Författararkiv: Bengt Mauritzson

Kräver ersättning till PFAS-drabbade

Publicerat av

I ett pressmeddelande i dag förklarar PFAS-föreningen vilka ekonomiska krav man nu ställer på försvaret för alla de som har drabbats av giftet. Här är kraven:

”Vi vill att ansvariga ska stå till svars för sitt utsläpp av miljöfarliga ämnen (PFAS m.fl.) som förgiftat både mark, vatten, barn, ungdomar och vuxna!

PFAS-föreningen känner sig mycket svikna och frågande till Åsa Romson och regeringens beslut. Vad är det för miljöminister, tillika miljöpartist som nu nonchalerar de som drabbats av vad hon själv betecknar som ”den största miljöskandalen”?

PFAS-föreningen kommer för sina medlemmar att kräva: –

Minst 50 000 kronor för kränkning till varje person med bevis av förhöjda värden av PFAS.

– Minst en kostnadsfri grundlig hälsokontroll årligen, samt uppföljningar om så krävs.

– Fri sjukvård och medicinering för sjukdomar och besvär pga. PFAS förgiftningen.

– Ekonomisk ersättning för den som redan blivit sjuk eller i framtiden kommer drabbas av sjukdom eller besvär pga. PFAS förgiftningen.

– Att det tillskjuts ekonomiska medel för genomförande av opartiskt, omfattande, grundlig och långsiktig forskning.

Det är nu det gäller! Det är nu eller aldrig som gäller och vi vädjar nu till alla er som är drabbade att verkligen seriöst tänka efter före, senare är det försent. Alltså tänk efter nu alla drabbade Kallinge och Ronnebybor om ni tycker att det är okej att vi drabbats av detta och att de ansvariga kommer undan utan ansvar.

För er som vill vara med finns vi gärna där till hjälp att fylla i fullmakt och förklara hur detta ska gå till samt besvara andra frågor runt processen och varför vi driver den mot just försvarsmakten. Det finns en bra förklaring till detta, säger Herman Afzelius ordförande i PFAS-föreningen.

Med vänlig hälsning PFAS-föreningen

Regeringen sviker PFAS-drabbade

Publicerat av

”Vi anser fortfarande att det är helt orimligt att vi, de drabbade, själva ska behöva bekosta en juridisk prövning och dess höga ekonomiska risker för att dessa frågor ska belysas och bedömas opartiskt och rättvist och inte dra ut på tiden.”

Detta är andemeningen i det debattinlägg som i dag har publicerats på Svenska Dagbladets nätupplaga och har styrelsen i PFAS-föreningen som avsändare.

Jag stöder naturligtvis denna kamp därför att jag anser det helt orimligt att regering och andra myndigheter sviker en stor grupp människor i Ronneby kommun och lämnar dem åt sitt öde. Jag publicerar därför deras debattinlägg i sin helhet och jag återkommer senare med en personlig betraktelse av det som nu sker. Här följer PFAS-föreningens text:

”PFAS-föreningen fick torsdagen 6/8 2015 ett skriftligt besked från Åsa Romson och regeringen att det inte blir något ekonomiskt stöd för att hjälpa drabbade i Kallinge och Ronneby, i vad som beskrivits som ”den värsta kemikalieolyckan i modern tid”. Åsa Romsons besked innebär att tusentals drabbade barn, ungdomar och vuxna i Ronneby och Kallinge aldrig kommer att få svar på hur skadliga de PFAS-gifter är som vi ofrivilligt fått i våra kroppar. Inte heller får vi veta vem som skall stå till svars. Är det vad Åsa Romson vill? Ska de som bär ansvar för att tusentals människor förgiftats gå fria? Ska vi leva i ovisshet om våra skador?

Vi vill att någon ska stå till svars för sitt utsläpp av miljöfarliga ämnen (PFAS med flera) som förgiftat både mark, vatten och människor! Värst drabbat är Ronneby i Blekinge där det kan röra sig om 27 000 människor som exponerats för gifterna över tid.

Det finns mycket som tyder på att det vatten vi fått i oss under årtionden är mycket farligt. Svenska brandmän som arbetar med den här typen av kemikalier drabbas av dubbelt så mycket cancer som andra grupper, för testikelcancer gäller det tredubbla. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) vill testa 15 000 brandmän för PFAS. KEMI och MSB avråder från att använda brandskum med dessa kemikalier helt. Det finns omfattande amerikanska studier (C8 science panel), där det gjorts studier på drygt 69 000 människor där man visat samband mellan njurcancer, testikelcancer, tarmsjukdomar, sköldkörtelsjukdomar, högt blodtryck och högt kolesterol. På Naturvårdsverkets hemsida kan man läsa att ett av ämnena i PFAS-familjen; ”PFOS” har mycket allvarliga effekter på hälsa och miljö. PFOS är sedan 2008, med vissa undantag, förbjudet inom EU. Ett annat ämne; ”PFOA” är reproduktionsstörande och misstänks vara cancerframkallande för människa.”

Det är dessa ämnen vi har fått in i våra kroppar. Ett av proverna i Ronneby visade värden som var 240 gånger högre än det ”åtgärdsvärde” som Livsmedelsverket har fastslagit.

Detta borde väl vara varningssignaler nog för Åsa Romson?

Under ett möte i Kallinge i början av året, pratade representanter från Avdelningen för Arbets- och Miljömedicin i Lund, som genomför en omfattande kartläggning av oss i Ronneby och Kallinge om den ”cocktail” som vi fått i oss. För det är ju inte ”bara” PFOS och PFOA. I giftmixen som Försvarsmakten släppt ut i vårt vatten finns totalt åtta andra PFAS-ämnen. Våra värden är hundrafalt högre än hos andra i Sverige som druckit rent vatten. Detta är gifter vi aldrig kommer att bli av med. De bryts inte ner, varken i naturen eller i våra kroppar. Vi kommer sannolikt att få leva med dem resten av våra liv.

Försvarsmakten har sent omsider förklarat sig ansvarigt för att PFAS finns i vårt vatten. Problemet ligger på regeringens och miljöministerns bord. Det är en Svensk myndighet som orsakat förgiftningen av tusentals medborgare.

Vi har tvingats att organisera oss och starta denna PFAS-förening kring en fråga vi aldrig bett om eller kunnat förutse. Vi har gjort det för att hantera den olycka vi drabbats av. Vi har lagt ner massor med tid för att sprida information, dela ut flygblad, kräva informationsmöten, föra dialog med tidningar och tv och samla kunskap om vad det är vi fått i våra kroppar, ett arbete som kräver mycket tid och energi. Tid som vi lägger på vår fritid för att säkerställa att vi och våra barn får den upprättelse, ursäkt och hjälp som vi rimligtvis borde ha.

Vi i PFAS-föreningen känner oss svikna och mycket frågande till Åsa Romson och regeringens beslut. Vad är det för miljöminister, tillika miljöpartist som nu nonchalerar oss som drabbats av vad hon själv betecknat som ”en historisk miljöskada”?

Vi anser fortfarande att det är helt orimligt att vi, de drabbade, själva ska behöva bekosta en juridisk prövning och dess höga ekonomiska risker för att dessa frågor ska belysas och bedömas opartiskt och rättvist och inte dra ut på tiden.

I en sådan process kommer vi i PFAS-föreningen att ställa följande krav:

  • Minst en kostnadsfri grundlig hälsokontroll årligen, samt uppföljningar om så krävs.
  • Fri sjukvård och medicinering för sjukdomar och besvär på grund av PFAS-förgiftningen.
  • Ekonomisk ersättning för den som redan blivit sjuk eller i framtiden drabbas av sjukdom eller besvär på grund av PFAS-förgiftningen.
  • Att det tillskjuts ekonomiska medel för genomförande av opartiskt, omfattande, grundlig och långsiktig forskning.

Vi bad om ett stöd från regeringen eftersom vi inte vill att denna fråga skulle behöva bli en klassfråga och att alla i kommunen skulle ha samma förutsättning för en rättvis och opartisk bedömning av denna skandal. Inget av detta kommer nu alltså att hända, eftersom Åsa Romson väljer att vända oss ryggen.

Vi undrar varför Åsa Romson ens kom till Ronneby för att träffa oss?”

Herman Afzelius, ordförande PFAS-föreningen, Thomas Lähdet, vice ordförande, Cilla Oijens, sekreterare, Stefan Hansson, kassör, Katarina Tilholm, medlemsansvarig, Lollo Knutson Karlsson, ledamot.

FAKTA: PFAS

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsyror) är en hel grupp av syntetiska ämnen. Två av de mer kända ämnena är PFOS och PFOA. PFOS förbjöds inom EU 2008, men övriga ämnen används fortfarande för exempelvis klädimpregnering, ytbehandling och rengöring.

Runt 2 000 personer i Kallinge och Ronneby har sedan december 2013 lämnat blodprov

 

 

Det blir säkert snart min tur…

Publicerat av

DSC04104

Efter moget övervägande och ett flertal tester har jag bestämt mig- eftermiddagens tupplur eller som det numera heter, ta en nap, genomförs bäst i hängmattan. Med ett stilla vaggande under gröna blad på några äppelträd infinner sig den perfekta sömnen efter bara några minuter.

Det räcker med fem minuter och uppvaknandet är precis lika vackert som för fem minuter sedan. Enda risken, upptäckte jag i dag, utgör de gröna äpplen som hastigt har vuxit sig stora. Ett spänningsmoment av detta slag gör inte livet precis sämre att leva.

I hängmattan förvandlas jag på något sätt. I den tänker jag enbart positiva tankar och det sker ingen förändring ens när regntunga moln dyker upp. Jag har testat. Dystertankarna är som bortblåsta. Jag svävar och upplever samma lyckokänsla som när man simmar i en djup och mörk sjö med småfisk kilande mellan tårna.

Naturligtvis spelar det stor roll på sinnelaget att det nu äntligen är varmt men jag kan inte påstå att jag har grämt mig eller blivit ens lite arg över det väder som så många har gnällt över. Jag förstår inte längre sådant gnöl.

Regniga dagar? – det kommer säkert snart bättre väder. Det ordnar sig och skulle det inte komma denna sommar så kommer det en ny sommar redan nästa år. Med den hastighet som sekundvisaren numera har är snart ett nytt år här. Förklaringen fick jag i dag av urmakaren som upptäckte att min klocka tog två sekunder per gång istället för en och att detta beror på att batteriet håller på att ge upp.

Inte heller kan jag längre bli så värst uppbragt om jag hamnar i en kö. Lång eller kort kö har ingen betydelse. Jag tänker – det blir säkert snart min tur. Hen i kassan gör så gott den kan och det blir inte heller bättre arbetsmiljö för att jag eller andra skulle börja grymta och titta på klockan som ändå bara skenar.

Inte heller blir jag längre upprörd när jag svarar i telefon och hör att det är ännu en försäljare som vill tala om att jag kan få ett ännu billigare abonnemang om jag svarar ja på hens frågor och påståenden. Jag ber bara försäljaren att få ringa upp senare i kväll när jag inte är fullt så upptagen som jag är just nu. Blå lögner är tillåtna i sådana fall. Jag har ju trots allt redan anmält min telefon till fixartjänsten nix. Fel kan alla begå, säkert också en ung försäljare som lever på provision.

Inte heller tycker jag lunchmaten blir sämre av att jag väntar till efter klockan tretton. Jag vill inte vara i vägen för alla hårt stressade och pressade som endast har en kort stund till lunchätandet. Jag tycker det är ett rent nöje att se dessa personer hasta i sig maten och snabbt lätta från stolen. Själv sitter jag kvar länge och njuter av kaffet medan lokalen blir allt mer tom på lunchgäster.

Jag blir märkligt nog inte ens irriterad när telefonen ringer när jag äter. Personen i fråga kan ju inte veta när mina måltider infaller. Ungefär samma upplevelse som när Claes Eriksson i Galenskaparna berättar att han i radion hört en röst säga – du lyssnar just nu på program 1. Hur kan han veta det??!

Samma lugn infinner sig numera när någon springer eller tränger sig före på en skogsstig under ett träningspass. Jag tar det i min takt. Vill hen stressa så var så god. Jag vill njuta av naturens rikedom i min takt inte i någon annans.

Jag tycker numera inte ens att det är tråkigt att sitta i väntrum på vårdcentraler eller akuten. Det blir säkert min tur snart, men jag har ju trots allt ganska ont…

Vad beror då denna nya inställning på som har parkerat i min kropp? Det finns bara en förklaring – jag har blivit senior på riktigt. Förr kallades det för pensionär men då var otåligheten betydligt mer utbredd. Livet var ju kortare på den tiden.

 

Salsjöanläggning lockar koppartjuvar

Publicerat av

DSC03740

Tjuvar eller banditer, som ordföranden Leif Nilsson i Salsjögänget kallar dem, tar ingen hänsyn till ideellt arbetande människor. Det man behöver tar man, oavsett ägare.

Salsjögänget som bl a äger en bastu- och omklädningsanläggning utanför Bräkne-Hoby har i sommar vid två tillfällen fått sina takrännor stulna. De råkade vara av bra kvalitet vilket innebär att koppartjuvarna nosade sig fram och knep rubbet.

Det stulna var värt en ansenlig summa och dessa takrännor har nu ersatts men med annat material.

Dessutom blev anläggningen vid Salsjön utsatt för skadegörelse den senaste helgen.

-Ett ungdomsgäng svinade ner och skadade räddningsbåten, berättar ordförande i Salsjögänget, Leif Nilsson, som uppmanar medlemmar och andra att vara uppmärksamma och hålla extra koll på den välskötta anläggningen.

Den ideella föreningen, Salsjögänget, äger förutom bastu- och omklädningsbyggad en klubbstuga inom området. Anläggningen är flitigt utnyttjad inte minst sommartid då många väljer att bada i Salsjön. Många tror att anläggningen är kommunägd men bedrivs alltså ideellt.

I sommar har föreningen också investerat i en ny badbrygga som har kostat 25 000 kronor att köpa in och då är naturligtvis arbetet inte inräknat.

Anläggningen är en av de absolut bästa i Ronneby kommun och jag tycker att ni som brukar utnyttja badet eller anläggningen i övrigt ska skänka medlemmarna en extra tanke om ni inte rent av kanske vill skänka en eller annan slant till den nu tämligen tomma klubbkassan.

Som ni ser på bilden har föreningen också gjort bastuanläggningen tillgänglig för rörelsehindrade. Tänk tanken – hade denna anläggning inte skötts med ideella krafter hade den heller inte funnits.

 

Ronneby byter säkerhetssamordnare

Publicerat av

Först var det meningen att han enbart skulle bli projektledare och samordnare för den grupp som nu ska arbeta vidare med helikopterprojektet som berör Sjöfartsverket. Ronneby kommun driver frågan att få behålla de två räddningshelikoptrar som redan finns baserade på F 17 i Kallinge.

Det handlar om Anders Engblom som i dag är chef för räddningstjänsten i östra Blekinge som omfattas av Ronneby och Karlskrona kommuner. I höst blir han säkerhetssamordnare i Ronneby kommun och med ansvar för säkerhet och krishanteringsfrågor. Anders Engblom ersätter Disa Kristinsdotter Käppi.

Anders Engblom har varit chef i östra Blekinge sedan starten 2001 då Ronneby och Karlskrona samordnade sina räddningstjänster.

Men nu ska han först leda arbetet med den grupp som ska möjliggöra en fortsättning för Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar med basering på F 17 i Kallinge. Ytterst ansvarig för gruppen är kommunalrådet, Roger Fredriksson, m, som redan i slutet av denna månad ska kalla till ett nytt sammanträde med inblandade parter.

Räddningshelikoptrarna är i dag inhysta i en hangar som inte längre nyttjas av försvaret, men kruxet är att man måste få till en ny miljöprövning innan civila helikoptrar kan stationeras där fortsättningsvis. Sjöfartsverkets utredning ska vara klar den sista september och då bestäms placeringsorten för de två helikoptrar det gäller.

Sjöfartsverket har bestämt att bollen nu vilar i händerna på Blekinges myndigheter, bl a då Ronneby kommun och länsstyrelsen. Roger Fredriksson är ansvarig för det lokala arbetet.

Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar som nu finns i Kallinge är inte bara en kommunal, regional eller nationell resurs utan en internationell räddningsresurs som betalas med hjälp av avgifter från sjö- och luft-farten bl.a. de svenska skeppsredarna. 

 

Hoten har ändrat karaktär

Publicerat av

Hot mot journalister har i alla tider funnits, men de har under senare år onekligen ändrat karaktär. Det som i dag sker vid SVT:s redaktion i Karlskrona är naturligtvis ett övergrepp som aldrig kan accepteras men ett bevis på graden av upptrappning. Redaktionen har tvingats stänga sedan ett brev med ett vitt pulver skickats till redaktionen.

Den journalist som i dag på morgonen öppnade ett kuvert vid SVT Blekinge i Karlskrona har suttit isolerad och inte fått lämna lokalen som inte heller varit tillgänglig för övriga medarbetare. Den s k bombgruppen har fått köra upp till Blekinge från Malmö.

Lokala räddningstjänsten är också inbegripen i larmet som också fått till följd att redaktionens arbete ligger nere. En reporter är rädd för att kvällens sändning ska gå om intet.

Naturligtvis är detta ett allvarligt angrepp på det fria ordet och måste fördömas på ett kraftfullt sätt.

Vad ligger då bakom detta brevhot som stänger en hel redaktion? Inget allvarligt alls och det är detta som skrämmer. SVT misstänker att det är deras rapportering om Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkessons kräftskiva som gästades av bandet Ultima Thule och en moderat lokalpolitiker från Sölvesborg som är anledningen till hotet. Uppgifterna med bild hade hämtats från Facebook.

Mer behövdes alltså inte för att det fria ordet skulle utsättas för ännu ett övergrepp. Jag kan inte acceptera detta övergrepp eftersom SVT enbart pekat på en anmärkningsvärd politisk handling av partiledaren, att posera på bild med bandet Ultima Thule och alla med texten på tröjorna – ”Give èm hell”.

Det är fegheten med anonymiteten som har ökat. När journalister hotades förr hände det att hoten kom när politiker eller tjänstemän på fredagskvällarna tagit en eller flera drinkar för mycket. Deras hot skedde telefonledes och personligen hade jag aldrig svårt att identifiera uppringaren som naturligtvis alltid var en person som förekommit i antingen radioinslag eller tidningsartikel.

På min aktiva journalisttid hjälpte det att lyssna en stund på uppringaren och därefter dra till med repliken – ”jag hoppas att du är medveten om att jag bandar det du säger”. I det läget sa det alltid klick i örat och samtalet avslutades.

Hot

På 1980- och 1990-talet var det inte heller ovanligt att vi fick motta mordhot på öppen gata. Det kom också brev med exempelvis följande ”hot” – Satan är på väg att ta hand om Radio Blekinge också! AKTA ER. Det kom snälla brev också och de var som regel alltid dominerande så vi fäste inte någon större vikt vid ”hoten”.

Betydligt större effekt blir det av dagens hot som på flera plan har ändrat karaktär. De är naturligtvis anonyma men hoten sker nu inte sällan med hjälp av vitt pulver som ska påminna om de globala hot som förekommit och varit direkt livshotande med avsikten att framkalla mjältbrand.

Mestadels har lyckligtvis dessa hotbrev visat sig innehålla vanligt mjöl eller annat pulver men effekten av hoten är allvarliga. Ingen vågar nonchalera breven.

Ordet föddes fritt – låt det leva!

 

Fritid och kultur skiljs i Ronneby?

Publicerat av

När Ronneby kommun nu byter förvaltningschef (se mitt blogginlägg från 10.6) för Fritid- och Kultur vill man passa på och utreda en eventuell uppdelning av dessa två verksamheter.

Tommy Johanssons förordnande löper ut den 31 augusti och medan man söker en ny förvaltningschef kommer man att lösa dessa arbetsuppgifter med en tillfällig ersättare.

– I uppdraget för ersättaren finns bl a uppgiften att utreda fördelar och nackdelar med en separering av fritid och kultur, säger kommunalrådet, Roger Fredriksson.

Vad som ligger bakom dessa tankar är osäkert men mycket talar för att det är erfaranheter av den organisation som fram till nu har gällt. Problemen behöver inte enbart finnas i förvaltningens sätt att hantera frågor med stor spännvidd inom fritid/idrott och kultur. Sammanslagningen av de två nämnderna ställer naturligtvis också höga krav på kunskap och engagemang hos ledamöterna.

Inte minst har det visat sig svårt att hitta en förvaltningschef som har lika stor kunskap och engagemang inom båda områdena. Ofta överväger ett av intresseområdena, vilket också har gällt ledamöterna i den nu gemensamma nämnden.

Vi vet hur det gick i Karlskrona när såväl hockey som handboll var framgångsrika i sina respektive serier. Kulturen fick stryka på foten och ett länge diskuterat kulturhus fick ännu en gång skjutas på framtiden.

Idrotten har det väl förspänt gentemot kulturen. Det finns reglerat vad som krävs för avancemang när det gäller tävlan på elitnivå. Tävlingsarenor ska ha en viss storlek för att godkännas och där har sällan politiker något att sätta emot.

Det finns även regler när det gäller teater, scener ska ha vissa minimimått för att kunna ta emot alla föreställningar. Logeutrymmen, omklädningsrum för skådespelare, ska finnas och dessutom ljud och ljus naturligtvis. Några krav inom detta område har, såvitt jag vet, inte förts fram i Ronneby.

När kommunen därmed inte kan ta emot vilka teateruppsättningar som helst hämmas naturligtvis det kulturella intresset och utbudet. Att invånare kräver teater av rang och därmed lokaler därefter har ledande politiker lätt för att negligera. I dessa fall finns inga tvingande regler, bara enkla önskningar som står sig slätt gentemot idrottens betydligt tuffare regler. Med icke starka eller beslutsamma politiker väger därför kulturfrågor lätt när det gäller valet av idrottsarena respektive kulturhus.

Ronneby Brunnspark – en kärlek

Publicerat av

DSC04217

Min kärlek till Ronneby Brunnspark har genom åren blivit allt starkare. Naturligtvis har parken alltid gjort sig påmind som en vacker och livsgivande del av vårt Ronneby, men det är en kärlek som har mognat efter mångåriga träffar.

Jag var en ung grabb när jag första gången hörde berättas om Brunnsparken. Det var min farmor som på tidigt 50-tal berättade lyriskt om sin vistelse där som ung. Farmor Betty föddes 1895, 22 år efter att parken börjat anläggas. Hon kom dit som 15-åring för att bl a dricka brunn. Jag har fortfarande hennes originalglas kvar från den tiden.

Jag har ofta tänkt på vad denna park har betytt för många människor under drygt 300 år. Hur många har dom varit? Varför kom dom hit? Vad hade dom för förväntningar? Vissa av dem var sjuka och hade hört talas om det läkande vattnet. Blev de verkligen hjälpta eller vad hände efter besöket?

DSC04219

Trots att mitt förhållande till Ronneby Brunnspark är mångårigt dyker det alltid upp nya berättelser som naturligtvis är helt sanna och självupplevda eller återberättade av flera generationer. Min upplevelse behöver inte överensstämma med andras. Det är ögonblick och timmar som har blivit rika med olika minnen, men naturrikedomen och blomsterprakten har vi alla upplevt och den har inte förändrats genom åren. I dag är den praktfull och ståtlig, den höga åldern till trots, men så har den också vårdats ömt och dessutom fått full och oinskränkt uppskattning på senare år.

För några år sedan blev den utsedd till Sveriges vackraste park och den har också i en större och bredare jämförelse blivit utsedd till Europas fjärde vackraste park. Inte dåligt efter att ha uppnått den aktningsvärda åldern 315 år!

DSC04223

I veckan deltog jag i en Brunnsparksvandring där medlemmar ur Folkteatern bjuder på dramatiserade inslag under vandringen. Ett lovvärt initiativ som ytterligare kan byggas ut i denna historiska miljö. Vetgirigheten är stor bland besökande turister och det finns verkligen mycket att berätta.

Hur många känner t e x till att det var tre danskar som byggde upp brunnsområdet och parken och att trädgårdsmästaren, Henrik Madelung, som hämtades på Jylland, stannade i hela 49 år. Eller att det planerades en järnvägsstation intill Brunnshallarna där Rosengården i dag finns. Järnvägsspåret anlades istället öster om Ronnebyån och med en mindre station mitt emot Ronneby Brunn.

Vi har alla olika minnen från Brunnsparken. Jag minns fortfarande en solig och berikande eftermiddag med författaren Lars Rosander som i direktsändning i Radio Blekinge berättade om tillkomsten av sin bok ”Sommarskymnings svalka” vars hela handling är förlagd till denna vackra park.

Naturligtvis är det också svårt att glömma dagarna med boxaren Floyd Patterson som hade sina träningsläger förlagda till denna park.

DSC04227

Det finns många rika minnen att berätta från Ronneby Brunnspark men det får anstå till ett annat tillfälle. På bilderna syns bl a kvällens guide Anders Johnsson som avslutningsvis bjöd på ”läkande” brunnsvatten.

Obs. Klicka för större bild

 

Succé för senaste turistbyrån

Publicerat av

DSC04209

Det är på landsbygden som den kreativa kraften finns och lever. Människor utanför centrum har fått lära sig att gör vi inget själva händer det heller inget. En för alla, alla för en är budskapet som i många fall fått bygder att blomstra.

I Bräkne-Hoby fick musikern Jonas Renvaktar en idé som han lätt fick konstnärerna Kjell Hobjer och Kim Demåne att tända på. Ett gammalt fryshus förvandlades snabbt till en konstinstallation och blev en alternativ turistbyrå med hjälp av text och en karta målad direkt på husets väggar.

Naturligtvis är det en långdragen och ganska unik debatt om en turistbyrås vara eller inte vara i Ronneby centrum som har fått konstnärerna att agera. En strålande idé och inte minst rolig. Denna alternativa turistbyrå i Svenstorp strax utanför Bräkne-Hoby behöver varken broschyrer eller bemanning. Den står där den står och är således tillgänglig dygnets alla timmar och den är redan en av de mest fotograferade byggnaderna i Ronneby kommun.

DSC04210

Den har egentligen inga likheter med den affär i Ronneby som har till uppgift att dela ut broschyrer till besökande turister. Jo, vid närmare eftertanke finns det några.

Vid torget i Ronneby fanns några träd som ansågs locka fåglar till besök. Träden rycktes upp med rötterna och förpassades till en plats utanför centrum. I Bräkne-Hoby behövde några träd sågas ner för att synliggöra två väggar.

Dessutom uppfyller denna alternativa turistbyrå ett annat krav som politiker och tjänstemän i Fritid- och Kulturnämnd ansett viktigast av allt, nämligen att den finns där turisterna finns och i detta fall betyder det utmed Backarydsvägen. Turistbyrån har även en trafiksäker plats. Det finns en väg som trafikanten lätt kan glida in på för att stanna och begrunda de alternativa besöksobjekt som beskrivs på söderväggen.

DSC04211

Initiativet är helt i linje med det budskap som länets politiker har klubbat för den turism som anses vara så viktig men som ändå inte tas på fullt allvar. Det är samarbetet som haltar trots att ämnet tas upp och betonas varje vår.

Jag vill att turismen ska tas på allvar och därför vill jag jämföra en turistbyrås viktighet med ett näringslivskontor. Jag vill inte tro att företagare intresserade av att etablera sig i Ronneby kommun skulle behandlas på samma dåliga sätt som turister i dag behandlas. Turister tillför kommunen pengar, viktiga slantar men då måste turisten också känna sig välkomnad och väl omhändertagen. Det finns ett ord för detta – service!

Obs! Klicka för större bild.

 

Räddningshelikoptrar kvar på F 17

Publicerat av

I dag har jag anledning att gratulera kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, till en framgångsrik överläggning med Sjöfartsverkets t f generaldirektör, Noomi Eriksson.

Resultatet av samtalen som skedde på plats i Ronneby stadshus i dag blev att huvudspåret för framtiden är att Sjöfartsverkets två räddningshelikoptrar blir kvar på F 17 i Kallinge.

-I dagsläget finns inget annat spår, berättar Roger Fredriksson direkt efter sammanträdet.

Sjöfartsverket har tidigare tittat på lokaler i Kalmar men dessa är inte längre aktuella, uppgavs i dag. Inte heller letar man längre aktivt efter andra hangarmöjligheter.

Det som gör Roger Fredriksson extra glad är att Ronneby kommun nu fått rollen som samordnare för att lösa hangarproblematiken för Sjöfartsverkets helikoptrar.

-Anders Engblom som är lånad från räddningstjänsten i östra Blekinge (Ronneby och Karlskrona) är utsedd att fungera som projektledare, berättar Roger Fredriksson.

– Det som nu måste lösas är ett miljötillstånd som blir en fråga för länsstyrelsen, berättar han vidare.

Viktigt är också att tre inblandade myndigheter måste tala sig samman, nämligen Försvaret, Fortifikationsverket och Sjöräddningsverket.

I debatten fram till nu har Sjöfartsverket angett olika anledningar till att eventuellt behöva överge F 17 i Kallinge. Det har bl a gällt hyreskostnad av hangarutrymme, en allt för lång sträcka för helikoptrar att ta sig från hangar till lyft, svårt att fungera på militär anläggning med civil besättning och nu senast ett utspel om att en placering på F 17 skulle strida mot Genèvekonventionen.

-Det sistnämnda tog Sjöfartsverket avstånd ifrån och ansåg att detta var ett privat inlägg från Anders Jönsson, tidigare operativ chef för Sjöräddningssällskapet.

En återträff med betydligt fler myndigheters företrädare inblandade planeras nu till senare delen av augusti.

Huvudspåret efter dagens sammanträde är således att helikoptrarna ska bli kvar på F 17 i Kallinge.

Min fråga kvarstår dock varför Ronneby kommun genom sitt kommunalråd, Roger Fredriksson är ensam i denna viktiga kamp som nu sakta tycks sluta lyckligt.