Sd ökade mest i Ronneby och Sölvesborg

På kommunal nivå ökade Sd mest i Ronneby och Sölvesborg vilket bör mana till eftertanke inför valet nästa år. Ändå gick det sämre för Sd än vad många hade befarat.

Så sammanfattar Sune Håkansson söndagens kyrkoval.

KYRKOVALET I BLEKINGE

”Det är riskabelt att dra några slutsatser från kyrkovalet. Samtidigt är det tveksamt att helt förbigå siffrorna. Det bör finnas ett visst samband mellan hur man röstar i kyrkovalet och hur man skulle rösta i, exempelvis, valet till kommunfullmäktige.

Det gick bra för Sverigedemokraterna. Likväl gick det inte så bra, som en del hade fruktat. På kommunnivå är Sverigedemokraterna starkast i Sölvesborg och i Ronneby kommuner, i båda fallen över 17 procent. Resultatet manar till eftertanke för de andra partierna. I Karlskrona röstade kringsvid 12 procent på SD. I Olofström, liksom i Karlshamn, valde man att inte ställa upp.

På församlingsnivå var SD störst i Mjällby, med nära 22 procent.

Socialdemokraterna gjorde ett bra val. I exempelvis Ronneby pastorat ökade man röstandelen från 31 till 32 procent. Innebörden är att alla SD:s 17 procent togs från övriga partier.

Centerpartiet gjorde ett svagt val, i synnerhet i förhållande till opinionsmätningarna på riksnivå. I Ronneby blev fallet från 36 till 27 procent. Likväl torde C behålla platsen som ordförande i kyrkorådet, även om S nu är största parti, eller nomineringsgrupp som det kallas i kyrkans värld.”

Sune Håkansson

Sydöstrans lokala journalistik

Blekinge är ett litet län men har ändå fem kommuner. Väl många, kan tyckas, men det förblir så när bypolitiken fortsätter att vara förhärskande.

När lokaltidningen Sydöstran dessutom ger ytterligare näring på detta område blir murarna inte direkt lägre mellan kommunerna.

Den senaste miljörankningen som tidningen ”Aktuell Hållbarhet” har redovisat blir till ett riktigt dåligt exempel på lokal journalistik när lokaltidningen Sydöstran i sin tur presenterar resultaten.

Den 29 juni skriver man på Ronnebysidan med sex rader att Ronneby sjunker i miljörankningen. Kommunen har sjunkigt ”hela” sex placeringar, från 8 till 14. Inte ett ord om att Ronneby är klart bäst av länets kommuner. Övriga kommuners placeringar nämns inte.

Enligt Aktuell Hållbarhets chefredaktör beror tappet framför allt på hårdnande konkurrens.

Några dagar senare, den 1 juli, dyker det upp några rader på tidningens Karlskronasida. Rubriken då är – ”Karlskrona klättrar i miljörankning.”

Karlskronas placering och förbättring från plats 57 till 27 kommenteras av kommunalrådet Magnus Larsson.

Inte heller i denna korta artikel omnämns övriga kommuners placeringar.

Ronneby intar plats 14 av 290 kommuner, på andra plats av länets fem kommuner kommer alltså Karlskrona som följs av Olofström på plats 89, ett tapp från plats 58. Sölvesborg hamnar på plats 100 mot 142 året dessförinnan och Karlshamn på plats 244 som tappat rejält från plats 86.

Hade tidningen redovisat på detta sätt hade läsaren fått en adekvat upplysning.


Nu har det hänt på riktigt…

inbrott

Det var under helgen som någon eller några gjorde inbrott i arbetsförmedlingens lokaler i Sölvesborg. Ett fönster slogs sönder och i lokalen tillgreps en dator.

Så långt verkligheten.

Nu måste jag berätta hur en poliskonstapel, placerad vid dåvarande polisstationen i Ronneby, behagade skoja med nya lokalreportrar på 60- och 70-talet.

Två gånger per dag skulle polisen ringas upp och den ständiga frågan var:

-Har det hänt nått?

Var poliskonstapeln vid tillfället på gott humör och inte allt för mycket arbetstyngd tog han sig god tid att bläddra i dagboken där olika larm var noterade. Var han på dåligt morgonhumör, mestadels söndagar, blev svaret korthugget:

-Nej!!

Reportern: ”Men något har väl hänt”.

Poliskonstapeln: ”Inget av intresse”.

Det var i detta söndagsläge som den lurige konstapeln slog till mot den nya och intet ont anande reportern. Han sa:

”Jo, jag ser här att det har varit inbrott på arbetsförmedlingen i natt.

Reportern: Va?!? Det var som tusan. Vad tog dom där?

Konstapeln: ”De tog vartenda djä… jobb!!

Följt av ett gapskratt som ekade i örat en god stund.

Nu har det hänt på riktigt och en dator blev fångsten, för några jobb fanns det väl knappast att hämta.

Rune gav naturen ett nytt ansikte

”Hej!

Det är Rune i Sölvesborg.”

Dom telefonsamtalen kommer inte längre. Rune är död. Vi, hans vänner, har svårt att fatta att denna idrottens kraftkarl och profil har nått det definitiva målet.

Som idrottsutövare var det full fart som gällde. Rune Johansson valde alltid raka spåret och som orienterare försökte han t o m flytta på stenmurar. Naturligtvis var det för hans motståndare i såväl bandy, ishockey som fotboll inte nådigt att söka närkontakt med expressloket från Hasselstad.

img151

Rune växte upp i Hasselstad men var på senare år bosatt i Sölvesborg dit kärleken till Laila förde honom. Rune var fem dagar från att fylla 78 år.

När Rune i Sölvesborg ringde mig på senare år var det mest för att snacka miljöfrågor som hade med F 17 att göra. Att påstå att han var starkt engagerad i dessa frågor vore att förminska hans uthållighet och kunskap. Han var uppslukad av ämnet och förde ständiga dialoger med högdjuren inom såväl försvar som miljödomstol.

Rune var också experten som ställde upp när människor i Bredåkra och Hasselstad behövde hjälp med förhandlingar gentemot staten när hus skulle inlösas, rivas eller bullerisoleras.

Mitt sista, större samarbete med Rune fick jag uppleva den 27 oktober 2015. Han och jag hade bjudit in folket i byn för att ta del av vår sammanställning av rivna hus där Rune klädde bilderna med ord om människorna som en gång bebott de hus som inte längre finns. Bygdegården i Hasselstad var knökafylld till sista sittplats och berättelserna och minnena var naturligtvis många vid det avslutande kaffet.

dsc00516

Rune minns jag bäst och mest intensivt som orienterare. Han greppade karta och kompass första gången 1951. Han cyklade via flygfältets norra del från Hasselstad och nådde bastu- och klubbstuga relativt lätt vid Sänksjön. Rune visade tidigt att han var en vinnartyp, inte minst hade han stora framgångar i klubbens många budkavlesegrar.

Men det var ändå ett vandringspris i Skogsvandrarnas ungdomstävling – ”Kurts Minne” som han ständigt ville minnas och berätta om. Han tog priset för alltid och året var 1958. Prisutdelare var klubbens främsta löpare, Leo Gustavsson.

Rune var född till idrottare men också som föreningsmänniska. Han hade att brås på, hans pappa Erik var Hasselstads starke man och socialdemokrat. Intresset för samhället Hasselstad gick så att säga i arv.

Rune spelade ishockey och fotboll för Kallinge SK och han rullade bandybollen i Fredriksbergs klubbdress. Han var också domare.

dsc01759

Skogsvandrarna har upphört som förening, boken blev till ett avslut. Däremot är vi en tapper skara som har fortsatt att träffas med nostalgiska promenader och samlingar vid klubbstugan. Rune var naturligtvis en av oss, in i det sista. Även i arbetet med boken.

Jag vill minnas vännen Rune med ett citat från boken ”Skogsvandrarminnen” där Leo Gustavsson beskriver Rune med bl a följande ord:

”Runes löpstil i skogen var väl inte den allra smidigaste men kraftfylld och framåtriktad. Hinder som fanns i vägen ville han inte godta, snarare ändra på.” På så sätt gav Rune naturen ett nytt ansikte.

Hög politikernärvaro vid julbord

Vi har läst om politiker i Karlskrona som uteblir från sammanträden men som ändå uppbär ekonomisk ersättning. Systemet som har gynnat ett sådant beteende måste anses hutlöst och högst anmärkningsvärt.

När frågan ställs om de tänker betala tillbaka felaktigt utbetalda arvoden, ja, då kommer inte helt oväntat motfrågan – varför!?

-Vi har läst in oss på ärendena och det måste väl räknas som arbetsinsats, har påkomna politiker svarat.

Däremot tycks närvaron nästan vara total när politiska nämnder och utskott genomför de årligen återkommande julborden som aväts med god aptit.

K-A 1

Det är åtskilliga skattekronor som årligen avsätts till självpåtagen rätt till ett extra tack för årets arbetsinsats. En arbetsinsats som arvoderas antingen man har närvarat eller inte.

Det finns politiker som aväter ett stort antal julbord och detta beroende på att de ofta sitter i flera olika nämnder. Detta har nu uppmärksammats av ett parti i Ronneby som vill ändra på denna ordning och därför har lämnat in en motion. Hur det har gått? Jag har inte en susning men säkert kommer behandlingen av den motionen ta minst lika lång tid som andra för politiker lite obekväma förslag.

Politiker avverkar traditionella julbord på arbetstid vilket i sin tur innebär att de äter på arvoderad tid. Jag vet att det finns politiker som anser det vara en självklarhet att de själva ska betala en jullunch eftersom de betraktar den som vilken annan lunch som helst. Mestadels är det unga politiker som har denna sunda syn på sitt uppdrag. Därmed kan vi kanske trots allt se en aning positivt på framtiden och kanske rent av med en förhoppning om en snar förändring på den traditionsbundna synen att tacka sig själva med hjälp av skattemedel.

När politiker sätter klackarna i marken och bromsar en speciell utveckling heter det ofta att pengar inte finns. Ett märkligt synsätt eftersom alla vet att pengar finns, det gäller bara att rätt fördela dom. Att det alltid tycks finnas skattemedel till julbord och andra tveksamma förlustelser beslutade av politiker till politiker, ja, det måste väl ändå anses som en egennyttig budgetplanering.

När alla inför julen tycks vara besjälade av godhet och givmildhet kan vi väl hoppas att även förtroendevalda politiker ska ”drabbas” av denna syn på verkligheten. Låt oss därför hoppas att skattemedel ska hanteras på ett mer modernt och neutralt sätt i en snar framtid. Inte minst när det numera saknas pengar inom nära nog alla om råden borde det vara en självklarhet att politiker uppträder med just ansvar som ambition och ledstjärna.

Ronneby klättrar-Karlskrona sjunker

Det hjälper inte att solen i Karlskrona skiner mest i landet. När Svenskt Näringsliv i dag presenterar sin mätning av företagsklimatet hamnar ”örslogsstaun” i skuggan och intar nu sista platsen i rankingen av kommunerna i Blekinge efter att ha rasat 51 placeringar.

Bästa företagsklimatet finns inte oväntat i Sölvesborg med plats 87, en ökning med hela 40 placeringar.

I Ronneby fortsätter det att ljusna. I år har Ronneby klättrat 35 placeringar och är nu på plats 199. Karlskrona har plats 206. Näst mest har Karlshamn ökat. Intar nu plasts 173 efter att ha klättrat 37 placeringar.

Olofström har tappat och finns på plats 178 efter att ha minskat 45 placeringar.

Tingsryd har tappat greppet som en bra och väl fungerande företagskommun. Tappar i årets ranking 80 placeringar och parkerar på plats 208.  Sämre än alla kommuner i Blekinge. Bromölla i väster har ökat 4 placeringar och finns nu på plats 139.

Ranking för Blekinge:

Sölvesborg plats 87 + 40

Karlshamn plats 173 + 37

Olofström plats 178 – 45

Ronneby plats 199 + 35

Karlskrona plats 206 – 51

 

Ronneby kommuns strategiska mark

Endast en liten politisk grupp i Ronneby har haft full insyn i de markköp som kommunen gjort på senare tid och nu senast den felande markbiten som klubbades vid fullmäktiges sammanträde den 26 mars. I den lilla gruppen har även Socialdemokraterna ingått.

Det förvånar mig dock att Sune Håkansson, Ronnebypartiet, som ingår i alliansen, har saknat den insynen. Nu när han har skaffat sig information vill han först av alla sätta ny fart på debatten om ett nytt sjukhus mitt i Blekinge. Marken som har köpts in ligger vid östra infarten till Ronneby. I den politiska behandlingen har ärendet haft rubriken ”strategisk mark”. Jag håller med Sune Håkansson som är förvånad över att ingen, varken politiker eller journalister har ställt frågor om detta. Ta del av hans inlägg:

”Det är inte alltid så lätt att läsa kommunala protokoll. I slutet av förra året köpte Ronneby kommun en del ”strategisk mark” i Gärestad. På vilket sätt marken var strategisk, nämndes det inget om. Fullmäktigeledamöterna satt tysta. Massmedia kommenterade alls ingenting.

På motsvarande sätt var det vid det senaste sammanträdet. Då kompletterades köpet, delvis genom markbyten. Fortfarande ingen debatt. Inga förklaringar gavs.

En vanligen välunderrättad källa omtalar att det här är den ”sjukhustomt”, som Ronny P hade hittat. Den uppfyller de ställda kraven. Nära till E22, nära till järnvägen, så nära att man lätt kan anlägga en station inom gångavstånd, samt nära till flyget. Därtill uppfylls kravet på en placering ”mitt i Blekinge”. Förvisso kommer man lite grand öster om den befolkningsmässiga tyngdpunkten, men denna ligger nära nog på torget i Ronneby.

En vanlig bedömning är att om Ronneby kommun hade gjort köpet i god tid före valet, hade en placering av ett nytt sjukhus i Ronneby varit ett riktigt relevant alternativ. Problemet var att det alltid tar så lång tid att genomföra den här typen av köp.

Sjukhusfrågan kan ha fått ny aktualitet. Regeringen har talat om att en ny regionindelning skall utredas. Då skall landstingen slås samman. Blir det så, får vi räkna med att den tekniska utvecklingen medför att sjukvården koncentreras till större enheter (läs bland annat Växjö och Kristianstad). Karlskrona blir mer eller mindre en ”sjukstuga”, där endast enklare operationer utförs. För den del av Blekinge, som finns i Karlshamn och västerut, hamnar per automatik i Kristianstad.

Behovet av sjukvård kan förväntas öka, mest beroende av att antalet äldre ökar. Att ”lappa och laga” i Karlskrona blir dyrt. För att kunna rationalisera behövs ett nybygge. Blekinges tyngande pensionsåtaganden ger extra problem Det finns inga ekonomiska resurser för en onödigt dyr vård.

Mot en placering i Ronneby talar förvisso fortfarande den politiska geografin. Sölvesborg och Olofström räknar med att ”valfriheten i vården” medför att de likväl får välja Kristianstad. I Karlshamn har man kvar drömmarna om att Blekinges landsting skall satsa även där.

Mest gäller likväl att det i de olika partierna är Karlskrona som styr. Företrädare från Ronneby vågar inte utmana Karlskrona.

I sin utredning varnade Ronny P för att en satsning i Karlskrona kommer att innebära att Blekinge blir utan kvalificerad sjukvård, såvida inte våra landstingspolitiker inser fakta. Endast ett nybygge ”mitt i Blekinge” kan hindra detta.

I det dolda har kommunfullmäktige i Ronneby skapat möjligheterna för en lösning, som kan vara bra för hela Blekinge.  Nu har landstingspolitikerna chansen.

Jag tror inte att de tar den. Även om det nu inte blir något sjukhus, kan kommunen behöva området som industrimark…”

Sune Håkansson

Sölvesborg en vanlig fredag

Det är inte avståndet, kanske tiden som aldrig räckt till, men när jag tidigare besökt Sölvesborg har det blivit ett kort besök i centrum. Denna gång blev det helt annorlunda. Flera timmar och en spaning som bjöd på flera noterbara upplevelser.

Jag har t ex tidigare bara sett Sölvesborgs stolthet på avstånd. Nej, jag tänker inte på förre riksdagsmannen Christer Skoogs skötebarn, historiska hamnkranen ”Brödtjuven”. Naturligtvis var det ”Sölvesborgsbron” jag ville studera. Det blev en promenad i stark, bitande motvind med vita gäss på vattnet.

DSC03874

Det var först när jag passerat ”Kaninholmen” och närmade mig nybyggarlandet ”Ljungaviken” som ansiktsfärgen åter blev vanligt vinterblek. Bron är onekligen unik med sina 760 meter, Europas längsta gång- och cykelbro, men är också unikt vacker med sina ovanliga bågar.

Här har man verkligen tänkt riktigt och klokt för framtiden. Man knyter ihop stadskärnan med Listerlandet och får genom detta en miljövänlig kommunikation som dessutom bjuder på en bildlik upplevelse av staden som endast varit sjöfarare förunnat tidigare.

Jag skänker tidigare ledande politiker och nu Heléne Björklund en extra tanke när jag betraktar stadskärnan så här från sjöhållet. Det syns inga höghus som bryter den låga bostadsprofilen och jag vet att Helén dessutom bestämt att inte heller något stort köpcentrum ska få slå sönder småstadsidyllen. Ett bra beslut som innebär att det är tornet på S:t Nicolai kyrka från 1200-talet som blir till stadens högsta punkt.

Jag slås av Sölvesborgarens vänliga uppträdande. Med ett hej riktat till varje mötande, även i snålblåsten, känns det lite oblekingskt men avspänt och välkomnande.

Ska en spaning av en stad vara värd namnet måste ett besök på biblioteket ingå. Toalettbesöket känns mindre påträngande här eftersom en främlig här behandlas lika som en hemtam besökare. Måste ändå påpeka att man skulle vinna på att gallra något i det digra men bitvis gamla bokbeståndet. Behövs verkligen så många gamla uppslagsverk i pappersform idag?

Krogen ”Blåregnet” på gemytliga bakgården är bara ett måste. Det lärde jag mig ganska tidigt på dagen. Gemytligt med god husmanskost och en inredning som lockar till långsittning med en övervägande del seniorer som gäster, vilket i sin tur garanterar god kvalitet.

Plötsligt dök min kära kusin upp som far land och rike runt som försäljare. Han är dessutom vinkännare av rang och eftersom vi av naturliga skäl ses ganska sporadiskt blev lunchen till en gemytlig samvaro med goda vintips som extra bonus.

När en stad dessutom ståtar med en kunglig hovleverantör inom konditoribranschen – Ritz – känns promenaden till Stortorget ganska kort. Ja, avstånden i denna historiska stad känns onekligen små.

När jag lämnar denna gamla danskstad faller blicken på den s k snapphaneeken. Tidens tand har gnagt ihärdigt och mycket återstår inte av det historiska trädet. Enligt traditionen hängdes danska upprorsmän till allmän beskådan i detta träd.

Eken i all ära, men nu är det andra tider och broar som gäller när stadsdel och landsbygd knyts samman. Jag tycker nämligen att bron har blivit en riktigt bra symbol för att landsbygd och stad hör samman. Bra tänkt Sölvesborg.

DSC03873

Solpartiet: närhetsprincipen räddar liv

Fem pensionärsorganisationer stod igår, den 18 augusti,  för utfrågning av sju ledande politiker i landstinget Blekinge.

SoL-partiet i Sölvesborg, som tänker ställa upp i landstingsvalet, presenterade sig då för etablerade partier och en liten skara seniorer.

Sverigedemokraterna uteblev som vanligt, men det gjorde också flertalet seniorer/pensionärer som överlät hela ansvaret på sina organisationer. Intresset för att diskutera orättvisa skatter, låga pensioner, stafettläkare, högkostnadsskydd m.m. var som bortblåst. Har de redan gett upp?

Sol 1

SoL-partiet ställde frågor genom sitt förstanamn på landstingslistan, Anders Jönsson. Han inledde med en kort programförklaring:

– Vi är ett parti som speciellt värnar om trygghet när den behövs som bäst.

Bild: Landstingsrådet Kalle Sandström ser aningen avvaktande ut när Anders Jönsson och Bo Sandquist gick i närkamp om ambulansfrågorna.

Efter att ha berättat att man vill ha två akutsjukhus, Karlskrona och Kristianstad, vore det fel och påstå att övriga politiker hoppade högt av lycka. Allra minst av uppgiften att man i Sölvesborg vill tillhöra Region Skåne.

Alexander Wendt, m, sa att vi har redan ett avtal med Region Skåne när det gäller akutsjuka patienter.

– Så SoL-partiet är onödigt ? frågade jag som debattledare.

– Ja, blev det korta svaret.

Anders Jönsson har på SoL-partiets hemsida i dag presenterat sig och berättar där vilka frågor han brinner för.

Han skriver:

”Jag har lärt mig att ”närhetsprincipen” tillsammans med engagerade räddningsmän är nyckeln till lyckade räddningsinsatser. Kort anspänning, lokalt kunnande men också hög kompetens räddar både liv och egendom.

När det gäller tillgången till bra akutsjukvård under dygnets alla timmar så har det alltid förundrat mig att vi ibland ska åka närmare 10 mil i östlig riktning istället för kring 3 mil i västlig riktning till Kristianstad. Orimligt på många sätt av gränsdragningar som är flera hundra år gamla och som aldrig varit avsedda för att reglera vår tillgång till modern sjukvård.

Samma fråga om en sjukvårdsanslutning västerut har varit uppe tidigare vid minst två kända tillfällen. När jag träffar västblekingar så säger de allra flesta att det har jag alltid tyckt! Bra! Då är det dags för landstings- och kommunvalsröst på SoL-partiet den 14 september.

En Blekingeambulans rullar ungefär 17.000 mil varje år. Många av dessa mil beror på att akutpatienterna från västra Blekinge remitteras till Karlskrona. Hade ambulansen istället kört direkt till Kristianstad hade det tagit en bråkdel av tid och lidande. Sölvesborg och Olofström saknar tillgängliga akutambulanser alltför stora delar av dygnet. Ett närmare samarbete med region Skåne och deras akutambulans hade gett oss en tryggare tillgång på ambulans när den väl behövs.”

När nu också Miljöpartiet hjälper till att väcka nytt och kraftfullare liv i sjukhusfrågan genom att kräva en oberoende utredning ser den här valhösten ut att arta sig riktigt bra.

Dessutom har allianspartierna vid en presskonferens i dag (tisdag) påstått att de nu är beredda att ännu en gång blåsa nytt liv i samarbetet. Striden mellan Petronella Petersson och Alexander Wendt är glömt. Petronella har slängt in handduken. Är då också Kristdemokraternas färska samarbete med s och Mp i sjukhusfrågan glömt?Blekingepartiet (Ronnebypartiet) syntes dock inte till. När börjar deras valrörelse?

Sol 4

Jag tror på Blekinge för att…

Sol-partiet

Livet består inte enbart av politik. Som väl är. Det finns annat i samhället som också kräver arbetsinsatser.

Det är min enkla förklaring till att jag den senaste veckan bara hunnit kommentera en liten bråkdel av det som inträffat på politikerfronten.

Beslutet i sjukhusfrågan, helt befriat från vederhäftigt underlag, var tyvärr väntat men kan ändå vändas till vinst för oss som enträget arbetar för ett nytt sjukhus. Naturligtvis är det valet jag tänker på.

Redan nu står det klart att socialdemokrater, miljöpartister och kristdemokrater i landstinget på ett naivt sätt har underskattat oss blekingar. Vad är beviset för detta mitt påstående?

Jo, redan innan det väntade beslutet togs i landstingets fullmäktige hade två nya partier bildats.  Blekingepartiet med ett klart och tydligt krav – ett nybyggt sjukhus. Lokala Karlskronapartiet uppstod på grund av inre splittring hos moderaterna även om partiet också ställer upp i landstingsvalet.

En chock måste det ändå vara för arroganta landstingsmajoriteten att ett nytt parti i västblekinge redan fanns i startgroparna och nu finns i arbete i god tid inför valet.

Sol-partiet (uttytt Sölvesborg och Listerlandet) talar verkligen i klartext vad de vill uträtta med sina eventuella mandat.

Sol-partiet vänder sig till de som vill ha Kristianstads Centralsjukhus som sitt sjukhus för att slippa långa tidsödande vägen till östra sidan av Blekinge. Partiet ska också verka för att Sölvesborg ska tillhöra Region Skåne.

Sol-partiet är inget enfrågeparti utan har redan ett brett partiprogram som bl.a. har följande innehåll:

* Ökat öppethållande inom primärvården.

* Ökad samverkan mellan Sölvesborg och Bromölla.

* Närproducerad och ekologisk mat i förskola, skola och äldreomsorg.

* Värna bokskogen och stränder.

* Försvara kustfolkets rätt till det kustnära fisket – havets naturtillgångar tillhör alla.

* En humanistisk och värdig äldreomsorg.

På valsedeln finns veteraner och yngre. Hanna Vidaic Waltersson, Bo Sandquist, Ellen Waltersson, Kjell Hallberg, Tomas Waltersson, Barbro Waltersson, Harry Waltersson, Dan Boberg och Sara Björnsson.

Naturligtvis är dessa tre partibildningar ett bra bevis på att det nu finns kraft och framtidstro hos merparten av blekinges befolkning som har tröttnat på bakåtsträvande politiker som saknar såväl vilja som kunskap. Deras dåliga matematiska kunskaper känner vi redan till.

Med dessa politikers hjälp har vi fått väljarna i Blekinge att plötsligt upptäcka hur viktigt det blir att rösta på rätt partibeteckning.

Det som nu händer har fått mig att tro på Blekinge. Ett nytt sjukhus skulle betyda ett lyft för hela Blekinge och dess utveckling. Dessutom skulle ett nytt sjukhus mitt i Blekinge bli ett sjukhus för alla blekingar. Inte enbart för invånarna i Karlskrona.

Sjukhusfrågan lever och lever mer än någonsin.  Kampviljan är stor, den möter jag i hela länet.