Etikettarkiv: Viggen

”En ynnest att ha fått flyga Viggen”

Publicerat av

Ännu en gång har vi flygnördar haft en samling för att stilla vår nyfikenhet och naturligtvis blev även denna träff en succé.

Vi är medlemmar i Svensk Flyghistorisk Förening och den regionala avdelningen för Blekinge som även går under beteckningen Quintus 72.

Vi träffas vanligtvis en gång per månad och vid denna träff var det System 37 Viggen som stod på programmet. Viggensystemet var under drygt 30 år ett av världens ledande flygsystem och utgjorde ryggraden i det svenska flygvapnet.

-En ynnest att ha fått flyga och uppleva detta underbara flygplan som var bäst i allt, berättade f d piloten Gilbert Hägg som med ödmjukhet tog oss med på såväl lustfyllda som krävande och farliga uppdrag över Östersjön för att bl a tampas med ryska krafter.

Viggen fick luft under vingarna första gången den 8 februari 1967 och har således 50 år på nacken. Viggen var en av de största industriella och militära satsningarna i Sverige och konstruktionen var okonventionell med nosvinge, vilket var synnerligen ovanligt vid den tiden.

SAAB visade gärna upp det unika med Viggen som fick såväl rutinerade konstruktörer som piloter att tappa hakan. Det mest spektakulära var naturligtvis flygplanets extremt korta landningssträcka. Den bromsade snabbt in varefter den backade runt ett halvt varv och startade igen, i samma riktning som den kom ifrån.

Flygvapnet köpte totalt 329 Viggen för attack, spanings- och jaktuppdrag.

-Vi som tidigare hade flugit Draken, som vi upplevde som att sitta på en raket, fick nu en ytterst behaglig arbetsplats. Det fanns gott om utrymme och man satt bekvämt och med en avancerad elektronik blev det en flygande plattform att älska från första stund, intygade Gilbert Hägg. Räckvidden var också klart bättre än i J 35 Draken.

Han berättade om många uppdrag över Östersjön för att möta och identifiera olika länders flygplan, men mest var det ryssar vi hade att tampas med betonade Gilbert Hägg.

Ryssar i all ära men de mest spännande incidentuppdragen var ändå hans kontakt med USA:s SR-71 över Östersjön. SR-71 gick allmänt under beteckningen ”Baltic Express” och hade spaningsuppdrag. Den opererade på drygt 21 000 meters höjd och farten var Mach 2.98 -3,0.

JA 37 Viggen hade bra överljudsprestanda och hade vid test på 8 000 meters höjd nått Mach 1.35 i planflykt. Nosen höjdes därfefter till tre, fem grader över horisonten för stigning under acceleration till hög höjd. Vi fick dock aldrig överstiga 16 000 meter under våra övningar, berättade Gilbert Hägg, som fortfarande har känslan kvar när han för ett mycket kort ögonblick uppfattat en skugga fara förbi över honom. Han hade mött fartvidundret SR-71 som var ca 3 000 meter över honom i det mörker som alltid finns på dessa höjder. Övningsuppdraget ansågs som lyckat.

Upplevelsen med SR-71 fick han njuta av vid fyra tillfällen och då i sällskap med olika rotekamrater.

  • 21.7.1983 kl. 13.20 1 div. F 17 och JA 37 Viggen. Kn Lars Gardell och Kn Gilbert Hägg.
  • 5.10.1983 kl. 14.05 1 div. F 17 JA 37 Viggen. Kn Mats Heiman och Kn Gilbert Hägg.
  • 12.3.1984 kl 12.15 1 div. F 17 JA 37 Viggen. Kn Gilbert Hägg och Kn Anders Borgvall.
  • 3.12.1987 kl. 11.45 1 div. F 17 JA 37. Kn Gilbert Hägg och Kn Johansson.

Träffen hade inletts med att Rune Kronkvist gav en tillbakablick på de många projekt som bearbetades och övergavs innan slutprodukten stod klar. Även en film om Viggen visades.

En bok för flygrädda och andra

Publicerat av

Att flyga

Maria Küchen har givetvis inte skrivit boken ”Att Flyga” för att bota många människors flygrädsla. Drivkraften har varit hennes kärlek till flyget och att hon fascineras av de tekniska landvinningar som gör flyg möjligt.

Maria tar oss med upp i fluften, in i cockpit på såväl den älskade Viggen som storheten Airbus. Hon förklarar på ett okomplicerat sätt vad som låter och vad som sker under en flygning och du kan som läsare lita på vad hon berättar. Hon har tillbringat mycket tid i luften med såväl piloter som entusiaster och hon vet vad hon talar om.

Maria Küchen är poet och prosaist och det bäddar för att hennes beskrivningar inte enbart stannar vid teknikens mystiska kraft.

”När du en gång har känt hur det är att flyga kommer du för all framtid att gå på jorden med ögonen riktade mot himlen, ty där har du varit och dit kommer du alltid att längta tillbaka”.

Detta anonyma citat , som ofta felaktigt tillskrivs Leonardo Da Vinci, är bästa tänkbara inledning på ett antal luftfärder som tar dig med upp med jättarna inom trafikflyget liksom ut i rymden och inte minst upplevelsen att hoppa fallskärm.

Kärleken till flygandet är lika närvarande när Maria t ex skildrar start och landning med pontonflygplanet OH-CTL, en Chessna 172 tillverkad på sjuttiotalet.

”På sjön där OH-CTL har sin hemmahamn går vi ner i solgatan. Tärnor cirklar över näckrosor och vass. Strandskator i flykt varnar ihärdigt. På vattenytan vid bryggan studsar skräddarna som om mänskligheten aldrig hade funnits.”

Hennes skildring av augustieftermiddagen 1993 när ett JAS Gripen störtar under en uppvisning är stark men inte överdriven. Ett par hundra meter och kammen på en ås skilde henne och barnen från döden.

”Det finns bara en person i det planet. TA SKYDD”.

Tillsammans med barnen kastade hon sig mot höjden och tryckte sig tätt tätt intill den och kupade händerna över barnens hjässor medan hon väntade på att vrakdelar och eld skulle börja regna ner.

Hon inleder boken med en skildring som jag bara inte kan motstå:

”På sjuhundrafemtio meters höjd drar jag i ett handtag under instrumentbrädan framför mig och bogserlinan släpper från segelflygplanets noskoppling. Några sekunder senare har flygplanet som drog upp oss från marken försvunnit ur synfältet. Ingen motorkraft hjälper oss nu. Vi är ensamma med blåst och moln.”

Läs boken och är du bara en liten gnutta flygfrälst kommer du att sträckläsa de drygt 200 välformulerade och förklarande sidorna. ”Att flyga” är att flyga med alla sinnen medan du tryggt sitter på moder jord. Rädslan många känner för att flyga underblåses ofta av missuppfattningar i stil med att flygplanet genast faller till marken vid ett motorstopp.Så är det inte. Maria förklarar detta och tar också död på många andra myter.

Viggeninvigning i moderat fart

Publicerat av

DSC03347

Flygintresset är stort i Blekinge och naturligtvis blev det publiksuccé när Viggen-monumentet invigdes i dag i Sörbydal. 

– Trevligt med liv och rörelse i detta framtida affärsområde, tyckte kommunalrådet Roger Fredriksson strax före invigningen.

– Det monument vi i dag inviger har fått flera intressenter att höra av sig till kommunen och dessa är villiga och intresserade att etablera sig just här i detta område, sa Roger Fredriksson lite senare under själva invigningen.

Invigningen förrättades av Magnus Liljegren, t.f flottiljchef vid F 17 som knöt upp ett symboliskt gult och blått band som skulle visa på samarbetet mellan flygflottilj och Ronneby kommun.

DSC03343

På bilden syns förutom Liljegren och Fredriksson också Paula van Riessen, Ronneby Industrifastigheter och trea från vänster är Martin Ståhl, den pilot som flög Viggen i Sörby för absolut sista gången.

DSC03351

Naturligtvis var det en festlig och lycklig dag för Boo-Walter Eriksson (tvåa från höger) som har kämpat länge för att få en Jaktviggen på plats i länets mest trafiktäta vägskäl där E 22 och riksväg 27 möts. Boo-Walter har dessutom flugit denna typ av flygplan och han var också chef för F 17 under en period.

Magnus Liljegren överlämnade en gasspak till kommunalrådet Roger Fredriksson och frågade vilket läge som innebär full gas.

– Till höger måste det väl vara, svarade Fredriksson rappt.

Även när en rote JAS Gripen som flög över vid invigningsögonblicket kommenterades detta på ett politiskt sätt av speakern Rickard Lindborg, överstelöjtnant:

– Överflygningen skedde i moderat fart, ca. 500 km. i timmen.

Nästa helg blir det mer flyg när F 17 jubilerar med flygdagar.

DSC03355

Årets valtal på Snäckebacken

Publicerat av

DSC00533

”Dimman skingras, kölden flyktar

och naturens dvala lyktar.”

Det är Johan Ludvig Runeberg som har skildrat våren med dessa ord.

Hur gamla vi än är så föds vi på nytt vid denna tid på året.

Å våren – den kommer allt tidigare med gräsbränder å redan nu eldningsförbud.

Jordgubbarna är mogna redan i april – även här i vårt Blekinge – för närodlat ska det va –  och snart kan vi väl avnjuta nypotatis lagom till julafton.

I ett vårtal ska man tala om blommor å naturligtvis har jag plockat en bukett.

I den bukett jag i kväll vill ge till er – här på toppen av Snäckebacken- finns blommor som kan få hela Ronneby kommun att blomstra för lång tid framöver.

Jag tänker på byn Vång utanför Johannishus. Där är ordet GUBBAR inte längre ett skällsord. Där i jorden är gubbarna GULD värda och kan snart bli till en turistattraktion som i omfattning kan mäta sig med BIRKA.

Jag tänker på GRIBSHUNDEN – det danska kungliga skeppet som sjönk och la sig till rätta i vår skärgård. Detta båtvrak har redan nu lockat inte minst danska forskare till våra trakter. Med lite fantasi och betydligt mer pengar kan detta bli en attraktion med guldkant.

Å jag tänker på SAXEMARA BÅTVARV som har fått en ny möjlighet i form av en ny och intresserad arrendator och att ägaren till varvet – BLEKINGE MUSEUM – ser nya möjligheter tillsammans med Ronneby kommun. Båtvarvet är unikt och borde naturligtvis vara en angelägenhet för hela-  och jag menar – HELA Blekinge.

Jag tänker på KARÖN – denna pärla i min vårlika bukett som nu ska väckas till liv efter sin allt för långa TÖRNROSASÖMN. Det är äkta och genuina RONNEBYKRAFTER som nu rensar upp och dammar av ett stycke av det bästa och ädlaste som Blekinge kan ståta med i denna vår vackra skärgård.

I min fantasi kan jag se KARÖLINE och med hjälp av en minnesbild från kvällens arrangör Björn O Svensson i Ronneby Musei- och Hembygdsförening kan jag återse båtarna KARÖ, Turist, Freja, Balder, Ronneby och Blekinge tuffa fram på Ronnebyåns vackra vattenyta.

Ja – en härlig syn. Men då måste naturligtvis först betongklumpen vid hamnen fraktas bort. Det är på gång. Det är på gång.

Jag tänker på Ronnebys snart unika landmärke i form av en JAKTVIGGEN på pelare vid eken som delar på vägen mot kontinenten och KRONOBERG. Den kommer att tala om att vi i Ronneby är en tredjedel av det flygvapen som nu återstår. Där under vingarnas beskydd ska bilåkande turister kunna avnjuta sin medhavda matsäck. Mitt i Blekinge vid vår älskade ek.

– Något positivt håller på att hända med Ronneby

Vi ser möjligheter istället för hinder. Vi har rätat på ryggen och insett att vi i Ronneby har ett unikt läge – vi utgör navet i hela Blekinge.

När vi nu hälsar våren tillbaka vill jag också att vi i hyllningen ska tänka på alla de krafter – inte minst de ideella – som arbetar för vår kommuns bästa – å som en ringa belöning ska omfamnas i form av ett fyrfaldigt leve…