Fake news även i gammelmedia

Inte sällan gormar gammelmedia, etablerade tidningar, radio och tv, över att sociala medier hanterar verkligheten på ett oförsvarbart sätt. Det mesta i sociala medier är fake news, hävdar man. Naturligtvis ett sätt för media att försöka rättfärdiga sig själva inför allmänheten.

Eftersom en blogg, som denna, sorteras in under begreppet sociala medier tänker jag ge några exempel på när gammelmedia i sin tur överdriver och handskas ovarsamt med sanningen. Denna gång gäller det lokaltidningen Sydöstran och jag hämtar ett purfärskt exempel från i dag, onsdagen den 28/10 2020.

Bakgrunden är att den politiska alliansen i Ronneby, Moderaterna, Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna, i går hade kallat till presskonferens för att berätta om sitt budgetförslag. Ett förslag som i stora drag går ut på att man måste spara 40 miljoner kronor inför 2021 års verksamhet, vilket motsvarar mellan 80 och 100 anställda. Detta får Sydöstran att publicera följande rubrik:

Under rubriken skriver tidningen:

”Det föreslår alliansstyret som vill minska personalkostnaderna med 40 miljoner kronor.”

Lite längre ner i artikeln heter det:

”Ronneby kommun går nu in i ett skarpt besparingsläge. Personal kommer på olika sätt att skickas hem.”

Detta är alltså en tolkning som journalisten gör. Inte någon stans i texten finns täckning för det tidningen och journalisten hävdar i rubrik och text. Inte ett enda citat av någon politiker som uttrycker ”100 anställda ska skickas hem”.

Däremot kommer en helt annan verklighet i dagen när journalisten senare tolkar Roger Fredriksson, kommunstyrelsens moderata ordförande, på följande sätt:

” Han (Roger Fredriksson. Mitt förtydligande) hoppas dock, med samarbetspartierna Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna, att den största delen av besparingen ska kunna ske genom så kallade ”naturliga avgångar”. Alltså att pensionstårtorna dukas fram och att vakanser sedan inte tillsätts.”

Med tanke på att det inom Ronneby kommun länge flaggats för stora pensionsavgångar finns det än mindre fog för att skrämma upp kommunanställda med att ”upp till 100 anställda inom Ronneby kommun ska skickas hem”.

Lydelsen att skicka hem personal är liktydigt med att sparka eller avskeda personal. Så är alltså inte fallet.

Tidningen BLT, storebror till Sydöstran, kommer i samma ämne inte i närheten av Sydöstrans skrämseltaktik.

Samtidigt i dag kom följande nyhet som belyser hur Sydöstran klandras av Mediernas Etiknämnd. Här är utlåtandet:

”Uppgiften om att anmälaren brutit mot efterforskningsförbudet var av sådan art att tidningen borde gett henne tillfälle till samtidigt bemötande, skriver MO.

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och finner att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.”

Innehållet viktigare än utseendet

Med tiden har vi människor blivit allt mer utseendefixerade. En utveckling som modeindustrin med hjälp av massmedia bär ansvar för och som starkt har påverkat allt yngre generationer. En beklaglig styrning som hos många individer satt djupa spår.

I takt med den utvecklingen har kunskap och klokhet parat med ett starkt självförtroende, självbild, kommit att alltmer minska i betydelse.

Nu vill jag inte skuldbelägga lokalmedia för merparten av denna utveckling även om det genom åren har förekommit även där. Ta årliga s k Luciatävlingar som exempel. Men det är lokalmedia i Blekinge och främst då tidningarna Blekinge Läns Tidning och systertidningen Sydöstran jag nu vill rikta mig till.

I morgon onsdag (21/10 2020) ska deras papperstidningar byta utseende – igen. Jag förstod när man på 1980 och 1990-talet gick över till tabloid-formatet (mindre storlek), men i dag har jag betydligt svårare att förstå vinsten med en utseendeförändring. Papperstidningen är av flera anledningar på väg att självdö till förmån för ny teknik. Att läsa tidningen i dator eller platta har många fördelar, inte minst vintertid. Vi på landet gör betydande kraft- och tidsbesparingar på att slippa besöka brevlådan i snö, kyla, mörker eller regn.

Ni tidningsmakare får aldrig glömma att det är innehållet som är det viktigaste. Givetvis ska typsnitt och redigering hjälpa till med läsbarheten, inte minst locka till läsning, men det får aldrig ske på bekostnad av innehåll. Självklart ska en tidning leva med sin tid, men inte enbart utseendemässigt.

När BLT:s chefredaktör Mimmi Karlsson-Bernfalk talar i klartext om allt tunnare tidningar med allt mindre annonser är detta också förklaringen till att tidningar har tvingats slimma personalstyrkan. Jag känner i dag inte till BLT eller Sydöstrans personalfördelning men jag har förstått att detta inte minst har gått ut över kvällsbevakningen som har minskat högst betydligt.

Jag är inte ensam om att sakna tidningarnas bevakning av vår svenska folkrörelse, nämligen föreningslivets olika grenar. En i dag på grund av Coronaviruset hårt drabbad verksamhet såväl ekonomiskt som socialt och då tänker jag på såväl idrott som kultur. Den verkligheten är viktig att skildra, men vi måste också blicka positivt framåt och då möta den nya verkligheten hur den nu kommer att te sig.

Inte minst har bevakningen av det politiska skeendet minskat högst påtagligt, främst bevakningen av kommunernas högsta politiska instans, fullmäktige där merparten av sammanträden sker kvällstid.

Senast den 7 oktober genomfördes Regionfullmäktige med flera för oss allmänhet viktiga punkter på dagordningen. Det handlade om utdebitering för 2021 (skattesats) och det handlade om patientavgifter som ska höjas. Ingen bevakning alls i Sydöstran medan BLT hade en kortare artikel om att Socialdemokraterna kräver gratis influensavaccin för fler riskgrupper.  Även ett kortare referat om att  avgiftshöjningar som  alliansen vill genomföra återremitterades och ska avhandlas vid sammanträdet i november. Bra också att artiklarna, även om de var knapphändiga, var placerade på en samlande Blekingesida.

Jag menar att tidningschefer ofta talar med stora bokstäver när man beskriver hur viktig deras bevakning är, inte minst ur demokratisk synvinkel. Av just detta skäl får man ett årligt statligt presstöd.

Därför bästa tidningschefer – förbättra innehållet och lägg slantarna på fler journalister istället för att sminka papperstidningar som hela tiden minskar i antal allt eftersom den äldre papperstrogna läsarskaran blir allt tunnare.

I senaste mätningen minskade BLT:s pappersupplaga med 800 exemplar och Sydöstran med 500.

Stig-Björn Ljunggren en chansning

Merparten av tidningen Sydöstrans tillskyndare hoppade högt av lycka när det stod klart att s-lutande statsvetaren Stig-Björn Ljunggren blir löntagare i form av politisk chefredaktör för tidningen.

Sydöstrans chefredaktör Anders Nilsson fastslog i tidningens välkomstartikel att Stig-Björn Ljunggren är en av landets mest profilerade debattörer. Han kunde också sagt att Ljunggren tillsammans med Göran Greider, författare och chefredaktör för Dala-Demokraten, tillhör topplistan av citerade s- politiska debattörer.

Det är just detta faktum som starkt medverkar till att Ljunggren blir en chansning för Sydöstran och den lokala politiska debatten. På riksplanet räcker det inte att benämna E 22-an genom Blekinge som en kostig och som med sin bristfällighet hämmar utvecklingen. Ljunggren vill säkert även framdeles, efter att ha börjat anställningen på den lokala blekingetidningen, bli citerad på riksplanet och då finns risk för att just lokala frågor får stryka på foten.

I Sydöstrans välkomst- och hyllningsartikel intar han en försiktig hållning när reportern påstår att Ljunggren ska bilda opinion i Blekinge genom att bli politisk chefredaktör. Han kommenterar:

”Det är skillnad på opinionsspeglande och opinionsbildande. Därför kommer jag, åtminstone till en början, att lyssna väldigt mycket på hur politiker och vanligt folk i Blekinge ser på läget.”

Det blir en lätt syssla för Ljunggren eftersom det inte finns någon politisk debatt. Det är heldött, i varje fall från politikernas sida. Ingen verksam politiker i Blekinge tycks vara skrivkunnig. Den offentliga debatten är, som Hasse Alfredson uttryckte det hela, ”Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med nåt”.

Lite roligt blev det allt när reportern skulle förankra Ljunggrens redan nu lokala hemvist i Blekinge och mest Ronneby. Han har en stuga i Korsanäs (sydost om Ronneby) där han mest tillbringar somrarna. Reportern fastslår;

” Jag har vid ett par tillfällen sett dig på Systembolaget i Ronneby”.

”Det kan säkert stämma svarar, Ljunggren.

På denna lokala punkt kan jag hjälpa såväl Ljunggren som tidningen Sydöstran i deras ambition. Jag har nämligen ett antal gånger stått skuldra vid skuldra med nämnda kändis i den i vissa fall trånga lokalen hos Wiktor Olssons i Bräkne-Hoby.  Jo då, han handlar kött också lokalt. Det har han visat bildmässigt på Twitter.

Ljunggren har också setts inta luncher på ”Äggaboden” och säkert har han också gjort ett eller annat besök på ”Mandeltårtan”. Om han därmed är lokalt förankrad för att räcka till för att bli accepterad Bleking återstår att se.

Det jag uppskattar hos statsvetaren, författaren och debattören Stig-Björn Ljunggren, 62, är hans närhet till humorn. Dessutom har han en klädsam distans till det socialdemokratiska partiet. Han är klarsynt i sina analyser. Han har ofta slagit fast, inte minst på senare tid, ”att den svenska socialdemokratin befinner sig i en djup identitetskris”. En synpunkt som dock inte kräver kunskap på statsvetarnivå.

Nu ska Anders Gustafssons debattglöd (politisk chefredaktör BLT) mätas med en ny och betydligt mer känd proffstyckare. Anders har etablerat sig riktigt bra på kort tid och har redan gjort en rad uppmärksammade nedslag i de Blekingska kommunerna. Tyvärr har inte heller han lyckats väcka liv i ledande politiker som envisas med att använda sin eventuella styrka inåt och hellre göra upp i trängre utrymmen än i offentligheten, som kräver lite mer.

Gustafsson behöver inte alls komma till korta gentemot Ljunggren. Båda behövs för att sätta var sin blåslampa i baken på ledande samhällsbyggare i Blekinges fem kommuner. Kör hårt!

Karlsson på baksidan går igen

Just nu är det väldigt mycket nostalgi. Har det med åldern att göra? Absolut inte! Vissa människor är ständigt nostalgiska. De blickar tillbaka och tycker att det var bättre förr. Var det bättre förr? Nja, ibland.

Facebook är en plats där nostalgin ofta flödar. Inget ont i det. Ibland kan det vara riktigt roligt. Som när vännen Michael Knutson för några dagar sedan skickade mig en lurig gubbe.

Gubben var ingen mindre än KARLSSON PÅ BAKSIDAN. En finurlig farbror som stundtals var riktigt rolig. Av namnet framgår att han var förvisad till sista sidan på dåvarande Sydöstra Sveriges Dagblad. I dag heter tidningen Sydöstran. När tidningen startade 1905 hette den Blekinge Folkblad och 1921 fick den det lite längre namnet som ofta hade förkortningen SSD.

Tidningen hade under många år en sportchef som hette, Artur Bohlin som från 1940-talet till in på 1970-talet skrev under signaturen CROSS och han var mannen bakom figuren KARLSSON PÅ BAKSIDAN.

Det var ett sådant klipp som jag fick för några dagar sedan. Se nedan.

Detta födde naturligtvis nyfikenhet hos mig. Jag har, av nostalgiska skäl, en hög med intressanta tidningar i mitt arkiv. Snabbt kunde jag fylla på med flera fyndiga KARLSSON.

Naturligtvis var det extra högtidligt när KARLSSON en dag på 1970-talet skulle tryckas i ny teknik, offset-teknik.

Därför ett speciellt tack till Michael Knutson som fick mig att damma av ett antal väl bevarade Sydöstran, förlåt Sydöstra Sveriges Dagblad.

Hur svårt att hitta en politiker?

I Blekinge kan man med fog påstå att vi väljare lever nära våra politiker. Inte minst nu i valtider kan det väl inte vara allt för svårt att nå kontakt om behov skulle uppstå.

Men när jag läser Sydöstran tycks det vara svårt för att inte säga helt hopplöst att finna en politiker. Tidningen tycks nu på fredag eftermiddag haft två dygn på sig för att nå kontakt med vänsterpartisten Erik Ohlson, Ronneby.

Redan klockan 10.15 i onsdags publicerade tidningen en artikel med rubriken – ”Domstol godkänner campingförsäljning”.

Erik Ohlson hade som ledamot av fullmäktige i Ronneby överklagat beslutet att sälja Järnaviks camping. Han överklagade till Förvaltningsrätten och ansåg att försäljningen var olaglig. Ett påstående som rätten ogillade och gav Ronneby kommun rätt. Artikeln på nätet, som fortfarande ligger kvar med samma text, avslutades med att tidningen söker Erik Ohlsson.

Sökandet har ännu inte varit framgångsrikt.

När en känd politiker som Erik Ohlsson inte kan nås på två dygn tycker jag det finns anledning till oro. Speciellt nu i valtider.

Kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, var tydligen också orolig när han på onsdagskvällen via Facebook fastslog att Erik Ohlson vid den tidpunkten varit oanträffbar i tio timmar. Detta inlägg har nu redigerats bort.

Därför var min förvåning stor när jag i torsdags kväll träffade en livs levande och väldigt pigg Erik Ohlson.

-Där har vi den eftersökte. Du finns alltså, var min spontana kommentar.

Han reagerade över min kommentar och jag förklarade hur länge Sydöstran sökt honom för en kommentar.

Han tog upp sin telefon. Bläddrade ett tag och utbrast.

-Ingen har sökt mig!

Erik Ohlson deltog i en politikerutfrågning om landstingsfrågor arrangerad av Neuroförbundet i Blekinge. Även när jag såg honom lämna debatten senare på kvällen såg han ut att må väl.

Lycka till Sydöstran. Han finns! och vi är fortfarande intresserade av hans kommentar.

Socialdemokrat kritiserar Sydöstran

Det inträffar fortfarande s k efterskalv efter torsdagens politiska urladdning i Ronneby kommunfullmäktige. Mesta utbrottet orsakade punkten ”Försäljning av Järnaviks Camping (del av Järnavik 1:1 och 3:1) som jag har refererat längre ner i denna blogg.

Där finner du också Sune Håkanssons reservation och hans motivering. Reservationen är intressant med tanke på att Håkansson i Ronnebypartiet ingår i alliansen.

Nu är det socialdemokraten Håkan Robertsson som ger lokaltidningen Sydöstrans reporter i Ronneby, Jens Svensson en bredsida. Texten hämtad från Facebook där Robertsson också ger sin syn på beslutet att sälja Järnaviks Camping.

”Nu det brinner i lögnfabriken”.
Den där Jens Svennsson på Sydöstran…
Varför undanhåller han fakta i sin artiklel om Alliansens rea-utförsäljning av Campingplatsen i Järnavik. Kompispris, 3,25 miljoner
Det finns TVÅ värderingar som kommunen fått. Den ena på 4,5 miljoner och den andra på ca:10 miljoner.
Jens Svesson undanhåller oss den informationen i sin aktikel.
Det är för tusan brottsligt att sälja ut kommunmedborgarnas gemensamma egendom till underpris.
Jag är inte beredd att sponsra Järnaviks Camping med mina skattekronor!
Jens tycker tydligen ”inte att det är så farligt” – då han gör sitt bästa för att dölja dessa fakta.

Ni som vill sponsra projetet får göra det ur egen ficka – inte med kommunens skattekronor.

Skatten vi betalt in trodde jag skulle gå till skola, vård och omsorg, turism, idrott och kulturliv – inte till stöd för kommunledningens kompisars privata etableringar.

Alliansen och SD i, som vanligt, ohelig allians, plundrar kommunens kassa på våra skattepengar.

Jag vägrar snart betala skatt om det skall gå till på detta sättet!

Tack och lov är beslutet överklagat till förvaltningsrätten.
Vi Röd-Gröna har tvingats överklaga förr – för att stoppa subventioneringar med våra skattepengar till Alliansens kompisars bolag.
Jag säger som Fabian Månsson, salig i åminnelse:

-Vet hut, vet sjufalt hut!

Klokheten fick segra i Ronneby

I dag den 2 november 2017 är en stor dag för Ronneby och jag måste säga att det också är en glädjens dag för mig personligen. Klokheten har nämligen skördat en riktigt stor seger. Stor enighet i kommunstyrelsen innebär att turistbyrån åter kommer att ta plats i Clarbergska huset vid torget.

Nyheten fick jag av Sydöstran i dag när Jens Svensson på bästa nyhetsplats berättar om beslutet. Redan till sommaren nästa år ska den vara på plats för att serva turister.

Det är Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande, m, som berättar om enigheten och det för honom självklara beslutet som tydligen har rått hela tiden genom år fyllda av ideliga diskussioner. Förklaringen är att kommunstyrelsen inte har ägt frågan. Istället har den skvalpat i Fritid- och kulturnämnden som inte haft förmågan att se frågan om placeringen på ett framsynt sätt.

Tack kommunstyrelsen. Nu är bara min fråga – vilket parti har agerat starkast? Partiet är värt min röst, i varje fall i kommunvalet nästa år.

Jag har alltid älskat Clarbergska huset där det en gång fanns ett fik värt namnet. Jag ”plåtade” byggnaden i början på 70-talet när jag var placerad vid lokalredaktionen på BLT. Huset är dessutom en viktig del av Ronnebys centrala kulturhistoria.

Jag låter rubriker under tre års tid tala sitt eget språk när nu ordningen äntligen tycks vara återställd. Att gömma undan turistfrågan under en trapp i biblioteket måste gå till historien som en av de största lokala tokigheterna i Ronneby näst efter att rycka upp livskraftiga träd på torget.

Vill du kommentera dagens blogginlägg?
Gör det då på min Facebook!

 

Gammalmedia ryter till mot Hansson

När en rutinerad politiker med drygt 30 aktiva år i kappsäcken väljer att lämna politiken ska det gå regelmässigt och städat till när han förklarar sin avgång.

Är man dessutom kommunstyrelsens ordförande och benämnd kommunalråd och heter Patrik Hansson, ja då kräver gammalmedia att han håller sig till gammalmedias regler – han skulle ha skickat ett pressmeddelande!

Patrik Hansson valde dock att lämna sitt avgångsbeslut via sociala medier. Han gjorde inte som USA;s president, Donald Trump, att twittra sin personliga nyhet, att han tänker lämna politiken efter att nuvarande mandatperiod löper ut nästa år.

Nej, Patrik Hansson valde att på ett personligt sätt meddela sin avgång via Facebook! Det är nämligen den vägen allt fler makthavare väljer att torgföra sina innersta tankar och känslor. Ett pressmeddelande blir torrt som fnöske och urvattnat, ja, nästan ointressant.

I Sydöstrans huvudledare i morgon tisdag läxas därför Patrik Hansson upp av partikamraten och politiska chefredaktören, Hans Bülow, som redan i rubiken låter oss ana holmgången som väntar. ”Hansson överraskar” är rubriken och sedan kommer uppläxningen. Se nedan.

Utifrån min tolkning är det inte bara Patrik Hanssons tilltag att inte skicka ett gammalmodigt pressmedderlande till tidningen som har upprört Hans Bülow. Naturligtvis skulle han som partikamrat naturligtvis haft första tjing på den oväntade nyheten. Men så blev det inte, nu fick den breda allmänheten snabbt och före tidningarna veta hur Patrik Hansson innerst inne har känt en tid. Han slutar helt enkelt med politiken!

Naturligtvis är dagens inlägg på Facebook också en rejäl känga åt Sydöstrans chefredaktör Anders Nilsson som i en krönika i lördags skåpade ut Facebook totalt. ”Facebook inte längre ett socialt medium.” var rubriken på hans inlägg. Tro tusan att Patrik Hansson nu läxas upp i morgondagens Sydöstran.

Dessutom kompliceras det hastigt uppkomna politiska läget inom socialdemokraterna i Karlskrona av att det inte finns någon självklar efterträdare. I varje fall ingen rutinerad.

Heja Patrik Hansson som tänker modernt och med valfriheten som ledstjärna när han nu vill lämna politiken och bli en av folket. Välkommen i gänget!

Eterhumor på blekingsk våglängd

Mätningar av antalet radiolyssnare liksom mätningar av tidningars upplagor kan vara riktigt känsliga. Naturligtvis är det betydligt roligare att publicera bra mätresultat än negativa. Ja, är det riktigt dåligt uteblir ofta den negativa ”nyheten” helt.

Det jag publicerar här nedan är bevis på detta. Gunnar Svensson, nyligen pensionerad som chefredaktör och ansvarig utgivare för lokaltidningen Sydöstran, är riktigt grym när han utmanar Radio Blekinges kanalchef, Peppe Alfiero att berätta sanningen.

Ni bör också känna till att Gunnar Svensson dessutom har ett förflutet inom lokalradion.

Dialogen är hämtad från Twitter, sociala medier som ofta kritiseras av etablerade tidningar, radio och tv. Här får ni också veta varför Radio Blekinge har mörkat den senaste mätningen av radiolyssnandet.

Hur är det man brukar säga från medias sida – sanningen ska fram och den kommer fram på ett eller annat sätt.

 

Humor kräver ”sinne för humor”

Någon har påstått att det mesta är roligt men det värsta med humor är att man ofta inte vet när man får skratta. Jag vill dock göra tillägget – eller gråta. Man kan nämligen skratta så till den grad att man gråter. I varje fall rinner det floder från mina ögon när jag skrattar hjärtligt. Jag kanske är ensam om detta unika.

I veckan som gick, lika snabbt som veckorna dess förinnan, behagade jag skämta på sociala medier. Jag skrev bl a på Twitter:

”Jag tycker att bredband med fiber är tämligen överskattat. Tv-bilden blev knappast märkbart bättre efter att ha bytt från koppartråd.”

Texten i sig ansåg jag inte innehöll ett uns av humor, snarare tvärt om. Däremot måste jag påstå att jag tyckte att humorprocenten steg något när jag i anslutning till texten publicerade en bild på en urgammal liten tv utrustad med en rad av rattar från dåtidens teknikstatus inom detta område. Se bilden i repris här nedanför.

Med text och bild på denna överåriga tv trodde jag verkligen att jag hade lyckats åstadkomma ett litet skratt eller möjligen en viss rörlighet av käkmusklerna. Men där hade jag tydligen djupt underskattat människors ”sinne för humor”.

Några hakade visserligen på när jag försökte med samma humorförsök på Facebook. Där slöt en tidigare radiokollega upp med förslag på tv-lampa tillverkad av plastremsor som annars användes mest till att väva då väldigt populära plastmattor. Alltså på 1960-talet. Han hade tillverkat en sådan i slöjden. Det tyckte jag var roligt. På den tiden var det annars mest träslöjd som gällde.

Men så i torsdags spanade jag in lokaltidningen Sydöstran. För att genast upptäcka att tidningens nöjesredaktör (om sådan fortfarande finns kvar i besparingstider) helt saknar den viktiga beståndsdelen –”sinne för humor”.

Redaktören publicerade den snustorra och ganska bisarra texten men utan bild på tv-apparaten. Däremot fanns det en svartmusikig bild som skulle föreställa mig i nutid. Att jämföra mig med en gammal tv är inte alls lika roligt. Tyckte jag, men redaktören kanske ville visa min ålder och då skulle alla kanske förstå att jag inte kunde se skillnad på tv-bilden om den kom via koppartråd eller fiber och då blir det genast roligare. Eller?! Se klippet nedan.

Hur som helst, humor är svårt, mycket svårt, helst en tidig morgon och Sydöstran brukar komma tidigt, antingen i lådan eller som i mitt fall digitalt. Men håll med om att redaktören borde ha förstått att jag inte på fullt allvar ansåg att koppartråd är lika bra som fiber när det gäller tv-signaler.

Nu gör jag ett nytt försök att testa humorhumöret. Jag påstår att sommarens pratprogram mellan klockan 13 och 14.30 i P1 har varit ojämnt bra. Ja, många har varit riktigt dåliga jämfört med dåtidens sommarpratare som alla höll hög klass och många av dem med hög humorklass. Därför har jag nu slängt ut min radio. Obs. Titta nu riktigt noga på radioapparaten. Är den åldrig eller hypermodern? Jag kunde inte låta bli.

God fortsättning med minst ett skratt per dag.