.

Vandringen blev således till en riktig nostalgisk upplevelse med rika kommentarer till gamla torpställen, inte minst då Moatorpet som ligger utmed vandringsleden. På denna plats önskar vi också att Länsstyrelsen kompletterar med en skylt som berättar lite om människorna som en gång har bebott torpet. Det tillhörde en gång Bredåkra gård.

Strax söder om denna torpruin finns den gamla eken som förr beboddes av en och annan uggla. Nu vid uppnådd hög ålder är eken inte längre ett bekvämt tillhåll för en uggla. Nu är det betydligt mindre nedbrytare som har tagit över.

Invigningen avrundades naturligtvis med en kamratlig måltid. Denna intogs vid Skogsvandrarstugan intill Sänksjön där ett antal väl grillade korvar avnjöts. I väntan på grillningen genomfördes frågesport som behandlade områden som natur och dåtida resultat i ett antal orienteringstävlingar.

Flygarprofilen Hans Rehnvall ur tiden

Den kände flygarprofilen Hans Rehnvall, Klippan, har avlidit i den aktningsvärda åldern av 102 år. Hans Rehnvall har under perioder av sin flygvapenkarriär haft placering på F 17, och det var han som 1956 leveransflög den första A 32:an till flottiljen. (Bilden ovan). Om jag inte misstar mig är han också den som flyger Lansen i filmen ”Attackflyg” från 1957, producerad av Flygvapnets Filmdetalj. Filmen hade ”världspremiär” på biografen Saga i Kallinge, visades sedan i många olika sammanhang och kan nu ses på DVD:n SAAB 32 Lansen.

Under några år i slutet av 1950- och början av 1960-talet tjänstgjorde Hans Rehnvall som instruktör i det etiopiska flygvapnet och fick då återstifta bekantskapen med SAAB B 17 i annorlunda miljö. Dessvärre råkade han ut för en nödlandning i ödemarken, som hade kunnat sluta illa. Han och besättningskamraten var nära att törsta ihjäl innan räddningen kom. När deras vatten tog slut hade de till och med druckit bläcket i sina reservoarpennor, sägs det. Det blev en tids sjukhusvistelse för återhämtning, och då fick de besök av självaste kejsaren, Haile Selassie.

/Anders Börjeson

 

Rena farsen i Ronneby kommun

Redan efter några dygn har Ronneby kommuns anmälan om ekobrott, men nu polisanmälan, antagit formen av en detektivhistoria i bästa Agatha Christiestil. Dock med en viktig skillnad, versionen i Ronneby påminner mest om en fars. Detta så länge ansvariga vägrar att informera.

Genom media har det framkommit att kommunens jurist tydligen har agerat spanare. Han lär ha fotograferat fastigheter som tillhör anställda som kan misstänkas ha koppling till fallet. Var dessa bilder finns i dag är osäkert. Kanske har de tillfogats den polisanmälan som om några dagar ska bli föremål för en granskning. Eller så finns de hemligstämplade bilderna på annan säker plats. Bilderna har visats vid en information till ledamöterna i kommunstyrelsen som i sin tur givit klartecken till polisanmälan.

Därmed, anser jag, att kommunen tydligt har pekat ut personer som man anser har begått allvarliga fel. Trots att kommunen inte har velat kommentera den frågan heller.

Dessutom har nu kommunens kommunikationschef, Johan Sandberg svarat på några av medias många frågor.  Hans sparsamma kommentar blev:

-Vi lade locket på med flit.

Inte alls överraskande att man tog ett sådant dumt beslut. Rent ut sagt fånigt. För hur många kommuner har inte redan tidigare i landet gjort samma misstag när Janne Josefsson och ”Uppdrag Granskning” har knackat på kommundörrar. Föga framgångsrikt, har det visat sig.

Nej, lägg korten snabbt på bordet. Man skyddar enskilda tjänstemän på ett betydligt bättre sätt genom att välja tydlighet istället för att välja metoden, att sopa allt under mattan.

Vart man än vänder sig i Ronneby vet alla vilka tjänstemännen är som är misstänkta. Detta gäller såväl chef som underställd. Namnen nämns öppet och ingen tvekar längre  att föra dessa vidare.

Fram till nu har ledande politiker, kommunstyrelsens ordförande Roger Fredriksson, m, vägrat att också han uttala sig.

-Inte min uppgift att kommentera ett tjänstemannaärende har han sagt.

Nu är inte frågan riktigt så enkel att vifta bort. Näringslivskontoret lyder direkt under kommunstyrelsen och ledamöterna kan därför avkrävas ett speciellt ansvar. Vad har de för ansvar för det som har hänt och är av så allvarlig art att kommunen låtit sin jurist agera med såväl kamera som fördjupning av revisorernas tidigare rapport. Därtill anmälan till såväl ekobrottsmyndighet som nu senare polisen.

Flera av huvudpersonerna i ärendet har av olika anledningar varit frånvarande. Kommundirektören, en av anmälarna, är sjukskriven efter en nyligen genomförd operation. Näringslivschefen är sjukskriven och kommunstyrelsens ordförande på utlandssemester.

När nu det inträffade, som redan i folkmun klassas som en präktig skandal under upprinnelse, är det hög tid att ledande politiker med omedelbar verkan kallar till presskonferens för att i varje fall förklara bakgrunden till anmälningar och begärd utökad juristinsats. Det handlar om att räta ut åtskilliga frågetecken och inte minst för att skydda enskilda tjänstemän för vidare ryktesspridning.

Ett kommunhus av Ronnebys storlek läcker just nu som ett såll.  Efter att SVT:s Blekingenytt avslöjat anmälan i onsdags tog det knappt två timmar innan jag hade flera namn att tillgå. Naturligtvis är det extra kittlande när media dessutom förmedlar nyheten att såväl tjänsteman som hens chef har fått  sina tjänstedatorer beslagtagna. Inte av polisen utan av kommunens yttersta ledning. En chef har dessutom fråntagits attesträtten.

Det tycks med andra ord inte enbart vara kommunens revisorer som har agerat i detta ytterst hemliga ärende. Tydligen har kommunens jurist haft en ledande position i sitt annorlunda detektivuppdrag. Vem gav honom uppdraget? Vem tog beslutet att friställa aktuell tjänsteman som dessutom, skriver media, riskerar att sägas upp. Detta sagt långt innan att polisanmälan ens har blivit genomläst av åklagare.

Så här långt har media i Blekinge visat upp ett gott hantverk. Mer kommer, var så säkra. Det finns en kommentar som får journalister att nästan brunstigt få oanade krafter och vilja och det är den kommentar som just nu är mest gångbar i Ronneby stadshus, nämligen:

Ingen kommentar. Det kan jag inte kommentera. Det vill jag inte kommentera.

Det vilar ett synnerligen tungt ansvar på ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott att agera gentemot kommunens invånare som har rätt att informeras.

 

Ronneby kommun duckar och gör fel

Hur mår egentligen Ronneby kommun? Vad är det som pågår? Frågorna hopar sig och såväl tjänstemän som politiker duckar och hänvisar till informationsenheten som inga svar har.

Polisanmälningarna, som fram till nu har lämnats in till ekobrottsmyndighet och polis, överträffar allt tänkbart antal. Naturligtvis skapar detta oro och förstämning. I en liten kommun som Ronneby skapas snabbt diskussioner. Antaganden förs vidare utan relevant kontroll. Alla misstänker alla. Inte minst tjänstemän måste, som i detta senaste fall, känna obehag när inga frågor får svar.

När Ronneby kommun i går lät meddela i ett pressmeddelande att en ny anmälan hade lämnats in, nu till ekobrottsmyndigheten, hänvisade alla till informationsenheten som i sin tur inte kunde ge några svar.

De två som undertecknat anmälan, kommundirektör Magnus Widén och kommunjurist Mathias Kågell, var dessutom inte tillgängliga för media!!

Så grova fel får en kommun inte begå. När ett pressmeddelande går ut måste man vara väl organiserad och förberedd på en rad frågor. Här brast det på alla tänkbara punkter.

I dag visar det sig dessutom att anmälan skickades till ekobrottsmyndigheten istället för polisen. Myndigheten har redan avskrivit ärendet för sin del och skickat anmälan vidare till polisen.

Mycket av det som skett och sker tyder på okunnighet och stress som leder till en dålig hantering.

Först i dag säger informationsenheten att man sitter i sammanträde för att reda ut vilka svar man eventuellt ska kunna ge. Det sammanträdet skulle ha skett innan man tryckte på sändknappen och skickade iväg meddelandet om ekobrott.

Som av en händelse ska nu Ronneby kommun erbjuda sina anställda att lyssna till en kroppsspråksexpert. Kanske en bra idé att läsa allas tankar när informationsavdelningen inga svar har.

Fredriksson måste redovisa uppgörelsen

Roger Fredriksson, m, fortsätter att styra och ställa i Ronneby trots att alliansen och dess minoritet har krympt till en nivå som inte längre kan anses försvarbar. Redan innan man sparkade ut Ronnebypartiet var alliansen och de röd/gröna lika stora räknat i antal mandat, nämligen 18-18. Nu kan alliansen som bäst räkna hem 17 mandat medan övriga har kvar 18 mandat. Sverigedemokraterna har 13 mandat.

Av denna anledning börjar t o m medgörliga socialdemokraterna att reagera. Magnus Pettersson ställer i dag den högst relevanta frågan i de två lokaltidningarna:

– Det som gör mig bekymrad, som också borde oroa Roger Fredriksson, är frågan ”Hur liten kan en minoritet vara och ändå fortsätta styra?”, Som det är nu speglas inte styret av valresultatet.

– Frågan är ju egentligen hur liten en minoritet kan vara för att ändå ha mandat att styra vidare?

Svaret på dessa frågor har i dag endast Roger Fredriksson som, självklara siffror till trots, säger att han fortfarande har makt att fortsätta styra Ronneby. Med den fortsatta inställningen är det dags för Fredriksson att redovisa sin dolda agenda.

Hur ser de ännu oredovisade uppgörelserna ut? Det har blivit hög tid att lägga korten på bordet.

Vilken uppgörelse finns med Magnus Pettersson och socialdemokraterna? Har den krympta alliansen köpt dess lojalitet med en heltidstjänst som oppositionsledare och någon eller flera ordförandeposter i nämnder?  Magnus Pettersson skulle säkert trivas med att t ex ikläda sig ordförandeuppdraget i Miljö- och Byggnadsnämnden efter avgående Knut Svensson, centern.

Det är något som inte stämmer när Magnus Pettersson och socialdemokraterna fortsätter att tveka trots att man i nuläget har den rättmätiga makten att styra Ronneby. Det måste rimligen finnas en outtalad överenskommelse som varken Roger Fredriksson eller Magnus Pettersson vill yppa.

Eller vad har man för outtalad uppgörelse med Sverigedemokraterna som man vägrar att redovisa. Får inte dessa och andra frågor kring maktförhållandet svar är förtroendet för Roger Fredriksson som politisk ledare kört i botten.

Hur ser den politiska samverkan ut?

Palmqvist fick rätt efter sex år

I slutet av april i år uppmärksammade jag här i bloggen att en helomvändning var att vänta i landstinget/regionens syn på att flytta ut verksamhet från Karlskrona till Ronneby. I dag kom bekräftelsen på att mitt tips hade med verkligheten att göra. Alltså inget fake news.

Det är ett 50-tal tjänster som ska flyttas till Ronneby och det gäller Blekinge Kunskapscentrum och tandvårdsstaben som flyttar in i lokaler på Soft center.

Jag måste medge att det är ett historiskt flyttbeslut som nu förverkligas. Tidigare har varje sådan tanke varit bannlyst. Det var detta jag uppmärksammade i denna blogg den 27 april i år när jag redovisade en hetsig debatt mellan Jan-Anders Palmqvist och Kalle Sandström, båda socialdemokrater. Den förstnämnde ville ha flytt medan Sandström ansåg det omöjligt.

Ta del av min text från april:

Postat 2018/04/27

En kontakt med god insyn i Region Blekinge och Landstingets sammanslagning anser att det finns utomordentligt goda möjligheter att ett antal framtida tjänster inom den nya organisationen kan bli placerade i Ronneby.

Sonderingar har gjorts när det gäller lämpliga lokaler, och sådana finns, men ännu har inga beslut tagits. Däremot sägs det vara brist på lämpliga lokaler i Karlskrona där all administration i dag finns.

Region Blekinge och landstinget ingår som bekant ”äktenskap” som ska ta sin början vid årsskiftet 2018/2019.

Frågan är om man kommer att lyckas bättre denna gång än vad som blev resultatet 2012?

I detta läge kan jag nämligen inte låta bli och tänka tillbaka på när Jan-Anders Palmqvist (s) och ledamot av regionstyrelsen 2012 föreslog en flytt av regionens verksamhet till SOFT Center i Ronneby. Vilket ramaskri det blev. Flytta till Ronneby??? Aldrig i livet, hojtade bl.a. tjänstemännen.

Palmqvist hade läst på och föreslog i sin motion, förutom en flytt, att ändra en paragraf i Region Blekinges förbundsordning som föreskriver att regionens säte skall vara Karlskrona.

Jan-Anders Palmqvist framförde i debatten synpunkten att både statliga myndigheter och annan verksamhet tenderar att lokaliseras till färre orter. Han skrev i sin motion:

” Genom åren har vi sett att offentliga statliga och regionala arbetstillfällen har förlagts antingen till Karlskrona eller i de fall man är representerad på två ställen, Karlskrona och Karlshamn. Detta leder i sin tur till att verksamhet såsom olika typer av privat serviceverksamhet också koncentreras till dessa orter”.

Hemläxan då blev att varje parti skulle gå hem och diskutera en möjlig inomregional förändring av Region Blekinges säte.

Av den diskussionen har det inte hörts mycket. Ronneby var för långt bort och centralt. Nu förlägger man i stället många av regionens styrelsesammanträden till rådhuset i Karlshamn.

När placeringsorten diskuterades 2012 dundrade landstingsrådet Kalle Sandström och fastslog att regionens verksamhet ska inrymmas i lokaler som ägs av regionens medlemmar, antingen av landstinget eller någon av kommunerna. Lokalerna i Ronneby som diskuterades då fanns på SOFT Center som är privatägt.

Nu har trätan i Ronneby gått för långt

Det är inte ens fel när två träter men nu har det politiska krigandet mellan Roger Fredriksson, m, och Sune Håkansson, rp, nått tålamodets gräns.

Samarbetet dem emellan spårade ur redan tidigt i våras och har nu efter valet trappats upp till den grad att den politiska styrningen av kommunen nu allvarligt äventyras.

När länets medier i dag har förmedlat att alliansen kastar ut Ronnebypartiet ur gemenskapen får det till följd att det röd/gröna alternativet får övervikt med två mandat gentemot alliansen. Snabbt har det därmed blivit fritt fram för Magnus Pettersson, s, att ikläda sig ordförandeposten i kommunstyrelsen. Om han så önskar!?

När han i dag inte vill svara på den naturliga frågan om intresset finns föder detta naturligtvis nya frågor. Svaret på dessa kan vara följande:

”Jag säger nej till kommunstyrelsens ordförandepost men ser fram emot att bli oppositionsledare på heltid”.

Detta har Magnus Pettersson i förtroende framfört till politiker på allianssidan. Den kommentaren kan ge hela förklaringen till att han i dag inte har velat kommentera frågan.

Sune Håkansson har i dag till media berättat varför han vägrat att gå med på alliansens (läs Roger Fredrikssons) fördelning av platser. Liberalerna har lika många mandat som Ronnebypartiet men har fått betydligt fler platser, vilket har förnekats av Roger Fredriksson som anser att rp har fått i princip samma tilldelning som före valet.

Samma var förhållandet efter valet 2014 men då ville inte Ronnebypartiet och Sune Håkansson bråka. Men nu är det annorlunda och det finns en anledning till detta och den heter ”synen på åldringsvården.”

Men det finns ytterligare frågor som Fredriksson och Håkansson träter om. En är att Roger Fredriksson vill ge sig själv och andra politiker höjda löner. Sune Håkansson anser att det bör Fredriksson inte pyssla med utan istället ge det uppdraget till icke berörda politiker.

När vi nu också vet vad Magnus Pettersson har för planer kommer kostnaden ytterligare att späs på för kommunstyrelsens del. Det är dyrt att ingå valtekniskt samarbete.

Sune Håkansson har till Radio Blekinge sagt att han är öppen för att lämna Ronnebypartiet som han själv var med om att bilda. Men det hjälper föga i den politiska situation som uppstår. Håkansson ikläder sig då politiska vildens kofta och den rollen har han visat tidigare att han trivs med.

Det sägs att Sune Håkansson gjort sonderingar med en politisk samverkan med vänstern, miljöpartiet och sverigedemokraterna och att detta skulle vara skälet till uteslutning. Det skälet anser inte jag håller. Alliansen har i så fall sonderat lika mycket med socialdemokraterna.

Det handlar istället om att Roger Fredriksson inte vill släppa in Sune Håkansson i kommunstyrelsen. Det är just den platsen som hägrar och som nu ställer Ronnebys politiska framtid på kant.

Till er båda – Väx upp. Ta en öl och tala ut.

Oväntat möte med hjortflugor

Det var under en vandring på Storemosse, en av Blekinges största myrar, som jag fick mitt livs första möte med en hjortfluga. En tämligen envis rackare som var svår att få bort från kind och hals. Den är hård och flat och vill gärna krypa in i ditt hår. Keps på är därför ett måste. En aggressiv typ som med vårt numera varma klimat håller på att breda ut sig även i sydsverige.

Det var vännen och dagens guide, Bertil Friberg, som berättade om hjortflugan eller älgflugan, som den också kallas, och som hjälpte till att plocka bort inkräktarna som var väldigt många.

Bertil berättade att flugan, som tillhör arten lusflugor, fäller sina vingar när den har hittat en lämplig värd. Den trivs företrädesvis i våtmarker som myrar och tjärnar.

Enligt Naturhistoriska Riksmuseet ska den här flugan vara tämligen sällsynt i södra Sverige men kan lokalt förekomma i större antal under varma somrar som 2002 och nu 2018.

Storemosse finns norr om Kallinge och är numera ett utmärkt utflyktsmål, men du måste vara tämligen van vid att vandra men också ha hygglig kondition. Underlaget är ojämnt och kan bitvis vara ganska blött. Efter årets extrema värme och torka är det nu tämligen torrlagt med stora sprickor mellan tuvorna. Ute på mossen växer nu allt mer träd. Små tallar har slagit rot men växer naturligtvis mycket sakta i denna miljö. Tallen på bilden är ca 30 år.

Den här mossen var under 1940 och en bit in på 1950-talet ett ofta utnyttjat bombmål för F 17:s dåtida flygplansflotta med bl a Saab T 18. Flygplanstypen fanns på F 17 under åren 1947 – 1956. Kockums Jernverk hade till uppgift att gjuta ”bomberna” som försågs med en mindre krutladdning. På den tiden var mossen betydligt mindre bevuxen varför dåtidens ”bomber” ligger på ett ansenligt djup.

Förutom bekantskapen med hjortflugorna kunde vi njuta av en riklig skörd med ståtliga Karl Johan. Dessutom bjuder alltid våra gemensamma vandringar på rika upplevelser och naturligtvis en och annan berättelse om flydda tider.

Vi i gruppen är gamla orienterare som tillhört anrika klubben Skogsvandrarna och som helt enkelt inte kan sluta med att vandra. På bilden Stig Lindström, Evert Oskarsson och Bertil Friberg.

Hjortfluga Lipoptena cervi. 4-5 mm lång; mörkbrun; har vingar, som avbryts då flugorna funnit lämplig värd.

Värddjur Älg, dovhjort, kronhjort, rådjur; ”anfaller” människor. Tämligen sällsynt i södra Sverige. Dock kan den dyka upp lokalt i större antal – som nu den varma sommaren 2002. Hanen kan ses flyga omkring i skogsmark, medan honan ofta sitter i toppen av grässtrå eller liknande för att invänta passerande värddjur. Larven förpuppas i marken, företrädesvis i mjuk och fuktig jord.

Namnförklaring Släktnamnet kommer från de grekiska orden lipo som betyder överge, lämna eller vara förutan, och ptero som betyder vinge, och avser vingautotomin. Artnamnet kommer från latinets cervus för hjort – vilket syftar på flugans värddjur.

Källa: Naturhistoriska Riksmuseet.