Under det dryga pandemiåret har vi fått lära oss hur det är att vara utan fysiska möten. Möten eller konferenser har blivit digitala på bekostnad av social gemenskap. Men verksamheter får inte förlamas, inte ens av ett envist och dödligt virus.

Vi tittar nu på varandra på skärmar. Vi räcker upp handen (naturligtvis digitalt) när vi begär ordet och vi röstar i viktiga frågor. Klädseln är lite olika, frisyrerna likaså. Men påsar under ögon eller rynkor har vi seniorer ännu inte börjat åtgärda. Inte heller har vi ens tänkt tanken att kommentera eller åtgärda åldriga skavanker. Kanske ska jag ändå fixa lite bättre belysning till nästa möte så att ögonhålorna inte blir lika skugglika.

Men alla 30 plussare har däremot tänkt desto mer på just sina face. Riksmedia har i dagarna rapporterat att plastikkirurgibranschen formligen har exploderat. Människor som deltar i videomöten har upptäckt att deras ansikten inte gör sig på skärm. Dom kan därför i dag lägga ut jättesummor för att få nya ansikten.

Det är utstående öron, felriktade eller för stora näsor. Ja, det är ingen hejd på alla fel som har upptäckts under årets många videokonferenser eller möten. Underligt är naturligtvis att ingen tänkte på utseendet före pandemins utbrott. Då kan man med fog påstå att det var face to face.

Det är således stora pengar i omlopp för att människor ska få nya ansikten, videoansikten, men i stället kan man spara en och annan slant på klädkontot. Man sitter med skjorta och slips men ofta med bar underkropp, har det rapporterats. Likaså har konsten på väggarna hemma i lyan måst omfördelas. Det bästa, vackraste och mest värdefulla måste synas i bakgrunden.

Så långt som att förändra ansikten har inte politikerna ännu nått. De är som de är. När man numera följer offentliga sammanträden kan man bli ofrivillig åskådare till såväl matintag som andra mer dråpliga inslag. För några dagar sedan dök plötsligt en hund upp i rutan som ville slicka sin husse i ansiktet medan denne gjorde ett inlägg i en pågående debatt. Så visst har politiken genom videomöten blivit både roligare och mer spännande. Men handen på hjärtat, visst har många av dem glåmig och livlös hud. Ja, i vissa fall uppvisas t o m ojämn hud.

Nu är det emellertid inte enbart ansikten man ska tänka på när videomöten vankas. Lika omfattande diskussioner kan vald teknik resultera i. Ska det vara Microsoft Teams, Face(!)time eller Zoom som ska gälla? Vi seniorer har stannat för gratisplattformen Zoom. Men då vägrade någon att delta. Hen hade hört eller läst att Zoom hade säkerhetsrisker. Ja, vilka program har inte sina risker? Bara att använda nätet kan innebära fara. Ingen säkerhet är hundraprocentig. Det gäller bara att vara så uppdaterad som det bara är möjligt. Dessutom åtgärdade Zoom sina brister redan i april 2020. Så nu kör vi så det ryker.

Vi i seniorverksamheten har dessutom inga hemligheter. Vore bara bra om våra krav på samhället, när det gäller åldringsvård och annat, läckte ut och fick global uppmärksamhet. Men våra face dom får förbli som de är. Kör på, livet är kort!