Det fanns en tid när vänsterpartierna styrde Ronneby och det under väldigt många år. Under denna period utvecklades en politikermakt som inte gav tjänstemän något större utrymme till eget agerande. Minsta lilla anställning skulle beslutas på politisk nivå. Något som starkt ifrågasattes och klandrades av de borgerliga partierna.

När så den vänsterorienterade makten bröts vid valet 2010 gavs förvaltningschefer ett stort ansvar med bl a eget anställningsmandat. Men längre än så tycks inte alliansens ledare vilja gå. När kommundirektören nyligen föreslog att fritidspolitikerna skulle ge plats åt tjänstemän och flytta ut från stadshuset, ja då blev det tvärstopp. Då blev det plötsligt viktigt även för alliansen att peta i verksamheten.

I dagens Sydöstran förklarar kommunalrådet, Roger Fredriksson, m, att politikerna måste ha nära till tjänstemännen och därför måste politikerna stanna kvar i stadshuset. Ett uttalande som ter sig tämligen ologiskt när Fredriksson längre fram i artikeln säger följande:

”De flesta (politiker – min anmärkning) utför sina förtroendeuppdrag på kvällstid, de har ju jobb att sköta under dagarna.”

Var det inte närheten till tjänstemän som var viktigt?!

Men mig veterligt finns det inga tjänstemän i stadshuset kvällstid. Då blir ju närheten utan betydelse. Eller ?

Likaså ter det sig tämligen ologiskt när det framgår att stadsdirektören med sitt ratade flyttförslag nu har fått politikers uppdrag att hitta nya kontorsytor ute på stan till nämnders tjänstemän.

Men hallå igen kommunalrådet. Ursäkta att jag upprepar. Är nu närheten till tjänstemän inte längre något oavvisligt krav?!

Det är väl i första hand tjänstgörande tjänstemän man vill träffa som kommuninvånare och ofta då personligen. Politiker kan man ju ringa eller maila. Deras placering är mindre viktig.

Rätta mig om jag har fel.