I januari i år lämnade jag in ett medborgarförslag till fullmäktige i Ronneby. Jag önskade att ledamöterna i KPR (Kommunala pensionärsrådet) skulle behandlas lika när det gäller mötesarvoden och milersättning. Hittills har endast politikerna i rådet erhållit ekonomisk ersättning.
Nu har medborgarförslaget behandlats i de olika instanserna. Resultatet blev att även pensionärsorganisationernas representanter nu ska få uppbära milersättning men fortfarande inget arvode.
Jag är nöjd med detta beslut. Nöjd därför att ingen pensionärsorganisation nu ska behöva betala milersättning ur egen kassa. Nöjd är jag också med den ovanligt snabba hanteringen.
I protokollet beskrivs medborgarförslagets inriktning på
följande sätt;
”I medborgarförslaget föreslås att Ronneby kommun snarast agerar för ett införande av lika behandling vad avser sammanträdesarvoden och bilersättning för alla ledamöter i Kommunala pensionärsrådet. Förslagsställaren skriver att rådets ledamöter behandlas på olika sätt då politikerna uppbär arvode och milersättning medan representanterna för pensionärsorganisationerna blir utan ersättning. Han menar detta är diskriminering och att rådet bör jämställas med vilken nämnd som helst.”
I protokollet från den 31.10.2019 förklaras också rådets
inriktning och uppdrag;
”Enligt reglementet ska kommunala pensionärsrådet vara ett organ för samråd och ömsesidig information mellan pensionärernas organisationer och kommunen. Rådet ska verka för att pensionärernas frågor beaktas i alla förekommande nämnder och förvaltningar och att pensionärernas sakkunskap förmedlas till dessa nämnder och förvaltningar. Rådet ska också verka för att synpunkter från rådet inhämtas i ett så tidigt skede att rådets synpunkter och förslag kan påverka ärendets handläggning i aktuell nämnd eller styrelse samt vara remissorgan i frågor som särskilt berör pensionärer.
Rådet fattar med andra ord inga beslut och har inget ansvar för verksamhet och ekonomi till skillnad från de kommunala nämnderna. Det är ett erbjudande till pensionärsorganisationerna i Ronneby att delta och påverka. Representanterna från i detta fall pensionärsorganisationerna representerar just dessa, de är inte valda att representera alla kommuninvånare i Ronneby.”
” Det kan dock anses rimligt att deltagande i något av de kommunala råden inte ska innebära någon kostnad för representanterna eller de organisationer de representerar varför frågan om reseersättning i samband med möten kan anses vara ett önskemål som bör tillgodoses.”
Det hade också lämnats in skrivelser från pensionärsorganisationernas representanter i kommunala pensionärsrådet med liknande krav.
SPF Seniorerna i Ronneby reagerar nu kraftfullt på de förslag till besparingar som har flaggats för i bl a alliansens budgetförslag.
Föreningen hoppas att politikerna tar en diskussionsrunda till och då gärna tillsammans med t ex KPR (kommunala pensionärsrådet) för att se över konsekvenserna av de olika förslagen. Här följer inlägget i sin helhet:
Kommentarer till budgetförslag från SPF,Ronneby.
”Innan beslut fattas är det dags för oss pensionärer att kommentera förslagen till förändringar.
Varje dag hör vi talas om äldres psykiska ohälsa och ofrivillig ensamhet
samt undernäring.
Vi måste nu verkligen se till att de beslut som fattas ser till att lösa problemen inte förvärra dem.
Regeringen satsar miljoner på olika projekt för att förbättra situationen
för de äldre. Då ska vi i kommunen inte fatta beslut som motverkar detta. De
olika pensionärsorganisationerna står beredda att hjälpa till.
Förslaget att lägga ner dagverksamhet är direkt kontraproduktivt. Om det
inte är tillräckligt många deltagare i dag får vi undersöka hur vi kan förändra
verksamheten så att fler vill delta.
Förslaget att lägga ner restaurangen på Vidablick och matserveringen på trygghetsboendena är också fel väg att gå. Det finns en utredning sedan något år tillbaka där äldrenämnden vill undersöka användningen av alla tomma lokaler på Vidablick. Plocka fram den och se vad den visar. Varför är det så få personer som äter på Vidablick eller trygghetsboendena? Beror det på maten eller något annat? I stället för att lägga ner bör man utveckla.
Vi i pensionärsorganisationerna har mycket verksamhet men vi har problem
att nå fram till de som behöver hjälp. Här måste vi t ex få hjälp av
hemtjänsten. För några år sedan hade vi i kommunen ett team, bestående av
sjuksköterska, arbetsterapeut och biståndshandläggare som gjorde hembesök hos
alla över 85 år för att diskutera små och stora problem. Det var mycket
uppskattat av de äldre men var tog det projektet vägen? Finns det någon
utvärdering? Ett tag hade vi också s k äldrelotsar som stöd framförallt för de
som var multisjuka. Ännu ett lyckat projekt som lades ner.
Ett förslag har lagts att minska personaltätheten på vård- och omsorgsboende samt att bli hårdare vid beviljande av plats. Vi har den senaste tiden sett att under-sköterskorna demonstrerar för att de inte orkar. Inte blir det bättre vare sig för personalen eller för de äldre . Kostnaderna för äldreomsorgen kan ju t o m öka p g a personalens sjukskrivning. Vikarier finns inte heller att få tag i. Alltför få ungdomar vill arbeta inom omsorgen. Vi måste se till att det blir mer attraktivt i stället för tvärtom.
Jag hoppas att politikerna tar en diskussionsrunda till och då gärna
tillsammans med t ex KPR för att se över konsekvenserna av de olika förslagen.
Vi ska göra det bättre för våra gamla, inte sämre.
Med hopp om ett positivt bemötande.”
Laila Andersson, Ordförande SPF Seniorerna Ronneby
Jag har genom åren sett det mesta av Tommy ”Sverigevandrarens” publicerade bilder. Jag har på mindre bekväma stolar och många gånger i trånga utrymmen lyssnat till hans kunniga berättelser om människorna som på olika sätt har format Ronneby.
Så har hans teknik varit genom åren. Det har också fungerat men nu har han slagit på stort.
Jag har fascinerats av hans minneskonst med årtal, människors arbeten och inte minst släktskap och när många av dem lämnat jordelivet.
Däremot har jag aldrig tidigare sett hans bilder i det storformat som vi i en fullsatt biosalong bjöds på i måndags kväll med bekväma stolar på anrika Centrumbiografen.
Tommy tog emot och hälsade kvällens publik välkommen redan ute på gatan
” Många av de människor jag har haft med i mina böcker har sorgligt nog nästan glömts bort i sin egen hembygd trots att de var verksamma där för inte alls länge sedan. Det är detta som har varit min stora drivfjäder med att lägga ner så mycket tid, kraft och pengar på att dokumentera med hjälp av mina böcker, föreläsningar och fotoutställningar”, har Tommy berättat genom åren.
Nu har han själv hunnit passera 65 men för Tommy är detta
bara siffror. Han är mer aktiv än någonsin trots sina ”hot” om nedvarvning. När
nu tekniken finns för att göra hans bilder betydligt större rättvisa kan han
säkert räkna med en ny visningssuccé.
På måndagskvällen var det 1989 som stod i centrum för hans
bildvisning. Och naturligtvis har mycket hänt med såväl människor som handel i
Ronneby på 30 år.
Med ett 80-tal visade bilder bjöds vi på en hel kaskad med kändisar som naturligtvis vi, som har uppnått mogen ålder, genast hade skiftande minnen av.
Kajsa-Lisa på torget med sin glasskiosk var naturligtvis ett
måste. Hon måste ha varit alla ungdomars hjälte nummer ett med sin
gratisutdelning av glass när säsongen var slut. Naturligtvis hade Kajsa-Lisa
ett efternamn, nämligen Gadd. Hon levde mellan 1916 – 1995.
Vi bjöds på 1989 års upplaga av fullmäktiges ledamöter.
Några av dem då unga och oförstörda är fortfarande aktiva som förtroendevalda.
Min egen frisör under många år ”Kalle på taket”, Karl-Gunnar Karlsson och hans fru Ingrid, var ett kärt återseende. Kalle fick sin utbildning av frisörmästare Bengt Thorsell och startade sin egen salong 1968 på Västra Torggatan 7 A.
Vi fick veta att Kalle hade många kändisar och den mest kände var antagligen simmaren Gunnar Larsson som fanns på träningsläger i Ronneby i början på 1970-talet.
Bilden tog jag direkt från stora bildduken på Centrumbiografen. Hoppas du förlåter mig ”lånet” Tommy.
Föreställningen på måndagskvällen var reklamfri men ett
slags hedersplats hade ändå Sixten Forsberg. Iklädd vit skjorta och slips vid
sin kiosk på Vierydsvägen, fick han representera alla därefter presenterade
affärsinnehavare. Bilden var också utanför visningsprogrammet från 1989. Bilden
på Sixten var från september 1959. Han startade kioskrörelsen 1958 men hann
bara vara dess ägare under två år. Han dog hastigt våren 1960.
Tack för ännu en bejublad bildvisning Tommy och lycka till med de fortsatta visningarna.
I dag ska ni få ta del av en lägesrapport som gäller äldreomsorgen i Ronneby. Av den framgår att siffrorna inte går äldrenämndens väg just nu. Sparandet i budgetarbetet är en del men delstängningen av Ålycke i Johannishus skapar nu rekordlång kö till vård- och omsorgsboendena som i sin tur kan innebära höga ”böter” till staten om det tar längre tid än tre månader att erbjuda sökt boende.
Ett växande problem är också brist på personal inom regionen vilket innebär att patienter, oftast äldre, sänds hem snabbt vilket vältrar över kostnaderna på kommunerna i den fortsatta vården.
Rapporten är sammanställd av Sune Håkansson tidigare ordförande i Ronnebys äldrenämnd.
”Ronnebys äldreomsorg 2020”
Nu blir budgetarbetet allt intensivare. Alla måste spara.
Även äldrenämnden. Går det?
Jovisst går det. Men då får vi räkna med en sämre kvalité.
Då kommer den intressanta frågan: Kommer fullmäktiges majoritet att acceptera
detta?
Siffrorna går inte äldrenämndens väg just nu. Exempelvis är
det många år sedan kön till vård- och omsorgsboendena var så lång som nu. 32
personer i kön säger den senaste rapporten. Det motsvarar mer än tre månaders
väntan. Följden kan bli ”böter” till staten.
Samtidigt kommer fler rapporter än vanligt om att den verkliga kön är längre än så. Förvisso rapporteras ytterst få avslag till äldrenämnden. Men, sägs det på bygden; Biståndshandläggarna talar om att det inte är lönt att söka. Det blir nej ändå. Att överklaga skulle heller inte hjälpa. Ronnebys regler är inte hårdare än vad lagen säger, är den allmänna uppfattningen.
Vård på himmet är dyr. Därför diskuterar politikerna sig emellan:
Kan vi skärpa reglerna?
Vården kan också göras billigare genom att sänka personaltätheten. Det är en framkomlig väg, om man accepterar lägre kvalité. Personaltätheten har höjts, bl.a. med hjälp av statliga, riktade bidrag. Nu vill regeringen inte vara med längre.
En förklaring till den långa kön är att antalet platser har minskat relativt drastiskt, med ca 20. De flesta har kommit genom delstängning av Ålycke. Kan vi inte ha fler platser öppna där? Det går inte, blir svaret. Brandskyddet är för dåligt. Det är åtta år sedan Ronnebyhus skulle åtgärda detta!
Antalet äldre-äldre, över 85 år, har inte ökat. Möjligen är
det viljan att flytta till himmet, som har ökat. Ty trots allt är det några
tiotal personer, minst, som uppfyller kraven på dålighet.
Allt går i vågor. Det fanns en tid, då många såg ett mål i
att inte flytta till himmet. Nu är det inte så. Det kan bero på att fler lever
utan barn inom pendlingsavstånd. Man bor i villa, just nu går det lätt att
sälja.
Kommunstyrelsen får ta på sig ett stort ansvar. Det är de som har ansvar för att det skapas trygghetsboenden. Denna boendeform är billig och bra, därtill kan flytten till himmet senareläggas.
Från och med hösten 2020 torde köerna vara borta, åtminstone
för denna gång. Attendo öppnar då 54 lägenheter på Kilen. Kanske blir det en
del tomma lägenheter. Min tro är att dessa hamnar hos kommunen. Därav följer en
rejäl kostnadshöjning för kommunen.
Finns det inte plats på himmet, får man bo hemma. Därför stiger kostnaderna för hemtjänst. Även där vill många ha mer hemtjänst, men får nej. Politikerna diskuterar hårdare krav.
Regionen, det gamla landstinget, sparar utan att göra någon
affär av det. De har, långt oftare än vad vi kan läsa i media, ”stabsläge”.
Innebörden är att man inte klarar av sina uppgifter på ett normalt sätt. Brist
på personal medför att man har en del vårdplatser stängda. Därav följer att man
sänder hem patienterna, oftast äldre. Kostnaderna vältras över på kommunen.
Mest förvånar mig likväl pensionärsorganisationernas tystnad.”
Under stort hemlighetsmakeri tycks politiker, som i höst deltagit i Ronnebys budgetlopp, ha instiftat ett ovanligt tävlingsmoment. Tävlingen går under namnet ”Först till media med positivt besked.”
Ska man tro kommunpopulistiska Sydöstran så har en segrare utropats. Det blev liberalernas gruppledare Roger Gardell som helt ohotad tog hem den prestigefyllda segern. Konkurrenterna är långt efter och har inte ens kommit upp ur startblocken.
När segraren nått sitt mål och återfått andningen till ett mer
normalt flås kunde han rapportera att såväl Kulturskola som julgranar och
plantering vid gamla tingshuset är räddade. För hur lång tid framöver framgick
dock inte.
Att Kulturskolan nämns i samma andetag som julgranarna är intressant. Granar brukar i decembermörkret vara liktydigt med tingel/tangel varför jag blir aningen betänksam om ekonomityngda politiker ger dessa två grenar samma tyngd. Jag hoppas innerligt att Kulturskolans betydelse INTE har jämförts med julgranar. Att de två starkt hotade kommunala inslagen nu nämnts i samma andetag kan jag förmoda hänger samman med att det blev lite hetsigt vid målgången.
Förhoppning är en sak. Hot undanröjt en helt annan.
Av den segrande budbäraren har vi också fått veta
anledningen till att just planteringen framför gamla tingshuset var hotad.
Gruppledaren berättar ”att man lade fram tvåprocentskravet för att kunna grotta ner oss på djupet”.
Men så djupt brukar väl inte plantorna i den rabatten placeras. Med andra ord en aning överdrivet för att få mer dramatik i budgetarbetet gentemot skattebetalarna som naturligtvis ”gick i taket”.
Ska man dessutom lita till den tävlingsinriktade liberalen så verkar hela larmet om nämnders miljonunderskott vara starkt överdrivet.
Det finns undanstoppade slantar som fram till nu
hemlighållits oss skattebetalare som nåtts av det ena besparingskravet värre än
de andra.
”Vi har 30 till 40 miljoner kronor i reserver och närmare 90 miljoner på balanskontona”, är det oväntade beskedet”.
Med andra ord hade man inte behövt ”skinna” vissa politiker
på extra avdrag på deras arvoden som ersättning för fika under långa
sammanträden. 500 kronor i avdrag per år kan snabbt sätta sina spår och
försätta folkvalda i svåra avvägningar. Det kan påverka såväl läkarbesök som
andra viktiga och personliga åtaganden.
Men…vid närmare eftertanke, är inte dessa miljoner till just för att balansera det ekonomiska läget, i stället för att förbrukas? Eller har segraren en alldeles egen bild av tillgångar och utgifter?
Av segrarens uttalande drar jag därför slutsatsen att allt
är som vanligt. Ekonomin är åter i balans och inget viktigt är längre hotat. Underskotten
skjuts på framtiden. Därför anbefalls ett fyrfaldigt hurra! Kanske finns det
rent av utrymme för ännu en uppräkning av politikerarvodena nästa år.
Förlorarna i tävlingen ”Först till media” kommer till tals först på tisdag i nästa vecka. Vad kan dessa då uppbringa för att överglänsa Gardells segeruttalande?
Flera har i dag reagerat på gårdagens blogginlägg (se nedan) som behandlade revisorernas bedömning av Ronneby kommuns delårsrapport. En rapport som pekar på ovanligt många röda siffror i ett antal tunga nämnder.
Fyra nämnder beräknas överskrida sina budgetar med nästan 64 miljoner kronor, vilket Sune Håkansson anser motsvarar en skattehöjning på drygt en krona. Revisorerna å sin sida är kritiska till att dessa nämnder inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att nå budget i balans vid årets slut.
Många har önskat att få ta del av revisorernas skrivning. Här kommer den i sin helhet.
Stopp nu. Det räcker och blir över för flera år framåt. Men det som nu läcker ut från stadshuset i Ronneby kommer vi att minnas fram till valet 2022. Det är jag säker på.
Nu vill jag inte läsa eller lyssna till fler galenskaper hämtade från politiker och tjänstemän i sin jakt på besparingar. Man rör sig på ett plan som nu har nått ner på den mest absurda och abstrakta nivån där all sans och måtta inte längre finns.
De besparingskrav som ledande politiker krävt visar nu med all tydlighet att tjänstemännen och delvis också nämnders ledamöter har slängt in handduken. De besparingsförslag som nu presenteras där såväl julgranar som planteringar och snöröjning drabbas visar på ett bottenskrap som i varje fall får mig att gapskratta. Ett skratt som naturligtvis fastnar i halsen.
Jag vill inte läsa, inte heller lyssna till fler galenskaper från Ronneby kommun.
Det som nu sipprar ut i form av artiklar och rubriker för
tankarna snarare till Grönköping än till en seriöst arbetande kommunledning.
Tongångarna bland allmänheten var höga och föga smickrande när rutinerade diskussionsgrupper
på olika platser i kommunen samlades på morgonen för den återkommande
morgonfikan.
När tjänstemän berättar i media att de har haft sex (6) !!! dagar på sig att leta fram besparingar på två procent är det lätt att förstå den uppgivenhet som resulterar i rena galenskaper. Detta utöver ett redan avklarat besparingskrav på 1,5 procent.
Sex arbetsdagar för att finna ytterligare besparingar kan inte innebära annat än rena spekulationer. Konsekvensanalyser värda namnet kan naturligtvis inte presteras på så kort tid.
När det här besparingsracet startade pekade beräkningar på
ett underskott på ca 30 miljoner kronor. Nu är siffran nere i 18 miljoner
kronor. Vad som har lett fram till detta är ännu höljt i dunkel.
Apropå besparingskrav blir jag fortfarande förbannad när jag tänker på de höjda arvoden som politikerna delade ut till sig själva efter nyår. Och måste vänortsutbyten fortsätta på samma sätt med ledande politikers artighetsvisiter till varandra? Verksamheternas vänortsutbyte är en sak; de fyller säkert en funktion, men politikerna kan lika gärna skypa. Även om summan inte är svindlande hög för politikernas vänortsutbyten växer ändå politikerföraktet med rekordfart.
Vems upplevelser är viktigast – allmänhetens glädje över blomstrande rabatter och julgranar, eller enstaka politikers tillfredsställelse över trevliga middagar på vänorterna? Futtigheten i ett nötskal.
Betydligt allvarligare är att man också i sista stund har stoppat redan igångsatta chefsrekryteringar i den sociala verksamheten. Ingripanden som snabbt får negativa effekter för redan utsatta människor. Därtill lagstadgad verksamhet.
Jag är fullt medveten om att hittills presenterade förslag på besparingar är sprungna ur hårt pressade tjänstemäns tankar men i avsaknad av regelrätta konsekvensanalyser. Det är därför lätt att le och skratta åt galenskaperna som om några av dem genomförs kommer att skicka nu ledande politiker tillbaka till en verksamhet de hade innan de blev valda att leda en kommun där invånarnas bästa var vad de lovade men uppenbarligen glömde.
I dag är det dags att släppa fram Sune Håkansson, Ronnebypartiet med sina funderingar kring budgetarbetet som tycks mer snårigt och osäkert än på många år. Han är inte säker på att Roger Fredriksson och en splittrad allians lyckas bestämma årets budget. Det kan, spekulerar Sune Håkansson, antingen bli socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna som formar årets budget.
”Stundom kallas kommunfullmäktiges ledamöter för tyrannerna.
Måhända upplevs de så, även i vår kommun. Detta inte minst då den samlade
kommunalskatten ligger nära två procentenheter högre än riksgenomsnittet. För
en normalinkomsttagare motsvarar detta ca 400 kronor i månaden. Vad får vi för
pengarna, brukar frågan bli.
Det är inte mer än ett år sedan förra valet. Likväl finns
det anledning att något påminna om resultatet då. I kommunvalet blev S störst
och fick 15 mandat. Sd var näst störst med 13 mandat. M har 9 mandat. Det är
ett bräckligt minoritetsstyre i kommunen. Roger Fredriksson har att försöka
leda det hela.
Opinionssiffrorna svänger. För dagen torde Sd i vår kommun vara nära nog ikapp, om inte förbi. S har nära nog försvunnit från den politiska arenan. Nåväl, inför budgetarbetet tvingas de ut på plan. Likväl torde partierna snart börja tänka på livet efter nästa val. Sd blir alltmer rumsrent, kanske mest därför att de övriga partierna har närmat sig Sd:s uppfattning i invandringsfrågan. Frågan ställs alltmer på sin spets för Fredriksson och hans parti. Är det viktigast att komma överens med S, eller är det lika bra att komma överens med Sd? Risken finns ju annars att S och Sd kommer överens.
Ty budgetarbetet har redan visat den stora osäkerheten.
Visst har de olika nämnderna i nära nog enighet visat på förslag till
besparingar. När uppgörelserna har blivit kända, har nämndsledamöterna fått
bakläxa. Detta synes gälla inom flera partier. Exemplet Kulturskolan, där Sd nu
plockar poäng genom att påpeka att deras ledamöter i Utbildningsnämnden röstat
fel, är på intet sätt ett undantag. Ty häri ligger också den demokratiska
fördelen. När en nämnd föreslår besparingar, får medborgarna möjligheter att
reagera.
Lagen säger att kommunen, något förenklat, varje år skall ha
en budget där intäkterna är minst lika stora som kostnaderna. Det är alls inte
svårt. Problemet är att följa budgeten. I år visar prognoserna på att
kostnaderna är ca 30 miljoner högre än budgeten. Dessa måste sparas in inför
nästa år. Därtill kan det försvinna trettiotalet miljoner i statsbidrag.
Möjligen, men det blir alltmer osannolikt, tillskjuter staten lika mycket genom
andra bidrag.
I förra budgeten fanns en plan för 2020. Då antogs att befolkningstalet i år skulle öka. Just nu ligger kommunen 200 personer lägre än vad som då antogs. Detta motsvarar 12 miljoner kronor! Hur spara dessa miljoner?
I många fall kan en nämnds politiker inte göra så mycket, åtminstone inte under innevarande år. Först framåt midsommar får man veta att budgeten inte håller. Då är det redan för sent att göra något. Folk är redan anställda.
Att spara på, exempelvis, socialbidragen är inte lätt. Det socialnämnden kan göra är att ge tjänstemännen order om att vara strängare i sina bedömningar. Bidragstagaren har då möjligheten att överklaga. Det finns inte många överklaganden i vår kommun, ännu färre som går igenom. Det antyder att kommunen ligger en bit från laglighetsgränsen. Likväl torde det vara svårt att nå politisk majoritet för en skärpning.
På motsvarande sätt är det inom äldreomsorgen. Äldrenämnden,
och kommunfullmäktige, gör en bedömning om hur många hemtjänsttimmar, som
kommer att utföras under det kommande året. Håller inte prognosen, får man
tillskjuta mer pengar. Alternativet är, även här: Vi gör en hårdare bedömning.
Samma resonemang gäller platserna på Himmet. Antalet avslag kan räknas på ena
handens tumme. Under mina år i äldrenämnden var det inte någon, som föreslog
hårdare regler. En viktig förklaring är att våra äldre ser Himmet som en sista
utväg. Att flera av deras bekanta borde flytta till Himmet, håller man med om.
Att det skulle gälla dem själva är otänkbart.
Dilemmat för äldrenämnden är därtill att kommunledningen,
med moderaterna i spetsen, har beslutat att införa LOV även för Himmen. Som det
ser ut nu, kommer Attendo att öppna 54 platser i slutet av nästa år. Följden
blir en kostnadsökning på ca 15 miljoner kronor per år för äldrenämnden, såvida
man inte, på något sätt, lyckas avveckla lika många platser på övriga boenden.
Därtill talas det om lika många nya platser i Bräkne-Hoby. Jag menar att det
rätta är att redan nu besluta om att avveckla LOV på Himmen.
Det bör påpekas att en del kommuner försöker spara genom att
bygga trygghetsboenden, varigenom söktrycket till Himmen minskar. Ronneby gör
tvärtom. För att spara bygger man inga trygghetsboenden.
Så några tankar om budgetprocessen. Den ena är att både utbildningsnämnd och socialnämnd har fått sparbeting, som framstår som omöjliga. Vad gör man då? Man ger upp! I båda fallen var deras förslag till besparingar dåligt genomarbetade.
Det andra är: En nämnd försöker ibland ”luras”, genom att
inte komma med det bästa sparalternativet. I stället presenterar man en del
”omöjliga” alternativ.
När det, som nu, ser bedrövligt ut för Ronneby, liksom för många andra kommuner, är det då rimligt att lägga resurser på långtidsprognoser, innebärande stora investeringar och höga kostnader för driften? Ett stadsmuseum har man talat om i något årtionde. Är det inte lika bra att stryka projektet?
Sammanfattningsvis: Det ser illa ut för Ronneby. Jag menar
att det är värre än så. För att undvika högre skatt torde det behövas en
sammanslagning till en enda kommun i länet. Därtill, övergångsvis, också ett
statligt stödpaket till utbildning och infrastruktur.
Visst, det kommer att bli en budget även denna gång. Men det
blir en budget, som inte kommer att hållas
Debatten kommer att gälla: Är det inte nödvändigt att göra som en småländsk kommun, sänk arvodena till politikerna till den tidigare nivån? Är det försvarbart att ha den lägsta taxan i länet för maten till pensionärerna? Är det inte nödvändigt att få ner kostnaderna för maten till skolbarnen, idag ligger kostnaden 40 procent högre än i Karlshamn.
Den intressantaste frågan torde likväl bli: Lyckas Roger
Fredriksson få majoritet för en budget, som någorlunda är styrd av alliansen?
Alternativet är att det är socialdemokraterna och/eller sverigedemokraterna,
som utformar budgeten.”
När kommunledningen deltar i en kostnadskrävande konferens, trots infört anställnings- och köpstopp, handlar det om brist på moral och utebliven respekt gentemot Ronneby kommuns alla anställda.
Kostnaden för konferensen var ca 300 000 kronor vilket utgör en procent av beräknat underskott på 30 miljoner kronor. Kostnaden som sådan är således överkomlig men ger fel signal till alla anställda som måste spara och gneta i den dagliga verksamheten. Ledningen struntar i sitt eget sparbeslut som tydligen bara gäller alla andra.
Än mer omoraliskt ter sig konferensens genomförande när såväl kommundirektör som kommunalråd uppger att konferensen inte gick att avboka. Konferensen genomfördes under två dagar, den 11-12.9 och kunde ha avbokats ända fram till den 14 augusti, fyra veckor före konferensstart! Hade man avbokat inom denna tidsrymd hade konferensavgiften betalats tillbaka fullt ut. (Se bild från konferensinbjudan nedan).
Anställnings- och köpstopp infördes den 4 juni och bara
några veckor innan tog kommunledningen beslut att låta 22 chefer deltar i
konferensen ”Framtidens attraktiva näringslivskommun”. När kommunalrådet Roger
Fredriksson, m, nu säger i en intervju ”att jag självklart inte hade bokat in
vårt deltagande efter beslutet om anställningsstopp”, måste uttalandets
sanningshalt starkt ifrågasättas.
”Vi försökte avboka konferensen men det gick inte”, har han
dessutom sagt i en intervju.
Detta hans påstående kunde lätt motbevisas genom en enkel kontroll av inbjudan. Lägg därtill att han om någon måste ha känt till vad man tänkte ta för beslut den 4 juni om anställningsstopp.
Nåja, kostnaden hade med lätthet och bättre moral gentemot
anställda kunnat undvikas. Det måste också påpekas att näringslivsfrågor, hur
angelägna de än kan tyckas vara, är ingen lagstadgad verksamhet för en kommun.
Detta sagt med tanke på att Ronneby kommunledning hittills riktat in sina
besparingsförslag på just icke lagstadgad verksamhet som kulturskola med mera.
Dessutom måste det ifrågasättas om det verkligen var nödvändigt att skicka 22 chefer för att som man säger, ”ta Ronneby kommuns näringslivsarbete till nästa nivå”.
Jag vill betona att jag anser Ronneby kommuns arbete med näringslivsfrågor
vara viktigt och riktigt men ännu en gång har man visat prov på likgiltighet
inför såväl skattebetalare som anställda. För inte så länge sedan gav politikerna
sig själva stora ekonomiska lyft. Inte ens oppositionen orkade då stå emot det
lockande lyftet trots vetskap om kommande miljonunderskott som nästa år kan
växa till 90 miljoner kronor.
