Vad händer med vårt land? Har regering och politiker helt tappat förståndet? Vi är ju nära att återinföra ättestupan för att slippa kostnaden för att ge alla människor samma rätt att delta i samhället.
Vissa debattörer anser att Försäkringskassan redan nu egenmäktigt tagit lagen i egna händer och infört restriktioner som innebär en blixtsnabb avveckling av mänskliga rättigheter. Det räcker med ett pennstreck för att en medmänniska ska mista den assistenshjälp hen haft i åratal.
Så om inte detta redan räckte avslöjade SVT i fredags att regeringens utredare nu vill slå undan benen på ytterligare ett stort antal människor. ”Avskaffa assistansen för barn och gamla” löd nyheten. Funktionshindrade barn under tolv år och äldre över åttio år ska inte längre ha rätt till personlig assistans!!
Skulle detta människoovänliga förslag verkligen träda i kraft skulle Sverige åldersdiskriminera dubbelt upp!
Är Sverige verkligen så fattigt att vi ska tvingas avstå våra mänskliga rättigheter? Finns det inte längre någon ryggrad eller mänskligt patos hos ledande politiker som ser som sin främsta uppgift att spara, spara på ett område men slösa, slösa på ett annat.
Det är hög tid att vi som står utanför det politiska skeendet säger ifrån att vi inte längre tolererar att medmänniskor ska fråntas sin rätt att få delta i samhällslivet.
Jag lyssnade med stort intresse på ett inslag i P 4 Radio Blekinge för några veckor sedan. Där redovisades att på två år har antalet personer med assistansersättning minskat med nästan tio procent i Blekinge. Alla som 2017 hade ansökt om assistansersättning fick samtliga avslag i Blekinge.
Maj Svensson, styrelsemedlem i Neuroförbundet Blekinge, tog sin egen son som exempel på vad som hände när han efter en omprövning fick färre assistanstimmar.
”På ett dygn fick han åtta epileptiska anfall när den nya situationen skulle hanteras”, berättade Maj i inslaget.
Det framgick också med all tydlighet att hans hälsa har påverkats negativt av de indragna timmarna när han nu endast får hjälp på marginalen.
”Det är knappt ett liv”, fastslog mamma Maj som tidigare kunnat glädjas åt sonens regelbundna dans med bl a deltagande i rullstols-SM med många goda resultat. När hans kropp nu blivit allt mer orörlig till följd av inskränkt assistanshjälp har han tvingats sluta med dans.
Det finns i dag hur många hjärtknipande exempel som helst vilket bl a innebär att det sitter människor runt om i landet som har haft personlig assistans i decennier och som över en natt har blivit av med varenda assistanstimme.
Finns det då inte ett enda politiskt parti som kan vara berett att slåss för denna snabbt växande grupp. Jag förstår mycket väl att denna grupp trots allt är i minoritet men det måste väl ändå finnas en liten gnutta medmänsklighet kvar. Eller handlar det uteslutande om att enbart visa handlingskraft på områden som ger mest populistiska poäng. Nu läggs ytterligare tunga bördor på anhöriga som redan är utmattade till bristningsgränsen. Ska det verkligen vara så svårt att förstå att smärtgränsen för länge, länge sedan har passerats.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Konventionens syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. – ur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Konventionen antogs av FN:s generalförsamling den 13 december 2006 och öppnades för undertecknande den 30 mars 2007. Den undertecknades då av 82 länder, däribland Sverige. Sedan dess har konventionen undertecknats av ytterligare ett stort antal länder.
