Är seniorers medverkan viktig?

Då och då är det svårt att förstå vad det är för logik som har varit vägledande när politiker väljer att göra undantag mot gängse regelverk och särbehandlar en grupp människor.

Jag tänker på ett antal seniorer som ihärdigt agerat under sex år för att få samma rättigheter som politiker i kommunala pensionärsrådet i Ronneby kommun men utan framgång. Seniorerna har lämnats utan ersättning med synnerligen vaga förklaringar.

Jag vet att pensionärsrådet (KPR) är ett rådgivande organ men då uppstår ett antal frågor som måste besvaras:

Vad är syftet med pensionärsrådet?

Är seniorers medverkan viktig?

När särbehandling sker i Ronneby kommun som anges i följande medborgarförslag måste intrycket bli att ledande politiker inte ser seniorer som en resurs. Man ser dem över axeln. Tillvägagångssättet kan betecknas som diskriminering och ålderism.

I Karlskrona kommun behandlar man politiker och representanter för pensionärsorganisationerna på ett likvärdigt sätt. Samma ersättning till alla!

Nu har jag därför lämnat följande medborgarförslag till Ronneby kommun:

Medborgarförslag

I vårt moderna samhälle av i dag är det otänkbart att peka ut en grupp människor som behandlas avvikande mot gängse regelverk. Det handlar om demokrati och allas lika värde. Detta borde vara en självklarhet, men är det ändå inte.

KPR, Kommunala pensionärsrådet, i Ronneby kommun är ett rådgivande organ som har sex sammanträden per år och som består av politiker och representanter från kommunens pensionärsorganisationer.

Rådets ledamöter behandlas på olika sätt. Politikerna uppbär arvode och milersättning medan representanterna för pensionärsorganisationerna blir utan ersättning. Detta förfaringssätt kan benämnas på olika sätt – diskriminering eller ålderism. Båda synsätten lika allvarliga.

KPR är ett rådgivande organ och bör jämställas med vilken annan nämnd som helst. Motivet måste väl ändå vara att kommunen skall vara tongivande och i framkant även vad gäller äldrefrågorna. Därför bör seniorers omdömen och livserfarenhet vara av stort värde.

Under lång tid, ca 6 år har det sagts, har pensionärsorganisationerna gemensamt agerat för ett nytt reglemente där alla behandlas lika men utan att någon förändring har skett.  Undertecknad hoppas att tiden nu är mogen för en förändring och att alla i nämnden ska behandlas med respekt och med samma ersättning.

Förslag:

Undertecknad hemställer att Ronneby kommun snarast agerar för ett införande av lika behandling vad avser sammanträdesarvoden och bilersättning för alla ledamöter i Kommunala pensionärsrådet.

Johannishus 2019-01-29

Bengt Mauritzson Slottsallén 7, 372 95 Johannishus. Tel. 0708 664 653

Kommentarer kan lämnas på nedanstående epost:

Alla byter sida i Ålycke-affären

Den politiska diskussionen när det gäller äldreboendet Ålycke i Johannishus blir allt mer motsägelsefull ju fler som yttrar sig. Ska vi väljare kunna förstå vad som egentligen åsyftas måste alla handlingar och beslutsunderlag upp på bordet.

Vem äger t ex ärendet? Är det Äldrenämnden och dess förvaltning? Är det kommunstyrelsen? Just nu och med anledning av den kommentar som kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, lämnade i denna blogg för några dagar sedan ser det mer ut som att det enbart är han som äger frågan om Ålycke. Han har redan tittat på ett markområde intill affären i Johannishus som lämpligt för ett nybyggt äldreboende!

Finns det egentligen en övergripande plan för framtidens äldreboende?

I dag låter jag förre ordföranden i Äldrenämnden, Sune Håkansson, Ronnebypartiet, framföra sina åsikter i ärendet.

Han angriper bl a de röd/gröna. Han skriver:

”När S och V nu säger sig försvara landsbygden är det parodi.”

Han gissar att när ärendet snart kommer upp i fullmäktige är det mest troliga att det då blir en återremiss. En minoritetsåterremiss kräver endast 17 ledamöters röster. Inte minst måste Äldrenämnden få yttra sig, anser han.

Inlägget i sin helhet:

Det nu omdiskuterade äldreboendet Ålycke i Johannishus.

POLITISKA SIDBYTEN I RONNEBY

”Plötsligt ändrade sig den styrande Alliansen, liksom Sverigedemokraterna. Ålycke skall inte byggas om. Kringsvid 50 miljoner kronor blev för mycket. Därtill ifrågasätts om platserna behövs. Även om utomstående kan tycka att en del äldre borde flytta till himmet, så är det de äldre själva, som bestämmer.

De rödgröna, S, V och Mp, verkar ha varit oinformerade. I Kommunstyrelsens arbetsutskott, KSAU, deltog man inte i beslutet.

”Beslutet innebär en nedmontering av den kommunala servicen på landsbygden.” Så, ungefär, uttrycker sig den rödgröna ledningen. Också detta är ett formidabelt sidbyte. I arkiven finner jag en mångfald artiklar där jag, och andra, beskyllt S och V för att glömma landsbygden. Nedläggningen av högstadiet i Bräkne-Hoby är ett exempel. Avfolkningen av landsbygden under socialdemokraternas långa regeringsinnehav, försvarat av deras lokala företrädare, glöms inte heller. När S och V nu säger sig försvara landsbygden är det parodi.

Förvisso kan det vara politiskt lönsamt att satsa på landsbygdsfrågorna, och farligt att glömma dem. Centern i Ronneby kommun gjorde ett uselt val 2018. Fyra mandat är ett bottenrekord, långt från de tretton som är toppnoteringen. Internt ifrågasätts om detta inte är en följd av att landsbygden fått så lite av kommunala satsningar. Visserligen har Ronnebyhus uppdrag att bygga i de mindre samhällena, men uppdraget verkar inte verkställas.

Nu är KSAU bara ett beredande organ. Både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige skall behandla ärendet om Ålycke. Min gissning är att beslutet i fullmäktige blir en återremiss. Fullmäktige behöver veta äldrenämndens tankegångar om framtiden.

Detta har varit äldrenämndens problem. Alliansens ledning har mer än en gång kört över nämnden. LOV-beslutet är det klaraste exemplet. Beslutet om att tillåta privata etableringar var alls inte utrett. Nu torde Attendo bygga 54 lägenheter. 54 lägenheter ger uppenbara kostnadsfördelar. Ålyckes 30 lägenheter skulle bli dyra, men skulle medföra högre avgifter till Attendo. Kommunens betalning till privat utförare skall motsvara de egna kostnaderna.

Äldreförvaltningens problem idag är att man inte alls vet när Attendos lägenheter står klara. Det omöjliggör en rimlig planering. Därtill synes reglerna för den privata driften behöva en rejäl översyn. Kommunledningen brydde sig inte mycket om äldreförvaltningens invändningar. Nu torde det behövas ett nytt beslut.

Att avveckla Ålycke går inte att göra i en handvändning. Det torde behövas en del, förvisso billiga, lägenheter i trygghetsboenden. Återigen är problemet. Ronnebyhus och kommunstyrelsen, som är ansvariga för trygghetsboendena, gör sig ingen brådska. Helst skall man inte flytta på de äldre. De, som idag bor på Ålycke, bör i möjligaste mån få sluta sina dagar där. Därför kommer det att ta två-tre år att avveckla.

Därav följer att det mycket väl kan bli en valrörelse till om äldreomsorgen i Gamla Listerby kommun. Renovera Ålycke eller bygga något modernt, eller inte bygga alls?”

Sune Håkansson  Ronnebypartiet

Skadligt att Ronneby saknar opposition

För att en kommun ska må bra och bli framgångsrik på bred front är en stark opposition ett måste. Efter valet i fjol är en sådan motkraft totalt frånvarande i Ronneby. Kvarvarande alliansen med en stödjande svans av Sverigedemokrater kan nu raljera hur man vill, och det är också vad man gör.

Jag tar ett dagsaktuellt ärende som exempel. Det gäller den mycket omdiskuterade frågan om äldreboendet Ålycke i Johannishus ska byggas om eller inte.

En nästan helt enig Äldrenämnd beslutade tidigt i fjol att Ålycke skulle byggas om. Endast en ledamot i nämnden var starkt emot, nämligen Sune Håkansson, Ronnebypartiet. När ärendet behandlades i fullmäktige i mars ansågs det vara en skandal att ordföranden i Äldrenämnden var ensam om att gå emot det enhälliga beslutet.

Sune Håkansson hade hela fullmäktige emot sig i sin uppfattning. Inte minst kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, dundrade och läxade upp Håkansson när han ansåg att beslut tagna i fullmäktige naturligtvis ska genomföras. Dessutom ansåg han att ärendet hade förhalats av Äldrenämnden och riktade därmed kritik direkt mot Sune Håkansson.

Håkansson har hela tiden hävdat att en ombyggnad av äldreboendet Ålycke i Johannishus skulle vara helt onödigt. Han har hänvisat till kommunens införande av LOV (Lagen om valfrihet) som bl a innebär att företaget Attendo får bygga nya bostäder för äldre på Kilenområdet intill järnvägsstationen i Ronneby centrum. Därmed skulle äldreboendet i Johannishus inte behövas.

För samma ställningstagande blev Sune Håkansson hotad av en ledamot som slog vakt om äldreboendet i Johannishus och att det alternativet måste finnas för äldre som rotat sig på denna ort.

I dag är det en högre kostnad och samma skäl som Håkansson framfört, nämligen tillkomsten av nya bostäder i Ronneby centrum som motiverar att förpassa ombyggnaden av Ålycke i Johannishus till papperskorgen.

Nu i dag är det just Roger Fredriksson jämte en centerpartist, en liberal och två Sverigedemokrater som gör helt om och stoppar hela ärendet i papperskorgen.

-Vi har inte råd, är förklaringen som ges enligt BLT efter att kommunstyrelsens arbetsutskott tagit det synnerligen överraskande beslutet. Summan för ombyggnad var tidigare satt till 35 miljoner kronor och nu var prislappen plötsligt 50 miljoner kronor.

Den röd/gröna oppositionen ville på sammanträdet med KSAU inte fatta något beslut. Magnus Pettersson, s, och andre vice ordförande säger i dagens BLT:

”Jag är lite besviken att man bara kommer till arbetsutskottet och lägger detta på bordet. Har man en överenskommelse så har man.”

Jag kan respektera Magnus Petterssons beslut att avstå beslut eftersom det presenterades i form av en slags politisk kupp. Var det inte sagt att oppositionen skulle få bättre underlag och information om ärenden under den nuvarande mandatperioden?

I samma läge måste rimligen även de två närvarande Sverigedemokraterna ha varit. Eller hade dessa servats med närmare information av alliansen inför sammanträdet? Det är detta aningslösa svansande för alliansen som jag finner allvarligt för Ronnebys framtid. På sammanträdet får man veta att summan för ombyggnad har blivit 15 miljoner dyrare och det köper sd rakt upp och ner. Inte heller har ärendet en chans att överleva i kommunstyrelsen. Där har alliansen plus sd 11 mandat mot röd/grönas 6. Hade sd däremot röstat nej i avvaktan på betänketid och analys hade ärendet fått en helt annan inriktning.

Alliansen dikterar och gör som man vill så länge Sverigedemokraterna med sina mandat agerar dörrmatta i merparten av frågor. Dubbelt svikna är nu äldre boende i Johannishus som måste finna sig i att det är Ronneby centrum som gäller och inget annat. Sd har många väljare i Johannishus men det hade ingen betydelse i detta fall.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson kommenterar:

Nu är det faktiskt så att samtliga partier som har representation i Äldrenämnden, har haft informationen sedan decembersammanträdet. Undertecknad aktualiserade dessutom frågan vid kommunstyrelsens sammanträde den 8 januari.

Att hävda att man inte visste håller inte. Det vi säger nu är att planen är att bygga nytt vård- och omsorgsboende och ställa om Ålycke till ett trygghetsboende. Detta skulle innebära att vi kan skapa flyttkedjor i Johannishus vilket kan generera bättre förutsättningar för både affär och övrig samhällsservice.

Bengt Mauritzson: Hur ser den planen ut tidsmässigt?

Roger Fredriksson: Jag kan inte ange en exakt tidplan. Vi behöver ta beslut om placering och få fram en detaljplan. Men jag var personligen, igår, ute och tittade översiktligt i Johannishus efter lämplig lokalisering.

Maxi i Ronneby startar e-handel

E-handel med livsmedel får allt fler aktörer. I Ronneby är nu Maxi Ica stormarknad nära en start av denna tjänst. Sedan en tid tillbaka är man i färd med att färdigställa ett utrymme som ska fungera som hämtningsplats för varor beställda via nätet.

Ägaren, Mats Gunnarsson, berättar att starten för näthandel ska ske senast i februari men att det också kan bli under innevarande månad.

I Blekinge har redan fyra ICA-butiker genomfört en sådan satsning. Det gäller två butiker i Karlskrona, en i Jämjö och en i Karlshamn. I samtliga fall erbjuds såväl hemkörning som hämtning från utlämningsplats i butiken.

Såväl kund som handlare ser fördelar med onlinehandel. Kunden kan i lugn och ro framför hemmadatorn göra sina beställningar och därefter på bestämda tider hämta ut beställda varor. Förutom att färdigställa utlämningsplats är man nu också i färd med att datorisera sitt varusortiment.

Vid ett föredrag i Odd Fellow-logen Haqvin Spegel berättade Mats Gunnarsson också om andra satsningar med utbyggd service inom bl a det apotek som hyr lokal i Maxi Ica stormarknad i Ronneby.

För närvarande har han inga planer på att flytta butiken från nuvarande plats intill stadshuset. Han fick frågan om nya handelsområdet, som är på väg att planeras vid östra infarten vid E 22, skulle vara av intresse för hans del? Frågan besvarades med ett snabbt och bestämt NEJ!

Gubbhylla-Ronnebys politiska satsning

Det finns all anledning att önska varandra god fortsättning på det nya året, 2019. Det förra fick ett avslut som gav onda aningar inför vad som komma skall. Vi som utgör den breda massan helt utan ansvar för hur landet leds har fått oss en rejäl tankeställare.

Inte minst har vi fått erfara att traditioner som att fira jul och nyår är viktigare än att ta ansvar för hur landet ska ledas. Sverige var tidigare ett land som många på detta jordklot hade anledning att beundra. Vi var klart ledande inom många områden och nu kan vi inte ens formulera ett politiskt ledarskap som kan samla merparten av landets befolkning.

Vi har hamnat i ett moment 22 som innebär att politiska partier nu har så lika program att det för väljarna blir omöjligt att rösta. Nu handlar det inte längre om att politiskt staka ut en framtid för landet utan mer om vem som ska få ikläda sig rollen som statsminister. Nu handlar det mer om vem som ska göra mest avkall på sitt program som ändå är så likt övriga att det endast skiljer ett mandat mellan blocken.

Med tanke på hur tiden från valdagen har hanterats måste jag påstå att ingen av de inblandade partiledarna är någon ledargestalt att se upp till.  De valde långbänk och viljelöst förhandlande med sitt ego som främsta mål och vi vet hur det kommer att sluta, nämligen med ett extraval som inte kommer att förändra bilden nämnvärt. Partierna är benhårt låsta vid sina program och ingen vill heller tappa ansiktet och därför har ännu ingen radikal förändring skett på den punkten. Man väljer hellre ett kostsamt extraval vilket kommer att ställa oss väljare inför fullbordat faktum – all politisk makt utgår från folket och vi har alltså det yttersta ansvaret för hur landet ska ledas. Men det kan väl ändå inte krävas att vi också ska skriva partiprogrammen. Eller…

Även på det lokala planet, och då menar jag Ronneby kommun, hade året en avslutning som jag personligen ännu inte hämtat mig ifrån. Chocken har visat sig sitta djupt efter politikernas oförskämda sätt att inför ett svångremssparande inom samtliga förvaltningar ändå tänka mest på sin egen inkomst.

När en liten kommun med ca 29 000 invånare plötsligt vill jämföra sina arbetsinsatser och ansvar med riksdagens, ja, då har det slagit slint någon stans. Och partierna kunde med skiftande förklaringar rösta eller helt avstå och ändå gynna sin egen börs.

Jag har tidigare haft vänner i flera olika partier i Ronneby, vänner som jag dessutom haft respekt för, men dessa har jag snabbt måst ompröva. Politikerföraktet har just nu en högtidsstund i denna kommun.

En annan betydligt mer känd gubbhylla.

Dessutom har politikerna i Ronneby gått på tvärs mot vad samhället i övrigt siktar på, nämligen att utjämna könsfördelningen på olika nivåer i samhället. I Ronneby har man bildat en ny gubbhylla. I kommunstyrelsens arbetsutskott (AU) har man sopat rent från kvinnor. Nu är det gubbar för hela slanten. Åtta gubbar i skiftande åldrar utgör nu kommunens högsta politiska ledning. I kommunstyrelsen är det inte mycket bättre, 4 kvinnor av 17 ordinarie ledamöter. Bottenrekord!!

Mest allvarligt är att ingen tycks bry sig om vad som händer i Ronneby kommun. Jag tänker på såväl det saftiga lönepåslaget som att bojkotta kvinnor. På detta har knappast någon reagerat. En ledarskribent på BLT utgör undantaget plus en liten anonym insändare på undanskymd plats är det enda som har inträffat efter dessa två kupper. Bedrövligt. Politikerna i Ronneby är verkligen i behov av en uppläxning och bör hållas hårt i öronen. Ett snabbt uppvaknande är att önska väljarkåren i Ronneby.

God fortsättning!

Arbetslöshetens siffror i Ronneby

Näringslivschefen förvånade många när han ansåg att 90 förlorade jobb i Ronneby inte var något att oroas över.

-Det finns så många jobb nu i Ronneby att söka att vi kan ta det hela med ro, var hans kommentar för en vecka sedan till media.

Jag kan informera såväl näringslivschef som ledande politiker att verkligheten denna vecka ser ut som följer:

Det finns denna vecka 67 lediga jobb i Ronneby men inte mindre än 1783 arbetssökande! Märk väl att merparten av de lediga 67 jobben är lärartjänster. 

 

Dags för näringslivschefen att vakna

I dag måste frågan ställas – i vilken verklighet lever Ronnebys näringslivschef, Torbjörn Lind? Frågan ställs av många Ronnebybor efter ett inslag i SVT:s Blekingenytt i går kväll. Inslaget handlade om de två senaste beskeden om företagsnedläggningar, nämligen Södra Cells trägolvsfabrik, Berg och Berg i Kallinge och Sifo i Ronneby. Sammantaget handlar det om 90-talet arbetstillfällen.

Av tv-inslaget framgick att detta inte bekymrar näringslivschefen på minsta sätt och dessutom kände han inte ens till att Sifo hade planer på att avveckla verksamheten i Ronneby.

Jag har i dag talat med en synnerligen väl uppdaterad person i Ronneby som var så upprörd efter inslaget att han i dag redan tidigt på morgonen försökte nå Torbjörn Lind per telefon. Han var dock inte tillgänglig varför den uppringande hänvisades till kommunens medborgarservice.

En politiker med plats i kommunens Näringslivsråd var också förvånad över att ingen information om de två företagsavvecklingarna gavs när rådet sammanträdde så sent som i onsdags. Samma dag som media nåddes av information om nedläggningarna!

Det mest anmärkningsvärda är när Torbjörn Lind uppger att han inte hade någon information om nedläggningen om Sifo. I så fall är han den i Ronneby som är minst informerad av alla. Detta är nämligen en ”snackis” som har pågått bland invånarna de senaste fyra åren. Verksamheten har successivt bantats betydligt och dessa signaler borde rimligen ha nått ner för berget och in till stadshusets politiska ledning och inte minst till näringslivschefen.

Helt plötsligt är det, enligt näringslivschefen, ingen stor skada som sker när 90 arbetstillfällen försvinner. Detta uttalat i en kommun som länge tyngts av hög arbetslöshet, inte minst bland ungdomar.

Just Sifo har under åren varit en betydelsefull arbetsgivare för såväl nyexaminerade ungdomar men också för kvinnor. Dessa två kategorier var huvudmålet för kommunens företrädare när man i slutet på 1989 fick Sifo att etablera sig i Ronneby. Uppbyggnaden av den dåtida telefoncentralen genomfördes 1990 och 1991. Sifo investerade 25 miljoner men av stor betydelse var naturligtvis också ett väl tilltaget statligt lokaliseringsstöd.

Kan inte låta bli att tänka tillbaka på hur kommunens ledning tidigare arbetat för att om möjligt lindra skadeverkningarna av företag som har lagts ner. Man försökte i varje fall föra en dialog för att om möjligt hjälpa till att behålla företag som på något sätt börjat snegla åt flytt eller nedläggning. Då gällde det att slå vakt om varje arbetstillfälle.

I dag får jag en bild av en näringslivschef som inte alls är oroad. Det finns så många jobb på ingång. Med andra ord inget att oroa sig över att 90 jobb försvinner. Så många nya etableringar kan väl knappast vara på gång till Ronneby. Det gäller inte enbart att brösta sig över nya etableringar, typ Viggen-området, utan också värna det som redan finns. Nu tycks ingen dialog mellan företag och kommunledning förekomma. Att inget nämndes på Näringslivsrådets sammanträde samma dag som nedläggningsbeskeden kom till media vittnar med all tydlighet om detta.

BLT: Okänsligt av Ronnebyalliansen

Det är inte enbart skattebetalare i Ronneby som reagerar över alliansens förslag att kraftigt höja politikernas arvoden till en sammanlagd kostnad av 2 miljoner kronor.

Ett provocerande utspel, skrev jag för två dagar sedan. I dag skriver BLT:s politiska chefredaktör, Anders Gustafsson bl a så här i sin ledare:

”Det är okänsligt av Ronnebyalliansen att höja arvodena och kostnaderna för politiken samtidigt som de anser att kommunens verksamheter ska jaga kostnader. Det skickar helt enkelt helt fel signaler till både de kommunanställda och till kommuninvånarna. En prestigelös allians inser sitt misstag och ändrar sig till budgetfullmäktige den 29 september. Den gör om och gör rätt.”

Läs hela ledaren här:
http://www.blt.se/ledare/ronnebyalliansen-gor-om-gor-ratt/

Nu måste Sd bekänna färg i Ronneby

Jag måste erkänna att jag fortfarande, efter en vecka, befinner mig i ett slags chocktillstånd. Jag noterade att den borgerliga alliansen i Ronneby vill höja sina arvoden. Man vill t ex att kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, ska tilldelas en ersättning som motsvarar vad en riksdagsledamot har per månad – 66 900 kronor. En ökning med ca 10 000 kronor i månaden.

Kostnaden för höjda arvoden skulle landa på i runda slängar 2 miljoner kronor! Det är när jag samtidigt hör om skolans behov av 75 extra miljoner till en budget på 711 miljoner och när jag nu följer utvecklingen med elever som ska tvingas till busstransporter för att det saknas utbildade lärare till skolan i Backaryd som jag har svårt att förstå logiken i alliansens lönepåslag. Det är till alla delar grovt provocerande när man vet behoven inom lagstadgad verksamhet.

Därför känns det nu extra bra i maggropen när jag får veta hur den röd/gröna oppositionen vill fördela pengarna i sin s k skuggbudget. De säger blankt nej till höjning av politikerarvoden och vill dessutom se över förvaltningarnas administrativa kostnader. Läs personalminskningar.

De röd/gröna vill lägga merparten av sina budgetslantar på skola och socialtjänst och det genom att bl a ta 17 miljoner ur Ronnebys reserv. Oppositionen pekar i sin budget på betydande behov inom socialtjänsten och vill där skjuta till ytterligare tolv miljoner.

Det är i denna motsägelsefulla situation med så radikalt oliktänk mellan borgerlig allians och den röd/gröna oppositionen som jag snabbt tänker tanken – hur ser vågmästarpartiet Sverigedemokraterna på detta? Vill dom vara med och rädda skolan och socialtjänstens behov i en kommun med betydande behov av förebyggande verksamhet? Hur tänker de kring kraftiga höjningar av politikers arvoden?

Aldrig tidigare har det i Ronneby varit två så tydliga och viktiga ekonomiska alternativ att ta ställning till. Det måste väl ändå vara tämligen lätt att välja väg när det är så tydligt att slantarna behövs i verksamheterna och inte i redan välavlönade toppolitikers plånböcker.

Borgerliga alliansen kan få 17 röster med hjälp av Anna Carlbrant, politisk vilde utvandrad från Ronnebypartiet. De röd/gröna har 18 mandat men kan få 19 om Sune Håkansson, Ronnebypartiet, gör allvar av sitt beslut att gå i opposition. Frågan är då var Sverigedemokraternas 13 röster hamnar. Tänker de också på sitt eget välmående eller tar de riktigt ansvar för ett samhällsengagemang värt namnet? Den 29 november får vi svaret.

Det har sagts att två miljoner kronor till höjda politikerarvoden inte har någon större betydelse för budgeten i sin helhet. Men märk väl, så brukar det inte låta när föreningar eller annan kommunal verksamhet ropar på ekonomisk hjälp. Då är det alltid den gemensamma budgeten som påverkas och motfrågan blir alltid den samma – ”var i budgeten tycker du att vi ska ta den summan? Vad ska vi då ta bort i stället?”

Den 29 november, om ca en vecka, väljer Ronneby väg.