Varför sitta inne och uggla när man kan uggla ute?!

Nya trenden Uggling går ut på att sitta på huk och stirra rakt fram på inget. Därefter tar man en bild som läggs ut på internet.

Den trenden har vi några naturkramare inte ens kommit på tanken att prova. Nej, vi spanar i mörkret stående helt tysta och vi är ute efter att få lyssna till livs levande ugglor.

Vi genomförde en sådan safari för några kvällar sedan.

På en skogsväg mitt i frälsemarken norr om Kallinge står vi blickstilla. Vi andas genom näsborrarna och vill absolut inte få några nysattacker. Hosta är också bannlyst.

Det är vindstilla och på långt håll hör vi en hund ge skall. Vi blickar upp mot en stjärnprydd himmel som bara kan beskådas långt från centrumbelysningar. Inte ett enda ljud, inte ett prassel, inte ens några vildsvin. Antagligen har de fått vittring på oss för länge sedan.

Vi gör halt längre fram i skogen intill mäktiga Listersjön. Vi står vid södra sidan och här känner vi kölden bita i kinderna. Det är tre minusgrader och på avstånd hör vi kattuggla och pärluggla. Vi med ganska mycket tinnitus hör ugglorna lite svagare än övriga men litar på kamraterna att de hört rätt.

Vi passerar en åkerlapp i skogen och får vildsvin i blickfånget. De föredrar att åter ta sig tillbaka till den täta skogen. Vi i vår tur gör halt på några platser ytterligare innan vi tar plats vid en värmande brasa som gjord för korvgrillning.

Att inmundiga grillad korv över öppen eld är något som gud skapade för oss naturälskare som inte ens drar oss för några minusgrader och mörker. Det är naturutbildade Bertil Friberg och hans hustru Mia som är värda för oss denna ugglekväll. På bild i mörkret fick jag också hyggligt korn på bl a Evert Oskarsson, Mats Pihlgren och Stig Lindström.

Bertil Friberg är rena naturbegåvningen och en trygg och kunskapstyngd vän som vi i gamla skogsvandrargruppen uppskattar att vägledas av några gånger per år.

OBS! Klicka för större bild.