Åke Tärntoft, en mestadels glad och oförarglig centerpolitiker i Ronneby, upprepar i dagens BLT vad alla redan har sagt – Gribshunden vill vi ha! Naturligtvis ska den pryda ett eget museum, helst nära havet i Saxemara för då får Åke gångavstånd.

I artikeln upprepar han ytterligare en sanning, att en satsning av det slaget skulle innebära ett uppsving för turismen i Ronneby.

Men det är när han säger följande som det blir riktigt dålig reklam för en bra sak, ja, nästan lite obegripligt:

”En placering av Gribshunden i Ronneby skulle innebära en invasion av smårika danskar.”

Betyder det att ett eventuellt museum, icke statligt, kommer att bli så dyrt att bygga att endast ”smårika danskar” kommer att ha råd med inträdesbiljetten? Danskar, för att inte tala om fattiga svenskar, nu tyngda av allehanda skatter ska således inte ge sig till Ronneby för att åse en dansk kunglig skatt? Småsnåla smålänningar och ekonomityngda föräldrar, hur blir det för dom?

I mina mest positiva stunder kan jag delvis förstå vad Åke Tärntoft menar, nämligen att danskarna kan känna en större samhörighet och nyfikenhet med Gribshunden. Men att enbart vända sig till ”smårika danskar” är en tämligen snäv och ogin beskrivning av vilka Ronneby vill ha som framtida turister.