Bakläxa för BLT och statsvetare

”Blekinge har bara lyckats prestera två ministrar sedan 1700-talet: Lars Engqvist (s) socialminister och Hans Gustafsson (s) bostadsminister.”

Så skrev länets största lokaltidning (BLT) i lördags och publicerade dessutom en kommentar till detta av statsvetaren, Stig-Björn Ljunggren.

Naturligtvis har Stig-Björn lätt att komma ihåg s-märkta ministrar men han borde i sin egenskap av statsvetare vara så bra påläst att han inte skulle behöva glömma Claes Elmstedt, Ronneby och centerpartist. Elmstedt var kommunikationsminister 1981 – 1982 och blev senare landshövding på Gotland.

Naturligtvis borde även tidningen känna till att Claes Elmstedt, förutom att ha varit minister, också var den som tillsammans med Hans Gustafsson fick högskolan till Blekinge.

Ödesval för Blekinges framtida sjukvård

Det är dags att summera årets valrörelse i Blekinge. Den påminner om många av sina föregångare men med en märkbar skillnad – landstingsvalet som har stuckit ut.

Landstingsvalet har i 80 år varit det bortglömda valet. Ingen har brytt sig och därmed har socialdemokrater, miljöpartister och vänstern kunnat regera som de har velat. Detta har gett revisorer anledning att påpeka fel och brister som bl.a. har resulterat i att ansvarsfrihet inte har kunnat ges. Maktfullkomligheten har då resulterat i att revisorerna bytts ut och makthavarna kört vidare som om inget har hänt, vilket stämmer bra när det gäller uteblivet underhåll på fastigheter.

I valrörelsens sena timmar har vi fått veta att i vårt s, mp och numera kd-märkta landsting är det läkarnas bästa med gångavstånd till jobbet som har varit vägledande och avgörande när det gäller sjukvårdens framtid i Blekinge.

Invånarna, främst från väster och norr, ska i framtiden transporteras i skytteltrafik utmed en allt mer trafikerad och svårframkomlig E 22. I nordlig riktning är det mindre och längre vägar som väntar patienter som snabbt har rätt till vård. Enligt Kalle Sandström är det antalet ambulanser som är viktigaste satsningen när invånarna istället vill se en sjukvård som är framtidsinriktad inom såväl medicin som miljö och patientsäker i lokaler där läkare och annan personal inte behöver spela med smittorisken som vid operationer i dag.

Sjukhus

Vi har i denna valrörelse också fått veta att läkares villor och dess marknadsvärde har fått bli avgörande i en debatt där läkare har tillskrivit sig större ekonomisk kompetens än vad några teknologie doktorer i industriell ekonomi har kommit fram till, nämligen att det bli billigare och bättre för länets invånare om det byggs ett nytt sjukhus.

I Karlskrona har plötsligt lokala politiker helt utan kunskap i sjukvård försökt avgöra övriga blekingars framtid genom att agera som simpla bypolitiker. Vart tog det tidigare klingande valspråket – ”Hela Blekinge ska leva” – vägen? Sjukvårdsdebatten har på ett chockartat sätt visat hur lite det valspråket stämmer med verkligheten.

Bara en politisk förändring kan nu rädda Blekinges sjukvård. Det måste bli ett slut på att läkares bekvämlighet dikterar villkoren. Nu är det allmänheten som måste få bestämma kraven för en demokratisk och fullgod vård.

Det kan inte vara värdigt och riktigt att västblerkingar ska forslas och utsättas för onödiga risker när sjukhuset av envishet och politisk dumhet ska ligga i östra hörnet på detta avlånga län. Samma rättighet till säker vård måste folket i norra länsdelen få känna.

Blekingar – säg ifrån nu. På måndag är det för sent. Rösta för ett nytt sjukhus, en ”riktig” utredning och en demokratisk vård. Det finns valmöjligheter. Bl.a. har sjukhusdebatten resulterat i tre nya partier.

Promenad viktigare än modernt sjukhus

I en insändare i dagens Sydöstran uttalar sig Blekinges smittskyddsläkare, Rickard Eitrem, om förslaget att bygga ETT nytt sjukhus i Blekinge, centralt placerat i länet.

Han förkastar alla de tekniska och ekonomiska argument som tre doktorer i ekonomi har lyft fram för ETT sjukhus. Rickard Eitrem menar att man inte behöver fokusera så mycket på ekonomin, och i konsekvensens namn, inte heller satsa på att utveckla teknik och utrustning.

Det viktigaste för Rickard Eitrem är att sjukvårdspersonal och framför allt läkare får gångavstånd till sin arbetsplats. Det har man ju nu i både Karlskrona och Karlshamn. Fast – jag undrar jag, i dessa tider då allt fler pendlar allt mer och allt längre – det finns nog en hel del som pendlar idag också, men det kanske har gått honom förbi.

Men inte så i Rickard Eitrems värld. Där går man eller cyklar fortfarande till arbetsplatsen. Han tror inte att ett centralt placerat sjukhus kommer att attrahera personal! (Länet är ca 9 mil långt från gräns till gräns!)  Och de unga läkare han pratat med påstår han föredrar gångavstånd till sin arbetsplats före ett bra sjukhus.  Vilken värld lever han i? Vill han ha tillbaka de gamla småsjukhusen från 1930-40-talen där personalen hade bostad på sjukhusområdet ? Det tror inte jag dagens nyutexaminerad läkare vill.

När Rickard Eitrem får den relevanta frågan i  Sydöstran om hur patienterna har det som idag måste fraktas mellan två sjukhus , svarar han inte alls på den frågan utan bekymrar sig i stället för att all personal måste pendla till Bräkne Hoby. Vad ska dom förresten göra i Bräkne Hoby ? Det har aldrig sagts att sjukhuset ska placeras där.

Men OK, jag förstår vad han menar; alla måste pendla till ett centralt beläget sjukhus med en restid på kanske 20-30 minuter.

I dag pendlar läkare och personal mellan sjukhusen i Karlskrona och Karlshamn men då på betald arbetstid. Dessa timmar på E 22:an kan i stället läkarna ägna sig åt att behandla och vårda patienter.

Den geografiska placeringen och tvånget att behöva pendla är  – på fullt allvar – en läkares argument för att inte bygga ett nytt, modernt sjukhus som garanterar en bättre patientsäkerhet och bättre arbetsmiljö för personalen.

Dessutom undrar jag vilka unga läkare han har pratat med. Hans beskrivning av läkare som är i början av sin karriär stämmer inte med den bild jag har. Naturligtvis vill dom utvecklas, forska, använda ny, modern teknik och kunna sätta patientens säkerhet i främsta rummet. Det är väl liksom det utbildningen och yrket går ut på. Om livskvalitet innebär gångavstånd till jobbet, tror jag inte dom sätter det före utveckling och teknik.

Eitrem tar också upp sjuksköterskestudenterna som ska behöva pendla ända(!) till Ronneby för sin praktik. Vad är det som säger att denna utbildning måste ske i Karlskrona? Det finns ändamålsenliga lokaler till denna utbildning i Ronneby.

Även om inte Rickard Eitrem orkar pendla så blir det faktiskt rena parodin att prata pendlingsproblem i detta lilla län.

Politiker faller på eget grepp

Riv 2

Jag läste i gårdagens twitterflöde att en toppolitiker i Blekinge nu ansåg att han hade semester. Detta torgförde han när det endast återstår ca 7 veckor till valet! En politiker med den inställningen ska nog fortsätta att semestra – även efter valet!

Dessvärre tycks han inte vara ensam i sin uppfattning. Blekingska politiker lever i tron att det räcker med en två veckor lång valkampanj för att bli vald.  Är vi väljare verkligen så flata och dåliga på att ställa krav så att vi godkänner ett sådant tänkande?

Ledande politiker har i alla tider försökt göra gällande att de aldrig har semester. Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag och det gäller dygnet runt, har de förkunnat. Detta har dock inte alla politiker levt upp till.

Jag har under mina 50 år som aktiv journalist inte sällan konstaterat att den dygnetrunt-uppfattningen inte gällt många kommunal- eller landstingsråd. Inte minst deras äkta hälfter har fungerat som effektiva ”brandväggar”. Men det var på den tiden när vi radiojournalister ansåg att vi hade en skyldighet att servera färska nyheter även på morgnarna. Vi ringde helt enkelt upp ledande politiker och bad om kommentarer mellan 5 och 6 på morgnarna. Så viktiga nyheter tycks inte finnas i dag.

Nu skriver politikerna själva och det gör de på sociala medier – Twitter och Facebook.  De levererar snabba, korta referat från sina sammanträden och under sittande möte uppstår inte sällan små minidebatter mellan debattörerna som inte längre har repliktid i det pågående mötet.

I det här fallet är sociala medier bra. Nu kan inte längre politiker, som gjort tvivelaktiga uttalanden och mötts av kritik, hänvisa till att de blivit felciterade av en journalist. Det falskspelet har minskat i omfattning men det lever fortfarande kvar.

När politiker numera i sociala medier skriver och uttrycker sina innersta tankar, som de förmodligen aldrig skulle ha yttrat i sällskap med en journalist, är det en välkommen utveckling. Nu finns ingen journalist som budbärare. Nu faller sådana politiker på eget grepp och det är givetvis bra.

Så när politiker som Centerpartiets toppkandidat, Petronella Petersson i Blekinge ger uttryck för sin trångsynta och felaktiga syn på ”judarna” som folkgrupp blir hon genast och med all rätt effektivt ”avklädd” av BLT:s politiska chefredfaktör, Sylvia Asklöf Fortell.

I tidningens huvudledare den 25 juli med rubriken ”När fördomar blir sanningar” behövde därför Sylvia endast citera vad Petronella själv hade uttryckt på en länk på Facebook som handlade om krisen i Mellanöstern.

Sociala medier är som sagt bra. Äntligen måste politiker verkligen stå för sina innersta tankar. Där finns ingen journalist att gömma sig bakom.

I sociala medier tar ledande politiker semester när valrörelsen borde vara som hetast. Avklätt och naket när vi väljare vill veta vad deras politik ska innehålla för de kommande fyra åren.

Falska 70-åringar i Rapportsändning

Dagens 70-åringar är friskare och mer aktiva än för 30 år sedan.

Den positiva nyheten presenterade SVT:s Rapport i söndags kväll. Man hänvisade till en rapport från Ingmar Skoog, professor och äldreforskare som sa:

 – Idag vill pensionärer förverkliga sig själva och hinna med det man inte gjorde då man arbetade. Det är en helt ny grupp av äldre som håller på med saker som vi tidigare förknippat med ungdom. Men man har samma musiksmak.

Det visades filmklipp på 70-åringar. Trodde vi som tittade. I dag vet vi att det var falska 70-åringar.

I Ronneby går det nu två mycket kända profiler och känner sig djupt kränkta. De visades några sekunder i filmklippet om pigga 70-åringar och det räckte för att kompisar nu häcklar dem för inslaget.

DSC02614Bo Johansson

Det handlar om Håkan Palmqvist, känd krögare och det handlar om Bosse Johansson, känd kulturpersonlighet. Ingen av dem är i närheten av 70-årsstrecket.

– Dessutom var det tre år gamla filmbilder, fnyser Håkan och då var jag bevisligen ytterligare tre år yngre.

Bilderna togs i publikhavet på Stockholms Jazz Festival  2011. De två Ronnebyprofilerna var i närbild några sekunder. Men det räckte för att de två nu ska tvingas berätta om pensionspengar och dylikt och varför de fortfarande jobbar aktivt.

– Vi är pigga för vår ålder och pensionen är mager så det gäller att kämpa, myser Håkan när han serverar lunchgäster snabbare än en 30-åring.

Mötesplats Bredåkra allt hetare

DSC00662

Efter att jag vuxit upp på Bredåkra station under 40- och 50-talet gläds jag naturligtvis av uppgiften att två nya mötesplatser snart kan bli verklighet utefter kustjärnvägen. Det gäller Nättraby och det gäller framför allt en mötesplats mellan Bredåkra och Kallinge. (Se bild)

– Platsen vi är ute efter ligger i en kurva och det gillar inte Trafikverket, har man sagt. Detta bör dock inte utgöra något hinder, jag kan nämligen peka ut en annan kurva inom Ronneby kommun där tågen redan i dag stannar, påpekar Roger Fredriksson, kommunalråd.

Han tänker på mötesplatsen Bräkne-Hoby som dessutom lutar, vill jag i min tur påpeka.

Såväl Nättraby som Bredåkra är viktiga mötesplatser som krävs för att de s.k. Pågatågen ska kunna knyta samman hela Blekinge och det är detta som nu påskyndar dessa frågor.

Positivt är också att dessa två projekt nu pekas ut i Trafikverkets Kapacitetsutredning.

Redan 2008 väcktes frågan på allvar att förbättra kommunikationerna till och från flygstationen i Kallinge. Luftfartsverket gav då Blekinge tekniska högskola i uppgift att ta fram idéer på hur en mötesplats på kustbanan i närheten av f.d. Bredåkra station skulle kunna knytas samman med flygstationen.

Studenterna föreslog att Ronneby kommun skulle köpa tillbaka Bredåkra station och förbinda den med flygplatsen med bl.a. en väderskyddad gångväg, eventuellt med rullband. Även en linbana fanns på förslag men bedömdes som mindre realistisk.

Avståndet från järnvägen till flygplatsen är ca 400 meter

Bakom förslaget 2008 liksom i dag är en önskan att slippa flygbussarna och i stället låta passagerarna välja det mer miljövänliga tåget.

Kjell skapade söndagskö i Ronneby

Många blekingar förstår inte Kjell och Kjell i sin tur förstår inte oss Blekingar.

Naturligtvis handlar det om konstnären Kjell Hobjer. Bostadsort Bräkne-Hoby. Född 51. Ett geni, slagfärdig som få och med en rak och okonstlad syn på livet.

Kjell H 1

Han har vänner, många riktiga vänner, men vi ser honom mest ensam på tåget, på gatan, på fiket eller på en parkbänk sugande på en cigg. Många ser honom som ständigt berusad, men det gör ingen vän. Riktiga och nära vänner känner en snäll och vänlig Kjell. Många dömer utifrån utseende och bristfälligt tandbestånd.

Med ett yttre som Kjell blir man ett offer som samhället har svårt att acceptera. Som sådan blir du utsorterad och portad som restauranggäst.

Märk väl, i söndags eftermiddag skapade Kjell en lång ringlande kö till Centrumbiografen. Kjell satt i långsoffan och hälsade välkommen till filmen – ”Vet ni varför jag är som jag är?”. Utsåld föreställning där filmaren Henrik Friberg hälsade välkommen. Bakom dokumentärfilmen står också journalisten Martin Hult.

Kjell stannade för att se introt, som han uttryckte det. Efter föreställningen när applåderna kom fick vi veta att Kjell tagit tåget hem till Bräkne-Hoby. Friberg framförde en hälsning – ”kom gärna på besök och köp min konst.”

Filmen är rak, varm och så nära konstnären den kan bli. Filmarna har lyckats ge en bild av Kjell som många säkert har haft svårt att hitta.

Kjell 3

Kjell är en konstnär med stor bredd där publiken får ta del av hans offentliga utsmyckning med bl.a. ”Gubbkvinna” i Ronneby Brunnspark och hans inte lika kända glaskonst.

Kjells träffsäkra kommentarer i filmen är många. Den här stannar kvar i minnet därför att den är så självklar och träffsäker och som visar hur vi människor är:

”Om jag inte har några tavlor med mig när jag går på stan, frågar folk om jag inte har några tavlor att sälja… och har jag tavlor med mig… är det ingen som vill köpa. I andra fall är det fel färg…

Hur f-n ska ni ha det?”

Ja, hur ska vi ha det i vår framtida relation med länets store konstnär?

Dåtida Kallinge skildras i deckare

Dag Öhrlund

Det är inte varje dag som en skildring av ett Kallinge på 60-talet dyker upp i en deckare. Men nu har det inträffat och naturligtvis hajade jag till. Samhällsskildringen var så precis varför jag bara måste läsa den två gånger.

Deckaren är skriven av Buthler & Öhrlund, Dan Buthler och Dag Öhrlund. ”Förlåt min vrede” är titeln och kom 2009 men har därefter getts ut ett antal gånger som pocket.

Personen i boken kallas Bogomir och kom med sina föräldrar från Jugoslavien till Kallinge våren 1963. Pappan hade fått ett välavlönat arbete på en av industrierna på orten.

Citat ur boken:

” Den blekingska byn. Omgiven av lantbruk och skogsmarker, vilade på några få men mycket stabila ben när det gällde försörjning. Djupafors pappersbruk gick för full maskin och det var strålande tider. Även på Kockums Jernverk märkte man att framtiden tycktes så ljus att alla måste ha solglasögon. Den tredje stora arbetsgivaren var flygflottiljen F 17.

Dessa tre huvudarbetsgivare gav i sin tur näring åt en rad mindre verksamheter. Runt torget i Kallinge låg två bagerier och ett konditori, en Konsumaffär och en cykel- och sportaffär, en järnhandel och en köttbutik, en mindre restaurang och några frisersalonger.”

Öhrlund 2

Varför denna kunskap om Kallinge? Därtill placerad i en bra deckare?

Förklaringen heter Dag Öhrlund. Han föddes i Stockholm 1957 och kom som tvååring till Kallinge. Hans pappa, Carl-Eric Öhrlund hade blivit utnämnd till flygchef vid F 17 1959 och med majors grad. En tjänst han stannade på till 1961 då han utnämndes till baschef och överstelöjtnant. Carl-Eric slutade 1966. Han var således placerad vid F 17 under A 32 Lansen-epoken.

Dag Öhrlund växte alltså upp i Kallinge och blev på 70-talet journalist. Han har också haft stora framgångar som fotograf och har nu ett 30-tal böcker som bär hans signum. Han debuterade som författare 1995 och då med ”Polispatrullen”.

”Förlåt min vrede” är inte bara en rasande bra deckare med ytterst oväntad upplösning utan bjuder också på ett extramaterial som behandlar kriminalteknikerns vardag. Ett arbete som Dag Öhrlund under åren har skildrat i sina otal tidningsartiklar.

Valrörelse i Blekinge med förhinder

Kommer valrörelsen i Blekinge, detta supervalår, att någonsin kunna starta? Jag tillåter mig tvivla.

Hur ska partierna få tid till att föra ut den ideologiska dagordningen när de har fullt upp med interna uppgörelser? Vi väljare som suktar efter satsningar för Blekinge som helhet och lokala upprustningar i kommunerna, ja, vi sitter där vi sitter och bara häpnar över det vi tvingas åse.

Hur ska någon av de politiker som nu klöser och river håret av varandra kunna få oss övertygade om dess duglighet att leda länet inom vård, skola och arbetsmarknad? Aldrig tidigare har Blekinge med sina fem kommuner varit så splittrat som inför detta valår. Det skrämmer mig och det skrämmer näringslivets företrädare som kräver ett enat län för en gemensam och framåtskridande utveckling.

Mest överraskande är personstriden inom länets socialdemokrater där öst har ställts mot väst och där ledande socialdemokrater i Ronneby tycks ha valt västsidan. Men även lokalt i Karlskrona finns utbrytare/svikare som hellre la sina röster på Richard Pelle Vidén istället för sin ”egen” Manhammar.

 Hämnd för Kerstin Haglö

Det fanns medlemmar i Karlskrona som var ute efter hämnd för att Kerstin Haglö hade fått stryka på foten för Magnus Manhammar. På kongressen i Ronneby blev det därför ”hela havet stormar”.

Detta avslöjade Sydöstrans politiska chefredaktör Hans Bülow i måndagens huvudledare som också tvingades vara självkritisk:

”Ombud från västra länsdelen nedgraderade den geografiska faktorns betydelse när de talade för Richard Pelle Vidén.

Sydöstran har på ledarplats varnat för vad som kan hända när det blir strid om kandidaterna på valbara platser. Den varningen har inte uppskattats av alla socialdemokrater i Blekinge. Antipartierna mot Karlskrona finns i partiet.

Ett antal socialdemokrater i Karlskrona gick emot valberedningens och egna arbetarkommunens linje att stödja Manhammar på tredje plats. Socialdemokraterna i Blekinge höll inte ihop i lördags.”

 Vad vill Michaelsson?

Även sjulkhusfrågan splittrar Socialdemokraterna, inte minst i Ronneby. På tal om Ronneby så kan väl ingen politiker som där kandiderar till posten som kommunstyrelsens ordförande säga nej till ett centralt nybyggt sjukhus någon stans i Ronneby kommun. Eftersom det har skördats offer även inom Centerpartiet i detta fall, ska det bli intressant och invänta Kenneth Michaelssons ställningstagande i frågan. Säger han nej till nytt sjukhus centralt i Blekinge, och det verkar så just nu, ja, då är han redan på förhand en förlorande kandidat.

Moderaterna i Karlskrona har också svarat för en högst märklig uppvisning. I det fallet har de interna striderna inneburit delning och avknoppning som naturligtvis har försvagat ”De nya moderaterna” och inte minst ”De pånyttfödda moderaterna” som har antagit Karlskronapartiet som namn och tror sig kunna arbeta för en sjukvård endast avsedd för en kommuns invånare.

Inte heller Folkpartiet har undgått avhopp och även i detta parti råder djup splittring i sjukhusfrågan.

Kommer årets valrörelse i Blekinge någonsin att starta? Vad vill partierna förutom att bråka inbördes? Vad vill de ska hända med Blekinge och dess fem spretande kommuner?

S i Blekinge djupt splittrat

Splittringen och oroligheterna fortsätter inom socialdemokratin i Blekinge. När deras distriktskongress genomfördes på lördagen visade västblekinge musklerna och la beslag på de tre främsta platserna på riksdagslistan.

Valberedningen kördes över med besked. Plats 1 gick som planerat till Peter Jeppsson, Sölvesborg och plats 2 till Suzanne Svensson, Karlshamn.

Håll ihop

På plats 3 hade valberedningen nominerat Magnus Manhammar, 33 år från Karlskrona men den platsen knep Richard Pelle Vidén, 33 år från Olofström. Magnus Manhammar hamnade först på femte plats och därmed blir Karlskrona helt utan representation i riksdagen. Resultatet stod klart först efter votering och rösträkning.

Socialdemokraterna i Blekinge har i dag tre riksdagsplatser och kan knappast räkna med något ytterligare mandat. På fjärde plats återfinns Teo Zickbauer från Ronneby.

Både i dagens och gårdagens Sydöstran hade politiska chefredaktören Hans Bülow hotat och manat partiet till att hålla ihop. Från hans horisont var inget annat gångbart än att välja Manhammar på tredje plats.

Bülow skrev bl. a. :

” De ombud som vill möblera om bland toppkandidaterna tar på sig ett stort ansvar. Det splittrar partiet och försvagar chanserna i valet.

 Skulle majoriteten kongressombud mot förmodan flytta ned Manhammar från Karlskrona får det allvarliga konsekvenser för socialdemokratin i Blekinge.

Att länets största arbetarkommun inte ska ha någon riksdagsledamot kommer aldrig accepteras i Karlskrona”

Västra Blekinge ville annorlunda och gav såväl valberedning, distriktsstyrelse som politisk chefredaktör en näsbränna av sällan skådat slag.Det som har hänt i dag är historiskt i ett partidistrikt där antalet arbetade år och inte arbetsinsats brukar gälla som garanti för fortsatta uppdrag.

Denna trygga trend är nu bruten och visar på en djup splittring i distriktet. Det visar bl.a. tre avhopp i Karlskrona, Fries, Fries och Haglö. Det visar också sänkningen av Jeanette Sjödin i Ronneby som miste sin plats på landstingslistan och det visades inte minst när Per Olof Larsen sparkades i Sölvesborg.

Naturligtvis är det riktigt att svaga kandidater ska plockas bort, resten av arbetet kommer väljarna att göra i höst.

Jag är också tämligen övertygad om att hot i stil med det som har framförts av Hans Bülow i Sydöstran hör hemma i en förgången tid. Västra Blekinge har verkligen talat ett tydligt språk. I varje fall när det gäller socialdemokraterna.