Stopp nu. Det räcker och blir över för flera år framåt. Men det som nu läcker ut från stadshuset i Ronneby kommer vi att minnas fram till valet 2022. Det är jag säker på.
Nu vill jag inte läsa eller lyssna till fler galenskaper hämtade från politiker och tjänstemän i sin jakt på besparingar. Man rör sig på ett plan som nu har nått ner på den mest absurda och abstrakta nivån där all sans och måtta inte längre finns.
De besparingskrav som ledande politiker krävt visar nu med all tydlighet att tjänstemännen och delvis också nämnders ledamöter har slängt in handduken. De besparingsförslag som nu presenteras där såväl julgranar som planteringar och snöröjning drabbas visar på ett bottenskrap som i varje fall får mig att gapskratta. Ett skratt som naturligtvis fastnar i halsen.
Jag vill inte läsa, inte heller lyssna till fler galenskaper från Ronneby kommun.
Det som nu sipprar ut i form av artiklar och rubriker för
tankarna snarare till Grönköping än till en seriöst arbetande kommunledning.
Tongångarna bland allmänheten var höga och föga smickrande när rutinerade diskussionsgrupper
på olika platser i kommunen samlades på morgonen för den återkommande
morgonfikan.
När tjänstemän berättar i media att de har haft sex (6) !!! dagar på sig att leta fram besparingar på två procent är det lätt att förstå den uppgivenhet som resulterar i rena galenskaper. Detta utöver ett redan avklarat besparingskrav på 1,5 procent.
Sex arbetsdagar för att finna ytterligare besparingar kan inte innebära annat än rena spekulationer. Konsekvensanalyser värda namnet kan naturligtvis inte presteras på så kort tid.
När det här besparingsracet startade pekade beräkningar på
ett underskott på ca 30 miljoner kronor. Nu är siffran nere i 18 miljoner
kronor. Vad som har lett fram till detta är ännu höljt i dunkel.
Apropå besparingskrav blir jag fortfarande förbannad när jag tänker på de höjda arvoden som politikerna delade ut till sig själva efter nyår. Och måste vänortsutbyten fortsätta på samma sätt med ledande politikers artighetsvisiter till varandra? Verksamheternas vänortsutbyte är en sak; de fyller säkert en funktion, men politikerna kan lika gärna skypa. Även om summan inte är svindlande hög för politikernas vänortsutbyten växer ändå politikerföraktet med rekordfart.
Vems upplevelser är viktigast – allmänhetens glädje över blomstrande rabatter och julgranar, eller enstaka politikers tillfredsställelse över trevliga middagar på vänorterna? Futtigheten i ett nötskal.
Betydligt allvarligare är att man också i sista stund har stoppat redan igångsatta chefsrekryteringar i den sociala verksamheten. Ingripanden som snabbt får negativa effekter för redan utsatta människor. Därtill lagstadgad verksamhet.
Jag är fullt medveten om att hittills presenterade förslag på besparingar är sprungna ur hårt pressade tjänstemäns tankar men i avsaknad av regelrätta konsekvensanalyser. Det är därför lätt att le och skratta åt galenskaperna som om några av dem genomförs kommer att skicka nu ledande politiker tillbaka till en verksamhet de hade innan de blev valda att leda en kommun där invånarnas bästa var vad de lovade men uppenbarligen glömde.
Jag har tidigare berättat om min mångåriga fascination av fönster. Det har blivit åtskilligt många genom åren. Jag fortsätter därför att dela med mig. Jag har förstått av ett antal kommentarer att jag inte är ensam om att uppskatta fönster. Här följer ytterligare ett antal.
Nice 2017Johannishus gods. Stenladan.Riga, Lettland 1992. Året efter självständigheten.Skagen, Danmark
I dag är det dags att släppa fram Sune Håkansson, Ronnebypartiet med sina funderingar kring budgetarbetet som tycks mer snårigt och osäkert än på många år. Han är inte säker på att Roger Fredriksson och en splittrad allians lyckas bestämma årets budget. Det kan, spekulerar Sune Håkansson, antingen bli socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna som formar årets budget.
”Stundom kallas kommunfullmäktiges ledamöter för tyrannerna.
Måhända upplevs de så, även i vår kommun. Detta inte minst då den samlade
kommunalskatten ligger nära två procentenheter högre än riksgenomsnittet. För
en normalinkomsttagare motsvarar detta ca 400 kronor i månaden. Vad får vi för
pengarna, brukar frågan bli.
Det är inte mer än ett år sedan förra valet. Likväl finns
det anledning att något påminna om resultatet då. I kommunvalet blev S störst
och fick 15 mandat. Sd var näst störst med 13 mandat. M har 9 mandat. Det är
ett bräckligt minoritetsstyre i kommunen. Roger Fredriksson har att försöka
leda det hela.
Opinionssiffrorna svänger. För dagen torde Sd i vår kommun vara nära nog ikapp, om inte förbi. S har nära nog försvunnit från den politiska arenan. Nåväl, inför budgetarbetet tvingas de ut på plan. Likväl torde partierna snart börja tänka på livet efter nästa val. Sd blir alltmer rumsrent, kanske mest därför att de övriga partierna har närmat sig Sd:s uppfattning i invandringsfrågan. Frågan ställs alltmer på sin spets för Fredriksson och hans parti. Är det viktigast att komma överens med S, eller är det lika bra att komma överens med Sd? Risken finns ju annars att S och Sd kommer överens.
Ty budgetarbetet har redan visat den stora osäkerheten.
Visst har de olika nämnderna i nära nog enighet visat på förslag till
besparingar. När uppgörelserna har blivit kända, har nämndsledamöterna fått
bakläxa. Detta synes gälla inom flera partier. Exemplet Kulturskolan, där Sd nu
plockar poäng genom att påpeka att deras ledamöter i Utbildningsnämnden röstat
fel, är på intet sätt ett undantag. Ty häri ligger också den demokratiska
fördelen. När en nämnd föreslår besparingar, får medborgarna möjligheter att
reagera.
Lagen säger att kommunen, något förenklat, varje år skall ha
en budget där intäkterna är minst lika stora som kostnaderna. Det är alls inte
svårt. Problemet är att följa budgeten. I år visar prognoserna på att
kostnaderna är ca 30 miljoner högre än budgeten. Dessa måste sparas in inför
nästa år. Därtill kan det försvinna trettiotalet miljoner i statsbidrag.
Möjligen, men det blir alltmer osannolikt, tillskjuter staten lika mycket genom
andra bidrag.
I förra budgeten fanns en plan för 2020. Då antogs att befolkningstalet i år skulle öka. Just nu ligger kommunen 200 personer lägre än vad som då antogs. Detta motsvarar 12 miljoner kronor! Hur spara dessa miljoner?
I många fall kan en nämnds politiker inte göra så mycket, åtminstone inte under innevarande år. Först framåt midsommar får man veta att budgeten inte håller. Då är det redan för sent att göra något. Folk är redan anställda.
Att spara på, exempelvis, socialbidragen är inte lätt. Det socialnämnden kan göra är att ge tjänstemännen order om att vara strängare i sina bedömningar. Bidragstagaren har då möjligheten att överklaga. Det finns inte många överklaganden i vår kommun, ännu färre som går igenom. Det antyder att kommunen ligger en bit från laglighetsgränsen. Likväl torde det vara svårt att nå politisk majoritet för en skärpning.
På motsvarande sätt är det inom äldreomsorgen. Äldrenämnden,
och kommunfullmäktige, gör en bedömning om hur många hemtjänsttimmar, som
kommer att utföras under det kommande året. Håller inte prognosen, får man
tillskjuta mer pengar. Alternativet är, även här: Vi gör en hårdare bedömning.
Samma resonemang gäller platserna på Himmet. Antalet avslag kan räknas på ena
handens tumme. Under mina år i äldrenämnden var det inte någon, som föreslog
hårdare regler. En viktig förklaring är att våra äldre ser Himmet som en sista
utväg. Att flera av deras bekanta borde flytta till Himmet, håller man med om.
Att det skulle gälla dem själva är otänkbart.
Dilemmat för äldrenämnden är därtill att kommunledningen,
med moderaterna i spetsen, har beslutat att införa LOV även för Himmen. Som det
ser ut nu, kommer Attendo att öppna 54 platser i slutet av nästa år. Följden
blir en kostnadsökning på ca 15 miljoner kronor per år för äldrenämnden, såvida
man inte, på något sätt, lyckas avveckla lika många platser på övriga boenden.
Därtill talas det om lika många nya platser i Bräkne-Hoby. Jag menar att det
rätta är att redan nu besluta om att avveckla LOV på Himmen.
Det bör påpekas att en del kommuner försöker spara genom att
bygga trygghetsboenden, varigenom söktrycket till Himmen minskar. Ronneby gör
tvärtom. För att spara bygger man inga trygghetsboenden.
Så några tankar om budgetprocessen. Den ena är att både utbildningsnämnd och socialnämnd har fått sparbeting, som framstår som omöjliga. Vad gör man då? Man ger upp! I båda fallen var deras förslag till besparingar dåligt genomarbetade.
Det andra är: En nämnd försöker ibland ”luras”, genom att
inte komma med det bästa sparalternativet. I stället presenterar man en del
”omöjliga” alternativ.
När det, som nu, ser bedrövligt ut för Ronneby, liksom för många andra kommuner, är det då rimligt att lägga resurser på långtidsprognoser, innebärande stora investeringar och höga kostnader för driften? Ett stadsmuseum har man talat om i något årtionde. Är det inte lika bra att stryka projektet?
Sammanfattningsvis: Det ser illa ut för Ronneby. Jag menar
att det är värre än så. För att undvika högre skatt torde det behövas en
sammanslagning till en enda kommun i länet. Därtill, övergångsvis, också ett
statligt stödpaket till utbildning och infrastruktur.
Visst, det kommer att bli en budget även denna gång. Men det
blir en budget, som inte kommer att hållas
Debatten kommer att gälla: Är det inte nödvändigt att göra som en småländsk kommun, sänk arvodena till politikerna till den tidigare nivån? Är det försvarbart att ha den lägsta taxan i länet för maten till pensionärerna? Är det inte nödvändigt att få ner kostnaderna för maten till skolbarnen, idag ligger kostnaden 40 procent högre än i Karlshamn.
Den intressantaste frågan torde likväl bli: Lyckas Roger
Fredriksson få majoritet för en budget, som någorlunda är styrd av alliansen?
Alternativet är att det är socialdemokraterna och/eller sverigedemokraterna,
som utformar budgeten.”
När kommunledningen deltar i en kostnadskrävande konferens, trots infört anställnings- och köpstopp, handlar det om brist på moral och utebliven respekt gentemot Ronneby kommuns alla anställda.
Kostnaden för konferensen var ca 300 000 kronor vilket utgör en procent av beräknat underskott på 30 miljoner kronor. Kostnaden som sådan är således överkomlig men ger fel signal till alla anställda som måste spara och gneta i den dagliga verksamheten. Ledningen struntar i sitt eget sparbeslut som tydligen bara gäller alla andra.
Än mer omoraliskt ter sig konferensens genomförande när såväl kommundirektör som kommunalråd uppger att konferensen inte gick att avboka. Konferensen genomfördes under två dagar, den 11-12.9 och kunde ha avbokats ända fram till den 14 augusti, fyra veckor före konferensstart! Hade man avbokat inom denna tidsrymd hade konferensavgiften betalats tillbaka fullt ut. (Se bild från konferensinbjudan nedan).
Anställnings- och köpstopp infördes den 4 juni och bara
några veckor innan tog kommunledningen beslut att låta 22 chefer deltar i
konferensen ”Framtidens attraktiva näringslivskommun”. När kommunalrådet Roger
Fredriksson, m, nu säger i en intervju ”att jag självklart inte hade bokat in
vårt deltagande efter beslutet om anställningsstopp”, måste uttalandets
sanningshalt starkt ifrågasättas.
”Vi försökte avboka konferensen men det gick inte”, har han
dessutom sagt i en intervju.
Detta hans påstående kunde lätt motbevisas genom en enkel kontroll av inbjudan. Lägg därtill att han om någon måste ha känt till vad man tänkte ta för beslut den 4 juni om anställningsstopp.
Nåja, kostnaden hade med lätthet och bättre moral gentemot
anställda kunnat undvikas. Det måste också påpekas att näringslivsfrågor, hur
angelägna de än kan tyckas vara, är ingen lagstadgad verksamhet för en kommun.
Detta sagt med tanke på att Ronneby kommunledning hittills riktat in sina
besparingsförslag på just icke lagstadgad verksamhet som kulturskola med mera.
Dessutom måste det ifrågasättas om det verkligen var nödvändigt att skicka 22 chefer för att som man säger, ”ta Ronneby kommuns näringslivsarbete till nästa nivå”.
Jag vill betona att jag anser Ronneby kommuns arbete med näringslivsfrågor
vara viktigt och riktigt men ännu en gång har man visat prov på likgiltighet
inför såväl skattebetalare som anställda. För inte så länge sedan gav politikerna
sig själva stora ekonomiska lyft. Inte ens oppositionen orkade då stå emot det
lockande lyftet trots vetskap om kommande miljonunderskott som nästa år kan
växa till 90 miljoner kronor.
”Jag vill inte spela fotboll, vad finns det då för mig att välja på”, säger en ung elev.
Ja, vilka valmöjligheter kommer det att finnas för barn och unga om Kulturskolan i Ronneby avvecklas? KANSKE skulle musikdelen finnas kvar men om man inte är det minsta musikalisk eller intresserad utan i stället vill hitta sin identitet och sitt sammanhang genom bild, drama eller dans då är det stopp.
Denna lördag, den 7 september, är vi ca 500 som har tågat i ett demonstrationståg med dubbla orkestrar i täten ner till torget i Ronneby för att där med elever, lärare, musiker och kulturarbetare trumma in hur viktig kulturen med sina många grenar är för oss människor.
Medan jag lyssnar till berättelser om det självklara med kulturutövandets betydelse och individers utveckling söker min blick sig mot publikhavet. Eleverna på kulturskolan visade exempel ur verksamheten. Stafflier hade satts upp där elever visade sin idérikedom med hjälp av färger och penslar. En grupp danselever tog över torgscenen med ett bejublat framträdande.
Micke Gunnarsson, mångårig konsult inom skolans värd höll ihop
programmet på torget och ville med sitt inlägg komma åt politikernas innersta
tankar inför höstens fortsatta budgetarbete.
”Jag vill inte tro att någon politiker egentligen vill lägga ner Kulturskolan”, sa han och inriktade sig huvudsakligen på att betona vikten av den kraft som kan utveckla unga människors självförtroende genom kulturen.
Johan Svedberg, musiklärare och välkänd trubadur och
underhållare, hade skrivit en kampsång till kulturskolans bevarande.
Hur många politiker fanns det då på plats som eventuellt skulle
kunna omvändas i tanken på att eventuellt lägga ner Kulturskolan eller delar av
den. Vad jag kunde se var det endast politiker som redan har bestämt sig för
att säga nej till en nedläggning. Det handlar då om hela oppositionen med s, v
och mp förstärkta med liberaler. I publikhavet fanns nämligen Jesper Rehn, l,
ordförande i Kulturutskottet.
Min inställning och övertygelse när det gäller kulturens betydelse har efter lördagens manifestation inte förändrats, istället har den stärkts av elevers vittnesmål om betydelsen av vad kulturskolans verksamhet har betytt för dem i sin personliga utveckling. Idrottens betydelse ifrågasätts aldrig och det numera med en självklarhet efter generationers erfarenhet.
Om politikerna väljer besparingsförslaget att behålla endast musikinriktningen i Kulturskolan och därmed fördubbla avgiften från 300 till 600 kronor har man tagit första steget mot ett klassamhälle där enbart familjer med god ekonomi kan erbjuda sina barn en stimulerande uppväxt.
Ronneby kulturskola har genom åren stärkt sin ställning inom
sitt kulturområde i landet och då inte minst genom Scenkonst Sydost och den
årliga skolteaterfestivalen som lockar utövare från stora delar av landet. Här
har alltså Ronneby ett övergripande och nationellt ansvar som måste förvaltas
väl.
Jag kan för egen del vittna om hur viktig scenkonsten kan vara för elevers möjlighet att lära sig agera inför publik och vad detta i sin tur innebär i ökat självförtroende. Jag har sett barnbarnen växa genom att delta i denna utbildning.
En kommun som väljer bort vissa delar i en samlad konstutövning inom Kulturskolan har inte längre någon framtidsvision. Man har helt enkelt gett upp! Det måste alltid finnas andra vägar än att strypa en hel verksamhet även om det kan ta lite längre tid. Det är just den vägen som oppositionen vill gå, att göra verksamheten mer effektiv. Välj inte enklaste vägen. Det är den vägen som förvaltningens tjänstemän har föreslagit men politiker måste ta fulla ansvaret för helheten och testa alla vägar innan man lägger sig ner och ger upp.
Tänk om fler av kommunens beslutande politiker fått möjlighet att vara elev på kulturskolan och därigenom fått upp ögonen för olika kulturyttringar; teater, dans, bildkonst och musik… Då hade politikerna också redan insett att kultur fått dem att växa och stärkas som människor. Jag kan tänka mig att flera av dem säkert har varit aktiva inom någon idrottsgren. Men själslig styrka är lika viktig som kroppslig styrka.
Även denna sommar har det talats en del om extremväder. Årets värmechock kom i två omgångar och var betydligt mer kortvariga än fjolårets.
Chockvågor har också präglat det politiska livet i Blekinge. Hösten kan bli extremt upplevelserik och bjuda på många obehagliga nyheter när den politiska processen med budgetar nu tar fart i länets fem kommuner. Regionen med sina långvariga och speciella problem inte heller att förglömmas.
Det talas allt mer öppet om kommande skattehöjningar. Detta
trots att neddragningar med oönskade resultat som nedläggning av icke
lagstadgad verksamhet redan har aviserats på flera håll. Det är bl a det ökade
skattetrycket i Blekinges fem kommuner och det som väntar inom regionen som får
mig att se mörkt på framtiden om inte staten räcker ut en hjälpande hand.
Det som i lika hög grad medverkar till min mörka framtidssyn är hur de politiska uppdragen utförs. Interna strider urholkar förtroendet och den politiska inriktningen med ideliga uppgörelser utan att komma tillrätta med en ansträngd ekonomi gör att jag sammantaget gör bedömningen att Blekinge tämligen snart är bortom räddning.
Jag ska ge några korta exempel på vad som medverkar till att göra Blekinge till ett allt mer ogynnsamt län att bo och verka i. Även om ni bara är måttligt intresserade av att följa länets politiska skeende i kommunerna och på regional nivå kan ni ändå inte ha missat de exempel jag nu ska peka på.
Okontrollerat maktbegär
Jag inleder med Olofström som sedan i våras lider av ett
okontrollerat maktbegär som har slagit sönder ett mångårigt och tryggt politiskt
arbete och som nu är skadat för lång tid framöver. Inget kommer att vara sig
likt efter valet 2022 och vad detta kan föra med sig för industrikommunen
Olofström kan vi bara ana.
Sölvesborg är ett ännu större sorgebarn där ledande politiker också har försvunnit men på helt egna ”meriter” och antagligen var det bäst som skedde innan än större skada hade hunnit åstadkommas. I den kommunen är det tjänstemännen som har reagerat över en extrem omläggning av den politiska inriktning som redan har inneburit allvarliga och beklagansvärda upplevelser för de som lever och verkar i Sölvesborg. Resultatet blev att en chef köptes ut för skattepengar till ett stort belopp.
I Karlshamn är det turbulent till följd av betydande penningrullning. Även i den kommunen har politiker pekat ut en ansvarig chef som skickats hem på grund av att han inte klarat tuffa besparingar inom Gymnasie- och Bildningsnämnden. Politikerna i Karlshamn beskylls för att satsa mer på östra kajen och en återvinningsanläggning än att slå vakt om utbildning och äldreboende.
Kulturskola hotad
Att Ronneby akutsparar är sedan länge känt. Främst är det
skola och omsorg som står i skottgluggen för tuffa nedskärningar för att
eventuellt undvika en skattehöjning som verkar ofrånkomlig. Redan i höst försvinner
45 resurstjänster inom skolan vilket medför att utsatta elever drabbas eftersom
sådan verksamhet inte är lagstadgad. Även chockbeskedet att kulturskolan är
hotad har fått allmänheten att reagera vilket bl a ska manifesteras med en
demonstration på torget kommande lördag.
Karlskrona har sina ekonomiska problem som har liknats vid
sand som rinner genom ett såll. Det handlar om slarv med glömda hyresavtal och
ett antal andra åtaganden som får mer skattepengar att rulla allt snabbare.
Det är således besparingar och inskränkningar som blir den samlade bilden av länets fem kommuners nära framtid, inte minst med oundvikliga skattehöjningar väntande bakom årsskiftet.
Oförklarligt avsked
Samma är naturligtvis förhållandet för Region Blekinge där
slantarna rullar lika snabbt om inte snabbare än i kommunerna. Underskotten
växer och det har visat sig att skattepengar är lika odryga om de handskas av
borgerliga eller vänsterpolitiker. Att starta ett politiskt arbete med att oförklarligt
avskeda en av regionens högsta chefer kostade åtskilliga miljoner som hade behövts
för att täta allt större ekonomiska hål i budgetar. Ännu en snar skattehöjning
är att vänta vilket innebär ett extremt högt skattetryck för oss i Blekinge.
Vi är många som genom åren förslagit att Blekinge måste bli en gemensam kommun. Detta för att inte minst spara ansenliga summor med skattepengar. När jag nu torgför denna självklara idé gör jag det med en dåres envishet men vet också att idén INTE är genomförbar. Varför?
Det är samma politiker som i dag inte klarar politik och
ekonomi som ska ta ett sådant beslut och du förstår säkert det omöjliga i att få
maktbegärliga politiker att ta självklara och framtidssyftande beslut i den
riktningen. Men just därför är det
kanske nödvändigt med ETT politiskt styre och färre inblandade politiker? Om vi
inte ser upp kan snart fler kommuner i länet vara drabbade av samma ovälkomna politiska färg som nu har drabbat
Sölvesborg.
Annars är Blekinge snart, snabbare än vi kan ana, bortom räddning.
Inför Blekinge Flygflottiljs flygdag och firandet av flottiljens 75-åriga verksamhet den 25 augusti har jag tagit fram en inspelning som jag gjorde med flottiljens första chef, Torsten Rapp.
Det var inför flottiljens 40-årsfirande 1984 som jag lyckades locka Torsten Rapp till mikrofonen och jag har faktiskt hittat inspelningen i mina gömmor.
Han berättar bl a hur nära det var att F 17 hade placerats
på bördiga Ramdalaslätten istället för i Kallinge.
Torsten Rapp var endast 38 år när han 1944 tillträdde som
chef för F 17 och då som överstelöjtnant.
Överste blev han 1947. Rapp var
sjöofficer från början men blev 1960 chef för flygvapnet och redan året efter,
1961, utnämndes han till överbefälhavare. Rapp avled 1993.
Torsten Rapp blev också Blekinge Flygklubbs första ordförande när klubben bildades 1946. På den tiden var det enbart segelflyg och modellbygge som gällde.
Inspelningen som jag har kortat ner inleds med ljudet av en startande B 3 Junkers som var flottiljens första krigsflygplan. Därefter ett litet smakprov på hur F 17:s egen musikkår lät när flottiljen var ung.
En jägare formligen snubblade över ett berg av burkar i skogen. Det var stora högar av burkar och på flera olika platser i terrängen.
Jägaren kontaktade familjegruppen i KRIF hockey som nu har sanerat och plockat bort en ansenlig mängd burkar.
Vem eller vilka kör då ut i skogen för att slänga så här många burkar istället för att panta dom och få betalt? Förklaringen är, menar klubbmedlemmar och andra, att det rör sig om en liga eller ligor som begår inbrott på Miljötekniks avfallsanläggning i Angelskog. Man sorterar därefter bort skadade eller importerade burkar som inte ger någon pant i Sverige.
”Det är i det läget vi har kommit in för att sanera de platser som har hittats”, säger Micke Berglund som är en av många i KRIF-gruppen som arbetar med projektet Pantamera.
”Vi får ersättning för alla slag av burkar och vi har avtal med en rad företag och andra som skänker burkar och petflaskor”. Pengarna används till att betala hyra av tider i ishallen för såväl seniorer, juniorer som pojklag, fortsätter Micke Berglund.
Projektet Pantamera startades för ca ett år sedan och fram till i dag har gruppen skramlat ihop nära nog 100 000 kronor!!
Medlemmarna gillar att samla burkar men var näst intill i chocktillstånd när de kom fram till burkbergen i den aktuella skogen. Miljöteknik har informerats om de upphittade burkarna och är tacksamma över hanteringen som säger att man inte har resurser att rensa upp det som ratas av inbrottsligorna.
Jag är inte säker på att Ronneby kommun numera delar ut något miljöpris men skulle så vara fallet finns det nu en lämplig pristagare att nominera. KRIF gör här en samhällsinsats i dubbel bemärkelse. Riktigt bra!
Andreas Mårtensson välkänd bland bilägare i Ronneby. Foto: Micke Berglund själv stolt ägare till en nyrestaurerad Volvo Amazon.
Bilverkstaden i Johannishus, inrymd i före detta Gulfmacken, har bytt ägare. Den som tar över är Andreas Mårtensson som efter 13 års delägarskap i Ronneby Bilservice tar klivet öster ut inom kommunen under företagsnamnet, Johannishus Bilteknik AB. Start blir det i början av augusti.
Andreas Mårtensson har aldrig gått arbetslös. Han slutade skolan en fredag och måndagen därefter var han en i gänget på Ronneby Bilservice, som har funnits på samma plats i 45 år, mittemot Maxi i Ronneby. Under många år ägdes verkstaden av Ahlberg Bil som avyttrade den 2009. De anställda, många av dem veteraner inom företaget, tog över och ingick delägarskap.
Nu går Andreas Mårtensson vidare och blir egenföretagare i Johannishus. Detta efter att Bilservice har lagts ner.
Han är specialist på Volvo och Renault men klarar med sin
rutin det mesta i bilväg. Han tar en del överbliven utrustning med sig från
verkstaden i Ronneby och samma blir förhållandet för många invanda kunder som
med lätthet kommer att följa efter.
Årets historiska stadsvandring i Ronneby med dramatiserade inslag utspelar sig på 1800-talet. Det är då – 1882 – som Ronneby återfår sina stadsrättigheter.
Vi är en grupp på uppskattningsvis 80 intresserade som i god
tid har intagit det stenlagda torget som har förändrats så många gånger genom
historien. Det är turister men det är också påfallande många Ronnebybor som
vill veta hur staden vid Ronnebyån fungerade under 1800-talet.
Ån utgjorde vid den tiden en viktig gräns. Norr om vattnet var det stad och söder om var det landet, Ronneby landskommun.
Fiskargumman med son gestaltade av Kseniya Ani och Melwin Rosander. Köpglada tanter på jakt efter nyfångad gädda, Malin Holm och Mia Österhof.
Det är Ronneby Folkteater med skådespelare och guiden, Anders Johnsson som under en och en halv timme ger vandringen ett rikhaltigt innehåll. Urban Jönsson har skrivit manus och med tidsenlig klädsel blir historien levande. Även för infödda Ronnebybor var det i flera stycken en ahaupplevelse som naturligtvis resulterade i många kommentarer och höjda ögonbryn.
Mia Hoff, Malin Holm och Anders Johnsson gestaltade det fina folket i dåtidens Ronneby.
Anders Johnsson kan verkligen sin stad utan och innan. Namn,
årtal och företeelser, inte utan poänger, utgör helheten personifierad. Lägg
därtill att han med precision lotsar gruppen över järnvägsspår utan att krocka
med tågen. Han kan även tidtabellen.
Det handlar om häradshövdingarna Gadd och Lindblom och det handlar naturligtvis om Kockumverken där inte ens fabrikstutan saknas. Nedre Brunnsvägen har en rik historia i sig och naturligtvis skänker jag dåtidens ångbåtar som inte minst var begärliga mål för oss yngre på 1940- och 1950-talet. Nu ser vi bara kajkanten som vittnar om en flitig båttrafik i ån.
Mamma och son på lunchrast från Kockumverken. Malin Holm och Melwin Rosander som i denna scen gör en lysande insats.
”När Ronneby blev stad igen” är rubriken för årets stadsvandring som genomförs varje onsdag under juli och en bit in i augusti. Arrangemanget är ett samarbete mellan Ronneby Folkteater och Ronneby kommun.
Efter att vandringen avslutats hördes flera kommentarer i
stil med – ”Ronneby är en vacker stad och med en rik historia”.
