Betydande järnvägstrafik i Kallinge

En svartvit bild från 1960-talet med tre lok och några järnvägsvagnar kan snabbt utlösa en tillbakablick och skapa ytterligare en minnesbild.

Så blev det när jag fick syn på Bo Lundgrens bild på Facebook. Bo tillhör en tapper grupp inom Kallinge Museum. Denna gång valde han en bild från Kallinge järnvägsstation. Bilden som du ser nedan med text har jag lånat för att omedelbart återgälda med en bild från mitt arkiv.

Kallinge station lades ner 1970 men den avvecklingen gällde endast persontrafik. Godstrafiken fortsatte ett bra tag och var av stor betydelse.

Min far var anställd vid Kallinge järnvägsstation och var ansvarig för godstrafiken. Han var stolt som en tupp över trafikens storlek. Ju fler järnvägsvagnar som rymdes på kallingespåren desto lyckligare var han.

Han visste långt i förväg när stationsområdet skulle vara som mest belastat och det fick honom vid ett tillfälle att utnyttja en kontakt vid F 17 i Kallinge. En helikopter med besättning hovrade en dag över järnvägsstationen och en bild togs. Den skulle bevisa, menade far, hur betydande Kallinge station var.

Bilden kan du nu ta del av nedan. Min far var nogsam och på baksidan av bilden har han gjort följande notering:

”Bilden tagen den 11.9. 1969 klockan 10.00. På Kallinge bangård syns 66 järnvägsvagnar.”

Tittar man väldigt noga i nedre hörnet vid magasinsbyggnaden står far där med händerna i sidorna och spejar mot helikoptern och skänker besättningen en tacksamhetens tanke.

Naturligtvis var det Kockums Jernverk med eget stickspår ner till fabriken som dominerade trafiken med sina många vagnar med skrot för smältning. Men det många säkert har glömt är att försvaret hade en minst lika betydande trafik av reabränsle.

Vagnarna med reabränsle placerades på Bredåkra stationsområde. Det fanns en tid ett pumphus strax intill stationshuset som tömde de många rulltankarna på sitt innehåll för att pumpa bränslet till två stora tankar intill Bredåkra hed. Den trafiken var betydande vilket jag visar med några bilder. Bredåkra hade då ingen persontrafik men varningsskyltarna talade ändå sitt tydliga språk om vad transporterna innehöll.

Kallinge hade också många transporter från Djupafors pappersbruk och inte minst Tarkett som hade övertagit fabrikslokaler som tidigare hyst Värmos verksamhet med bl a tvättmaskinstillverkning.

Tänk, så många minnen en bild kan återskapa.

Ronneby-Posten anmälde mig till SÄPO

Jag har i bloggen några gånger uppmärksammat Ronnebys dåtida lokaltidning, Ronneby-Posten. Flera av mina kolleger genom åren startade sina karriärer på den tidningen.

En av dessa var Inga-Lena Runeson som senare hamnade på Blekinge Läns Tidning då hon också gifte sig och fick efternamnet Fischer. På BLT nådde hon positionen politisk chefredaktör.

Den politiska färgen på Ronneby-Posten var dåvarande högern och redan då ställde Inga-Lena höga krav på andra tidningars journalister, att vi skulle passa in i samhällsbilden. Själv blev jag anmäld av Inga-Lena som berättade att jag ansågs vara en ”suspekt individ” och att jag hade ”smygande avsikter gentemot länets då vördade landshövding Thure Andersson”. Jag var vid den tidpunkten anställd på Blekinge Läns Tidning.

Till brevet bifogades en bild som skulle bevisa att jag t o m vid invigningen av Tarketts fabrik i Fornanäs 1970 hade smygande avsikter. Naturligtvis kunde jag inte neka till att ha varit på platsen. Dessutom observerades jag av såväl landshövdingen själv som hans hustru och några andra i sällskapet.

Till mitt försvar ska sägas att jag endast hade för avsikt att ta en bild av det högtidliga tillfället. Vid den tidpunkten på sjuttiotalet var en fabriksinvigning av den storleken inget som skedde varje dag. 14 000 kvadrat var naturligtvis stort.

Jag förstod varken 1970 eller senare vad jag var misstänkt för men här kan du ta del av brevet från dåvarande reportern på Ronneby-Posten Inga-Lena Runeson. Jag publicerar också bilden eftersom jag inget hade att dölja.

Du förstår säkert att det hela var ett skämt mellan två då oprövade journalistämnen. Det kan tilläggas att jag efter den nu redovisade händelsen hade många givande samtal med landshövding Thure Andersson genom åren.