När jag växte upp på 1940 – 1950-talen var det endast personal på växelstationer som kunde tjuvlyssna på telefonsamtal. Man fick alltså ringa till en telefonväxel för att få sitt samtal kopplat lokalt eller som rikssamtal. Naturligtvis var det starkt fördömande att gå in på linjen för att lyssna. Än värre var det att för vänner berätta vad man uppsnappat på linjen.
I dag är förhållandet det omvända. Överallt i det öppna samhället är det nu i stället svårt att värja sig när telefonsamtal genomförs på de mest frekventa platserna. Samtal, som jag egentligen inte vill bli delaktig i, förs högt och tydligt utan några som helst spärrar eller medvetenhet om att vi är många som är med i samtalet, även om vi är passiva.
Här ska du få ett smakprov. Det är en man som ringer till en bilverkstad framgår det tämligen omgående.
Hej!
Du har haft min bil i dag.
Hur ser den ut?
Kort tystnad.
Å fan!!
Säger du det…
Ny tystnad.
Jaha.
Jag glömde säga…
Ny lite längre tystnad.
Jag glömde säga…
Tystnad igen
Han tar ny sats…
Jag glömde säga.
Du, vattenpumpen. Jag tror inte det är vattenpumpen som läcker
Du …
Jo, jag tror jag vet
Kommer du ihåg??
Ni svetsade
Kan det inte vara så att det samlas vatten i svetsfogen? Å att det därifrån kommer droppar?
Kort tystnad
Det tror du inte
Remmen!!! Har du tittat på remmen?
Jaha
Du, kan vi byta den nästa gång?
Kort tystnad
Ja, jag menar…
Kan vi byta vattenpumpen nästa gång??
Jag hör mannens vädjan i tonläget. Sen kommer det…
Hittade du något annat?
Lång tystnad
Bromsarna bak. Var det dom vi bytte förra gången?
Fram då??
Höll dom?
Kort tystnad
Jasså!
Du, kan jag hämta bilen i kväll?
Du kan lägga dem på bakhjulet som vanligt.
Telefonsamtalet avslutat. Mannen vänder sig till en kompis bredvid och säger.
Jag vågade fan inte fråga vad det kostade.