I månadsskiftet februari/mars nådde han tre års anställning. Nu har han sagt upp sig. Han trappar ner stegvis från första september och slutar i samband med julfirandet.
Det handlar om Thomas Andersson, 63, som anställdes i
Ronneby kommun i månadsskiftet februari/mars 2016 och då som chef för Fritids-
och kulturförvaltningen. Efter en omorganisation är han nu verksamhetschef för
fritid och kultur.
Han kom till Ronneby som en välkommen lösning på ett långvarigt personalproblem efter att Tommy Johansson köpts ut som förvaltningschef 2015. Rekryteringsprocessen gick i stå efter att samtliga sökande i en första runda hade underkänts. Susanne Öström var tillförordnad chef för förvaltningen mellan den 1 september 2015 och 29 februari 2016.
Thomas Andersson hämtades från Karlshamn där han bl a
genomfört en 20-årig lärargärning som avslutades med ytterligare tio år som
rektor vid Väggaskolan. Nu är det alltså dags att söka en efterträdare till
Thomas.
Det är lördag middag. Solen är blek men med hjälp av hög luftfuktighet känns det varmt. SMHI har en svettig inledning på sommaren med upprepade fel i sina prognoser. Denna dag är en varning utfärdad för Blekinge – risk för stora regnmängder och kraftig åska.
I Ronneby hamn laddar man för den årliga sillarodden. Jag
litar på SMHI och väljer Kulturcentrum och tre lockande vernissager.
Varför detta val?
Sillen som ska fraktas i ekor uppför Ronnebyån har alltid sett ut som sill ska medan konst är konst som alltid är sig olik och därmed spännande.
Utställningsytorna på Kulturcentrum är bland de största i södra Sverige. Sommartid har de också ett annat rekord – klart varmast i den här delen av landet. Ett mångårigt behov av åtgärder för att dämpa och göra besöken mer behagliga ser nu äntligen ut att få en lösning. I höst ska ventilationen åtgärdas. Pengar från bl a regionen ska då också räcka till en förändring av entrén.
Tre vernissager i rad är mycket även för inbitna och lojala konstvänner. Det blev svettigt men Ronneby har gott vatten vilket även intygades av besökare från den norra delen av kommunen.
Jesper Rehn, liberal och ny ordförande i nya kulturutskottet, var en positiv fläkt som invigningstalare i norra hallen där Daniel Jensen visar målningar, teckningar och skulpturer. Kan man blanda humor med allvar? Visst kan man. Daniel Jensen gör det på sitt speciella sätt. Det är endast din fantasi som sätter gränser.
I södra hallen finns det plats för 29 konsthantverkare från
Skåne. ”Utvalt” är samlingsnamnet på en jurybedömd vandringsutställning med
konsthantverk, form och slöjd som parkerar i Ronneby konsthall till den 1
september.
En tankeväckande skulptur av Daniel Jensen.
I Galleriet bearbetas hemmablindhet. Vi får hjälp med att
upptäcka det vi har omkring oss men som vi istället upptäcker på andra platser.
Det är konstnärerna Gertrud Alfredsson och Anna Berg som har lockat blekingar
runt om i länet att tillsammans upptäcka ”Sveriges trädgård”. Resultatet kan
beskådas på utställningen ”Föreställningen om Sveriges trädgård” som är en del
i ett flerårigt projekt.
Oinskränkt makt infinner sig när en politisk ledning saknar en stark opposition, som kan leda till att den politiska demokratin blir helt satt ur spel. Är dessutom fackliga intressen slapphänta i kombination med en utebliven mediabevakning, ja, då kan riktigt allvarliga situationer uppstå.
I Ronneby diskuteras sedan en tid tillbaka hur en moderat
politiker kunde få uppdraget som kommunikationschef men med bibehållna
politiska uppdrag. Politiker har funderingar som de delger varandra men ingen
agerar. Inte ens oppositionen tycks ha intresse eller ork. Detta trots
vetskapen att tjänsten som tilldelades en av topparna inom moderaterna aldrig
ens utannonserades.
Sune Håkansson, Ronnebypartiet, väckte frågan vid senaste sammanträdet
med fullmäktige men blev avbruten med motiveringen att han väckt frågan vid fel
tillfälle på dagordningen.
Kommunikationschefen, Johan Sandberg, m, som naturligtvis också fungerar som Ronneby kommuns informatör, är i dag ordförande i kommunala bolaget, ABRI, AB Ronneby Industrifastigheter och han är ersättare i fullmäktige. Tidigare var han ordförande i Ronnebyhus.
Detta, anser Sune Håkansson är direkt olämpligt. Än mer
klandervärdigt blir det när Sandberg på sociala medier förmedlar ren politisk
propaganda med moderat avsändare.
Jag menar, vore jag i dag aktiv journalist skulle jag i alla lägen kräva och vara bekväm med kommunikationschefens svar först om jag visste att han var just enbart ansvarig informatör och neutral i sitt agerande.
Att sitta på två stolar samtidigt har i alla tider varit en styggelse och i längden ohållbart. I varje fall för mig som journalist och jag blir inte speciellt övertygad av att en kommundirektör säger ”att han litar på att Johan Sandberg håller isär sina roller.” Så lät det i en av lokaltidningarna när det i februari 2018 (valåret) stod klart att man skulle utnämna Johan Sandberg till ersättare när dåvarande kommunikationschefen hade köpts ut, men bara som tillförordnad fram till årsskiftet 2018-2019.
I media la man ut texten och förkunnade att det skulle dröja innan man började rekrytera för att permanenta tjänsten. Man skulle under ett valår inte kunna tillsätta en kommunikationschef utan skulle avvakta valutgången.
Så var den officiella inriktningen men verkligheten var den
motsatta. När tillsättningen nu i efterhand har granskats står det klart att
Johan Sandberg fick sitt
heltidsförordnande utskrivet och undertecknat tre dagar före valet!
Lönen fastställdes till 56 000 kronor i månaden och han
skulle formellt från den 1 januari 2019 bli ordinarie kommunikationschef. Han
hade från den 1/3 2018 haft uppdraget som tillförordnad chef då han efterträdde Anna Ekberg som köpts ut
som kommunikationschef den 28/2 2018.
Nu kan säkert någon ledande politiker påstå att det är kommundirektören som tillsätter chefer, i detta fall Magnus Widén men som själv fick sparken tidigare i vår. Han sparkades av eniga politiker och har nu i sin tur ersatts av en tidigare chef inom kommunen.
Men ingen kommunal chef på den nivå som en kommunikationschef (informatör) anställs utan att hen har godkänts av kommunstyrelsens arbetsutskott. Således är det utan tvivel så att här har ledande politiker givit en politikerkollega ett tjänstemannauppdrag med bibehållna politiska uppdrag. Ett feltänk som borde rättas till genom att befria Johan Sandberg antingen från hans politiska uppdrag eller rent av utlysa den framträdande och viktiga tjänst han nu innehar.
Jag kan inte släppa tanken – om hen istället varit en framträdande socialdemokratisk politiker, hade den personen då också kunnat bli anställd som informationschef med bibehållna politiska uppdrag som t e x ordförande i ett kommunalt bolag? Frågan borde ha ställts för länge sedan, inte minst av oppositionen som i denna fråga tycks vara helt frånvarande.
Ronneby styrs i dag av en delvis splittrad borgerlig allians
som i flertalet beslut stöds av sverigedemokraterna.
Det känns tryggt men också en aning overkligt att ta del av dåtida naturbetraktare som i detta fall älskade och saknade Povel Rammel.
När
Povel lät sig förföras av vårens prakt 1954 var det mesta som vanligt. Våren
kom när den skulle – i maj månad.
Vid den tidpunkten kunde människor inte ens tänka tanken att vi 65 år senare, alltså i dag 2019 skulle begåvas med ordet FLYGSKAM.
Vi
som växte upp i omedelbar närhet av F 17 kunde först 1958 uppleva att
folkflyget kom till Blekinge och då med tämligen tystgående propellerplan som
DC 3. Att själv få flyga och inte bara titta på militära flygplan var en
himmelsk lycka.
Naturligtvis
kunde vi då inte heller tänka oss flygandets utveckling, framförallt då på
längre distanser. Sverige är ett avlångt
land och tanken har ju hela tiden varit att göra landet lite kortare med hjälp
av just flyget.
Jag tycker inte att vi ska behöva skämmas om vi flyger inrikes när inga andra val finns att tillgå. Bilar smutsar också ner miljön och tågen, ja, den utvecklingen går ju mer mot avveckling eftersom osäkerheten att komma fram i tid eller helskinnad beror på nedsliten materiel.
Med
detta sagt kan ni lätt förledas tro att jag är en klimatförnekare, men så är
inte fallet. Jag är väl snarare en klimatkramare som oroligt följer
utvecklingen men som vill tro att vi människor är så kloka att vi över alla
gränser räddar vårt enda och älskade jordklot.
Jag
ska nämna bara ett exempel. Å trots att vi denna kväll välkomnar våren ska jag
hämta ett exempel från våra många älskade vinteraktiviteter. Många av oss
gillar pimpling eller att i självvalt tempo glida fram på sjöisarna med hjälp
av långfärdsskridskor, men allt detta kan vara i farozonen för nästa
generation.
Om medeltemperaturen fortsätter att öka i nuvarande takt kan över 35 000 sjöar på norra halvklotet bli isfria året om. Det i sin tur skulle främst drabba sjöar i framför allt södra Sverige med bl a stora konsekvenser för ekosystemet.
Algblomningen
skulle öka eftersom växtsäsongen i sjöarna skulle bli längre.
Dricksvattenkvaliteten kan försämras eftersom inflödet av skadliga ämnen till
sjöarna skulle öka om de aldrig täcks av is.
Naturligtvis har vi svårt att ta in all den information som sköljer över oss men jag vädjar till er – ta forskarnas rapporter och varningar på allvar. Vi måste inte minst rädda miljön för våra efterkommande generationers skull.
På tal om förändringar. Vem av oss, inte jag i varje fall, hade för bara något år sedan kunnat gissa att när bönder släpper ut sina kor på vårbete ska behöva göra det under polisbevakning. Varför har inte korna släppts ut långt tidigare förresten? Det har ju varit vår länge! Nej, framöver kommer det nog inte att bli så många publika kosläpp; allteftersom temperaturen höjs kommer det att vara självklart att korna betar och lever utomhus en mycket längre period under året. Och kommer att släppas ut allteftersom som något helt naturligt – utan publik.
Jag vill tro på ett lagom vårregnande och en för oss lagom varm sommar med bara ett ringa antal fästingar som ska vara av normal storlek och att fjolårets omänskliga grillförbud inte ska behöva upprepas och att fjolårets rekordartade skogsbränder ska vara ett minne blott.
Jag vill tro att vi klarar utmaningarna och därför hälsar vi med optimism våren 2019 med ett fyrfaldigt leve.
Som traditionen bjuder var det som vanligt Ronneby Musei- och Hembygdsförening som arrangerade och med medverkan av Ronneby Blåsorkester och Decibellerna.
Sune Håkansson, Ronnebypartiet, dagens gästskribent, konstaterar att han under sina 25 års vandringar i stadshusets korridorer aldrig upplevt så dålig stämning som i dag. Politiker framför kritik mot ledande tjänstemän som i sin tur klagar på politiker.
Nyligen sparkades kommundirektören och han kan följas av fler högt upp i hierarkin, anser Håkansson som har börjat sakna förra oppositionsrådet, Malin Norfall, s.
Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje ledamot kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga hade varit att i stället minska med två ledamöter, ses som stötande, skriver Håkansson.
”NYTT FRÅN LÄKTAREN
Så har det hänt. KD avser att förhandla med SD. SD skall
behandlas på samma sätt som övriga partier. Resultatet lät inte vänta på sig.
Opinionssiffrorna för KD steg i höjden. Inte så konstigt, ty folk i allmänhet
har länge uttalat den åsikten. Jag gissar att M snart följer efter.
Även om det är länge till nästa val, kan jag inte låta bli
att spekulera. Hur ser det då ut i Ronneby kommun, om de nuvarande trenderna
står sig, och om de översätts till kommunal nivå? KD plus tre mandat, minus ett
för M och minus ett för S samt minus ett för L. måhända.
Vid ett sådant utfall skulle KD få 4, SD 13 samt M 8 mandat.
Tillsammans 25 mandat och majoritet i kommunfullmäktige.
Vid ett sådant utfall torde det också vara svårt att hindra SD från att ta hand om kommunalrådsposten!
Förvisso finns problem, kanske mest inom KD. Man har nära
nog bara Willy Persson, som börjar bli gammal. Nu sägs det ju vara så, att
personer som funderar på en politisk karriär ställer frågan: Var kommer jag
fortast fram? De egna åsikterna har inte så stor betydelse. KD torde få många
nya medlemmar i närtid,
SD har en orutinerad uppställning, men är det parti som
hårdast satsar på utbildning.
Likväl kan det bli problem med att finna kompetenta
ordföranden i de olika nämnderna. Det är inte utan att det redan nu antyds
problem. Att det just nu också synes vara problem på oppositionssidan
förstärker. Det är inte utan att Malin Norfall saknas.
På tjänstemannasidan fick, som jag antydde i en tidigare
inlaga, kommundirektören gå. Det kan bli fler, högt upp i hierarkin, som får
följa efter.
Det är ett dilemma att det på politikerhåll framförs kritik mot de högre tjänstemännen. Samtidigt upplevs att tjänstemännen inte har alltför mycket till övers för politikerna. Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje person kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga steget hade varit att minska med två ledamöter, att därtill ge höga arvodesökningar, ses som stötande.
Jag har vandrat i Stadshusets korridorer i 25 år. Aldrig har
jag upplevt en så dålig stämning som nu. Det måste finnas skratt på en
arbetsplats. Dörrar skall sällan vara stängda.
Åter till inledningen. Frågan blir ju hur C och S kommer att behandla SD. Den officiella invändningen hos de båda partierna är att SD har alltför nazistiska rötter. Samtidigt brukar S beskylla C för att ha ett till vissa delar brunt förflutet, då under 1920- och 1930-talen. Vissa uttalanden från dessa årtionden pekar ju också i denna riktning.
Dilemmat för S är att man själva knappast är rena. Initiativ om den rasbiologiska forskningen i Sverige togs i stor omfattning av S. Fortfarande lever svenskar, som finns med i de register över ”mindervärdiga” grupper, som då upprättades.”
Det behövs betydande insatser för att råda bot på mänskliga orättvisor i samhället. Därför har jag inte alls svårt att stödja den insats som SPF Seniorerna nu gör på riksplanet för att bryta ett utanförskap som drabbar seniorer som inte har möjlighet att möta den snabba digitala utvecklingen. Något som samhället tycks blunda inför.
Ta del av den viktiga utmaningen som främst riktas till kommunerna.
”Länets kommuner måste göra mer för ökad digital inkludering
Den digitala utvecklingen har inneburit genomgripande förändringar. Den omfattar nu i det närmaste hela samhället. Digitaliseringen för mycket gott med sig för människor, företag och samhället i stort, och digital kompetens krävs i regel inom alla delar av samhället idag.
Men samtidigt hamnar en del människor utanför. Traditionella lösningar försvinner, samtidigt förutsätts att alla är digitala. Det kan bli svårare att resa och röra sig i samhället, sköta betalningar, vara en del av sociala gemenskaper eller hantera samhällsinformation och myndighetsärenden.
Enligt siffror från Internetstiftelsen i Sverige handlar det uppskattningsvis här i Blekinge om cirka 20000 äldre som känner sig bara lite eller inte alls delaktiga i det digitala samhället. För dessa finns risk för sämre förutsättningar att delta i samhällslivet.
Det digitala utanförskapet är inget övergående problem,
utvecklingen går snabbt och vi måste hela tiden uppdatera vår digitala
kompetens. Alla människor måste därför ha möjligheten att inkluderas, och kunna
både skaffa och utveckla sin digitala kompetens liksom digitala verktyg. Det
finns många digitala lösningar som kan förenkla vardagen och höja
livskvaliteten för seniorer.
Vilka kommuner här i Blekinge vill agera föredöme genom
inkluderande insatser som seniorvänligt stöd, utbildning för livslångt lärande,
mer användarvänliga digitala tjänster och att behålla en del traditionella
lösningar?”
Eva
Eriksson
förbundsordförande SPF Seniorerna
Nils
Ingmar Thorell
distriktsordförande SPF Seniorerna Blekinge
Nyheten att politikerna vill byta ut hårt nedsuttna stolar i fullmäktige (Ronnebysalen) har väckt skattebetalarnas intresse. Ingen oväntad reaktion, tycker jag.
Två tunga
nämnder har redan, efter nästan tre månader, flaggat för kraftiga underskott.
Dessutom leder redan Ronneby skatteligan i Blekinge. Man tar ut högst
kommunalskatt och större blir tyngden av att Region Blekinge också diskuterar
ytterligare skattepåslag. Risk för skattehöjning lär dessutom vara nära
förestående i Ronneby om inte något i dag otänkbart kommer att inträffa.
Att i detta läge börja diskutera krav på byte av stolar ter sig för många obegripligt och helt verklighetsfrånvänt.
Men nu har
det börjat komma förslag på besparingar. Det mest lockande förslaget kommer
från Urban Jönsson, styrelsemedlem i Folkteatern som har följande idé:
”Teatern ska snart byta sina stolar. Kommunfullmäktige kan få överta de gamla. Teatersalongen dög som stadshussal på 1950- och 60-talen. Cirkeln sluts.”
Teaterstolarna är väl insuttna efter mer än 60 år av trogen tjänstgöring för såväl politiker som publik. Med andra ord, aningen bleka i tyget men har inga gropar i likhet med långsittningar och ”tunga” politiker i fullmäktige.
Här ett annat förslag från intresserad skattebetalare.
Rädda Ronneby undan en skattehöjning och kom med fler förslag på besparingar. Kan med fördel skickas under adress:
Det tycks inte vara någon hejd på vad politikerna i Ronneby kräver för att styra kommunen. Strax före årsskiftet drev de igenom en ekonomisk satsning i miljonklassen som gav eko bland allmänheten. De gav sig själva ett lönelyft som är likvärdigt med vad riksdagsledamöter har i ersättning.
Nu kommer nästa krav från gruppen ledamöter i fullmäktige. Stolarna är inte bekväma nog. Känns nedsuttna vilket på vardagsspråk innebär att det till följd av långa och tunga sittningar har bildats en djup grop i stolsitsen.
Man kan ana att flera ”tunga” ledamöter känner oro för att det ska bli svårt att lätta från stolen när talarstolen väntar. Men med tanke på att det endast är ett fåtal av ledamöterna, företrädesvis gruppledarna, som kan omfattas av detta problem kan jag inte se någon anledning till byte av stolar i Ronnebysalen.
Jo, kanske ändå, men då ska det vara stolar som är sittriktiga men ändå inte inbjuder till några längre sittningar. Jag kan personligen tänka mig att detta var tanken när man långt tillbaka i historien valde att sätta ledamöterna på bastanta och vackra trästolar. Se bild. Vid den tiden, har det sagts, var inte sammanträdena så långa som i dag. Med andra ord, satsa på trästolar utan sittdyna och ni ska se att kommunen kan spara in de slantar som istället behövs inom skola och omsorg.
Siktar man på att korta ner sammanträdena i fullmäktige kan
en slant också sparas in på inköp av frukt och sodavatten.
En respektingivande summa pengar kan också sparas om man snarast inför en ordningsregel som får ledamöter att inte slita sönder mikrofonerna i de två talarstolarna. Politikerna upptäckte tidigt att mikrofonerna är böjbara och det tycker de uppenbarligen är så roligt att de under hela tiden de talar sliter och drar i mikrofonen. Om det är nerverna som får dom att utföra handpåläggning kan de väl välja att som nerviga fotbollstränare tugga tuggummi. Fast då tugga försiktigt så att mikrofonen inte tar upp det ljudet istället.
Nu har jag hört att ledamöterna också vill ha möjlighet till
att ladda sina läsplattor. Även här är det allt för långa sammanträden som gör
att plattorna hinner laddas ur. Men ska sanningen fram, och det ska den alltid,
så är det också deras smarttelefoner som behöver mest laddning. Sociala medier
ska ju också informeras och helst med direktsändningar.
Ja, det är inte lätt för dagens ledamöter att utföra alla
sina uppdrag. Jag begriper inte hur det kunde funka för dåtidens politiker som
inte alls tycktes lika splittrade utan kom pålästa och förberedda på vad det var
för beslut som skulle avhandlas.
