Beatles köpte äpplen från Blekinge

Dagens löpsedel är hämtad från tisdagen den 7 januari 1969. Ett spännande och aningen lurigt budskap som säkert lockade många att ta en extra tur till kiosken för ett s k lösnummer.

Frågan är, handlade verkligen Beatles med frukt, dessutom frukt från Blekinge? Naturligtvis var det inte så. Hur skulle de ha hunnit det mellan alla spelningar?

Men löpsedeln ljuger ändå inte. Beatles köpte nämligen äpplen från Ronneby. Glasäpplen tillverkade och formgivna av Benito Marcolin 1968. Tillsammans med brodern Josef drev han Färe-Marcolin Konstglas i Ronneby. Glashyttan fanns på den mark som nu hyser HSB:s fastigheter mellan Ronnebyån och Brunnsparken. Tillverkningen av konstglas pågick mellan åren 1961 – 1991. Marken kallas än i dag för glasbrukstomten.

Naturligtvis är jag stolt ägare till ett guldinfattat Beatles-äpple formgivet och tillverkat i Ronneby.

Glasäpplet innehöll bladguld av 24 karat och blev en stor succé för bröderna Marcolin. Tänk dig själv storheten att få sälja äpplen till the Beatles i slutet av 1960-talet, ett decennium, då Beatles totalt dominerade musikmarknaden. Förklaringen var att Beatles musik gavs ut av skivbolaget Apple Records Parlophone EMI.

Enligt uppgift hade bröderna Josef och Benito Marcolin god kontakt med den kända tv-journalisten Ingrid Schrewelius som i sin tur hade en bra inkörsport till Beatles. Hon hjälpte till att förmedla kontakten som resulterade i en affärsuppgörelse med äpplen från Ronneby. Ingrid Schrewelius var programledare för modeinriktade ”Lilla Journalen”.

Tidningslöp berättar dåtidshistoria

Filmaren Mats Harrysson och fotografen Tommy Nilsson har på var sitt sätt lockat storpublik till Centrumbiografen i Ronneby. Detta med filmer från 1990-talet och stillbilder från 1989. Nostalgin har flödat och intresset för dåtiden kommer nog alltid att förbli stort.

Nu när publika arrangemang har starkt reducerats på grund av Coronavirus kan jag tänka mig att bjuda på ett stycke historia med hjälp av löpsedlar från Blekinge Läns Tidning på 1960- och 1970-talet.

Jag var anställd på lokalredaktionen i Ronneby 1969 – 1974 och då skulle man också lämna förslag på ett lokalt löp. Jag var samlare redan då och nu tänker jag att det i virustider kanske kan passa med en del korta tillbakablickar.

Säkert finns det en eller annan som eventuellt kan minnas vissa av löpen och vad de stod för.

Jag inleder med en löpsedel från onsdagen den 18 april 1973. Redan då hade Ronneby kommun problem med att få polisiär förstärkning. Förstärkning hade utlovats men Rikspolisstyrelsen svek i sista stund.

I nutid har rubrikerna haft liknande innehåll. Rubriken nedan är från 16 november 2019.

Torkö – naturskönt stenbrott och haveri

Nu i dessa dagar är det extra viktigt att lufta lungor och röra på benen. Synintrycken inte att förglömma. Är man som jag 70-plussare gäller det att inte bli allt för isolerad när man villigt efterlever vad våra experter vill att vi ska göra för att minska spridning av coronavirus.

Lördagens vårvärme med nästan omärkbarbar vind var som gjort för en utflykt till Torkö i Ronneby vackra skärgård. Vi var många som hade kläckt samma idé men vi tog alla ut tillräckliga avstånd när vi möttes på bitvis smala och kurviga stigar.

Det är på Torkö man får njuta av såväl natur som vacker havshorisont. Typiskt för Blekinge är att skogen sträcker sig ända fram till strandkanten.

burst

Varje gång som jag återvänder till denna pärla är det en gammal löpsedel från Blekinge Läns Tidning som med automatik dyker upp på min näthinna. Löpsedeln är från den 7 maj 1971 och berättar om ett flyghaveri som hade kunnat ödelägga stora delar av Torkö. Min blick söker sig alltid till terrängavsnittet där en förarlös A 32 Lansen plöjde fram och gjorde en gata i snårskogen innan det slutligen hamnade i havet.

Besättningen, Christer Kindblad och Leif Possung, hade tvingats lämna sin A 32:a på grund av motorbortfall. På Torkö fanns vid den tidpunkten ett stenbrott och dit hade samma dag förts en last med dynamit. Inte mindre än 50 ton dynamit fanns samlad på en plats och hade det förarlösa flygplanet träffat den hade större delen av Torkö varit borta för all framtid.

Händelsen har etsat sig fast. Förarlöst flygplan som lika gärna hade kunnat glidflyga ända bort till Karlskrona. Det var vad besättningen först befarade medan de sakta föll mot Östersjöns yta med sina fallskärmar.

Det gamla stenbrottet på ön är dramatiskt i sig. Det är vattenfyllt i dag vilket har skapat en annorlunda badplats för våghalsade yngre och äldre. Även sjöfåglarna har här funnit en fristad. Omgivningen kryddas sommartid med såväl betande får som kor.

Parkeringsplatsen intill brofästet har genom åren varit flitigt diskuterad. Frågan löstes på ett bra sätt under fjolåret och med en uppgörelse mellan Ronneby kommun och markägaren finns det nu sedan fjolåret 30 parkeringsplatser.

Förutom badet i stenbrottet finns det en fin havsvik som är badvänlig och även utrustad med sandstrand. Har du ännu inte upplevt Torkö så har du en del att utforska. Lycka till!

Även detta en bit av vackra Torkö

Thorell nominerad till SPF:s förbundsstyrelse

Nils-Ingmar Thorell, Ronneby har i dagarna av SPF Seniorernas valberedning nominerats till en plats i förbundsstyrelsen. SPF genomför sin förbundskongress den 12 – 14 juni i Lidingö.

Thorell är sedan 2017 ordförande i SPF Seniorernas Blekingedistrikt.

Han ingår sedan förra förbundskongressen 2017 i en arbetsgrupp som har till uppgift att se över förbundets stadgar som antogs 2014 och som var föremål för revidering 2017. Översynen gäller såväl förbund som distrikt och föreningar. SPF Seniorerna har i dag ca 260 000 medlemmar i 27 distrikt och 800 föreningar.

Blekinge backar på grund av för få jobb

Naturligtvis vill ingen gå arbetslös och därför överger många Blekinge för att söka lyckan på annat håll. Sune Håkansson, som i dag tolkar det stora och allvarliga tappet av befolkning, gör den kopplingen. Allvarligt är också, anser han, att Blekinge i dag tycks sakna starka företrädare i ”förhandlingarna” med staten.

Håkansson ifrågasätter Ronnebys storskaliga skolbyggnadsplaner som utifrån nu kända invånarantal kan vara i överkant. Trots att Ronneby hade länets högsta födelsetal hjälpte det bara en del. Ronneby minskade invånarantalet med 61 personer.

Tag del av Sune Håkanssons tolkning av att Blekinges befolkningsantal minskar kraftigt:

”2019 blev inget bra år för Blekinge. Antalet invånare sjönk med 231. Det var endast Karlshamn, som lyckades hålla sig på plussida, Karlskrona minskade med 133, Ronneby med 61.

Det är värt att påpeka att nettoinvandringen var 711. Trots ett rejält inflöde från utlandet minskar länets befolkning.

Karlskrona är värt ett påpekande. Så sent som i våras antogs en prognos, enligt vilken befolkningstalet skulle öka med 415 under år 2019. I stället blev det en rejäl minskning. Skillnaden mellan prognos och utfall blev mer än 500 personer. Lågt räknat betyder en invånare 60 000 kronor i skatter och statsbidrag. Karlskrona går miste om 30 miljoner! Naturligtvis sjunker kostnaderna också, men inte lika mycket.

Karlskrona hamnar på en rejäl bottenplats, om man jämför med andra residensstäder, Kalmar, Växjö, Halmstad…listan kan göras lång. Alla redovisar de rejäla ökningar, ofta med kringsvid 1000 personer.

För Ronneby kunde det ha gått än värre. Länets högsta födelsetal hjälpte en del. Likväl kan det ifrågasättas om inte skolbyggnadsplanerna är i överkant.

Även för Ronneby gäller att invandringsöverskottet var stort, 187 stycken. Andelen utrikes födda ökar. Samtidigt synes Sverigedemokraterna få ett allt större inflytande, både lokalt och på riksplanet. Följden kan bli en rejäl befolkningsminskning.

En förklaring till Blekinges befolkningsproblem torde vara länets höga arbetslöshet. Återigen: Länet synes sakna starka företrädare i ”förhandlingarna” med staten.

Invandringen under åren från 2015 stoppade avfolkningen i många glesbygder. Preliminära siffror antyder att det återigen har vänt nedåt. Nya avvecklingar av skolor synes vara på gång. Till detta behövs inte några kommunala beslut. Föräldrarna inser att de minsta skolorna inte håller tillräcklig kvalité.

Från Norrlands inland rapporteras exempelvis att de mindre gymnasierna inte får tillräckligt med elever. Ibland gäller det redan på högstadiet. Eleverna bor hos släkten i Stockholm.

På motsvarande sätt kan det gå inom äldreomsorgen. Personalen kräver bättre arbetstider. Då behövs större enheter. I Ronneby bygger Attendo 54 nya lägenheter. Därav följer att kommunen måste avveckla ungefär lika många. Backen i Backaryd torde omvandlas till Trygghetsboende.

Om det också byggs nytt i Bräkne-Hoby hamnar kommunen i en våldsam ekonomisk knipa. Det tar tid att bygga om befintliga byggnader.

Exemplen kan mångfaldigas”

Sune Håkansson

Ronneby lär för att starta museum

En guru i konsten att starta men också driva museer har besökt Ronneby, nämligen L G Nilsson, storyteller (berättare) och gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt.

Publikintresset var på topp vilket innebär fullsatt i Kallvattenkurens konferensrum. Skam hade det varit annars. Alla väntar otåligt på hur frågan om ett framtida museum med Gribshunden och fynden i Västra Vång utvecklas.

Jag vill lova att det blev en extra kryddad start för LG Nilsson när han presenterade sig och sina många resor i samband med internationella uppdrag. Det var när han nämnde att han för inte så länge sedan besökt Kina som det gick en unison ljudstöt med nervösa skratt genom salen.

Han var snabb att förklara att han besökt Kina långt innan Coronavirusets utbrott. Därefter kunde föredraget fortsätta som planerat.

 L G Nilsson betonade att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan – och än viktigare – är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.

”Inriktningen måste vara att få besökarna att återvända flera gånger. Det handlar om aktiviteter, att uppleva, ta på och känna”, upprepade Nilsson för att få oss att förstå hur en dragningskraft måste byggas upp och ständigt förnyas.

Ett besök i Kallvattenkuren kan vara en bra start för att orientera sig om vad som kan bli en av Ronnebys absolut största dragplåster. Ett museum för Gribshunden och fynden i Västra Vång. Detta är också platsen för en hel rad föreläsningar under våren.

I takt med att antalet museer hela tiden ökar blir besökarens upplevelse det som avgör möjligheten för ett museum att överleva.

Han varnade också för det inträdesfria som lockbete.

”Det är tvärt om, betonade han flera gånger och ansåg att dragningskraften avtar högst väsentligt om man inte tar inträde. Men med att avgiftsbelägga ett inträde följer också kravet på en hundraprocentig upplevelse”.

Minst lika viktigt är platsen för ett museum. Det ska vara ett hus som sticker ut och som inrymmer resurser som restaurang och café men också kontorslokaler och inte minst ska huset fyllas med kunnig och engagerad personal.

Museibyggnaden ska vara centralt placerad och vara lätt att nå och måste naturligtvis ha stora parkeringsytor. Hittills har man i Ronneby pekat ut gamla elverksbyggnaden intill nuvarande räddningstjänst. Blir det denna som måste flyttas för att parkeringsytan ska bli den tillräckliga?

Det gavs också prov på tämligen nyöppnade museer i Stockholm och vad dessa inrymmer.

De två projekt som Ronneby vill satsa på är Gribshunden och fynden i Västra Vång. Fördelen med dessa projekt är att de utgör en extra lockelse eftersom de är nyligen påbörjade och kan följas i sin utveckling.

Jag frågade L G Nilsson hur tidtabellen för ett museum ser ut från idé till starttillfälle?

”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden.

Ja, det var budskapet vi fick med oss. En bra genomgång med stor tydlighet och drömmar som kan leva vidare.

Ronneby kommun har nu också antagit en avsiktsförklaring som innefattar finansiering, intressenter, syfte, placering, målgrupper, verksamhet mm. Den antogs av kommunstyrelsen den 5 februari.

Bra ledare av Anders Gustafsson BLT

Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på BLT följer i dag upp Helena Lindahl och Tim Svanbergs debattinlägg i Expressen. Centerpartisternas hela inlägg kan du även ta del av lite längre ner i denna blogg.

Anders Gustafsson hänvisar också till debatten i Ronnebys kommunfullmäktige som startade hela denna viktiga debatt om äldres rätt att själva välja vad man önskar äta. Han skriver:

Han inlägg läser du här:

Miljöpartiet vill styra äldres matvanor

Det är roligt och synnerligen uppfriskande att få uppleva när politiker i Blekinge är engagerade och dessutom visar sig skrivkunniga.

Jag syftar på centerpartisten Tim Svanberg i Ronneby som vid det senaste sammanträdet med kommunfullmäktige talade för de äldres rättigheter. Det var när miljöpartiet gjorde gemensam sak med ett medborgarförslag att varje vecka införa en helvegetarisk dag som fick centerpartisten att utbrista:

”Låt oss slippa Miljöpartiets uppfostringsanstalter. Det är ett skolboksexempel på när ändamålen tillåts helga medlen och där den egna politiska agendan betraktas som så viktig att man är beredd att använda tvångsmedel mot de egna skattebetalarna.”

Nu har Tim Svanberg, ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, tillsammans med partikamraten och riksdagsledamoten Helena Lindahl publicerat en insändare i detta ämne i Expressen. Lindahl är från Robertsfors kommun i Västerbotten och ledamot i riksdagens näringsutskott. Hon är också Centerpartiets näringspolitiska talesperson.

Jag har fått deras tillåtelse att publicera inlägget. Läs och begrunda. Jag tänker själv återkomma i ämnet längre fram.

DEBATT. ” När ideologisk moralism och pekpinnar tillåts gå före den enskilda människans rätt att själv välja uppstår tyvärr situationer där ”den upplevt goda saken” leder till förtryckande tvång där medborgare mot sin vilja blir verktyg för politiska agendor.

Under det senaste året har det manifesterats via försök att politisera vilka livsmedel äldre människor – som via skatt och andra avgifter finansierat så väl äldreboenden som matinköp – ska tillåtas att äta på daglig basis.

SSU har tagit ställning för en ”vegetarisk norm” som i praktiken skulle innebära att den stora majoriteten av äldre som föredrar en blandad kost specifikt ska tvingas välja att avvika från normen och aktivt välja annat än vegetariskt. En form av social ingenjörskonst för att lägga ett lager skam på den norm som individerna själva skapat.

Pensionärer blir ett ideologiskt verktyg

Det är illa nog – men Miljöpartiet tar det ytterligare ett steg längre. Under förra veckan behandlades ett medborgarförslag om en helvegetarisk dag varje vecka på äldreboenden i Ronneby – någonting som Miljöpartiet valde att argumentera och rösta för.

Tack och lov helt utan framgång.

Principiellt är så väl förslaget som Miljöpartiets stöd för detsamma befogat att klandra. Det vittnar om en föreställning att politiker inte är allmänhetens tjänare, utan det omvända. Genom att ställa sig bakom tvingande helvegetariska dagar för äldre så ogiltigförklarar Miljöpartiet deras fria vilja och ser i stället den som bor på äldreboende som ett ideologiskt verktyg att nyttja för att tvinga igenom en politisk agenda.

Det är ett ställningstagande där man också visar att äldreboenden ska fungera som ideologiska uppfostringsanstalter där folkvalda ska påtvinga stora grupper äldre en kosthållning som man själva inte efterfrågat.

Miljöpartiets agerande är djupt bekymmersamt

Det är ett skolboksexempel på när ändamålen tillåts helga medlen och där den egna politiska agendan betraktas som så viktig att man är beredd att använda tvångsmedel mot de egna skattebetalarna.

Därför är Miljöpartiets agerande djupt bekymmersamt.

Vi tror istället på valfrihet. Det finns inte något motsatsförhållande mellan individens fria val och en ökad konsumtion av exempelvis vegetarisk kost. Det förutsätter dock att man erbjuder alternativ som människor, oaktat om det är pensionärer eller skolelever, av egen fri vilja väljer att äta.

Dessutom finns det goda möjligheter att kombinera valfrihet och lokal upphandling för att skapa så väl ekonomiska mervärden för svenskt jordbruk som klimatnyttor i form av minskade utsläpp.

Nyligen illustrerade LRF i Västerbotten detta genom att offentligt visa upp en tallrik med kött, potatis, morötter och gräddsås från lokala producenter. Totalkostnaden för den portionen blev 24 kronor och var behäftad med totalt 444 kilometers transport.

Jämförelsetallriken bestod av ris, sojabaserad biff från Kina, avokado från Mexiko och kokosmjölk från Papa Nya Guinea. Den kostade 57 kronor och hade hela 35 340 km i transport.  

Låt oss slippa Miljöpartiets uppfostringsanstalter

Det illustrerar också att Miljöpartiets önskan att detaljstyra människors kosthållning inte enbart är förkastlig på ett principiellt plan – utan tvångsmässigt köpande av icke-animaliska livsmedel behöver inte automatiskt göra gott.

Därför menar vi att det vore bättre och mer konstruktivt att bevara människors fria vilja och lägga långt mer kraft på att exempelvis de kommunala upphandlingarna tar hänsyn till hög nivå av djurskydd och begränsade utsläpp från transporter.

Där kan många kommuner göra mer och rikspolitiken bör, om så krävs, hjälpa till med en lagstiftning som underlättar för den som ska upphandla.

Det borde vara vägen framåt istället för Miljöpartiets ideologiska uppfostringsanstalter.

Helena Lindahl Riksdagsledamot, Centerpartiet

Tim Svanberg ledamot kommunfullmäktige och kommunstyrelse, Centerpartiet i Ronneby

Skrivkunniga är välkomna att kommentera på: bengtbloggen@hotmail.com

Sune H utvecklar sitt länsförslag

Naturligtvis är jag med på tåget när Sune Håkansson, Ronnebypartiet föreslår skrotning av fem kommuner och att göra Blekinge till en enda kommun. Jag ville enbart påvisa hur svårt det blir, hur splittrat Blekinge är i denna fråga. (Se mitt blogginlägg längre ner.)

Trevligt hade också varit att få reaktioner från länets övriga politiker. Vill ni också utveckla Blekinge? Ni är välkomna på:

bengtbloggen@hotmail.com

I dag försvarar Sune Håkansson sina spekulationer och hänvisar till en artikel i ”Dagens Samhälle”:

”Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Här följer Sune Håkanssons hela inlägg:

En kommun i Blekinge

”Motionen om en enda kommun i Blekinge har gett en del kommentarer. Det behövs måhända några klargöranden.

Blekinge är splittrat, exempelvis politiskt. Olofström kan anses vara det starkaste S-fästet. I Sölvesborg styr SD, i nära samarbete med M.

 I Ronneby styr en mandatmässigt mycket svag allians, som kräver stöd från SD.  Där finns internt inom SD en allt hårdare kritik mot att SD inte får ett mer synligt inflytande. Naturligtvis ger SD:s framgångar i opinionsmätningarna förväntningar inom SD, samtidigt som man inom Alliansen anar vad som händer efter nästa val.

Likväl gäller att det finns stora olikheter inom Sverige. Vi styrs av en riksdag.

Det finns stora olikheter inom Blekinge. Vi bildar en region, före detta landstinget.

Det är inte konstigare att låta Blekinge styras av ett kommunfullmäktige.

Mest förståelse har jag för invändningen att Sölvesborg och Olofström mer naturligt hör samman med Skåne.

Spekulationer

Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Pessimism

Jag menar att det finns skäl för pessimism om Blekinges utveckling, kanske än mer för Ronnebys utveckling. SD:s ökade inflytande, alternativt att så många partier ”stjäl” SD:s åsikter, är en del av pessimismen. Utan flyktingströmmen hade antalet invånare varit minst tio procent färre.

I Karlskrona, men även i Karlshamn, planerar man för en våldsam befolkningstillväxt. Karlskrona har målet 100 000 invånare, Karlshamn 50 000 invånare. Varifrån skall dessa invånare tas?

Samtidigt är Karlskrona på väg att nära nog avveckla skolan i Tving.

I Ronneby säger kommunalrådet till media att den ekonomiska situationen har försämrats under de senaste månaderna. Tio miljoner kronor i nya statsbidrag ger därför inget utrymme för ”expansion”. Detta sägs när Alliansen gjort självmål genom att plocka bort matserveringar på kommunens trygghetsboenden. Pensionärernas ilska är inte att ta miste på. Kyrkans sopplunch har fått fler besökare än någonsin. Att pensionärsorganisationerna är förhållandevis tysta är förunderligt.

Redan vid budgetbehandlingen påpekade jag att det inte är svårt att göra en budget i balans. Det är svårare att göra en budget, som håller. LOVen inom äldreomsorgen kommer att kosta kommunen tiotals miljoner kronor i anpassningskostnader.

Ronneby kommunlednings tankar om att flyga mer är också alarmerande. Tankegångarna synes inte ha stöd i de djupare centerleden.

Kovändningar

En kommun i Blekinge är inget nytt förslag. Motionen kommer sannolikt inte att få något större stöd i kommunfullmäktige.

Nåväl, kommunfullmäktige har svängt förr. I frågan om Ålycke var det länge 48-1 för att rusta upp en nedsliten byggnad. När kommunalrådet, långt om länge, insåg de ekonomiska konsekvenserna, blev beslutet annorlunda. Att det tog så länge att inse verkligheten har kostat kommunen miljoner kronor.

Vid en begravning lär det ha inträffat att man, när allt var överstökat, hörde knackningar inifrån kistan.

”Begravt är begravt”, fastslog prästen.

Jag är inte alls säker på att det är rätt att låta frågan om kommunsammanslagning i Blekinge vara begravd.

Sune Håkansson

Sorry Sune – det gaur aldrig!

Med en dåres envishet upprepar nu Sune Håkansson, Ronnebypartiet, ett gammalt mantra att låta Blekinge bli en enda kommun. Han om någon, som politisk veteran i Blekinge, borde veta bättre än att ännu en gång försöka väcka denna döda och väl begravda fråga till liv.

När inte ens ett enigt näringsliv har lyckats övertyga om förträffligheten och inte minst då av ekonomiska skäl, lär han nu ännu en gång tala för döva öron. Som politiker borde han veta att denna fråga inte kan avgöras så länge det är just politiker som ska bestämma.

Även om Sune Håkansson i sin motion lockar med åtskilliga miljoner, om de fem kommunerna i Blekinge frivilligt skulle välja sammanslagning, så är det trots allt ännu bara spekulationer. Han skriver:

”En förklaring till att förslaget återkommer är att det spekuleras i att staten kommer att ge bidrag, i form av skuldavskrivningar, till de kommuner som frivilligt slår sig samman. För Blekinges del skulle det kunna röra sig om flera hundra miljoner kronor”.

Även tidigare har, som jag påpekat, näringslivet i sina krav på sammanslagning av kommunerna i Blekinge pekat på betydande vinster med ett samgående inte enbart ekonomiskt utan också styrkemässigt gentemot stat och regering.

Vi behöver bara titta ut i länets fem kommuner för att konstatera vilka murar som har byggts upp mellan kommunerna genom alla år.

Se bara på hur svårt en liten kommun som Olofström har att styra och komma överens. Inte ens i kommunens största parti, Socialdemokraterna, kan man vara överens om hur samhällsbygget ska fungera optimalt. Där handlar det om mångårig härskarteknik som nu med en ny generation äntligen blir till offentlig beskådning.

I Karlskrona är problemet ett helt annat. Politiker där är mer hemmablinda än i någon annan kommun i Blekinge. Där rider man på att Karlskrona minsann är länsstyrelsen och regionens hemvist och det innebär därför att ett läns kommunledning ska sitta just där. Redan nu talar t ex kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, moderat, i termer som – ”Alltid detta Karlskronaperspektiv.”

Sölvesborg behöver jag inte ens nämna när det gäller motstånd till att kunna förverkliga en sedan länge behövlig sammanslagning av länets fem kommuner till en.

Så därför Sune Håkansson, räkna inte heller denna gång med något jubel. Kanske från allmänheten som anser att skattetrycket redan är på tok för högt. Naturligtvis skulle en bantad administration i kommunerna också bidra till ett minskat skattetryck.

Särskilt på en punkt kan jag hålla med Sune Håkansson och det är att Blekinge med en enda kommun skulle få en helt annan styrka i sina förhandlingar med staten. Inte sällan har staten just utnyttjat detta splittrade förhållande i stora frågor, framför allt när det gällt infrastrukturen.

Jag har nämligen själv tidigare föreslagit just det som Sune Håkansson nu förespråkar. Därav min något negativa inställning. Glöm inte heller näringslivets försök i samma fråga. Den är död för lång tid framöver. Det är den lärdom jag har gjort.