Kultur ifrågasätts men inte idrott

”Jag vill inte spela fotboll, vad finns det då för mig att välja på”, säger en ung elev.

Ja, vilka valmöjligheter kommer det att finnas för barn och unga om Kulturskolan i Ronneby avvecklas? KANSKE skulle musikdelen finnas kvar men om man inte är det minsta musikalisk eller intresserad utan i stället vill hitta sin identitet och sitt sammanhang genom bild, drama eller dans då är det stopp.

Denna lördag, den 7 september, är vi ca 500 som har tågat i ett demonstrationståg med dubbla orkestrar i täten ner till torget i Ronneby för att där med elever, lärare, musiker och kulturarbetare trumma in hur viktig kulturen med sina många grenar är för oss människor.

Medan jag lyssnar till berättelser om det självklara med kulturutövandets betydelse och individers utveckling söker min blick sig mot publikhavet. Eleverna på kulturskolan visade exempel ur verksamheten. Stafflier hade satts upp där elever visade sin idérikedom med hjälp av färger och penslar. En grupp danselever tog över torgscenen med ett bejublat framträdande.

Micke Gunnarsson, mångårig konsult inom skolans värd höll ihop programmet på torget och ville med sitt inlägg komma åt politikernas innersta tankar inför höstens fortsatta budgetarbete.

”Jag vill inte tro att någon politiker egentligen vill lägga ner Kulturskolan”, sa han och inriktade sig huvudsakligen på att betona vikten av den kraft som kan utveckla unga människors självförtroende genom kulturen.

Johan Svedberg, musiklärare och välkänd trubadur och underhållare, hade skrivit en kampsång till kulturskolans bevarande.

Hur många politiker fanns det då på plats som eventuellt skulle kunna omvändas i tanken på att eventuellt lägga ner Kulturskolan eller delar av den. Vad jag kunde se var det endast politiker som redan har bestämt sig för att säga nej till en nedläggning. Det handlar då om hela oppositionen med s, v och mp förstärkta med liberaler. I publikhavet fanns nämligen Jesper Rehn, l, ordförande i Kulturutskottet.

Min inställning och övertygelse när det gäller kulturens betydelse har efter lördagens manifestation inte förändrats, istället har den stärkts av elevers vittnesmål om betydelsen av vad kulturskolans verksamhet har betytt för dem i sin personliga utveckling. Idrottens betydelse ifrågasätts aldrig och det numera med en självklarhet efter generationers erfarenhet.

Om politikerna väljer besparingsförslaget att behålla endast musikinriktningen i Kulturskolan och därmed fördubbla avgiften från 300 till 600 kronor har man tagit första steget mot ett klassamhälle där enbart familjer med god ekonomi kan erbjuda sina barn en stimulerande uppväxt.

Ronneby kulturskola har genom åren stärkt sin ställning inom sitt kulturområde i landet och då inte minst genom Scenkonst Sydost och den årliga skolteaterfestivalen som lockar utövare från stora delar av landet. Här har alltså Ronneby ett övergripande och nationellt ansvar som måste förvaltas väl.

Jag kan för egen del vittna om hur viktig scenkonsten kan vara för elevers möjlighet att lära sig agera inför publik och vad detta i sin tur innebär i ökat självförtroende. Jag har sett barnbarnen växa genom att delta i denna utbildning.

En kommun som väljer bort vissa delar i en samlad konstutövning inom Kulturskolan har inte längre någon framtidsvision. Man har helt enkelt gett upp! Det måste alltid finnas andra vägar än att strypa en hel verksamhet även om det kan ta lite längre tid. Det är just den vägen som oppositionen vill gå, att göra verksamheten mer effektiv. Välj inte enklaste vägen. Det är den vägen som förvaltningens tjänstemän har föreslagit men politiker måste ta fulla ansvaret för helheten och testa alla vägar innan man lägger sig ner och ger upp.

Tänk om fler av kommunens beslutande politiker fått möjlighet att vara elev på kulturskolan och därigenom fått upp ögonen för olika kulturyttringar; teater, dans, bildkonst och musik… Då hade politikerna också redan insett att kultur fått dem att växa och stärkas som människor. Jag kan tänka mig att flera av dem säkert har varit aktiva inom någon idrottsgren. Men själslig styrka är lika viktig som kroppslig styrka.

Blekinge snart bortom räddning

Även denna sommar har det talats en del om extremväder. Årets värmechock kom i två omgångar och var betydligt mer kortvariga än fjolårets.

Chockvågor har också präglat det politiska livet i Blekinge. Hösten kan bli extremt upplevelserik och bjuda på många obehagliga nyheter när den politiska processen med budgetar nu tar fart i länets fem kommuner. Regionen med sina långvariga och speciella problem inte heller att förglömmas.

Det talas allt mer öppet om kommande skattehöjningar. Detta trots att neddragningar med oönskade resultat som nedläggning av icke lagstadgad verksamhet redan har aviserats på flera håll. Det är bl a det ökade skattetrycket i Blekinges fem kommuner och det som väntar inom regionen som får mig att se mörkt på framtiden om inte staten räcker ut en hjälpande hand.

Det som i lika hög grad medverkar till min mörka framtidssyn är hur de politiska uppdragen utförs. Interna strider urholkar förtroendet och den politiska inriktningen med ideliga uppgörelser utan att komma tillrätta med en ansträngd ekonomi gör att jag sammantaget gör bedömningen att Blekinge tämligen snart är bortom räddning.

Jag ska ge några korta exempel på vad som medverkar till att göra Blekinge till ett allt mer ogynnsamt län att bo och verka i. Även om ni bara är måttligt intresserade av att följa länets politiska skeende i kommunerna och på regional nivå kan ni ändå inte ha missat de exempel jag nu ska peka på.

Okontrollerat maktbegär

Jag inleder med Olofström som sedan i våras lider av ett okontrollerat maktbegär som har slagit sönder ett mångårigt och tryggt politiskt arbete och som nu är skadat för lång tid framöver. Inget kommer att vara sig likt efter valet 2022 och vad detta kan föra med sig för industrikommunen Olofström kan vi bara ana.

Sölvesborg är ett ännu större sorgebarn där ledande politiker också har försvunnit men på helt egna ”meriter” och antagligen var det bäst som skedde innan än större skada hade hunnit åstadkommas. I den kommunen är det tjänstemännen som har reagerat över en extrem omläggning av den politiska inriktning som redan har inneburit allvarliga och beklagansvärda upplevelser för de som lever och verkar i Sölvesborg. Resultatet blev att en chef köptes ut för skattepengar till ett stort belopp.

I Karlshamn är det turbulent till följd av betydande penningrullning. Även i den kommunen har politiker pekat ut en ansvarig chef som skickats hem på grund av att han inte klarat tuffa besparingar inom Gymnasie- och Bildningsnämnden. Politikerna i Karlshamn beskylls för att satsa mer på östra kajen och en återvinningsanläggning än att slå vakt om utbildning och äldreboende.

Kulturskola hotad

Att Ronneby akutsparar är sedan länge känt. Främst är det skola och omsorg som står i skottgluggen för tuffa nedskärningar för att eventuellt undvika en skattehöjning som verkar ofrånkomlig. Redan i höst försvinner 45 resurstjänster inom skolan vilket medför att utsatta elever drabbas eftersom sådan verksamhet inte är lagstadgad. Även chockbeskedet att kulturskolan är hotad har fått allmänheten att reagera vilket bl a ska manifesteras med en demonstration på torget kommande lördag.

Karlskrona har sina ekonomiska problem som har liknats vid sand som rinner genom ett såll. Det handlar om slarv med glömda hyresavtal och ett antal andra åtaganden som får mer skattepengar att rulla allt snabbare.

Det är således besparingar och inskränkningar som blir den samlade bilden av länets fem kommuners nära framtid, inte minst med oundvikliga skattehöjningar väntande bakom årsskiftet.

Oförklarligt avsked

Samma är naturligtvis förhållandet för Region Blekinge där slantarna rullar lika snabbt om inte snabbare än i kommunerna. Underskotten växer och det har visat sig att skattepengar är lika odryga om de handskas av borgerliga eller vänsterpolitiker. Att starta ett politiskt arbete med att oförklarligt avskeda en av regionens högsta chefer kostade åtskilliga miljoner som hade behövts för att täta allt större ekonomiska hål i budgetar. Ännu en snar skattehöjning är att vänta vilket innebär ett extremt högt skattetryck för oss i Blekinge.

Vi är många som genom åren förslagit att Blekinge måste bli en gemensam kommun. Detta för att inte minst spara ansenliga summor med skattepengar. När jag nu torgför denna självklara idé gör jag det med en dåres envishet men vet också att idén INTE är genomförbar. Varför?

Det är samma politiker som i dag inte klarar politik och ekonomi som ska ta ett sådant beslut och du förstår säkert det omöjliga i att få maktbegärliga politiker att ta självklara och framtidssyftande beslut i den riktningen.  Men just därför är det kanske nödvändigt med ETT politiskt styre och färre inblandade politiker? Om vi inte ser upp kan snart fler kommuner i länet vara drabbade av samma  ovälkomna politiska färg som nu har drabbat Sölvesborg.

Annars är Blekinge snart, snabbare än vi kan ana, bortom räddning.

Burkberg hittat i Ronnebyskog

En jägare formligen snubblade över ett berg av burkar i skogen. Det var stora högar av burkar och på flera olika platser i terrängen.

Jägaren kontaktade familjegruppen i KRIF hockey som nu har sanerat och plockat bort en ansenlig mängd burkar.

Vem eller vilka kör då ut i skogen för att slänga så här många burkar istället för att panta dom och få betalt? Förklaringen är, menar klubbmedlemmar och andra, att det rör sig om en liga eller ligor som begår inbrott på Miljötekniks avfallsanläggning i Angelskog. Man sorterar därefter bort skadade eller importerade burkar som inte ger någon pant i Sverige.

”Det är i det läget vi har kommit in för att sanera de platser som har hittats”, säger Micke Berglund som är en av många i KRIF-gruppen som arbetar med projektet Pantamera.

”Vi får ersättning för alla slag av burkar och vi har avtal med en rad företag och andra som skänker burkar och petflaskor”. Pengarna används till att betala hyra av tider i ishallen för såväl seniorer, juniorer som pojklag, fortsätter Micke Berglund.

Projektet Pantamera startades för ca ett år sedan och fram till i dag har gruppen skramlat ihop nära nog 100 000 kronor!!

Medlemmarna gillar att samla burkar men var näst intill i chocktillstånd när de kom fram till burkbergen i den aktuella skogen. Miljöteknik har informerats om de upphittade burkarna och är tacksamma över hanteringen som säger att man inte har resurser att rensa upp det som ratas av inbrottsligorna.

Jag är inte säker på att Ronneby kommun numera delar ut något miljöpris men skulle så vara fallet finns det nu en lämplig pristagare att nominera. KRIF gör här en samhällsinsats i dubbel bemärkelse. Riktigt bra!

Foto: Jonas Melén och Micke Berglund

Bilmekaniker nysatsar i Johannishus

Andreas Mårtensson välkänd bland bilägare i Ronneby. Foto: Micke Berglund själv stolt ägare till en nyrestaurerad Volvo Amazon.

Bilverkstaden i Johannishus, inrymd i före detta Gulfmacken, har bytt ägare. Den som tar över är Andreas Mårtensson som efter 13 års delägarskap i Ronneby Bilservice tar klivet öster ut inom kommunen under företagsnamnet, Johannishus Bilteknik AB. Start blir det i början av augusti.

Andreas Mårtensson har aldrig gått arbetslös. Han slutade skolan en fredag och måndagen därefter var han en i gänget på Ronneby Bilservice, som har funnits på samma plats i 45 år, mittemot Maxi i Ronneby. Under många år ägdes verkstaden av Ahlberg Bil som avyttrade den 2009. De anställda, många av dem veteraner inom företaget, tog över och ingick delägarskap.

Nu går Andreas Mårtensson vidare och blir egenföretagare i Johannishus. Detta efter att Bilservice har lagts ner.

Han är specialist på Volvo och Renault men klarar med sin rutin det mesta i bilväg. Han tar en del överbliven utrustning med sig från verkstaden i Ronneby och samma blir förhållandet för många invanda kunder som med lätthet kommer att följa efter.


Ronneby – en vacker historisk stad

Årets historiska stadsvandring i Ronneby med dramatiserade inslag utspelar sig på 1800-talet. Det är då – 1882 – som Ronneby återfår sina stadsrättigheter.

Vi är en grupp på uppskattningsvis 80 intresserade som i god tid har intagit det stenlagda torget som har förändrats så många gånger genom historien. Det är turister men det är också påfallande många Ronnebybor som vill veta hur staden vid Ronnebyån fungerade under 1800-talet.

Ån utgjorde vid den tiden en viktig gräns. Norr om vattnet var det stad och söder om var det landet, Ronneby landskommun.

Fiskargumman med son gestaltade av Kseniya Ani och Melwin Rosander. Köpglada tanter på jakt efter nyfångad gädda, Malin Holm och Mia Österhof.

Det är Ronneby Folkteater med skådespelare och guiden, Anders Johnsson som under en och en halv timme ger vandringen ett rikhaltigt innehåll. Urban Jönsson har skrivit manus och med tidsenlig klädsel blir historien levande. Även för infödda Ronnebybor var det i flera stycken en ahaupplevelse som naturligtvis resulterade i många kommentarer och höjda ögonbryn.

Mia Hoff, Malin Holm och Anders Johnsson gestaltade det fina folket i dåtidens Ronneby.

Anders Johnsson kan verkligen sin stad utan och innan. Namn, årtal och företeelser, inte utan poänger, utgör helheten personifierad. Lägg därtill att han med precision lotsar gruppen över järnvägsspår utan att krocka med tågen. Han kan även tidtabellen.

Det handlar om häradshövdingarna Gadd och Lindblom och det handlar naturligtvis om Kockumverken där inte ens fabrikstutan saknas. Nedre Brunnsvägen har en rik historia i sig och naturligtvis skänker jag dåtidens ångbåtar som inte minst var begärliga mål för oss yngre på 1940- och 1950-talet. Nu ser vi bara kajkanten som vittnar om en flitig båttrafik i ån.

Mamma och son på lunchrast från Kockumverken. Malin Holm och Melwin Rosander som i denna scen gör en lysande insats.

”När Ronneby blev stad igen” är rubriken för årets stadsvandring som genomförs varje onsdag under juli och en bit in i augusti. Arrangemanget är ett samarbete mellan Ronneby Folkteater och Ronneby kommun.

Efter att vandringen avslutats hördes flera kommentarer i stil med – ”Ronneby är en vacker stad och med en rik historia”.

Kommuninformation måste vara korrekt

Det kom ett mail till bengtbloggen@hotmail.com

”Enligt annons i dagens tidning (28.6) skulle parken vara avstängd 29/6 på grund av arrangemang. 

Hur kan det komma sig att den då var avspärrad redan dagen innan? 

Tyvärr fick nu många turister vända bort från området. 

Ingen vidare reklam för oss tycker jag.” 

Mats Karlsson, Ronneby 

Jag håller med Mats Karlsson. Information måste vara korrekt. Ett oavvisligt krav när det dessutom är en kommun som ansvarar för informationen.

Parken som åsyftas är Ronneby brunnspark, en av kommunens mest frekventerade besöksplatser.

Invandringens kostnader för Ronneby?

I en interpellation riktad till socialnämndens ordförande i Ronneby, Therese Åberg, m, vill Sune Håkansson, Ronnebypartiet veta kommunens kostnader för flyktingmottagandet.

Han riktar ingen kritik mot Ronnebys flyktingmottagande men vill veta om statsbidragen täcker kommunens alla kostnader.

Interpellationen har följande textinnehåll:

Ledande Ronnebypolitiker SKA skämmas

Jag sa det i vintras och fick då medhåll av BLT:s politiska chefredaktör att det var en provocerande handling av politikerna i Ronneby att kraftigt höja sina arvoden. Den sammanlagda höjningen kostade kommunen ca 2 miljoner kronor. Bl a fick kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, sin lön uppräknad till vad en riksdagspolitiker har, nämligen 66 900 kronor.

Extra allvarligt är att de redan då visste vilket stålbad som väntade kommunen.

För en vecka sedan stod samma Fredriksson i fullmäktiges talarstol och mästrade nämndernas politiker med att upprepa två ord som nu gäller för att rädda kommunen undan ett jätteunderskott – håll budgeten!

Om det tidigare har varit den s k osthyvelmetoden som har gällt är det nu stora slaktkniven som svingas. Först ut av nämnderna att skära rejält i sin verksamhet är utbildningsnämnden. Första larmsignalen kom genom BLT i dag som förkunnade att hela kulturskolan ska läggas ner som ett delresultat av att rädda nämndens stora underskott.

Tidningskoncernens andratidning, Sydöstran, lämnade en lite annorlunda beskrivning av slakten. Stora delar av kulturskolan, nämligen drama, dans och bild får stryka på foten medan flaggskeppet musikskolan ska försöka räddas. Det sistnämnda kan kanske ske med hjälp av en kraftig avgiftshöjning från 300 kronor till 600 kronor!

Utbildningsnämndens moderata ordförande, Åsa Evaldsson, ger sin personliga kommentar till höjningen:

”Det tycker jag inte är mycket pengar.”

Nej, inte för Åsa Evaldsson och hennes nya arvodering men för en ensamstående pappa eller mamma är det mycket pengar. Hur tror Evaldsson det känns för en förälder att tvingas tala om för sitt barn att hen måste glömma en hett efterlängtad musikutbildning.

Däremot ömmar Evaldsson för ensamma föräldrar när det gäller att rädda nattis. Då är anledningen nämligen att en sådan nedläggning skulle drabba en annan verksamhet inom kommunen, dessutom lagstadgad.

Redan nu är det känt att utbildningsnämnden har sagt upp 45 s k stödjande tjänster inom språk, resurspedagoger och andra liknande stödfunktioner i grundskolan.

Man säger det rent ut från allianshåll att det är icke lagstadgad verksamhet som får stryka på foten. Ett illa valt instrument eftersom mjuka verksamheter drabbar just svaga och utsatta extra hårt.

I den två timmar långa debatten i senaste fullmäktige vägrade utbildningsnämndens ordförande att svara på frågan om nämnden genomfört någon konsekvensanalys av sina sparanden. En sådan är naturligtvis ofrånkomlig och borde inte minst vara ett oavvisligt krav från oppositionen i den vidare budgethanteringen.

Märk väl, det som nu föreslås är drastiska nedskärningar men ännu bara förslag som redan i höst dock kan bli till skarpa förslag.

Nu gäller det för ledande politiker att välja bästa tänkbara väg, den väg som ger flest röster i kommande val. De svagaste väljarrösterna brukar vara lättast att välja bort. Ett cyniskt handlande men ändå ofta använt.

Utbildningsnämnden var först ut med slaktkniven, men det slipas knivar även i andra nämnder. Mer kommer. Var så säkra på det. Det blir en tuff höst i Ronneby.

Ev. kommentarer lämnas på bengtbloggen@hotmail.com

Skattehöjning oundviklig för Ronneby

Det väntar tuffa tider för Ronneby. Det framgick med all tydlighet när fullmäktige sammanträdde den 19 juni. När en delårsrapport/tertialbokslut redan i början av året tar drygt två timmar att debattera är illavarslande.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet som i dag kommenterar sammanträdet i form av ett ”sommarbrev från läktaren” anser att en skattehöjning är oundviklig för Ronneby. Frågan är om det ens räcker med en krona.

”Det som håller på att ske, skriver Håkansson, är att staten sänker skatten för höginkomsttagarna. Samtidigt tvingas kommunerna höja skatten, till men för låginkomsttagarna.”

Han lyfter också problemet inom utbildningsnämnden som har bestämt att man ska spara sig ur krisen. Man tänker minska med 45 tjänster. Språkresurser, resurspedagoger och andra stödfunktioner ska man också spara på.

”Att man i utbildningsnämnden enats om ett sådant förslag drabbar de svaga på ett grymt sätt, anser Sune Håkansson.

Tag del av hans tankar efter ett omtumlande sammanträde med fullmäktige:

”Junisammanträdet med kommunfullmäktige blev en hetsig tillställning. Till stor del var det ”Alla mot en”. Många tunga politiker anföll sverigedemokraternas Westrup. Angriparna torde ha ansett att det blev en utklassningsseger.

Min egen uppfattning är, och det poängterade jag redan före det att Westrup varit i talarstolen, att invandringen kommer att kosta Ronneby kommun så mycket att den bidrar till att en skattehöjning är oundviklig. Jag betonade att kommunen, och landet, gjort rätt i att ta emot flyktingar, i båda fallen relativt många. Jag menaratt staten hittills någorlunda har betalat invandringens kostnader för Ronneby kommun. Problemet är att sänkta bidrag nu synes vara förestående. Det är då, som det blir allvarliga effekter på en redan kärv ekonomi.
Westrup menade att redan nu har kommunens ekonomi drabbats av invandringen. Inkomsterna bland invandrarna är låg, vilket bidrar till att kommunens skatteintäkter är låga.

Förvisso har Westrup rätt häri. Ronnebyborna har en medelinkomst, som är låga 82 procent av riksmedeltalet. Det är klart sämst i Blekinge, därtill nära nog lägst i landet för kommuner i Ronnebys storlek.

Likväl betyder det inte så mycket för kommunen. Skatteutjämningssystemet utjämnar det mesta. Om det kommer en inflyttare utan inkomst, så blir det ingen skatt. Kommer det in en invånare med en beskattningsbar inkomst på en miljon kronor, blir skatteintäkten ca 220 000 kronor. Samtidigt sjunker statsbidraget. Skillnaden mellan en nolltaxerare och en miljoninkomsttagare är så låg som 11 000 kronor.

Mitt problem är att jag inte kan kontrollera kommunens kostnader för försörjningsstöd. De är inte offentliga på individnivå. Westrup kan ha rätt, men annan information säger att staten står för kostnaderna under tre år.

Det är här jag menar att staten måste ingripa, och betala en kommuns alla kostnader för invandringen, i den mån de kan beräknas, under en längre tid. Statsbidragen torde till vissa delar ha betalat invandrarnas hyror, varigenom Ronnebyhus har sluppit problemet med outhyrda lägenheter.

Det finns ett förslag, som synes komma från centerleden: Låt staten betala kostnaderna för invandringen. Finansiera detta genom att ha kvar värnskatten!

Det, som håller på att ske, är att staten sänker skatten för höginkomsttagarna. Samtidigt tvingas kommunerna höja skatten, till men för låginkomsttagarna.

I debatten nämnde varken vänstersidan eller alliansen de ekonomiska aspekterna för kommunen. Man antydde inte ens att Westrup, eller jag, hade fel.

Min uppfattning är klar: Fullmäktigedebatten visade sverigedemokraternas möjligheter till ett formidabelt segerval nästa gång. Endast staten kan förhindra detta.

Arvsynden Många politiker företräder partier, som ingalunda har något rent förflutet vad gäller främlingsfientlighet, etc. Det finns fortfarande, även i vår kommun, personer som i samband med den rasbiologiska forskningen blev registrerade. Förre talmannen Thage G. Peterson menade i sina memoarer att dessa inte bara måste få en rejäl ursäkt utan också ett rejält skadestånd. Dagens partiföreträdare synes helt vilja glömma fädernas missgärningar.

Skolan.Kommunens mål är att årligen ha ett resultat på 40 miljoner kronor, för att därigenom slippa låna så mycket till investeringarna. Det verkar i år i stället bli ett minus på närmare 30 miljoner kronor. Till en liten del är förklaringen att toppolitikerna gav sig själva en rejäl löneökning.

Skolan redovisar en dyster prognos. Politikerna där talar om att man kan spara sig ur krisen för tillfället. Man skall minska med 45 tjänster. Språkresurser, resurspedagoger och andra stödfunktioner skall man spara på.

Att man i Utbildningsnämnden enas om ett sådant förslag, som på det grymmaste drabbar de svaga, är för mig obegripligt. Ordföranden i nämnden ville inte svara på frågan om det fanns någon konsekvensanalys.

Ordföranden i äldrenämnden menade att vi måste lita på nämndsledamöterna. Det är de, som har kompetensen.

Jag menar att det är nära nog tvärtom. Fullmäktigeledamöterna, liksom väljarna, skall nogsamt syna besluten.

Ljug. Tekniken gör att man numera lätt kan kontrollera vad talarna faktiskt sade. Kommunalrådet menade att det genomgående går bra för Ronneby. ”Mellan 2016 och 2017 skapades 434 nya arbetstillfällen”. Måhända finns det någon konstig statistik, som visar det. Det vanliga sättet är likväl att använda SCB:s siffror för antalet sysselsatta inom kommunen. Enligt den statistiken ökade antalet med 72, den klart sämsta utvecklingen i Blekinge.”

Sune Håkansson

Ev. kommentarer till bengtbloggen@hotmail.com